Bakgrund: Det föds mellan 115 000 - 120 000 barn i Sverige varje år, där de flesta förlossningar är vaginala och slutar i någon form av bristning. Bristningarna delas in i fyra grader beroende på deras omfattning. Där grad ett och två innefattar vagina och perineum medan en grad tre och fyra ruptur innefattar sfinktermuskulaturen. Studier har visar att upp till 57% av de kvinnor som råkat ut för en sfinkterruptur lider av någon form av inkontinensproblematik tio år efter skadan. Samtidigt som vissa kvinnor först får problem några år efter att skadan inträffat. Uppföljning efter skada av dessa patienter sker antingen av specialistläkare, barnmorska eller av fysioterapeut. Syfte: Att göra en sammanställning av vilka sjukhus i norra Sverige som har en fysioterapeut inkopplad vid en obstetrik analsfinkterruptur som uppstått i samband med en vaginal förlossning. Metod: En enkät skapades online med fyra frågor om fysioterapeutisk uppföljning och kompetens gällande kvinnor som råkat ut för en sfinkterruptur. Enkäten skickades ut i två omgångar till nio sjukhus i norra Sverige tillsammans med ett informationsbrev. De sjukhusen/lasaretten som inte svarade på enkäten togs kontakt med på telefon för att ställa frågorna. Resultat: Elva procent av sjukhusen i norra Sverige erbjuder individuell information på vårdavdelning, tjugofem procent erbjuder hjälp vid behov, tjugotvå procent har kompetens inom vaginal palpation. Jämfört med en kartläggning gjord i södra Sverige där det låg mellan 80-90%. Konklusion: Den fysioterapeutiska uppföljningen och kompetensen kring dessa kvinnor skiljer sig i norra och södra Sverige.

Introduktion: Att kvinnor drabbas av en bristning efter en vaginal förlossning är vanligt förekommande och drabbar cirka 80% av alla förstföderskor. Bristningarna innebär i vissa fall direkta skador på muskler, nerver och stödfunktioner vilket kan leda till urinläckage, avföringsläckage, tarmtömningssvårigheter, framfall av vaginal-väggarna och sexuell dysfunktion. Uppföljningen av denna patientgrupp varierar i landet, allt mellan utebliven uppföljning och noggrann uppföljning av profession med specialistkunskap. Syfte: Syftet var att ta reda på fysioterapeutens interventioner och roll vid vård av kvinnor som drabbats av en obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning vid landets sju regionsjukhus. Metod: För att besvara syftet genomfördes en kvantitativ enkätstudie. En egenkonstruerad eenkät användes och utformades med inspiration från nationella riktlinjer och en tidigare enkät. De som svarade på enkäten var fysioterapeuter som arbetar med förlossningsskador vid sex av landets sju regionsjukhus. Resultat: Fysioterapeuter var involverade vid eftervård och rehabilitering av kvinnor vid olika grader av skada efter vaginal förlossning. Fysioterapeutiska riktlinjer, interventioner och rutiner för uppföljning skilde sig mellan regionsjukhusen. Konklusion: Alla regionsjukhus i Sverige förutom ett har fysioterapeuter inkopplade vid vård av kvinnor som drabbats av en obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning. De fysioterapeutiska riktlinjerna skiljer sig något mellan regionsjukhusen då fysioterapeuterna bygger sina riktlinjer på olika direktiv och fakta. Baserat på denna studie finns behov av mer forskning som undersöker fysioterapeutens interventioner och roll vid vård av kvinnor med obstetrisk analsfinkterruptur i samband med vaginal förlossning.