Amsterdamfördraget som trädde i kraft 1999 hade bland annat som mål att, med unionens svagaagerande på Balkan i minnet, reformera och utveckla den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikenskapad sex år tidigare genom Maastrichtfördraget. Denna uppsats syftar till att analysera de förändringarsom skedde i EU:s aktörskapacitet inom den andra pelaren i samband med Amsterdamfördraget samtpåvisa dessa förändringar i unionens konkreta arbete i ett fall. För detta ändamål används en modell avGunnar Sjöstedt framtagen för värdering av unionen utifrån dess strukturella förutsättningar. Detempiriska materialet utgörs till stor del av unionens officiella dokument och fördragstexter men även förområdet relevant litteratur har använts.Analysen visar på den grundproblematik som råder inom området i form av en intressekonflikt mellangemensamt agerande och medlemsländernas inflytande över förd politik. Uppsatsen lyfter fram tvåförändringar som trots denna konflikt stärkt unionens förutsättningar att agera på det internationellaplanet. Dessa är införandet av befattningen hög representant för den gemensamma utrikes- ochsäkerhetspolitiken samt ökade möjligheter till flexibilitet vid beslutsfattande. Unionens konkreta arbetehar analyseras utifrån dess agerande mot Makedonien. Här visar analysen på ett stärkt engagemang frånunionens sida där den höge representanten med sina resurser spelat en stor roll. Unionens stärkta förmågatill agerande i Makedonien måste anses som en framgång för den gemensamma utvecklingen, dockkvarstår att se om detta går att upprepa i ett större och mer komplext fall. / The Amsterdam Treaty which entered into force 1999 had as one of theobjectives, in light of the European Union’s weak actions in the Balkans, toreform and develop the Common Foreign and Security Policy that was createdsix years earlier through the Maastricht Treaty.The aim of this essay was to analyse the changes in EU’s actor capabilitywithin the second pillar as the Amsterdam Treaty came into force, as well asshowing how these changes influenced the work performed by the EU in oneparticular case. In order to achieve this, a model by Gunnar Sjöstedt was used.The model was developed to evaluate the EU based on its structuralprerequisites. The empirical material used, came, to a large extent, from theEU’s official documents and treaties, but other relevant literature within thefield has been used as well.The analysis identified the fundamental issue within this field, namely, aconflict of interest between the joint action and the member countries´influence on the policies. The essay underlined two changes which havestrengthened the EU´s prerequisites to act at the international level. These arethe appointment of a High Representative for the Common Foreign andSecurity Policy, as well as the creation of increased possibilities for flexibilityin the decision making process. The work of EU was analysed from its actionsin Macedonia which showed a strengthened engagement from its side, wherethe High Representative and its resources have played an important part. TheEU’s strengthened ability to act in Macedonia must be seen as a success for thejoint development. It remains to be seen, however, whether this can be repeatedin a bigger, more complex case. / Avdelning: ALB - Slutet Mag 3 C-upps.Hylla: Upps. ChP 01-03