Byggsektorn genererar årligen mängder med avfall och i Sverige är det bortsett från gruvindustrin den bransch som genererar mest avfall. I Sveriges avfallsplan finns bygg- och rivningsavfall utpekat som ett prioriterat område. Regeringens etappmål för bygg- och rivningsavfall är att återanvändning, materialåtervinning och annat materialutnyttjande av icke-farligt byggnads- och rivningsavfall ska öka från 50 till 70 viktprocent år 2020. För att klara detta måste återanvändning och materialåtervinningen av bygg- och rivningsavfall öka. Syftet med examensarbetet är att utreda hur marknaden för återbrukade byggkomponenter ser ut idag, med avseende på möjliggörande och hindrande faktorer för komponentåterbruk. Detta uppnås genom att de kunskaper som finns inom området idag lyfts fram i en litteraturstudie och kompletteras med resultat från kvalitativa intervjuer med en arkitekt, två fastighetsförvaltare, en miljöspecialist, en konsult och en inredningsarkitekt vilka anses kunna efterfråga återbrukade byggkomponenter. Redan under 90-talet var återbruk aktuellt i Sverige men på grund av olika anledningar kom det inte igång. I dag har det återigen aktualiserats och det talas om återbruk i vissa delar av byggbranschen. I mångt och mycket står dock återbruket kvar och stampar vid samma hinder som på 90-talet. De fördelar som komponentåterbruk för med sig är både miljömässiga och ekonomiska under rätt förutsättningar. Trots fördelarna så sker inte komponentåterbruk i någon större omfattning idag. Faktorer som verkar hindrande utgörs bland annat av en brist på återbrukade komponenter och en brist på aktörer på marknaden som kan hantera denna typ av komponenter. För att återbruk ska bli ett vanligare inslag på byggmarknaden krävs alltså en sådan aktör och denna aktör behöver kunna säkra tillgången på komponenter och lämna någon typ av garanti gentemot kunden. För att säkra tillgången krävs i sin tur att en större mängd återbrukade komponenter görs tillgängliga och det mest gångbara måste identifieras och väljas ut för återbruk för att det ska lyckas.

No description available.

The waste framework directive from the European Commission states that 70 percent of allconstruction- and demolition waste (CDW) should be reused or recycled. In Sweden during theyear of 2018, 52,1 percent of the generated CDW was reused or recycled, but a report fromAvfall Sverige showed that reuse only accounted for small fractions of this. According to theEU's waste hierarchy, waste reduction followed by reuse are the most desirable ways to handlewaste. Research for how to reuse CDW is therefore considered an interesting and relevant topicfor research to help achieve the goal of the waste framework directive. The purpose of this master thesis was to further develop a Multi Criteria Analysis (MCA)model which was applied on different building components to evaluate how well suited theywere for reuse considering; (1) financial return, (2) environmental impact, (3) energyconsumption and (4) external aspects. The study was performed as a case study and the appliedmethods within the case study were interviews, a survey as well as the MCA model. To estimateaspects one to three of the MCA model, the theoretical framework consisted of a Cost BenefitAnalysis (CBA) and a Life Cycle Analysis (LCA) in accordance with the European standardEN15978. The fourth aspect was evaluated with help of a survey to assess qualitativedimensions of reuse. The study concluded that there are many challenges related to reuse in demolition projects.Some major challenges identified were the limited time frames, absence of competence andexperience among actors as well as logistical challenges. According to the results from theMCA model, there is a difference in how well suited the studied components were for reuse.The two most beneficial components to reuse out of the investigated ones in the case studywere crushed concrete and aluminum doors. It was also concluded that the MCA model issuitable to apply in this component specific context. / Avfallsdirektivet från Europeiska kommissionen säger att 70 procent av allt bygg- ochrivningsavfall (CDW) ska återanvändas eller återvinnas. I Sverige under året 2018återanvändes eller återvanns 52,1 procent av den totala mängden genererad CDW. En rapportfrån Avfall Sverige visade dock att återanvändning endast stod för små andelar av dessa 52,1procent. Enligt EU:s avfallshierarki är avfallsminimering följt av återanvändning de mestönskvärda metoderna för hantering av avfall. För att uppnå målet i avfallsdirektivet är studierkring återbruk av CDW ett intressant och relevant ämne. Syftet med detta examensarbete var att vidareutveckla en MCA-modell (Multi CriteriaAnalysis) som tillämpades på olika byggkomponenter för att utvärdera hur lämpliga de var föråteranvändning. Fyra aspekter togs i beaktning i modellen, nämligen (1) finansiell avkastning,(2) miljöpåverkan, (3) energiförbrukning och (4) externa aspekter. Studien utfördes som enfallstudie och de tillämpade metoderna inom fallstudien var intervjuer, en enkät samt utförandetav MCA-modellen. Det teoretiska ramverket för att uppskatta aspekterna ett till tre i MCAmodellenvar en kostnadsnyttoanalys (CBA) och en livscykelanalys (LCA) som utfördes ienlighet med den europeiska standarden EN15978. Den fjärde aspekten utvärderades med hjälpav en enkät för att bedöma de kvalitativa dimensionerna av återanvändning. Slutsatsen av studien var att det finns många utmaningar relaterade till återanvändning irivningsprojekt. Några stora utmaningar som identifierats var begränsade tidsramar, avsaknadav kompetens och erfarenhet bland aktörer samt logistiska utmaningar. Enligt resultaten frånMCA-modellen finns det en skillnad i hur väl lämpade de studerade komponenterna var föråteranvändning. De två mest fördelaktiga komponenterna att återanvända av de undersökta ifallstudien var krossad betong och aluminiumdörrar. Vidare drogs slutsatsen att MCAmodellenär lämplig att använda i detta komponentspecifika sammanhang.