Denna studie undersöker vilka budskap som Beyoncé konstruerar på sin Instagram genom enbart bildkommunikation. Då kända profiler har möjlighet att vara opinionsbildare för sina följare är det intressant att studera vilka budskap utöver deras huvudgenre, som de väljer att konstruera. Detta då det kan påverka människor som följer henne så att även de anammar dessa föreställningar, värderingar och handlingar. Eftersom Beyoncé har ett stort följeslag på sin Instagram och då hon själv publicerar bilderna är hon en representant för det här fenomenet, som är att gå utanför sin huvudgenre och vara en opinionsbildare. I studien använder vi oss av en kvalitativ innehållsanalys. Vi undersöker Beyoncés Instagram-profil, där vi sedan genom ett strategiskt urval väljer ut sju bilder. Därefter analyseras bilderna utifrån vårt teoretiska ramverk med utgångspunkt i semiotik, genus, rasism, självpresentation och klädernas betydelse. Detta ger en djupgående analys som besvarar studiens syfte och frågeställningar. Resultatet visar på att Beyoncé både direkt och indirekt konstruerar budskap genom enbart sin bildkommunikation. Det är bland annat budskap om politik, feminism och familjesituationer. Hon framställer även sociala roller som kommer till uttryck i bilderna. Dessa sociala roller är till exempel mamma, artist och karriärkvinna. / This study examines what messages Beyoncé construes on her Instagram through merely visual communication. It is interesting to study what messages celebrities convey through their visual communication that is outside their own main genre, considering they have the opportunity to be moulders of public opinion. This is because they have the ability to influence their followers so that they also adopt to these ideas, values and actions. Beyoncé is a representative for this phenomenon because she publishes her own pictures on Instagram and has a big number of followers. In this study, we use a qualitative content analysis. First, we examined Beyoncés Instagramaccount and then chose seven pictures with the help of a strategic selection. Thereafter we analyzed the pictures with the help of our theoretical framework based on the theories of semiotics, gender, rasicm, self-presentation and the meaning of clothes. This makes a contribution to a profound analysis that addresses the issue studied and the aim of the study. The results show that Beyoncé does construe messages, both directly and indirectly through her visual communication. Some of the messages she conveys are about politics, feminism and family situations. She also constructs social roles through her pictures. These are roles such as a mother, an artist and a businesswoman.

“A Hip-Hop Joint: Thinking Architecturally About Blackness” beings by recognizing that hip-hop visual culture’s rapid global expansion over the last four decades complicates its lasting connection to blackness. Instead of arguing that blackness is the content of contemporary hip-hop, this project considers blackness as the aesthetic that coheres the diffuse genre. Thus, blackness serves a distinctly architectural function in hip-hop visual culture—it is the architectonic logic of the genre. Therefore, this project illustrates the value of alternative definitions of blackness; specifically, this dissertation approaches blackness as a distinct set of spatial relations that can be observed in the many places and spaces hip-hop is produced and consumed. “A Hip-Hop Joint” argues blackness and hip-hop exist in a recursive loop: blackness generates the spatial organization of hip-hop and hip-hop is so racially charged that it produces blackness. As a result, hip-hop images can serve as the site for unexpected encounters with blackness—specifically, visualizing blackness in spaces that are not occupied by actual black bodies. Because visual culture organizes space through the positioning of the black body, this dissertation argues hip-hop images that defy the presumed appearance and visibility of blackness are not only capable of reconfiguring image relations, but also the aesthetics of anti-blackness. This project relies on black studies, visual culture studies, and architectural theory. The visual objects analyzed include: music videos directed by Hype Williams, Beyoncé’s “Formation,” WorldStarHipHop.com, William Pope.L’s “Claim,” the trailer for Apollo Brown’s Thirty Eight album, and “Until the Quiet Comes” directed by Kahlil Joseph.

Abstract Titel: ”En kritisk diskursanalys av artisten Beyoncé ur ett genusperspektiv”   Nivå: C-uppsats i Medie- och kommunikationsvetenskap   Författare: Beatrice Engman   Handledare: Anna Edin   Datum: 2014-05-27   Sammanfattning Syftet med denna uppsats är att ur ett diskursteoretiskt och genusorienterat perspektiv studera artisten Beyoncé utifrån två olika men dock sammanhängande medieperspektiv. I min uppsats kommer jag dels att analysera den mediala bilden av Beyoncé, det vill säga hur medierna rapporterar och ”berättar” om henne samt dels att analysera hur Beyoncé själv iscensätter sig medialt, via sin musik, videos och klipp. Sammantaget kan man säga, att dessa två dimensioner konstruerar Beyoncé som medial person, där även det offentliga och det privata livet tenderar att överlappa varandra. Den metod jag valt för att besvara mina frågor är en kritisk diskursanalys och jag har i min teori utgått från Norman Fairclough. Jag kommer följa de tre dimensionerna i Norman Faircloughs modell som är text (tal, skrift och det visuella), diskursiv praktik (produktion och konsumtion av texter) och social praktik (handling inom ramen för en verksamhet). Jag har valt ut mitt material från Beyoncé utifrån en speciell händelse. Hon släppte den 13 december 2013 hennes femte och självbetitlade album ”Beyoncé”. Jag kommer analysera Beyoncés texter, de feministiska tal som hon använder sig av samt hennes videos och klipp som finns med i albumet.  Jag kommer även att analysera utvalda artiklar som jag sökt på bibliotekets databas på Högskolan i Gävle. Artiklarna som jag har valt har koppling till Beyoncés senaste album inom tidsramen 13:e december 2013 till 1:a maj 2014. Den mediala bilden av Beyoncé är lik Beyoncés egen iscensättning av sig själv. Beyoncé iscensätter sig själv som en stark kvinna med en röst och som har makten att kunna använda sin röst fritt. Det är ingen tvekan om att hon är en person som berör och påverkar. Beyoncé är en inspirationskälla och ett ideal för många människor och speciellt kvinnor i världen. Den mediala bilden av Beyoncé är väldigt positiv och de hyllar henne. De framställer henne som en modern idérik artist och som en stark kvinna. Ur ett genusperspektiv visar hon väldigt starkt vad hon kämpar för vilket är kvinnor, jämställdhet och kvinnors sexualitet.

People have organized around gender equality in modern America for the last century. However, with the advent of new technology, people largely organize in around social movements in online spaces. This thesis explores the ways in which new media expands a popular understanding of the Feminist movement.

Denna uppsats undersöker musikvideon Apeshit, av The Carters, som spelades in på Louvren och hur den tar upp frågor om svart representation. Syftet med studien handlar om att bidra med kunskap om hur representation visualiseras samt dess effekter. En ytterligare ambition handlar om responsen videon fick, som bland annat resulterade i Louvrens guidade tur Beyoncé and Jay-Z’s Louvre Hightlights. Studien har till syfte att analysera detta utifrån svart representation och demokratisering. Genom ett postkolonialt perspektiv med fokus på Stuart Halls kulturella hegemoni och Richard Dyers vithetsbegrepp har studien kunnat ge uttryck i dessa frågor om svart visuell representation. Som metod har uppsatsen använt sig av en formal- och kontextanalys för att uttolka musikvideons underliggande budskap. Studiens slutresultat belyser de medel som använts i musikvideon för att lyfta frågor som berör svart representation och rasism.

This study explores the perceptions of fifteen students from the University of Pretoria’s School of the Arts about the feminist themes in Beyoncé’s music. Beyoncé is a self-proclaimed feminist who advocates for women through her music. An extensive literature review reveals how she can be considered a feminist icon within the popular music genre by considering the development of feminism, feminist theories and themes, and popular music as a locus of social change in popular culture. This feminist case study followed a qualitative research approach within an interpretivist framework. The music videos considered for the study were “If I Were a Boy” (2008), “Diva” (2009), “Run the World (Girls)” (2011), “Pretty Hurts” (2013), “Flawless” (2014) and “Grown Woman” (2014). The data was collected from semi-structured interviews and was analysed using reflexive thematic analysis. The themes revealed that these South African students perceived the feminist themes in Beyoncé’s music as empowering and relatable, but sometimes directed towards the male gaze. / Dissertation (MMus (Performing Art))--University of Pretoria, 2020. / Music / MMus (Performing Art) / Unrestricted

This paper is an in-depth analysis of music artist Beyoncé Knowles's career in relation to female autonomy and sexuality. It delves into the symbolic annihilation of an accurate portrayal of female sexuality in the media and how that translates to young women being misinformed about their own sexual pleasure and satisfaction. This misinformation and its effects on the sexual experiences of college-aged women are demonstrated through a series of original creative short stories.

No description available.