<p>I takt med att Försvarsmakten ökar sitt internationella engagemang ökar också riskerna för att svensk personal ska bli isolerad, tillfångatagen eller kidnappad. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om svensk undsättningsförmåga är tillräcklig för de insatser som Försvarsmakten genomför internationellt.</p><p>Det kan konstateras att flera faktorer bidrar till ett behov av en undsättningsförmåga. Försvarsmakten har en moralisk skyldighet mot sin personal att göra allt för att se till att de kommer hem ifall något skulle hända dem. Försvarsmakten har heller inte råd att få personal kidnappad då det genom media och hemmaopinion kan ge ett högt tryck på politiker vilket i sin tur kan leda till att Försvarsmakten tvingas dra sig ur en insats. Förvarsmakten måste även kunna ansvara för sig själv och inte förlita sig på att en annan nation ska lösa problemet när situationen inte kan hanteras. I övriga europeiska länder saknas i många fall en fullgod undsättningsförmåga och därför blir det än viktigare att Försvarsmakten innehar en egen förmåga. Förmågan bör åtminstone omfatta kvalificerade helikoptrar och välutbildade undsättningsenheter med rätt utrustning för att en trovärdig undsättningsförmåga ska finnas i organisationen.</p><p>Resultaten av uppsatsen tyder på att Försvarsmakten har kommit långt i sin strävan att utveckla en undsättningsförmåga men att organisationen brister i att utveckla verkligt kvalificerade undsättningsförband. Dessa förband bör tilldelas mer resurser för att en trovärdig förmåga kopplat mot Försvarsmaktens målsättning ska upprätthållas.</p> / <p>When the Swedish Armed Forces are increasing its contribution to international peacekeeping missions there is an increasing danger that Swedish personnel could find themselves isolated and taken hostage. The purpose with this work is to examine whether the level of Swedish Personnel Recovery is acceptable due to the international missions the Swedish Armed Forces is participating in. </p><p>The Swedish Armed Forces has the moral responsibility to bring all personnel home when deployed. One reason to have Personnel Recovery capability is to reduce the danger of getting personnel executed and media exploiting it which could lead to a withdrawal from the area. Further on Swedish Armed Forces have got to have its own Personnel Recovery capability since not very many countries has a sufficient capability. The Swedish Armed Forces Personnel Recovery capability should at least contain qualified helicopters and Personnel Recovery units.</p><p>The results of this work is that the Swedish Armed Forces has made huge progress in developing a Personnel Recovery capability although there is a lack of truly qualified Personnel Recovery units which should be given sufficient funds to enhance the Swedish Personnel Recovery capability.</p>

I takt med att Försvarsmakten ökar sitt internationella engagemang ökar också riskerna för att svensk personal ska bli isolerad, tillfångatagen eller kidnappad. Syftet med den här uppsatsen är att undersöka om svensk undsättningsförmåga är tillräcklig för de insatser som Försvarsmakten genomför internationellt. Det kan konstateras att flera faktorer bidrar till ett behov av en undsättningsförmåga. Försvarsmakten har en moralisk skyldighet mot sin personal att göra allt för att se till att de kommer hem ifall något skulle hända dem. Försvarsmakten har heller inte råd att få personal kidnappad då det genom media och hemmaopinion kan ge ett högt tryck på politiker vilket i sin tur kan leda till att Försvarsmakten tvingas dra sig ur en insats. Förvarsmakten måste även kunna ansvara för sig själv och inte förlita sig på att en annan nation ska lösa problemet när situationen inte kan hanteras. I övriga europeiska länder saknas i många fall en fullgod undsättningsförmåga och därför blir det än viktigare att Försvarsmakten innehar en egen förmåga. Förmågan bör åtminstone omfatta kvalificerade helikoptrar och välutbildade undsättningsenheter med rätt utrustning för att en trovärdig undsättningsförmåga ska finnas i organisationen. Resultaten av uppsatsen tyder på att Försvarsmakten har kommit långt i sin strävan att utveckla en undsättningsförmåga men att organisationen brister i att utveckla verkligt kvalificerade undsättningsförband. Dessa förband bör tilldelas mer resurser för att en trovärdig förmåga kopplat mot Försvarsmaktens målsättning ska upprätthållas. / When the Swedish Armed Forces are increasing its contribution to international peacekeeping missions there is an increasing danger that Swedish personnel could find themselves isolated and taken hostage. The purpose with this work is to examine whether the level of Swedish Personnel Recovery is acceptable due to the international missions the Swedish Armed Forces is participating in.  The Swedish Armed Forces has the moral responsibility to bring all personnel home when deployed. One reason to have Personnel Recovery capability is to reduce the danger of getting personnel executed and media exploiting it which could lead to a withdrawal from the area. Further on Swedish Armed Forces have got to have its own Personnel Recovery capability since not very many countries has a sufficient capability. The Swedish Armed Forces Personnel Recovery capability should at least contain qualified helicopters and Personnel Recovery units. The results of this work is that the Swedish Armed Forces has made huge progress in developing a Personnel Recovery capability although there is a lack of truly qualified Personnel Recovery units which should be given sufficient funds to enhance the Swedish Personnel Recovery capability.

Approved for public release; distribution in unlimited. / On 1 October 2003 the USAF transferred control of its CONUS-based combat search and rescue(CSAR) assets from Air Combat Command to Air Force Special Operations Command (AFSOC). Transferto AFSOC was CSAR's fourth major reorganization in twenty years, and was the latest in a turbulentprocession of attempts to improve the combat effectiveness of CSAR forces. Despite possessing anabundance of brave, motivated, and extremely capable personnel yearning to accomplish their mission, dysfunctional organizational arrays and nagging organizational constraints have prevented USAF dedicatedCSAR forces from "getting to the fight" for the onset of hostilities in three of this nation's past four majorarmed conflicts. Special operations forces had to fill the void. This analysis evaluates CSAR's positionwithin AFSOC's organizational array to determine if this latest reorganization is likely to produce durableimprovements in CSAR combat effectiveness. My conclusion is that "CSAR friendly" organizational cultureand effective organizational constructs within AFSOC Headquarters, combined with highly receptiveattitudes among CSAR crewmembers, form a historically unique organizational mix that favors the long termsuccess of CSAR forces in AFSOC. To ensure AFSOC's favorable organizational posture is translated toimproved combat capability, leadership must immediately increase CSAR representation on HHQ staffs. / Major, United States Air Force