Diss. Karlstad : Karlstads universitet, 2009.

This essay deals with the founders of Hallwylska museet and Waldemarusdde in Stockholm, who donated their homes as museums to the Swedish state in the first half of the 20th century. The aim of this essay is to compare how Hallwylska museet and Waldemarsudde portray their donors’ museum-making in relation to the intentions of the donors, which can be deducted from their catalogues and the documents validating their donations. The catalogues that Wilhelmina von Hallwyl and prince Eugen saw to making give an idea of the approaches they had towards their museum-making. The intentions they gave for their donations can be found in the official documents and testament respectively regarding their donations. To find out how today’s museums portray the donors and their museum-making I have attended two guided tours at each museum and analysed their guidebooks and the texts available in the milieus. With the intentions of the donors as a contextual background I have applied a class and gender perspective on what visitors may learn at the museums. I use these perspectives with a post structural view in mind, seeing society as based on structures formed by the people living within that society. My results show that the two museums have rather different ways of presenting their founders. The guides and guidebooks at Hallwylska museet explain Wilhelmina von Hallwyls place in society as a noble lady grown up in an upper-middle class environment, and they high-light her break with female norms of the time. They portray her as open-minded in her wish to show future visitors her cultural milieu, but the elaborate and scientific catalogue she made and the great amount of work she put into her museum is seen as both admirable and weird. The guides, perhaps unintentionally, portray the extent of her activeness in realising her museum plans as abnormal. In contrast prince Eugen receives no criticism for not seeing to the completion of his collection catalogue, but like Wilhelmina von Hallwyl he receives praise for making his art collection and house available to the public. Prince Eugen is positively contextualised as a royal who broke with tradition in becoming a modern artist. The guides and guidebooks portray him as timeless in his modern tastes, but this gives an impression of him as standing above the society and culture that formed him. Adding to this is the negligence of contextualising the great privileges he held as a man of the royal family. My conclusion is that the guides unintentionally put the two museum founders in different light because of their differences in class and gender. Public museums are educators, and as such it might be in their interest to include a greater amount of social critique and historical context in their history telling. This is a two years master’s thesis in museum and heritage studies.

This paper, from Hallwylska museum collections to the exhibition ”Beneath the surface ... The Unmentionableat the turn of the 20th Century” is a survey of how the Hallwylska museum on the basis of its collections createsa temporary exhibition. The paper is focusing on how Wilhelmina von Hallwyl`s collections together with theexhibitor`s different intentions from the exhition. The final shape of the exhibition and the tools the Hallwylskamuseum has used to ensure that the cultural heritage connected with its collections is made available. / ”Under ytan … det onämnbara vid sekelskiftet” 1900 är en fallstudie av hur Hallwylska museet med utgångspunkt från museets samlingar gestaltar en tillfällig utställning. Denna studie är främst inriktad på hur Wilhelmina von Hallwyls samlingar och utställarnas olika intentioner tillsammans formar utställningen. Utställningens slutgiltiga gestaltningen sätts i relation till vilka perspektiv och verktyg museet har använt sig av för att tillgängligöra samlingarnas betydelse för vårt kulturarv.

No description available.

Museet, utställningen, besökaren: Meningsskapande på en ny arena för lärande och kommunikation

Studiens syfte var att utifrån ett designteoretiskt multimodalt perspektiv belysa relationen mellan å ena sidan, den kommunikativa praktiken under en skolvisning av en museiutställning och å andra sidan elevers möjligheter till deltagande och lärande. I studien användes multimodal metod för konstruktion av data; deltagande observation med fotografi, självrapportering med bilder och fokusgruppintervju. 20 elever ur en åk 5 klass deltog i studien. I resultat och studiens slutsatser framkom det att den museipedagogiska visningen av utställningen gestaltades som en multimodal konfiguration där eleverna var deltagare i produktionen av utställningen. De bildrepresentationer som elever skapade var alla olika och unika i både form och innehåll (mening). I verbal representation, som företogs diakront i dialog, refererade elever till ämnet och artefakter i bildrepresentationerna samtidigt som de utvecklade och förfinade meningserbjudanden. I skolans erkännandekultur kan skillnader i representationer förstås som delar av information kompletterande varandra och dessa representationer fungerar som metodtriangulerade instrument tillsammans - i och för formativ bedömning av både elevens och pedagogens lärande. Det samma gäller för museets erkännandekultur, där studiens metoddesign skulle kunna användas för utvärdering av museipedagogiska visningar av utställningar.

Detta arbete är en studie av konstpedagogikens funktion på svenska länsmuseer. Bakgrunden till frågeställningen är dels min egen erfarenhet och nyfikenhet kring konstpedagogikens verksamheter, samt vetskapen om att konstpedagogiken i Sverige är ett relativt outforskat område. Syftet med denna studie har varit att undersöka konstpedagogiken med fokus på dess vidare begrepp, och på så sätt därigenom spegla dess kulturella kontexter, och anställdas attityder på länsmuseerna. Undersökningens huvudsakliga material är insamlat genom intervjuer med anställda på länsmuseer, samt från platsobservationer. Intervjuer och platsobservationer har gjorts på Stockholms, Örebro, samt Jönköpings läns museum. Resultatet belyser konstpedagogikens funktion på länsmuseerna i förhållande till länet, utställningsrummen, publiken och anställda. Resultatet pekar på många likheter i konstpedagogikens funktioner på länsmuseerna, men också på många olikheter. Vad som förorsakar dessa likheter och olikheter har däremot inte kunnat fastställas i denna studie. Emellertid har synliggörandet gett upphov till nya funderingar och uppslag för vidare studier kring konstpedagogiken och dess utformning. / BI

No description available.

Diss. Uppsala : Uppsala universitet, 2005.

Denna uppsats undersöker hur svenska museer för närvarande planlägger för undanförsel inklusive om och hur olika omständigheter påverkar museers förmåga att skapa och verkställa planerna. För att tillgodose uppsatsens syfte och besvara frågeställningarna genomfördes intervjuer med fyra museianställda vid tre museer som vid skrivandet av uppsatsen skapade undanförselplaner. Intervjuerna visar att museerna har kommit långt i sin planläggning och har byggt upp stor kunskap om undanförselplanering på kort varsel. Medverkande informanter har ett stort engagemang för beredskapsarbetet och en stor vilja att skapa undanförselplaner. Informanternas engagemang och vilja har varit drivande för det arbete som hittills har utförts. Det finns samtidigt flera omständigheter som påverkar museers förmåga att skapa och verkställa planerna. Omständigheterna kan museer inte på egen hand lösa. Omständigheterna berör information om hotbilder, dialog och samordning med beredskapsaktörer inklusive resurser. / This essay examines how Swedish museums plan for emergency evacuation of heritage collections in the event of war, including if and how different factors affect museums ability to create and implement said plans. To answer the research questions, interviews with four key informants employed in three museums were conducted. The interviews show that the museums have made great progress in their planning and have accumulated extensive expertise for emergency preparedness in a short period of time. The key informants have a great deal of dedication and enthusiasm for emergency preparedness and a strong commitment to creating emergency evacuation plans for heritage collections. The key informants’ enthusiasm have been a driving factor in the work that has been done so far. There are other factors that affect museums ability to create and implement plans that museums are unable to solve alone. The factors concern information regarding conflict threats and a dialog and coordination with the Swedish Civil Contingencies Agency and/or the armed forces including resources.