Rättvisa är ett begrepp som inte står utskrivet i förskolans läroplan, däremot finns det enligt tidigare forskning inbäddat i värdegrunden. Eftersom begreppet är inbäddat i värdegrunden gås det ofta förbi oreflekterat hos förskollärare, vilket kan leda till brister i yrkesspråket. Syftet med denna studie är att få insikt i förskollärares uppfattningar om sitt arbetssätt kring rättvisa inom förskolans utbildning. De forskningsfrågor som ska besvara syftet i studien är, hur förskollärare resonerar om sitt arbetssätt i relation till rättvisa inom förskolans utbildning och vilka av Colneruds (2017) rättviseprinciper vi kan tyda från förskollärarnas berättelser kring deras arbetssätt.  Metoden som har använts för att besvara studiens syfte och frågeställningar var fokusgruppsdiskussioner. Empirin har analyserats med hjälp av en tematisk analys som har utgått ifrån och tagit stöd av Colneruds (2017) rättviseprinciper. Studiens resultat visade på att förskollärarna tyckte att det var svårt att agera rättvist eftersom rättvisa är ett komplext begrepp. De uttryckte en svårighet att agera rättvist mot alla. Resultatet visade även på att det kan finnas brister i yrkesspråket då förskollärarna uttryckte svårigheter att sätta ord på sitt agerande. Colneruds (2017) rättviseprinciper gick att utläsa utifrån förskollärarnas berättelser.

I min uppsatsskrivning har jag utgått ur en explorativ ansats där fokusgruppsintervjuer har använts som en metod för materialinsamling. Med hjälp av fokusgrupper vill jag lyfta fram och se hur yrkesetiska principerna i yrkesrådet syns i praktiken enligt professionella lärare. Jag vill också ta reda på hur de beskriver olika situationer och framför allt hur de resonerar kring detta. Det finns totalt elva professionella högstadielärare som har intervjuats i tre grupper. Efter intervjuerna slutfördes transkriberades de. Sedan delade jag upp materialet utifrån de fyra olika yrkesetiska principerna. Detta gjorde det lättare för läsaren att se vilken av principerna som är i fokus.  Resultatet visar att det finns en avsaknad av de yrkesetiska principerna både i teori och praktik för de intervjuade lärarna. Det finns en stor kunskapslucka hos dem kring dessa och de upplever att det är något som man sällan eller aldrig diskuterar.  Efter avslutat arbete och utifrån vad informanterna diskuterat kan man ställa sig frågan om vem som är ansvarig när det kommer till yrkesetiken och dess upprätthållande. Läraren är ju såklart en av de ansvariga parterna, men finns det fler? Utifrån svårigheter som informanterna lyft, är det rimligt att peka ut andra som har ett särskilt ansvar för yrkesetiken (ex ledning, kommuner, utbildare, skolverk etc.) och på vilket sätt och varför i så fall?