Bakgrund: Obstetriska bristningar sker i olika grad där grad III-IV involverar analsfinktern. Detta kallas för sfinkterruptur och incidensen är cirka 3,6%. Sfinkterrupturer kan ge fekal inkontinens och påverka livskvaliteten. Behandlingen vid obstetrisk sfinkterruptur inkluderar fysioterapi där fysioterapeuten ger information och instruktioner om bäckenbottenträning. Det är oklart hur kvinnorna upplever informationen som ges ut. Upplevelsen av hinder och möjligheter för att följa ett beteende kan förklaras av den transteoretiska modellen. Syfte: Att undersöka hur kvinnor upplever information och träningsanvisningar postpartum vid obstetrisk sfinkterruptur samt hinder och möjligheter att följa dessa enligt den transteoretiska modellen Metod: Kvalitativ deskriptiv intervjustudie med semistrukturerade intervjufrågor. Ett lämplighetsurval användes. Informanterna var kvinnor diagnostiserade med en obstetrisk sfinkterruptur. Fyra intervjuer genomfördes cirka åtta veckor postpartum, transkriberades och analyserades med induktiv ansats. Resultat: Analysen formade fyra kategorier som representerade kvinnors uppfattade hinder och möjligheter till bäckenbottenträning. Kategorierna behandlade tid, den nya upplevelsen av att vara mamma, upplevelse av ovisshet och påminnelsernas betydelse för hur och om träningen bedrevs. Slutsats: En diskussion mellan vårdgivarna bör ske angående när information ska ges och möjligheten för uppföljning och återbesök. Individanpassade påminnelser och ökad information till partnern kan vara viktigt för att öka följsamheten till bäckenbottenträningen. / Background: Obstetrical lacerations occur in different grades, where grade III-IV involves the anal sphincter. That kind of laceration is described as an anal sphincter rupture and the incidence is about 3.6%. An anal sphincter rupture can lead to faecal incontinence and affect the quality of life. The treatment for an anal sphincter rupture includes physical therapy where the physiotherapist gives information and instructions about pelvic floor training. It is unknown how the women experience the information. The experience of difficulties and facilities for compliance can be described by the transtheoretical model.  Objective: To investigate how women experience information and instructions regarding postpartum pelvic floor training after an obstetric sphincter rupture and difficulties and facilities to follow these instructions according to the transtheoretical model. Methods: A qualitative, descriptive interview study with semi structured questions. A convenience sampling was used. The informants were women diagnosed with an obstetric sphincter rupture. Four interviews were being held approximately eight weeks postpartum, transcribed and analysed with an inductive approach. Results: The analysis formed four different categories that represented the women’s experienced difficulties and facilities for pelvic floor training. The categories processed time, the new experience of being a mother, the experience of uncertainty and how reminders affected if and how the training was pursued. Conclusions: A discussion between the caregivers about the time when information should be given and the opportunity for a follow up and revisits should be done. Individually adjusted reminders and increased information to the partner could be important to increase the compliance to pelvic floor training.

Bakgrund: Urininkontinens är ett stort folkhälsoproblem som drabbar mer än en halv miljon av Sveriges befolkning. Urininkontinens är den vanligaste komplikationen efter förlossning. Bäckenbottenträning är den främsta interventionen vid urininkontinens, trots det är det många som inte återhämtar sig. Syfte: Syftet med litteraturöversikten var att sammanställa, granska och undersöka effekterna av bäckenbottenträning under och/eller efter graviditet avseende urininkontinens. Metod: Litteratursökningen gjordes i PubMed, Cinahl och Scopus. Inklusionskriterier var randomiserade kontrollerade studier som var peer-reviewed, på engelska, och mellan årtalen 2010-2021. Studier inkluderades om de undersökte effekterna av bäckenbottenträning under/efter graviditet vid urininkontinens i jämförelse med annan eller ingen behandling. Kvalitetsgranskningen gjordes med hjälp av PEDro-skalan. Resultat:Totalt inkluderades 13 artiklar i studien.  Nio studier hade god kvalitet, fyra studier hade måttlig kvalitet enligt PEDro. Fyra studier, som undersökte bäckenbottenträning under graviditet, visade signifikant skillnad mellan grupperna gällande frekvens, svårighetsgrad och mängd av urininkontinens vid uppföljning till och med slutet av graviditeten. Två studier, som undersökte bäckenbottenträning efter graviditet, visade signifikant minskning i interventionsgruppen gällande frekvens av urininkontinens. En visade signifikanta förbättringar i både interventions- och kontrollgruppen avseende maximal kontraktion av bäckenbotten, frekvens av urininkontinens och styrka av bäckenbotten. En studie, som undersökte bäckenbottenträning både under och efter graviditet visade signifikant bättre resultat vid 4 månader postpartum. Konklusion: Bäckenbottenträning har visat sig ha god effekt avseende urininkontinens under och/efter graviditet. Då studierna skiljer sig gällande antalet deltagare, utvärderingsinstrument, typ av bäckenbottenträning krävs fler studier inom området för att avgöra vilka effekter bäckenbottenträning har och hur den tränas mest optimalt.

Bakgrund: Ländryggs- och bäckensmärta är ett vanligt graviditetsrelaterat besvär som kan uppstå under graviditet och fortsatt orsaka besvär postpartum hos kvinnorna. Stabilitets- och bäckenbottenträning används av fysioterapeuter idag som en behandlingsmetod, men det saknas tillräcklig evidens för vilken träningsmetod som är mest effektiv för behandling av besvären. Syfte: Undersöka om stabilitets- och/eller bäckenbottenträning har någon effekt på självskattad smärta, självskattad- och fysisk funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum jämfört mot annan träning. Metod: En litteratursökning genomfördes i databaserna PubMed, SCOPUS, CINAHL, SportDiscus och Web of Science. Sökordskombinationerna bestod av MeSH-termer, subject headings och fritextord. PEDro scale användes för kvalitetsgranskning. Resultat: Totalt inkluderades sex studier i resultatet som uppnådde studiens inklusions- och exklusionskriterier. Samtliga studier såg att stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum. Två av sex studier såg en signifikant förbättring av smärtintensitet. Tre av sex studier såg en signifikant förbättring av fysisk funktion och tre av sex studier visade signifikant förbättring av självskattad funktion vid stabilitetsträning och bäckenbottenträning jämfört mot annan träning. Gällande bäckenbottenträning såg ingen studie en signifikant förbättring av smärtintensitet eller funktion jämfört mot annan träning. Konklusion: Stabilitets- och bäckenbottenträning kan förbättra smärtintensitet och funktion vid ländryggs- och bäckensmärta under graviditet och postpartum och kan anses minst lika effektiv som annan träning. Det krävs fortsatt fler studier som jämför interventionerna mot annan träning.

Introduktion: Bäckenbotten består av en grupp muskler som har stor betydelse för att hålla tätt kring urinrör och ändtarm. De agerar som ett mothåll när trycket i bukhålan ökar, som när vi hostar eller nyser. Vid graviditet och i synnerhet vid förlossning utsätts dessa muskler för stor stress. En skada eller dysfunktion av dessa muskler kan bl.a resultera i smärta vid samlag, smärta i bäckenområdet och urininkontinens. Prevalensen för urininkontinens efter förlossning är ca 30 % och för vissa kvarstår urininkontinens även fyra år postpartum. Det finns studier som stödjer fysioterapeutisk involvering vid rehabilitering av urininkontinens. Syftet med denna litteraturöversikt var att undersöka effekten av fysioterapeutiska interventioner vid urininkontinens hos kvinnor postpartum.Metod: Detta är en litteraturöversikt där sökningar har gjorts i Cinahl, PubMed, Scops, Web of Science och Universitetsbiblioteket i Luleå. Enbart RCT-studier inkluderades och genomgick granskning enligt PEDro. Resultaten sammanställdes i en kvalitativ text och tabell. Sju studier är inkluderade i översikten.Resultat: Samtliga studier undersökte någon form av aktiv behandling. Sex av sju studier såg en sigifikant förbättring av den subjektiva upplevelsen av urininkontinens i favör för interventionsgrupp. Fem studier hade objektiva utfallsmått och fyra av dessa såg en signifikant förbättring i en eller flera utfallsmått i favör för interventionsgrupp.Konklusion: Denna litteraturöversikt visar på tendenser för att bäckenbottenträning vid urininkontinens är en adekvat behandlingsmetod. Resultaten talar även för att rehabilitering tillsammans med fysioterapeut kan ge mer positiva effekter än enbart instruktioner.

Bakgrund: Urininkontinens påverkar individens hälsa och välmående. Sjuksköterskansbetydelse för att identifiera patienter med urininkontinens, och påbörja rättutredning/behandling, är avgörande. Dorothea Orems egenvårdsteori ger en grund tillförståelsen av egenvårdsbehov, för att uppnå hälsa. Begreppet hälsa är en definition somspelar en central roll genom litteraturstudien för att förstå hur hälsa påverkar individen, isin helhet. Syftet: Litteraturöversiktens syfte är att söka belysa upplevelser av att leva medurininkontinens och bäckenbottenträningens inverkan som egenvårdsbehandling. Metod:En litteraturöversikt har genomförts och induktiv design har nyttjats. Resultat: Individermed urininkontinens lider ofta av skam, ångest och rädsla, specifikt vid kontakt medvården, delvis beroende på normer och värderingar i samhället, angående urininkontinens.Bäckenbottenträning är en effektiv egenvårdsbehandling för patienter med urininkontinens.Bäckenbottenträning stärker muskulaturen hos individen och höjer därmed livskvalitetenrent psykiskt, då tillståndet avseendevärt förbättras. Sjuksköterskans spelar en central roll iatt hjälpa patienterna med bäckenbottenträningen. Problematiken ochdokumentationsbristen kring urininkontinens bör uppmärksammas för att en patientsäkervård ska kunna bedrivas. Slutsats: Genom att förbättra och öka informationen till samhälletoch påverka normer/värderingar, kan en säkrare vård initieras. Bäckenbottenträningen sombehandlingsmetod behöver växa som behandlingsmöjlighet för patienterna, dåbäckenbottenträningen visats vara en effektiv, säker och avgörande behandlingsmetod. / <p>Godkännande datum: 2019-03-25</p>

Bakgrund: Det föds mellan 115 000 - 120 000 barn i Sverige varje år, där de flesta förlossningar är vaginala och slutar i någon form av bristning. Bristningarna delas in i fyra grader beroende på deras omfattning. Där grad ett och två innefattar vagina och perineum medan en grad tre och fyra ruptur innefattar sfinktermuskulaturen. Studier har visar att upp till 57% av de kvinnor som råkat ut för en sfinkterruptur lider av någon form av inkontinensproblematik tio år efter skadan. Samtidigt som vissa kvinnor först får problem några år efter att skadan inträffat. Uppföljning efter skada av dessa patienter sker antingen av specialistläkare, barnmorska eller av fysioterapeut. Syfte: Att göra en sammanställning av vilka sjukhus i norra Sverige som har en fysioterapeut inkopplad vid en obstetrik analsfinkterruptur som uppstått i samband med en vaginal förlossning. Metod: En enkät skapades online med fyra frågor om fysioterapeutisk uppföljning och kompetens gällande kvinnor som råkat ut för en sfinkterruptur. Enkäten skickades ut i två omgångar till nio sjukhus i norra Sverige tillsammans med ett informationsbrev. De sjukhusen/lasaretten som inte svarade på enkäten togs kontakt med på telefon för att ställa frågorna. Resultat: Elva procent av sjukhusen i norra Sverige erbjuder individuell information på vårdavdelning, tjugofem procent erbjuder hjälp vid behov, tjugotvå procent har kompetens inom vaginal palpation. Jämfört med en kartläggning gjord i södra Sverige där det låg mellan 80-90%. Konklusion: Den fysioterapeutiska uppföljningen och kompetensen kring dessa kvinnor skiljer sig i norra och södra Sverige.

SAMMANFATTNING  Bakgrund: Vid graviditet och förlossning utsätts kroppen för många förändringar. Det är viktigt att modern informeras om förebyggande insatser för att minska risk för komplikationer. Syfte: Att undersöka hur kvinnor upplever sin kunskap om bäckenbotten och bäckenbottenträning och nöjdheten med eventuell information de fått under graviditet och efter förlossning. Metod: Mellan juni och oktober 2022 besvarade myndiga mödrar, som genomgått förlossning inom fyra månader, en digital kvantitativ enkät, i samband med efterkontrollsbesök hos barnmorskor i tre olika regioner. Enkäten delades även i en svensk Facebookgrupp.Resultat: Av de 121 respondenterna saknade 48,8% information om bäckenbotten, 66,1% fick information om bäckenbottenträning under graviditet och 80,2% personer efter förlossning. Det fanns en signifikant korrelation (p=0,011) mellan nöjdhet med information om bäckenbottens uppbyggnad och funktion och upplevd kunskap kring samma ämne. De som fått information av fysioterapeut om bäckenbotten respektive bäckenbottenträning under graviditet var mer nöjda än de som inte fått det (p=0,048, p=0,015). Konklusion: Nyförlösta kvinnor önskade mer information om bäckenbottens uppbyggnad och funktion samt bäckenbottenträning. Många av deltagarna saknade kunskap om syftet med och utförandet av bäckenbottenträning. Fysioterapeuter bör vara involverade i delgivning av information angående bäckenbotten och bäckenbottenträning.

Background: Urinary incontinence (UI) is a public health issue from which many women suffer. There are different forms of UI and various causes of why the problem occurs, but the common factor is that UI contributes to shame and has a negative impact on women's quality of life (QoL). Aim: To find out if women find pelvic floor muscle training (PFMT) effective on UI-symptoms, and whether the effect differs depending on whether it is performed with or without aids: or as group versus individual training. The aim was also to illustrate the impact of PFMT on women's quality of life. Method: A literature review based on 15 scientific original articles with quantitative studies. The search was conducted in the databases PubMed and Cochrane Library. Results: The studies show that PFMT is an effective method to reduce symptoms of UI, both in combination with aids and without. Individual training proved more effective in strengthening the pelvic floor muscles (PFM) and in reducing urinary leakage, compared with group training. All articles that studied the relationship between PFMT and QoL showed that women's QoL increased when the symptoms of UI decreased. Four themes were identified regarding PFMT and UI in the study. Themes consisted of; effect, aid, training arrangements and QoL. Conclusion: All forms of PFMT showed positive results on symptoms of UI in women. PFMT reduced leakage, increased PFM strength and improved QoL. Intravaginal aids combined to PFMT proved to be the most effective method in reducing symptoms of UI. Keywords: Urinary incontinence, Pelvic floor muscle training, Women / Bakgrund: Urininkontinens är ett folkhälsoproblem som många kvinnor lider av. Det finns olika former av urininkontinens och olika orsaker till varför problemet uppstår. Den gemensamma faktorn är att urininkontinens bidrar till skam och har en negativ inverkan på kvinnors livskvalitet. Syfte: Att ta reda på om kvinnor finner bäckenbottenträning verksamt avseende urininkontinenssymtom, samt om verkan av bäckenbottenträning skiljer sig beroende på om den utförs med eller utan hjälpmedel, eller som grupp- kontra individuell träning. Syftet var även att belysa vilken inverkan bäckenbottenträningen har på kvinnors livskvalitet. Metod: En litteraturöversikt baserad på 15 vetenskapliga originalartiklar med kvantitativa studier. Sökningen genomfördes i databaserna PubMed och Cochrane Library. Resultat: Studierna visar att bäckenbottenträning är en verksam metod för att minska urininkontinenssymtom, både i kombination med hjälpmedel och utan. Individuell träning visade sig vara effektivare i att stärka bäckenbottenmusklerna och minska urinläckage, i jämförelse med gruppträning. Alla artiklar som studerade sambandet mellan bäckenbottenträning och livskvalitet visade att kvinnors livskvalitet ökade när symtomen av urininkontinens minskade. Fyra teman identifierades avseende bäckenbottenträning och urininkontinens i studien; verkan, hjälpmedel, träningsupplägg och livskvalitet. Slutsats: Samtliga former av bäckenbottenträning visade positiva resultat på symtom av urininkontinens hos kvinnor. Bäckenbottenträning minskade läckage, ökade bäckenbottenmuskelstyrka och förbättrade livskvalitén. Intravaginala hjälpmedel kombinerat med bäckenbottenträning visade sig vara den mest effektiva metoden för att minska symtom av urininkontinens. Nyckelord: Urininkontinens, Bäckenbottenträning, Kvinnor

Vården för kvinnor efter en förlossning är ett aktuellt ämne. Problem som kan uppstå för en kvinna efter en förlossning är bland annat urinläckage, smärtor i underlivet och svårigheter med samlivet vilket i sin tur kan leda till en sänkt livskvalitet. Bäckenbottenträning är en metod för att stärka muskulaturen i bäckenet och detta kan minska besvär av urininkontinens eller andra besvär i underlivet. För att ta reda på och om möjligt förbättra vården postpartum var syftet med studien att undersöka kvinnors upplevelse och erfarenheter av bäckenbottenträning postpartum. Åtta kvinnor intervjuades i samband med deras kontroll efter förlossning på barnmorskemottagningen. Majoriteten av informanterna var förstföderskor med en grad 1 eller grad 2 bristning. Genom kvalitativ innehållsanalys kondenserades och kodades materialet och delades sedan upp i kategorier. I resultatet framkom tre huvudkategorier: Låg prioritering av bäckenbottenträning, varierande kunskap och information kring bäckenbottenträning och bäckenbottenträning är ett intimt område. Informanterna uttryckte att bäckenbottenträning prioriterades bort då vården av det nyfödda barnet låg i fokus. De uttryckte även en osäkerhet kring vad bäckenbottenträning var och hur och när den skulle utföras trots att de alla fått information. Informationen de fått var ofta skriftlig med varierande kvalitet och vissa hade även fått eller själva tagit initiativ till en mer praktisk information. En enhetlig och evidensbaserad kunskap hos barnmorskor och förståelse för kvinnors behov och prioritering av bäckenbottenträning borde eftersträvas för att öka motivation och följsamhet hos kvinnor postpartum.

Syfte: Urininkontinens är ett folkhälsoproblem som berör åtminstone 500 000 svenskar.  Studiens syfte var att kartlägga sjukgymnastisk behandling med bäckenbottenträning, vid urininkontinens hos kvinnor, på primärvårdsnivå i Uppsala län. Metod: Studien hade en kvantitativ och deskriptiv design. Data samlades in via en webbenkät som skickades till alla sjukgymnaster på primärvårdsnivå i Uppsala, både offentligt anställda och privata sjukgymnaster med landstingsavtal. Resultat: 96 sjukgymnaster tillfrågades om deltagande i studien varav 65 besvarade enkäten (68 %). Drygt hälften av respondenterna behandlade med bäckenbottenträning. Antalet patienter som behandlades var lågt. Det var få patienter som remitterades från andra vårdgivare. Den vanligaste kontaktvägen var att patienten besökte sjukgymnast av andra orsaker och själv påtalade eller tillfrågades om urininkontinens. Det sjukgymnastiska omhändertagandet omfattade anamnes, information om bäckenbotten och knipteknik, praktisk träning samt muntlig utvärdering. Nära hälften av respondenterna önskade mer utbildning inom området.   Konklusion: Resultatet från studien visade att sjukgymnaster på primärvårdsnivå var en underutnyttjad resurs i behandlingen av urininkontinens hos kvinnor. I framtiden skulle ett utökat samarbete mellan sjukgymnaster och andra vårdgivare på primärvårdsnivå kunna ge effektivare patientflöden, så att fler kvinnor kan erbjudas behandling. För att möjliggöra detta behöver sjukgymnasterna själva informera lokalt om sin kompetens till berörda vårdgivare. Det behövs också utbildningsinsatser för att fler ska känna sig säkra i att behandla med BBT. / Objectives:  Urinary incontinence is a public health problem affecting at least 500 000 Swedes. The aim of this study was to conduct a survey examining physiotherapy treatment of pelvic floor muscle training, for urinary incontinence in women, at the primary care level in the county of Uppsala. Method:  The study had a quantitative and descriptive design. Data were collected with an online questionnaire that was sent to all physiotherapists with public contracts working at the primary care level in the county of Uppsala. Results:  96 physiotherapists were asked to participate in the study and 65 of them answered the questionnaire (68 %). More than half of the respondents gave treatment consisting of pelvic floor muscle training. The number of patients who received treatment was low. Few patients were referred by other health-care workers. The most common way for the patients to receive treatment was that they visited the physiotherapist because of other health problems and the subject of urinary incontinence came up. The treatment usually included medical history, information about the pelvic floor muscles, instructions on appropriate muscle contraction, practical training and verbal evaluation. Almost half of the respondents requested more education within the field. Conclusion:  The results from this study showed that physiotherapists at the primary care level were an underutilized resource in the treatment of women with urinary incontinence. In the future, improved cooperation between physiotherapists and other health-care workers at the primary care level would increase the number of women receiving treatment. To facilitate this outcome, physiotherapists need to engage in outreach activities to inform other health-care workers regarding their competence in this field. In addition, further education is required in order to help physiotherapists feel more confident in providing pelvic floor muscle training.