Bakgrund Nålrelaterade procedurer kan orsaka stickrädsla hos barn, vilket har negativa konsekvenser för hälsa både på lång och kort sikt. Sjuksköterskan kan minska barnets obehag i samband med nålstick med hjälp av enkla och effektiva metoder. Barncentrerat förhållningssätt i omvårdnad är ett perspektiv som sjuksköterskan kan använda för att bevara barnets integritet och autonomi.  Syfte Syfte med studien var att beskriva metoder som minskar obehag hos barn med stickrädsla. Metod En allmän litteraturöversikt har genomförts och 15 artiklar inkluderats från databaserna CINAHL Complete och PubMed. En kvalitetsgranskning samt integrerad analys utfördes av artiklarna vilka sedan ställdes samman i en matris och användes för att besvara syftet. Resultat Många olika metoder för att minska obehag hos barn med stickrädsla kunde identifieras. Dessa kunde grupperas i två kategorier - icke-farmakologiska samt farmakologiska. Icke-farmakologiska metoder innebär stor frihet för sjuksköterskor att använda. Vissa av metoderna visade sig fungera väl i samtliga åldersgrupper med barn medan vissa metoder var mer användbara specifikt för en viss ålder. Slutsats Metoderna visade sig vara till stor nytta för att hjälpa barnen i studierna att hantera sina känslor i samband med nålrelaterade procedurer och för att samtidigt få dem att känna mindre smärta. Då nationella riktlinjer saknas för hur sjuksköterskor ska arbeta med att minska obehag vid stickrädsla hos barn skulle det vara av betydelse att få till stånd en utveckling av sådana för att främja en god vård.

Bakgrund: Att vårdas på en barnintensivvårdsavdelning (BIVA) är en stressande miljö för både barn och föräldrar. Detta kan hindra föräldrar från att vara delaktiga i vården och nära sitt barn som är kritiskt sjuk. Barnets upplevelse av trygghet påverkas av förälderns mående och delaktighet i vården. Syfte: Studiens syfte var att undersöka föräldrars upplevelse av delaktighet i vården och förekomst av symptom på posttraumatisk stress (PTS) efter att deras barn vårdats på BIVA.  Metod: En retrospektiv deskriptiv design med kvantitativ och kvalitativ ansats användes, där 40 föräldrar besvarade två enkäter om upplevelse av delaktighet på BIVA och symptom på PTS. Resultat: Åttio procent av föräldrarna upplevde sig i stor utsträckning ha varit delaktiga i vården och i de beslut som rörde barnets vård. Föräldrarnas upplevelse av delaktighet resulterade i två huvudteman: Främjande och Hindrande faktorer för delaktighet. Det var en större andel mammor (41%) som visade symptom på PTS jämfört med pappor (12%) (p=0,038). Det var en större andel föräldrar som inte hade högskoleutbildning som visade symptom på PTS jämfört med föräldrar som hade högskoleutbildning (64% versus 14%). Slutsats: Föräldrar upplevde sig i stor grad vara delaktiga i beslut och barnets vård. Identifierade faktorer bland föräldrar med ökad förekomst att utveckla symptom på PTS var att vara mamma, yngre ålder och att inte ha en högskoleutbildning. / Background: Parents whose child was admitted to the pediatric intensive care unit (PICU) found it to be a stressful environment for both child and parent. This can restrict parents from being close and involved in their child's care. The child's sense of security is affected by the parents' feelings and involvement in care. Purpose: The aim of the study was to investigate parents' experiences of participation in the care and parents' symptoms of post-traumatic stress (PTS) after their child was discharged from the PICU. Method: A retrospective descriptive design was used with a quantitative and qualitative approach, where 40 parents answered two surveys about the experience of participation in PICU and symptoms of PTS. Result: Eighty percent of the parents felt that they had been involved in the care and in the decisions concerning the child's care. The parents’ experience of participation resulted in two main themes: promoting and inhibiting factors for participation. There was a higher proportion of mothers (41%) who showed symptoms of PTS compared to fathers (12%) (p=0,038). A higher percentage of parents who didn't have post-secondary education showed PTS symptoms, compared to those who did have post-secondary education (64% versus 14%). Conclusion: Parents reported that they had been involved in the care and in the decisions concerning the child's care. Symptoms of PTS among parents correlated with being a mother, younger age and lower educational level.