Många barn i Sverige växer idag upp med fler språk än ett. Detta gör att logopeder behöver kunskap om normal språkutveckling hos flerspråkiga, för att kunna skilja denna från språkstörning och därmed minska risken att över- och underdiagnostisera flerspråkiga med en sådan diagnos. Syftet med denna studie var därför att undersöka vilka skillnader som föreligger mellan enspråkiga och flerspråkiga barns berättande, med särskilt fokus på barnens ordförråd. Fem flerspråkiga barn i femårsåldern som talade svenska och engelska testades med Buss-sagan (BST) och Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT), och jämfördes med en kontrollgrupp bestående av sex enspråkigt svensktalande barn. De flerspråkiga testades på både svenska och engelska och jämförelser gjordes såväl kvantitativt som kvalitativt inom och mellan grupperna. Inga statistiskt signifikanta skillnader kunde uppmätas på BST eller PPVT. På samtliga uppmätta parametrar märktes dock en variation inom den flerspråkiga gruppen som var större än inom den enspråkiga. En kvalitativ bearbetning visade att enspråkigas berättelser oftast var kortare men mer korrekta med avseende på exempelvis ordval. En måttlig positiv korrelation (r=0,49) nära statistisk signifikans (p=0,054) fanns mellan resultaten på BST och PPVT, vilket indikerar ett samband mellan ordförråd och förmågan att återge Buss-sagan korrekt. Slutsatsen man kan dra är att flerspråkiga som grupp är väldigt heterogen samt att ordförråd är en språklig hörnsten som får genomslag på andra språkliga förmågor, exempelvis narrativ sådan. / Many children in Sweden grow up speaking more than one language. This demands that Speech-Language Pathologists are knowledgeable about normal bilingual language development to be able to distinguish bilinguals with typical language development from those with language impairment, thereby lessening the risk of bilingual children being given the wrong diagnosis. The aim of the present study was to investigate which differences there are between monolingual and bilingual children’s narratives, with extra focus on their vocabulary. Five bilingual children, five years of age, speaking Swedish and English were tested with the Bus Story Test (BST) and Peabody Picture Vocabulary Test (PPVT), and were compared to a control group of six monolingual Swedish speaking children. The bilingual children were tested in both languages, comparisons were made quantitatively as well as qualitatively within and between groups. No statisticially significant differences were found in neither BST or PPVT, however, a larger variation were present on all parameters studied in the bilingual group than in the monolingual group. A qualitative analysis showed that the monolingual children’s narratives generally were shorter but more correct regarding for instance word choice. A moderate positive correlation (r=0,49), near statistical significancy (p=0,054), were found between the results of PPVT and BST, indicating that there is a connection between vocabulary and the ability to be able to retail the content of the Bus Story correctly. Implications that can be drawn from this study is that bilinguals are heterogenous at group level when looking at language abilities. Another conclusion is that vocabulary is a linguistic cornerstone having a major impact on other linguistic abilities, for instance narrative competency.