I den här uppsatsen undersöker jag hur barns mående och beteende bedöms i samband med deltagande i stödgrupp på Trappan i Uppsala. Jag studerar SDQ-formulär (Strength and difficulties questions) ifyllda av barn och/eller deras föräldrar 2009- 2011. SDQ mäter sex variabler: a) emotionella problem, b) uppförandeproblem, c) hyperaktivitet/uppmärksamhetsproblem, d) kamratproblem, e) prosocialt beteende samt f) total svårighetspoäng. Materialet utgörs av skattningar för 166 barn. En ny rapport (Skerfving 2011) om utvärdering av stödgrupper i Uppsala län blir ett viktigt jämförelsematerial, men jag gör delvis andra metodiska val än rapporten. Sju olika kvantitativa frågeställningar används: 1) Jämförelser med nordiska normalpopulationer, 2) jämförelser utifrån inriktning på stödgrupp, 3) kön, 4) ålder, 5) barns och föräldrars skattningar, 6) före- och eftermätningar samt 7) avhoppare och fullföljare. Medelvärden och standardavvikelser räknas ut och skillnaderna signifikanstestas. Resultaten jämförs med rapportens resultat. Till överensstämmelserna med rapporten kan räknas att mönster avseende kön i de olika studierna är likadana. Beträffande ålder finns likheter i karakteristika för den äldsta gruppen (16- år) och den näst äldsta gruppen (13-15 år). Även utifrån jämförelserna av före- och eftermätningarna överensstämmer resultaten i stort sett. Till avvikelserna från rapportens resultat kan nämnas min slutstats att 7-12-åringar respektive 13-15-åringar verkar förhålla sig klart olika till sina åldersmässigt jämförbara normalpopulationer. Ett annat resultat inom samma kategori är att 10-12-åringarna hamnar lägre än övriga grupper i vissa svårighetsvariabler. Beträffande skattningsperspektiv bedömer flickorna i min studie sig själva betydligt högre i svårighet än vad deras föräldrar gör. Ett resultat som saknar motsvarighet i rapporten är att den typiske deltagaren (i den yngsta åldersgruppen) beskrivs som ett barn med känslomässiga problem och beteendeproblem som däremot klarar sig ganska bra på det sociala området. Ett annat sådant resultat är beskrivningen av avhopparna i jämförelse med fullföljarna. Avhopparna framstår här som en grupp med större svårighetsbelastning än fullföljarna, särskilt i uppförandeproblem.

Stress kan bero på flera faktorer, det kan visa sig olika beroende på ålder. Vuxnas förhållningssätt kan påverka barns stress. Syftet med föreliggande studie är att undersöka och skapa kunskap om pedagogers erfarenheter av arbetet med barn som uppvisar stress. Vi ville få kunskaper om hur skolor behandlar detta ständigt aktuella ämne. Följande forskningsfrågor besvaras: Vilken erfarenhet har pedagogerna av elever som uppvisar stress i skolan? Hur arbetar pedagoger och skola med barn som uppvisar stress? Via en kvalitativ intervjustudie har kunskaper inhämtats om pedagogers erfarenheter i arbetet med barn som uppvisar stress. Resultatet visar att stress kan vara likt en NPF samt bero på flera bakomliggande faktorer. Pedagogers agerande kan påverka barns stress.

The aim of our study was to investigate HVB-home staff's perceptions of the temporary asylum law's impact on unaccompanied minors’ motivation for integration into Swedish society. On 24 November 2015, the government presented a temporary law to reduce the number of asylum seekers. The temporary law was intended to apply for three years and meant that Sweden went from having generous asylum legislation to following the EU's line for a minimum level for receiving asylum seekers. All asylum-seeking groups, such as refugees and people in need of protection, would receive temporary residence permits, except that there were exceptions for quota refugees who could obtain permanent residence permits. In the study, we used a qualitative method and conducted semi-structured interviews with five staff who had previously worked with unaccompanied children. Results from both interviews and previous research show that there are several factors that affect the mood of unaccompanied children and their integration into Swedish society. The study showed that previous psychological trauma, long waiting times for information about residence permits, loneliness and lack of meaningful activity had a negative impact on unaccompanied children's mood and motivation for integration.