Avhandlingen rymmer en ”stor” och en ”liten” berättelse. Den lilla berättelsen börjar omkring 1870 och handlar om Nordiska museet och dess grundläggare Artur Hazelius. Den stora berättelsen tar sin början i 1800-talets första decennier och förankrar det kulturhistoriska museiväsendets framväxt och formering i en mera vidsträckt och kronologiskt utsträckt historie- och museipolitisk kontext. 1800-talet har karaktäriserats som en period av stark statlig mobilisering på det musei- och historiepolitiska fältet. Avhandlingen visar att det var osäkert vilken roll staten skulle spela. Det var osäkert vilket slags offentlighet som museerna tillhörde, vilka syften museer fyllde och hur de skulle utformas. Det var omtvistat vem som ägde fornminnena. Två rörelser kan urskiljas. Den ena rörelsen ville åstadkomma ett långtgående statligt ansvar för historiebevarandet. Den andra rörelsen var framväxten av ett civilsamhälleligt associationsväsende på historiebevarandets område. Historie- och museipolitikens grunddrag kännetecknades av spänningarna mellan dessa rörelser. Den stora berättelsen överlappar den lilla berättelsen om Nordiska museet och Artur Hazelius. Avhandlingen belyser det spelrum som de övergripande osäkerheterna om historiebevarandets mål och organisering lämnade åt Artur Hazelius och hur Nordiska museets utveckling efter hand kom att ge återverkningar på hela det historie- och museipolitiska området. Den belyser också hur Nordiska museets stegvisa etablering som kulturhistoriskt centralmuseum påverkades av det kulturhistoriska museiväsendets professionalisering. I avhandlingen är det historiografiska perspektivet centralt. Ett utmärkande drag för den dubbla historia som avhandlingen berättar är den betydelse som historieskrivningen har haft, både för formeringen av det kulturhistoriska museiväsendet och för efterhandsförståelsen av detsamma. / This thesis traces and analyses important changes in cultural heritage and museum politics during the 19th century. It tells two overlapping narratives. One is about the museum founder Artur Hazelius and the creation and expansion of The Nordic Museum (Nordiska museet). The other concerns the indecisive construction of meaning and organisational forms for state responsibility for the cultural heritage. The latter story begins in 1810 and the former in 1872. The 19th century is commonly described as the breakthrough for a new era, a time when the cultural heritage became a matter of the state and a part of state promoted nationalism. This thesis instead sheds light on the uncertainties, hesitations and conflicts involved in the construction of national cultural heritage politics and practices. It emphasises the alternatives to state administration that were launched and the crucial role played by associations and voluntary organisation in the preservation of the cultural heritage. It observes the significance of histories and of counter-histories in the controversies over the ownership of and responsibility for the cultural heritage. The way different political positions grow out of conflicting stories of institutional origin is considered. The thesis also focuses on the gradual emergence of a museum profession and its implications for the development of the Nordic Museum and for museum politics in general.