Jag gör den här undersökningen med fokus på samtidskonst som jag upplever är ett svårgripbart fenomen. Så vad är samtidskonst och går den att definiera? Generellt är samtidskonst konst skapad efter 1945 och består samtidigt av ”historiska” och ”banbrytande” konstyttringar. Den uttrycker sig i nya medier som installation, video och fotografi och utgör ett fält som är i ständig förändring. I huvudsak tematiserar samtidskonsten vardagslivet och individens livsbetingelser samtidigt som den är upptagen med att undersöka fältets möjligheter och upplåter ett rum för reflektion. Eftersom samtidskonst kan upplevas svårgripbar använder jag tre estetiker för att komma närmare en förståelse. Relationell estetik där det konstnärliga uttrycket ses som ett kommunikativt system. Situationell estetik där man arbetar med betraktarens upplevelse av rummet. Och ad hoc estetik som handlar om den konstnärliga intentionen. Med bakgrund av samtidskonst och den förändrade synen på kunskap, som den nya museologin fört med sig, undersöker jag hur Moderna Museet arbetar med samtidskonst i sin pedagogiska verksamhet. Undersökningen är begränsad till museets verksamhet som riktar sig till ungdomar i gymnasieåldern. Eftersom museet har i uppdrag att visa och förmedla samtidskonst till allmänheten gör detta Moderna Museet särskilt intressant att undersöka. Den pedagogiska verksamheten på Moderna Museet har en lång tradition, därför tänker jag att museets pedagoger har strategier för hur man arbetar med och lär ut om samtidskonst, både med utgångspunkt från de tre estetikerna och utifrån konstpedagogiska diskurser. Undersökningen efterfrågar hur museets pedagogiska verksamhet arbetar med samtidskonst och vad denna verksamhet får för konsekvenser för positioneringen av deltagarna i en lärsituation på museet. Jag undersöker detta genom att delta i undervisningssammanhang på museet samt genom intervjuer med pedagoger på museet. Verksamheten analyseras med hjälp av Helen Illeris beskrivningar av dominerande konstpedagogiska diskurser och hur dessa positionerar deltagarna i en lärsituation på museet. Även om Moderna Museets verksamhet kretsar kring samlingarna och aktuella utställningar lägger man stora resurser på att möta skolelever och ungdomar. Museet arbetar aktivt med tematiserade visningar och workshop som ska ge besökaren andra ingångar till konsten där man relaterar till samtida frågeställningar. I verksamheten Museum Museum bjuder man in ungdomar till diskussion där de ges möjlighet att få ta plats inom museets väggar och på så sätt överlämnas den kulturella auktoriteten till dessa. I was going to make a contemporary work of art but I fucked it up är titeln på mitt gestaltande arbete. I det har jag undersökt vad samtidskonst är, vilken plats samtidskonst har i dagens samhälle och vad konstpedagogiken ska syfta till? Arbetet har bedrivits textuellt genom att jag fört in mina tankar och resonemang i en tankekarta över tiden. I min undersökning har det hela tiden funnits en politisk vilja att förändra något i skolvärlden, så jag har skickat frågor till makthavare som kan påverka situationen i dagens skola. Dessa har jag ramat in och hängt upp tillsammans med titeln på gestaltningen. Genom att delar av texten skrivits på olika platser i utställningsrummet tillsammans med breven har jag försökt undersöka samtidskonstens tre estetiker.

Museet, utställningen, besökaren: Meningsskapande på en ny arena för lärande och kommunikation / Tingens museala mening

No description available.

Syftet med undersökningen är att analysera hur svensk dagspress framställer Fotografiska museets utställning Burning Beauty med fotografier av David LaChapelle genom hur konstkritikerna framställer konsten och konstnären som person. Undersökningsmaterialet består av artiklar, konst- och kulturtidskrifter, nättidskrifter och radioreportage i Sverige under eller inför utställningen. Jag har genom att närläsa artiklarna undersökt vilka ord och formuleringar som förekommer vid beskrivningen av utställningen, konstnären och konsten. Konstkritikerna framställer utställningen som välgjord och ett unikt tillfälle att få se en konstnärskarriär under ett och samma tak då den innehåller över 250 bilder från 1980-talet fram till 2012. Det är den största utställningen som Fotografiska museet visat och den största utställningen som LaChapelle haft. Den liknas vid en neonlysande regnbåge som följer väggarna på Fotografiska. LaChapelles bilder är ofta fyllda med budskap och detaljer och då Fotografiska visar bilderna i enorma format framgår dessa tydligare menar man. Vad gäller konsten så framställs den som pastischer på kända verk ifrån renässansen och barocken. Kritikerna menar att kända konstnärer som Michelangelo och Botticelli har inspirerat LaChapelles konst. Jag har kommit fram till att kritikerna delvis oreflekterat recenserar bilder från två helt olika typer av produktion utan att särskilja dem. De två olika produktionerna är de kommersiella bilderna innan 2006 och de civilisationskritiska bilderna efter 2006. Han slutade då att ta kommersiella uppdrag vilket har resulterat i en mer civilisationskritisk konst med konstnärlig frihet som följd. Vissa kritiker skildrar hela vidden av konstnärskarriären medan vissa kritiserar de tidigare verken. Den civilisationskritiska konsten har möjliggjort en plats på gallerierna för LaChapelle. Kritikerna är skeptiska inför den civilisationskritiska konstnären och ifrågasätter att han skulle ha ett genuint engagemang i de frågor som LaChapelle lyfter. Han lyfter ämnen som konsumtion, människohandel och religion. Kritikerna anser att han har för stor del av konsumtionskulturen genom sina kommersiella bilder för att kunna kritisera konsumtionskulturen på ett trovärdigt sätt. Genom att studera uppkomsten av vissa kändisporträtt framgår det tydligt att LaChapelle fortfarande 2012 tar kommersiella uppdrag. Skillnaden är friheten i att kunna välja de jobb han vill ha. LaChapelle har som konstnär uppnått stjärnstatus. När han fotograferar kändisar räknas detta som ett kvitto på ytterligare stjärnstatus. Han kan alltså glorifiera kändisar genom att fotografera dem. Detta gäller både i de kommersiella bilderna såväl som i de konsumtionskritiska. Han har uppnått ekonomisk frihet och kan själv välja vilka uppdrag han vill göra. Kritikerna har svårt att koppla honom till de färgsprakande bilder han producerar och till det liv han fört. De framställer honom som en timid och lågmäld 45-åring. Han har sedan länge ansetts vara Hollywoods favoritfotograf och sägs ha levt nattklubbsliv under merparten av sin karriär. Den person som står framför kritikerna under invigningen av Burning Beauty motsvarade inte deras förväntningar.

Utställningstexten är en del av utställningen och skall därför läsas som en sådan. Den är beroende av en kontext och sitt sammanhang. I dagens samhälle flödar texter och bilder som en del av en kommunikation mellan individer och grupper. Moderna Museet är en institution som har fått ett statligt uppdrag att kommunicera samtidskonst med allmänheten och det är bland annat genom utställningstexterna som denna kommunikation sker. Då en väggtext på ett museum av funktionella skäl bör vara kortfattad för att nå ut till sin publik så anser jag att Moderna Museets väggtexter är en komprimerad form av den viktigaste informationen. Den informationen besökaren bör ha eller få i samband med besöket. Jag har undersökt vad den viktigaste informationen är, vad det är försanning som de vill att allmänheten skall ta del av men även hur de väljer att framställa texten och med vilka ord detta sker. Helt enkelt Hur definieras det som är värt att veta? Jag utgick ifrån de statliga uppdraget och skapade en ordning och ett innehåll i vilket jag placerade och sorterade in texterna. Den information som museet anser att vi som besökare bör veta. Samtliga texter är fyllda av påståenden som fyller funktionen av att förmedla något. Jag har även gjort ett gestaltande arbete som fungerar som en påminnelse om vem som äger makten att tolka. Jag har placerat olika verk , som jag har skapat själv, lutade mot väggen och skrivit en väggtext bredvid. För att utgå från min undersökning finner ni därför bara en struktur i vilken verken ska tolkas utifrån. Att skriva ut det viktigaste men aktivt undvika att delge någon information är både ett sätt att förhålla sig humoristiskt till sanningen och poetiskt till sättet den kan förmedlas.

No description available.

The purpose of this study is to present a clearer picture of the divided roles of museum libraries, to see how they balance working with two separate target groups, the public and the museum staff, and to analyze how this affects the work of the librarians. The research on museum libraries has been sparse during the past 20 years, and this essay aims to fill a gap in the research field. Our primary method of data-collection is qualitative, semi structured, interviews with staff at three museum libraries at Upplandsmuseet, Nordiska Museet and Konstbiblioteket. Additional data was collected by analyzing regulatory documents for each library. The collected data is analyzed using concepts from organizational theory, mainly organizational identity as formulated by Alvesson. The results are presented thematically in accordance with the main points brought forward by the interviewees.   Our interviews show that the primary function of the museum library is to support the museum. The libraries also aim to serve the public but are only able to do this to a limited degree. The role of the libraries is not formulated in any regulatory documents but according to the interviewees, this is not a current issue. Regarding organizational identity, the study shows that the libraries are all connected to the overarching identity of the museum. However, while the library at Upplandsmuseet is strongly connected to the museum's identity, the libraries at Nordiska museets and Konstbiblioteketare somewhat detached from the respective organizations. This could result in a weaker identity for the library. Finally, the librarians from all three libraries express a wish to reach an even broader target group outside the museum. Due to a lack of resources however, both in terms of budget and staff, this is deemed impossible at the present. This is a two years master's thesis in Library and information science.

No description available.

This thesis is a report of the practical aspects and the problems of classification and documentation of a collection of memorabilias from the Crown Princess Couple's Wedding in Stockholm 2010. The collection contains 38 objects collected by Nordiska museet [The Nordic Museum], Sweden's largest museum of cultural history. Nordiska museet has a total collection of over 1,5 million items collected since 1873. My ambition in this thesis has been to describe my work with the classification and documentation of these new objects and their context. One of the main problems was how to combine the modern objects with the old existing collection within the two classification systems used at the museum. Four case studies were made toillustratethe different types ofproblems that occurred and the solutions found.I have also highlightedthe importance of being coherent when working with documentation and some of the consequences of classification.

Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2006.