Bakgrund: Kontorsarbetare är arbetare som tillbringar delar eller större delar av arbetstiden stillasittandes framför en dator. Stillasittandet har negativa effekter fysiskt, psykiskt och socialt. Dem här delarna innefattas även i begreppet ergonomi där man ska anpassa arbete och miljö efter människans förutsättningar. Fysioterapi och fysioterapeuter ser till människans förutsättningar för att underlätta hälsa och minska lidande. För att främja hälsa behöver man se ergonomi som fysiologiskt fenomen och beteende, vilket görs i beteendemedicinskt inriktad fysioterapi. Detta för att kunna påverka den fysiska, psykiska och sociala kontexten. Syfte: Syftet med studien är att studera kontorsarbetares upplevelser av hinder och möjligheter för god ergonomi i det dagliga arbetet.   Metod: En kvalitativ semistrukturerad intervjustudie med induktiv ansats och ett ändamålsenligt urval på sex informanter. Data analyserades genom manifest analys. Resultat: Informanterna upplevde att inredning, samspel arbetsgivare och individ, andras påverkan, beteende på arbetsplatsen, kroppsliga begränsningar, tankar och föreställningar, och emotioner påverkade ergonomin. Slutsats: Av resultatet framgick att ergonomin påverkas av biopsykosociala faktorer, vilket styrs av beteende, individ och omgivning. / Background: Office workers are workers who spend part or most of their time sitting in front of a computer. A sedentary behavior has negative effects physically, mentally and socially. These parts are also included in the concept of ergonomics, where work and the environment must be adapted to human conditions. Physiotherapy and physiotherapists look at the human conditions to facilitate health and reduce suffering. To promote health, you need to see ergonomics as a physiological phenomenon and a behavior. You do this in behavioral medicine – oriented physiotherapy, where you are able to influence the physical, mental and social context. Aim: The aim of the study was to study office workers’ experiences of obstacles and opportunities for good ergonomics in daily work. Method: A qualitative semi-structured interview study with an inductive approach and a purposive sampling with six informants. Data were analyzed by manifest analysis.  Results: The informants experienced that interior design, interaction between employer and individual, the influence of others, behavior in workplace, physical limitations, thoughts and ideas, and emotions affected ergonomics.  Conclusion: The results showed that ergonomics is affected by biopsychosocial factors, which are governed by behavior, individual and environment.

Bakgrund: Smärta i bäcken och ländrygg är något som drabbar många kvinnor under graviditeten. Kvarvarande graviditetsrelaterad smärta kan påverka kvinnornas fysiska aktivitet och delaktighet i vardagen. Det finns evidens för att fysisk aktivitet hjälper vid smärtproblematik och även återhämtning efter förlossning men kvinnorna kan behöva socialt stöd för att den fysiska aktiviteten ska bli av. Fysioterapeuter kan arbeta genom att främja fysisk aktivitet och genom ett beteendemedicinskt arbetssätt ta hänsyn till biologiska, sociala och psykologiska hälsofaktorer med fokus på beteende. Syfte: Att undersöka hur kvinnor med graviditetsrelaterade bäcken- och/eller ländryggssmärtor postpartum upplever att möten med fysioterapeuter i rehabiliterande syfte stödjer återgång till viktiga vardagliga aktiviteter. Metod: Sex informanter med graviditetsrelaterad bäcken- och/eller ryggsmärta och som har träffat fysioterapeut minst en gång efter graviditeten rekryterades och intervjuades efter en semistrukturerad frågeguide. Materialet analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen gav tre kategorierna: ”Att hitta rätt hjälp var svårt”, ”Bemötandet spelar en viktig roll” och ”Åtgärderna som hjälper”. Slutsats: När informanterna mötte fysioterapeuter med rätt kompetens inom området resulterade det i åtgärder som hjälpte dem att hantera sin smärta och återgå till viktiga vardagliga aktiviteter. Kompetens inom bemötande och att se hela människan såväl biologiska som psykologiska och sociala faktorer gav resultat för en lyckad rehabilitering och beteendeförändring.

Bakgrund: I Sverige uppkommer varje år runt 100 000 idrottsskador som kräver vård. Idrottsskador förekommer i stor utsträckning inom truppgymnastik, den största disciplinen inom svensk gymnastik. Fysioterapeutens roll i rehabilitering av idrottsskador syftar till att stödja läkningsprocessen men också till att försöka minimera de negativa följderna som en eventuell skadefrånvaro kan innebära, ur ett såväl fysiologiskt som psykosocialt perspektiv. Det finns i studieförfattarnas vetskap inga studier om truppgymnasters upplevelse av rehabiliteringsprocessen trots att detta är en idrott med helt unika krav. Syfte: Syftet med studien var att undersöka truppgymnasters upplevelser av rehabiliteringsprocessen för återgång till idrott efter skada. Metod: Kvalitativ deskriptiv design med semistrukturerade intervjuer. Sex tidigare skadade truppgymnaster som var aktiva på SM-nivå inkluderades i studien. Kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats användes som analysmetod. Resultat: Analysen resulterade i arton underkategorier indelade i fem kategorier: Tankar och känslor under rehabiliteringstiden, Utmanande faktorer vid genomförandet av rehabiliteringen, Omständigheter som påverkade genomförandet av rehabiliteringen positivt, Fysioterapeutens förmågor och insatser och Stödet från den sociala omgivningen. Slutsats: Resultatet i den här studien pekar på att såväl fysiska, psykologiska som sociala faktorer kan påverka upplevelsen av rehabiliteringsprocessen hos skadade truppgymnaster. / Background: Approximately 100 000 sport injuries that require medical care, occur in Sweden every year. Sport injuries are common in teamgym, the gymnastics discipline with the largest number of members in Sweden. In rehabilitation the physiotherapist´s role is to support the healing process and minimize negative consequences following injury absence, considering both physical and psychosocial aspects. According to the authors knowledge no study exists that examine teamgymnasts’ experience of the rehabilitation process, even though the sport has unique demands.  Aim: To explore teamgymnasts’ experience of the rehabilitation process in returning to sport after injury. Method: Qualitative descriptive design. Semistructured interviews were conducted. Six previously injured teamgymnasts competing at national level were included. Qualitative content analysis with inductive approach was used to analyze the data. Results: The analysis resulted in 18 subcategories devided into five categories: Cognitions and emotions during rehabilitation, Challenging factors during the performance of rehabilitation, Circumstances that positively influenced the performance of rehabilitation, Abilities and contributions of the physiotherapist, Support from the social environment.  Conclusion: The results of this study indicate that both physical and psychosocial factors may influence the experience of the rehabilitation process among injured teamgymnasts.

Bakgrund: Den psykiska ohälsan i samhället ökar samtidigt som depression är en av de vanligaste psykiatriska diagnoserna. Nuvarande evidens visar på att fysisk aktivitet har en lika stor positiv påverkan på mild till måttlig grad depression som antidepressiva läkemedel. Syfte: Syftet med studien är att utforska fysioterapeuters beskrivning av hur de stöttar patienter med depression till fysisk aktivitet. Metod: En kvalitativ deskriptiv intervjustudie med sju fysioterapeuter som har rekryterats genom bekvämlighets- och ändamålsenligt urval. Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer och dataanalysen genom manifest kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats.  Resultat: Resultatet visar på att fysioterapeuter använder sig av både fysisk aktivitet och träning, såväl som mental träning vid behandling. Informanterna beskriver att patientgruppen behöver en längre behandlingsperiod med mer närvaro, stöttning och uppföljning jämfört med andra patientgrupper.  Slutsats: Stöttning av en fysioterapeut vid depression kan leda till att patienten blir fysiskt aktiv och vidmakthåller den. För att lyckas med stöttningen beskrivs beteendemedicinska strategier som en viktig del. Även bemötande av patienten beskrivs som en nyckelfaktor. Med sin kunskap om fysisk aktivitet och hur det påverkar personer har fysioterapeuter en viktig roll vid behandling av depression.

Bakgrund: Rektusdiastas är en delning av musculus rectus abdominis och är vanligt hos kvinnor som fött barn. Det kan ge besvär som instabilitet i bålen samt smärta i ländrygg och bäcken, men även oro och rädsla. Rektusdiastsen påverkar den vardagliga fysiska aktiviteten hos patientgruppen och fysioterapi rekommenderas i första hand som behandling. Evidensen är dock begränsad och svenska kliniska riktlinjer finns inte i dagsläget. Syfte: Syftet är att utforska fysioterapeuters erfarenheter av att arbeta med mödrar som har besvär av rektusdiastas efter förlossning till att få en mer fungerande fysisk aktiv vardag. Metod: En kvalitativ intervjustudie valdes där informanterna rekryterades genom ett ändamålsenligt urval samt snöbollsurval. En semistrukturerad intervjuguide nyttjades och datan analyserades genom en manifest kvalitativ innehållsanalys med en induktiv ansats. Resultat: Behandling för mödrar med besvär av rektusdiastas är främst att ge information och träning. För att hjälpa mödrarna med problematiska vardagsaktiviteter ges råd och strategier för att klara av dessa. Fysioterapeuter önskar kliniska riktlinjer och att kunskapen undervisas om redan på grundutbildningen. Slutsats: Behandling utifrån biopsykosociala faktorer är viktigt för patientgruppen. Fysioterapeuter kan hjälpa patientgruppen och det är viktigt att kunskapen sprids så alla får den vård de har rätt till. / Background: Diastasis recti is a split of the musculus rectus abdominis and is common among women who have given birth. It can lead to problems such as instability in the abdomen and pain in the lumbar region and pelvis, but also anxiety and fear. Diastasis recti affects the daily physical activity among this patient group, and to fix this physiotherapy is recommended. The evidence is limited and there are currently no Swedish clinical guidelines. Purpose: The purpose is to explore physiotherapists experience of working with mothers that are bothered by diastasis recti after childbirth to have a more functional physical activity everyday life. Method: A qualitative interview study where the informants were recruited through a purposive sampling and snowball sampling. The interviews were based on a semi-structured interview guide and analyzed through a manifest qualitative content analysis with an inductive approach. Result: Treatment for mothers with diastasis recti was mainly to provide information and exercises. To help mothers with problematic everyday activities, advice and strategies were given. Physiotherapist’s desire clinical guidelines and that knowledge about diastasis recti is a subject for education at university. Conclusion: Treatment based on biopsychosocial factors is important for this patient group. Physiotherapists can help this patient group and it is important that knowledge about the subject is spread so that everyone can receive the care they are entitled to.

Purpose: The purpose of this project is to increase the number of open patient appointments by implementing a validated process in which stabilized behavioral health patients are repatriated to primary care. Currently, there is an increased demand for behavioral health services and decreased supply of behavioral health clinicians at the Nashville Veterans Affairs Medical Center (VAMC). Aims: This project aims to teach behavioral health providers how to identify appropriate patients and complete successful discharges while helping primary care providers integrate the repatriation process into their workflow. Without the proposed intervention, veterans initiating behavioral health services in the catchment area will continue to experience delays. Methods: The Knowledge to Action Framework is being used to adapt the process to the local context. All behavioral health and primary care clinicians at the Nashville VAMC are included in project knowledge dissemination. Data is collected by tracking the behavioral health discharge note within the site. The number of discharge notes per month will be analyzed by comparing the number of discharge notes from previous years to those after project implementation. Results: Results are ongoing, however preliminary results from January and February of 2022 look promising with a total of 35 discharge notes, compared to the six discharge notes from the same months in 2019, 11 in 2020, and 15 in 2021. Conclusion: Preliminary results are encouraging, as the number of successful discharges has significantly increased. This allows for more veterans with mental health needs to be served at the Nashville VAMC.

Background: The United States Preventive Services Task Force guidelines support screening and provision of intensive multi-component behavioral counseling for adults who have obesity. One barrier to providing such counseling is lack of training in medical school. Not much is known about factors associated with medical students’ perceived weight management counseling (WMC) skills or whether preceptors model or teach WMC during primary care clerkships. Methods: A mixed methods approach addressed factors affecting WMC training during primary care clerkships. A secondary analysis of 3rd year medical students (n=730) described students’ perceived WMC skills, attitudes and frequency of engagement in 5As educational experiences. Linear mixed models were used to determine associations between educational experiences and perceived skills. Semi-structured interviews (n=12) and a survey were administered to primary care preceptors (n=77). Interviews described individual, inter-personal and institutional factors associated with preceptors’ WMC. The survey described preceptors’ frequency of modeling WMC behaviors, perceived WMC skills, and attitudes. Results: Students perceived themselves to be moderately skilled (M=2.6, SD=0.05, range 1-4). Direct patient experiences and specific instruction were associated with higher perceived skill. Preceptors support WMC curricula but do not perceive themselves to be experts in WMC. Preceptors perceive themselves to be moderately skilled (M=2.8, SD=0.06, range 1-4) but only sometimes model WMC (M=3.3, SD=0.05, range 1-5) to students during clerkships. Conclusion: Preceptor modeling WMC may not be feasible or necessary during primary care clerkships. Providing specific WMC instruction and working with patients may provide more benefit as they were more strongly associated with students’ perceived skills.

Background: Sugar sweetened beverages (SSBs) comprise the largest source of added sugars in US adolescents’ diets. SSB consumption is pervasive in US culture and is a critical risk factor for weight gain and obesity in adolescents. This thesis evaluates multi-level factors that influence adolescent SSB consumption. Methods: The first two aims of this thesis utilized data from the cross sectional, internet based Family Life, Activity, Sun, Health and Eating (FLASHE) study to: 1) examine availability of SSBs in multiple settings (home, school, neighborhood) and adolescent SSB consumption, 2) examine the associations between perceptions of parenting practices and adolescent SSB consumption. The third aim used focus group discussions to understand adolescents’ perceptions about SSBs. Results: We found that SSB availability in the home was an important predictor of adolescent SSB consumption, regardless of SSB availability in other settings. Also, parenting practices that facilitate adolescent SSB consumption are associated with higher adolescent SSB consumption, but discussing/negotiating SSB behaviors is not associated with adolescent SSB consumption. Adolescents’ described their attitudes, reinforcements, knowledge, and sources of influence around SSBs which are multifactorial and complex. Conclusions: This thesis identified potential targets for addressing adolescent SSB consumption through availability of SSBs at home, parenting practices, and adolescent perceptions around SSBs. These are important modifiable factors in the adolescents’ sociocultural environment that should be targeted in future dietary interventions to influence adolescent SBB consumption.

Modern advances in technology have allowed for an increase in the precision with which we are able to measure, record, and affect behavior. These developments suggest that the domains in which behavior analysis might contribute are considerably broader than previously appreciated, for instance the area of behavioral medicine. One way the field of behavior analysis can begin to address problems in behavioral medicine is with biosensor technology, like surface electromyography (sEMG). For sEMG technology to be useful in behavioral medicine, specifically recovery from total knee arthroplasty, a reference value (the maximum voluntary individual contraction-MVIC) must be established. The MVIC value allows for the comparison of data across days and may allow the programming of contingencies. However, current MVIC methods fall short. Study 1 compares MVIC values produced by a participant given the typical instruction only method with two alternative methods: instruction + feedback, and instruction + feedback in a game context. Across 10 participants both feedback conditions lead to higher MVIC values then the instruction only condition. Study 2 applies the MVIC techniques developed during Study 1 to an exercise procedure. Using an MVIC value as the criteria for feedback Study 2 compares the same three conditions, however this time assessing for the conditions under which exercise performance is optimal. Across all 9 participants the instruction + feedback in a game context lead to the participant ‘working harder' and 8 out of 9 participants exceeded the MVIC value more often during this condition then in the other two conditions.

Bakgrund: Total höftplastik är en operation där en protes ersätter höftleden. Ingreppet genomförs alltmer i dagkirurgi. Rehabiliteringen sker i hemmet med uppföljningsbesök av fysioterapeut. Följsamhet till rehabilitering är viktigt för att återfå funktion. Insikt i patienters upplevelser av rehabilitering kan ge ny värdefull kunskap för fysioterapi med beteendemedicinsk inriktning. Syfte: Syftet med studien är att studera hur patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi upplever följsamhet till postoperativ rehabilitering. Metod: Deskriptiv kvalitativ design med induktiv ansats. Sex patienter som genomgått total höftplastik i dagkirurgi inkluderades och deltog i individuella semistrukturerade intervjuer. En kvalitativ innehållsanalys tillämpades för att analysera data från intervjuerna. Resultat: Analysen resulterade i 15 underkategorier med följande fem huvudkategorier: Vikten av en bra start, Betydelsen av socialt stöd och vägledning, Funktion och resultat styr utförande, Betydelsen av personliga egenskaper och mentalitet, Träningsprogram underlättar hemträningen. Slutsats: Upplevelsen av följsamheten till rehabilitering efter total höftplastik i dagkirurgi utgörs av ett flertal individ- och omgivningsfaktorer såsom mentalitet, utfallsförväntningar, socialt stöd och väder. Resultat av denna studie tillför en ökad förståelse till bio-psyko-sociala upplevelser av följsamhet till rehabiliteringen efter dagkirurgisk total höftplastik i svensk kontext. / Background: Total hip arthroplasty is a surgery where the hip joint is replaced by a prosthesis. Nowadays the surgery is often carried out in day-surgery. The rehabilitation occurs at home with physiotherapeutic follow-up visits. Compliance to rehabilitation is important to regain function. Insight into patients’ experiences of rehabilitation can provide valuable new knowledge for physiotherapy with a behavioral medicine focus. Aim: To study how patients experience their compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery. Method: Descriptive qualitative design with an inductive approach. Six patients who underwent total hip arthroplasty in day-surgery were included and participated in individual semi-structured interviews. A qualitative content analysis was applied to analyze data from the interviews. Results: The analysis resulted in 15 subcategories with the following five main categories: The importance of a good start, The significance of social support, Function and results control the performance, The meaning of personal characteristics and mentality, Exercise program facilitates the home rehabilitation. Conclusion: The experience of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery consists of several individual- and environmental factors such as mentality, outcome expectations, social support and weather. The result of this study expands the understanding of bio-psycho-social experiences of compliance to rehabilitation after total hip arthroplasty in day-surgery in a Swedish context.