Inledning: Syftet med denna studie är att undersöka likheter och olikheter mellan psykodynamisk psykoterapi och andlig vägledning utifrån upplevelsen hos de som har erfarenhet av att möta människor i både psykoterapi och andlig vägledning. Förhoppningen är att studien kan bidra till ökad förståelse för såväl likheter som olikheter de olika samtalsmetoderna, med psykologiskt perspektiv och med andligt perspektiv, emellan.Frågeställningar: Hur upplevs likheter och olikheter mellan psykoterapi och andlig vägledning, hur upplevs mötet med den hjälpsökande i psykoterapi och andlig vägledning, av dem som är utbildade till och erbjuder både psykodynamisk psykoterapi och andlig vägledning?Hur upplevs eventuella fördelar och svårigheter med de dubbla yrkesrollerna, som psykoterapeut och andlig vägledare?Metod: Fem kvalitativa intervjuer genomfördes. Intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk analys med induktiv ansats i kodning, tematisering och analys av insamlat data.Resultat: Deltagarna beskrev att båda metoderna är samtalskurer, att kvalitén i mötet är viktig och att den hjälpsökande kommer till insikter om sig själv. Deltagarnas svar visade att gränsdragningen mellan psykoterapi och andlig vägledning ibland är enkel, ibland inte. Möjligheten att helt skilja andlig vägledning och psykoterapi åt beskrevs av deltagare ligga i synen på andlighet och gudstro. En önskan om dialog mellan professionella med såväl psykologiskt som andligt perspektiv, framkom.Diskussion: Deltagarna gav inte entydiga svar angående likhet och olikhet mellan psykoterapi och andlig vägledning. Deltagarnas syn på människan som bärare av både psykologiska och andliga erfarenheter kan medföra att de med dubbel kompetens befinner sig i ett gränsland mellan sekulär psykoterapi och konfessionell andlig vägledning. Medmänsklighet och empati framträder tydligt som de viktigaste komponenterna i samtalet med den hjälpsökande. / Introduction: The purpose of this study is to investigate the similarities and differences between psychodynamic psychotherapy and spiritual direction based on the experience of those who meet people both in psychotherapy and in spiritual direction, and to increase the understanding of both similarities and differences between the methods.Questions: How are similarities and differences between psychotherapy and spiritual direction experienced, how is the encounter with those seeking psychotherapy and spiritual direction experienced by those educated for and offering psychodynamic psychotherapy and spiritual direction?How are possible benefits and difficulties experienced with the dual roles, as psychotherapist and spiritual director?Method: Five qualitative interviews were conducted. The interviews were analyzed using thematic analysis with inductive approach in coding, thematization and analysis of collected data.Results: Study participants described that both methods are talking cures, that the quality of the interpersonal meeting is important and that the applicant seeks to gain insight about himself. Study participants described that the distinction between psychotherapy and spiritual direction was not always easy. The ability to differentiate spiritual direction and psychotherapy was described by participants lay in the view of spirituality. Study participants talked about the importance of dialogue between professionals with psychological and spiritual perspective.Discussion: Study participants did not provide unambiguous answers regarding similarity and dissimilarity between psychotherapy and spiritual direction. As the study participants hold the view of human beings as carrying both psychological and spiritual needs they risk ending up in a no man’s land between secular psychotherapy and confessional spiritual direction. Interpersonal warmth and empathy was described as the most important components of the meeting with the help seeking applicant.

Ignatian spirituality in the Church of Sweden,a qualitative study ABSTRACTThe purpose of this qualitative research study is to investigate the meaning of Ignatian spirituality for some employees in the Church of Sweden. The method used in the study is individual, semi-structured interviews with five employees in the Church of Sweden. To meet the purpose, three questions have been asked: 1)     What has the meeting with Ignatian spirituality meant to the informants of the study? 2)    How do the informants integrate their experiences from the Ignatian spirituality in their parish practice? 3)    How do the informants relate to their ecumenical encounters? The empirical material was then analyzed according to the three questions, mentioned above and in the relation to the thinkers within the field of Ignatian Spirituality. In the analysis, the material was organized according to three themes: the personal experience of Ignatian spirituality, the integration in the parish practice and ecumenical encounters. The results of the research show that the priests and deacons are indeed submitted to the Ignatian spirituality, in their whole life. They are familiar with the Ignatian tools and well informed about Ignatius of Loyola and his Spiritual Exercises. In their parish practice they tend to feel lonely, and they long for colleagues acquainted with the Spiritual Exercises, but since the Spiritual Exercises imbue their whole life, the Spiritual Exercises are evident in all their practices. They also dwell on how they can reach out, making the Gospel accessible also to those somewhat more resistant or not interested. All informants are ecumenical and talk about experiences of ecumenical encounters. The study indicates a clear parallel between the Ignatian Spirituality and Receptive Ecumenism, both movements obviously grounded in an introspection that opens possibilities for true meetings.

En människas religiösa övertygelser påverkas starkt av hennes uppväxtmiljö och relation till föräldrarna. I ett alltmer heterogent samhälle står såväl den kristna kyrkan som kristna familjer inför utmaningar som tidigare generationer inte har mött. Förevarande arbete avser belysa kristna föräldrars reflektioner kring och erfarenheter av föräldraskap i allmänhet, samt andlig vägledning av barnen. Studien har utgått från ett bekvämlighetsurval med svenska och engelskspråkiga deltagare, och datainsamlingen har skett genom en kvalitativ epostenkät. Innehållsliga teman har identifierats, och deras inbördes förhållanden undersökts, med hjälp av grounded theory och frekvensanalys. Kristna föräldrars uppfattning om föräldraskap harmonierar i stora drag med rådande normer i samhället. Man anser vidare att kristna föräldrar har ett ansvar att vägleda sina barn in i den kristna tron, även om diskursen kring andlig vägledning är något tvetydig. Praktiska tillvägagångssätt för andlig vägledning inom familjen handlar om föredömlighet, kyrkogång, samtal och andliga övningar. Kulturella skillnader kan skönjas mellan svenska och engelskspråkiga deltagare i fråga om vad man som förälder vill ge sina barn.