Diss. (sammanfattning) Uppsala : Sveriges lantbruksuniv., 2007. / Härtill 4 uppsatser.

Skogsägare, främst i Götaland, har stora problem med betesskador i tallföryngringar vilket kan bidra till minskad tillväxt och ekonomisk förlust. Studien undersökte huruvida trädslagssammansättning och fodertillgång påverkar betesskador på tall i ett fältförsök i Blekinge och i praktiska föryngringar i Östergötland. Studien visar att främst toppskottsbetning förekommer vid lägre höjder vilket påvisar vikten av att snabbt få upp föryngringen till en högre höjd. Att fastslå huruvida exempelvis trädslagssammansättning, vegetationstyp, höjdrelation och medelhöjd påverkar betesskador på tall är komplicerad då det finns många faktorer som har en betydande roll. Dessa kan exempelvis vara vikten av ståndortsanpassning, förädlat plantmaterial, markberedning samt tidpunkt för röjning. Skogsägare måste göra en avvägning i vad som är den mest effektiva metoden i varje enskilt fall för att föryngra tall utan en för stor andel betesskador.

Problemen med betesskador på ungskog av tall (Pinus sylvestris) under vintertid är många utifrån flera olika synvinklar. Det finns ett behov av att hitta en balans som är bra för både viltet, skogsbruket, jakten och övriga intressenter. I den här studien har frågan ställts om avverkningsmetoden spelar roll för viltbetet. Kan bränsleanpassad avverkningsmetod bidra till mer foderskapande åtgärder än vid konventionell föryngringsavverkning? En fältdatainsamling utfördes på totalt fyra områden á 2,5 ha, där två var bränsleanpassade och två konventionellt avverkade. All data som samlades in analyserades statistiskt, för att få fram om det fanns någon skillnad mellan avverkningsmetoderna i mängden betat foder, betesfrekvens och andel betade provytor. Även en spillningsinventering utfördes för att se vilken typ av klövvilt som vistats på områdena. Resultatet visar på en högre andel betat foder, högre betesfrekvens, fler spillningshögar och större andel betade provytor vid de bränsleanpassade avverkningarna.

Tallungskogar utsätts ofta av skador från älg, detta är ett återkommande problem för många skogsägare. Syftet med denna studie var att undersöka om någon föryngringsmetod, plantering eller självföryngring uppvisade mindre andel skador av älg i tallungskog. Studien undersökte även om tallarnas höjd och om beståndet är röjt eller ej har påverkan på skademängden. Studien genomfördes genom en fältundersökning kring Gålsjöbruk i Västernorrlands län.Mellan dem inventerade variablerna kunde ingen signifikant reltion påvisas förutom ett p-värde mellan oröjd och röjd självföryngring, den låga datamöngden kan ha varit en bidragande del. Trender visade att stamantalet kan bidra till skillnader i mängden skadade tallar, där större mängd totalt antal stammar bidrar till mindre andel skadade tallar.Denna studie kan användas som stöd eller vägledning till när man bestämmer vilken föryngringsmetod man väljer för sitt framtida tallbestånd. Resultaten kan dock inte användas som facit utan mängden av utomstående faktorer bidrar till skademängden.