<p>Under 1990-talet har det skett en markant ökning då det gäller högstadieungdomar som provat narkotika. Sedan 2001 har antalet legat på en konstant nivå enligt CAN (Central förbundet för alkohol- och narkotika upplysning). Ökningen har skett under en tid då informationen och kunskapen om narkotika och dess konsekvenser varit relativt kända. När ungdomar börjar på högstadiet ökar risken att de kommer i kontakt med alkohol, tobak och narkotika. Eftersom ökningen sker under högstadieperioden borde de förebyggande insatserna mot droger vara som starkast då. Syftet med vårt arbete är att undersöka tre högstadieskolors förebyggande arbete. Vi vill ge en bild av skolornas arbete och strategi mot att eleverna ska prova droger. Vår teori om ett förebyggande arbete mot narkotika fungerar som en mall för resultatet och diskussionen…</p>

<p>Vi valde detta ämnet för att vi anser att det är ett växande problem i dagens samhälle. Statistik från CAN (Centralförbundet för alkohol- och narkotika upplysning) visar att på sjuttiotalet var andelen elever som någon gång provat narkotika hög. Denna nivå sjönk under åttiotalet för att sedan öka igen på nittiotalet och är nu under tjugohundratalet åter på samma höga nivå som på sjuttiotalet. Vi tror att högstadieskolorna har en stor möjlighet att påverka ungdomarna att inte använda droger. Vi ville därför ge en bild av hur två olika högstadieskolor i Umeå arbetar förebyggande mot droger. Vilka de samarbetar med och hur undervisningen ser ut. Vi har intervjuat personal på en friskola och vi försökte även att få information från en kommunal skola men de har inte velat samarbeta. Syftet med att ta en av varje var att se på skillnaderna i undervisningen. Vi har hållit en intervju med en polis som samverkar med de flesta skolorna i Umeå. Vi har även sökt information i litteratur som används av skolorna i sin narkotikaundervisning. Genom detta arbete har vi kommit fram till att intresset för narkotikaundervisning är lågt eftersom att det inte finns någon färdig handlingsplan eller målsättning i den skola vi har varit i kontakt med. Vi anser att skolorna är dåligt styrda från högre instanser, det borde finnas mycket tydligare riktlinjer.</p>

<p>I den inledande delen av arbetet försöker vi förklara begreppet brottsoffer och de juridiska aspekterna kring uttrycket. För att få en inblick i brottsofferfrågornas framväxt har vi berört de viktigaste milstolparna och reformerna som gjorts i Sverige under de senaste decennierna angående ett brottsoffers status. Som exempel kan nämnas kvinnofridsdebatten som pågått under årtionden. Vidare beskriver arbetet polisens informationsskyldighet och informationsplikt. Miniminivån för polisens informationsskyldighet styrs av polisens avrapporteringssystem, rationella anmälansrutin (RAR), som är direkt kopplat till förundersökningskundgörelsen (FUK). Arbetet belyser de viktigaste paragraferna ur denna lagstiftning och klarlägger vissa begreppet som förekommer. Vidare belyser vi informationsproblematiken utifrån ett brottsförebyggande perspektiv…</p>

<p>Syftet med vår litteraturstudie i upprepad utsatthet är, att beskriva fenomenet utifrån vedertagna kriminologiska teorier, samt sammanställa åtgärdsförslag, som kan användas i det förebyggande polisarbetet. Med upprepad utsatthet menas att samma person eller samma objekt utsätts för flera brott under en begränsad tidsperiod. I England har man forskat på området sedan 80-talet. I Sverige är det först på senare år som man ägnat sig åt att genomföra studier i ämnet…</p>

<p>MC-kriminaliteten är idag ett växande hot mot samhället. Det finns tre stora MC-klubbar med tillhörande supporterklubbar som utger sig tillhöra de enprocentsklubbarna som står utanför samhällets regler och lagar utan håller sig till deras egna bestämmelser. Gävleborgs- och Norrbottens län har under många år varit förskonade mot en större etablering av dessa klubbar. Av denna anledning så är det av intresse att fördjupa sig i vad orsaken är till att dessa klubbar inte har etablerats i dessa två län. Denna kunskap är viktig att erhålla som nybliven polis, detta eftersom att det i utbildningen inte finns inlagt i något moment som ett ämne och att det ger oss förutsättning för att kunna jobba effektivt mot denna typ av kriminalitet. Information om dessa Mc-klubbar, rättsväsendets arbete, regeringens syn på denna typ av kriminalitet, juridiska hinder och samarbete mellan aktörerna i samhället är viktiga aspekter för att kunna förebygga och jobba mot denna Mc-kriminalitet och för att kunna stävja utvecklingen och förhindra en nyrekrytering av medlemmar till dessa MC-klubbar.</p>

<p>Detta arbete handlar om polisens och socialtjänstens roll i arbetet med att uppmärksamma barn i fara. Denna uppmärksamhet har fokuserats på barn som varit vittne till våld i hemmet eller som själva har varit utsatta för brott. Vi har ansett att denna fråga gällande barn i fara är så viktig att den behöver lyftas fram i samhället. Vi har valt att även studera hur långt arbetet kommit med att uppmärksamma barn som brottsoffer och som målsägande. För att få en så omfattande bild som möjligt över ämnet har vi använt oss av olika källor som litteratur, lagstiftning, förarbeten och samtal med personer som arbetar inom området. Resultatet har visat på stora brister gällande polisens anmälningsskyldighet och bristande kunskap inom detta område gällande barn i fara. Denna okunskap inom polisen har inneburit att barn som utsatts för fara inte har fått det stöd och hjälp de har rätt till.</p>

<p>Efter en kartläggning av polismyndigheten i Skåne (2003) gällande förekomsten av kriminella ungdomsgäng konstaterades det att i Malmös stadsdel Rosengård fanns cirka 100 kriminellt aktiva ungdomar och att det fanns ett antal verksamma ungdomsgäng i området. Med vetskap om att ungdomskullarna kommer att öka de kommande åren i Skåne med en topp under 2005-2008 ser polisen en risk för ökad ungdomskriminalitet i området. Syftet med detta fördjupningsarbete är att ta reda på hur polisen arbetar mot ungdomsbrottslighet i just stadsdelen Rosengård. Mina frågeställningar rör gängmiljöerna och polisens handlingsplan mot ungdomskriminaliteten. Mitt tillvägagångssätt har varit att granska dokument från polismyndigheten i Skåne samt läsa litteratur rörande ungdomskriminalitet. För att få ökad kunskap om hur man arbetar i Rosengård har jag att intervjuat polisinspektör Erik Jansåker. Omfattningen begränsas till tidsperioden 2003-2005 och inriktas på polisiära frågor. Vad jag har kunnat konstatera är att myndigheten har uppmärksammat problemet med ungdomskriminalitet och utarbetat strategier och lokala handlingsplaner. I Rosengård arbetar man mot ungdomskriminaliteten med en utarbetad modell som innebär individorienterade insatser mot ledargestalter och de mest brottsaktiva ungdomarna. Målet är att ledargestalterna ska bli föremål för de sociala myndigheternas åtgärder.</p>

<p>Anledningen till att vi skrev denna rapport var att vi ville fördjupas oss i ämnet samt att vi tycker att det är ett samhällsproblem. Generellt sett har antalet jägare i dagens samhälle ökat och därmed också jakttrycket, till följd av detta ökar även antalet brottstillfällen. Vi ville undersöka möjligheterna att uppdaga och förebygga jakt- fiskebrott i Västerbottens inland, samt undersöka möjligheterna till ett utökat samarbete mellan olika parter. Vi har därmed kommit fram till att de polisiära problemen går att lösa med mer utbildning om jakt fiskebrott till utredarna och ett mer utvidgat samarbete mellan de parter som berörs. För att få så mycket information som möjligt om dagens syn på jakten och fisket i Västerbottens inland, har vi intervjuat berörda personer inom Länsstyrelsen, Jakt- fiskebevakare och poliser som idag jobbar med jakt- fiskebrotts utredningar och även funnit några statliga utredningar inom detta ämne. Det vi funnit intressant är att meningsskiljaktigheter råder inom själva myndigheten om vem eller vilken myndighet som skall ansvara för bevakningen och tillsynen av jakten och fisket på statens mark ovan odlingsgränsen.</p>

<p>Syftet med detta arbete är att studera New York-modellen och om detta är ett bra arbetssätt för svensk polis. Inledningsvis presenterar jag New York-modellen och dess byggstenar. Här beskrivs Broken Windowsteorin som New York-modellen bygger på. Denna teori bygger på att polisen skall vara ute och arbeta brottsförebyggande och hålla en nolltolerans mot brottslighet. Vidare studeras projektet i Eskilstuna som utgick från att införa nolltolerans i de centrala delarna av staden när det gällde brott mot person. För att få en förståelse för tan­karna bakom nolltolerans beskrivs även en del kriminolo­giska teorier om varför vissa perso­ner begår brott. Resultaten från New York när det gäller minskad grov brottslighet är minst sagt häpnadsväckande. Man har under en tioårsperiod lyckats minska antalet mord och rån med över 70 %. Det finns även andra förklaringar till den drastiska minskningen av brottsligheten i New York, t.ex. den minskande användningen av crack samt den förbätt­rade ekonomin i USA. Min åsikt är att Sverige bör ta efter New York-modellen. Genom att införa nolltolerans mot brott på allmänna platser ger det bl.a. polisen en chans att hitta per­soner som riskera att hamna i en så kallad kriminell karriär. Polisen bör även ges ökade re­surser för att effektivt kunna arbeta mot den ökande brottsligheten. Fram tills dess att poli­sen får ökade resurser anser jag att man med enkla förändringar av arbetssättet kan minska antalet brott på allmänna platser.</p>

<p>I Polislagens 2 § 1: a punkten befästs polisens brottsförebyggande uppdrag. I Regeringens proposition 1983/84:111, kommenteras att Polislagen 2 § 1: a punkten inrymmer det brottsförebyggande arbetet som inriktar sig på personer som inte är föremål för rättsväsendets åtgärder pga. brott. Vidare skrivs att bl.a. undervisning i skolan och den ungdomsverksamhet som i övrigt bedrivs av polisen här åsyftas. Jag är intresserad av hur samverkan med skolan prioriteras som en del i det brottsförebyggande uppdraget. Jag kommer inte att beskriva hur samverkan med skolan ser ut i detalj. I den mån jag tar upp hur det ser ut på ett lokalt plan kommer jag att referera till Västerbottens län. Till stor del ligger litteraturstudier tillgrund för detta arbete samt några intervjuer. Jag kan konstatera att polisen inte ska bedriva utbildning med skolelever i klassrumsform. Oftast sker samarbetet med skolan genom närpolisverksamheten. Brottsförebyggande råd är även ett bra sätt att samverka genom. Avsaknaden av direktiv från RPS om hur polisen ska bedriva sitt brottsförebyggande arbete och resursbrist gör att samverkan med skolan inte prioriteras speciellt högt. Det händelsestyrda arbetet och den polisiära kärnverksamheten i övrigt dominerar. Brottsförebyggande arbete i skolan och kring ungdomar anser jag inte prioriteras av samhället i den utsträckning som behövs. RPS kommer om 1-2 år i ett led i att de ser över polisens arbetssätt titta närmare på ungdomsbrottsligheten och hur den saka angripas.</p>