No description available.

No description available.

Ett fåmansföretags delägare beskattas i enlighet med speciella skatteregler vid utdelning och försäljning i 56 och 57 kap. Inkomstskattelag (1999:1229) (IL). Detta beror på att lagstift- ningen vill hindra att inkomster som egentligen är tjänsteinkomster beskattas i inkomstsla- get kapital, vilket kan hänföras den nära anknytning som delägarna anses ha med företaget. Dessa regler har kompletterats med stopplagsbestämmelser, vilka har som syfte att hindra att fåmansföretagsreglerna på olika sätt kringgås. Ett exempel på en stopplagsbestämmelse är den karensregel vilken återfinns i både 57 kap. 4 § IL och i 57 kap. 6 § IL. Karensregeln stadgar att om ett bolag har upphört att vara ett fåmansföretag eller då dess verksamhet har flyttats och bedrivs i ett annat fåmansföretag, skall bolagen omfattas av en karenstid om fem beskattningsår då fåmansföretagsreglerna fortsatt skall gälla. Angående 57 kap. 4 § IL har ett i år utkommet rättsfall, RÅ 2010 ref. 11, tolkat bestämmelsen. Syftet med uppsatsen är att utreda huruvida 57 kap. 4 och 6 §§ IL uppfyller de ändamål som bestämmelserna har getts. Slutsatsen om 57 kap. 4 § IL är att bestämmelsen har ansetts uppfylla de ändamål vilka be- stämmelsen getts. Det föreligger dock osäkerheter kring tolkningen av 57 kap. 4 § IL, vilket kan härledas dess otydliga utformning. Emellertid har Regeringsrätten i RÅ 2010 ref. 11 tolkat bestämmelsen på så sätt att det får anses att bestämmelsen numera uppfylla sitt syfte. Slutsatsen om 57 kap. 6 § IL är att bestämmelsen inte längre uppfyller det syfte som den hade vid införandet. Detta på grund att den träffar företag som på grund av företagseko- nomiska grunder inte längre anses som ett fåmansföretag. I dessa fall finns det inget kring- gående syfte bakom dessa förfaranden, vilket bestämmelsen är tänkt att stoppa upp.

No description available.

No description available.

The objective of this thesis is to consider whether the institutionalist hypothesis that the choice of organisational form functions to limit the transaction costs of organising productive activities explains a major standard-form contract which is used in building production. I approach this task by demarcating three models of contract which represent different points along a "contracting continuum". Each of the three governance structures - classical contract, relational contracting and the firm - represents a distinct patterning of resource co-ordination and each generates its own configuration of transaction costs. Thus the contracting continuum provides a basis for comparing the cost-reducing strengths and weaknesses of governance structures that vary with respect to their characterisation of relations between economic actors, and of the form and substance of both planning and implementation of decisions. The second part of the thesis focuses on the standardform building contract and its location along the contracting continuum. This part of the thesis addresses the question of "transactional fit" between the building contract and the activity which it purports to regulate. The analysis proceeds by identifying sources of transaction costs in the context and in the practices of building production and examining the governance implications of the contractual responses to such costs. 11 In its conclusions the thesis attempts to evaluate the contribution of institutional analysis our understanding of legal conceptions of contract. By using an industry-wide standard-form contract as a focus, I hope to illustrate some of the strengths and also the limitations of this approach. Building contracts have received little academic attention in the UK., and transaction cost analysis of governance structures is a young science which has been pursued with more enthusiasm by economists than by lawyers. As yet there has been little attempt to relate substantive aspects of the lawyer's understanding of contract to the "new institutional economics". It is hoped that this thesis will make a contribution to that exercise.

Corporate governance refers to a complementary set of legal, economic and social institutions to protect the interests of corporate owners by securing long-term corporate stability. A corporate governance system is comprised of a wide range of practices and institutions, from accounting standards and laws concerning financial disclosure, through executive compensation, to the size and composition of corporate board all envisaging monitoring responsibility on the part of the investors to protect them from expropriation by managers. Managers’ power and prestige in running a large and powerful corporation give them superior access to inside information and thus a privileged position as compared to the numerous and dispersed shareholders. The principal concern of the present work is the UK-model of corporate governance and the role of institutional shareholders in the governance of their investee companies listed on the London Stock Exchange. The proportion of the listed UK equity market owned by major shareholders grew enormously between the early 1960s and 2008. Whereas in the early 1930s, individual investors had 80% of the securities traded on the London Stock Exchange, now the ownership structure of public listed companies has significantly changed so that institutional investors have become the dominant players on the British financial market with 88.7% share-ownership of listed companies. This significant growth of institutional ownership has coincided with the emergence of self-regulatory corporate governance practices. The British model has played a pioneering role for the development of a self-regulatory approach to corporate governance framework from the Code of Best Practices 1992 to the Combined Code 2008 and the UK Corporate Governance Code 2010 and the Stewardship Code 2010. The self-regulatory approach on the basis of the ‘comply or explain’ principle adopted by the British model has now been in operation for the last two decades. The operational flexibility of the ‘comply or explain’ approach not only encourages the companies to adopt the general spirit of the code rather than the letter but also takes into account the monitoring responsibility of the institutional investors. This latter feature of the UK approach is based on the assumption that institutions have an economically-rational self-interest to monitor and actively engage with their investee companies to evaluate the veracity of their disclosure statements and thus to protect their investments.The crucial question asked by this thesis, however, is why institutional investors are not behaving as the model expects them to and thus why they have in fact been acting as ‘absentee owners’. Their perfunctory monitoring behaviour by adopting a ‘box-ticking’ approach on the basis of a ‘comply or perform’ analysis appears to have contributed significantly to the financial crisis. This thesis moves on from this observation, however, in order to consider whether there is anything that can be done to improve the monitoring behaviour of institutional investors. In this regard, it begins by noting that institutional investors are not homogeneous; some are companies while others are trusts; they face different problems of collective action, short-termism, conflicts of interest and managerial manipulation. The thesis accordingly considers whether there are any existing powers and remedies within company law and trust law that could be brought to bear in order to encourage or even enforce improved monitoring by institutional investors within the UK’s corporate governance model, which even in the aftermath of the financial crisis remains steadfastly wedded to self-regulation.

<p>I uppsatsen utreds om det utländska institutet trust kan vara ett skattesubjekt inom den svenska skatterätten. I sitt eget hemland är truster ofta inte att betrakta som ett eget skattesubjekt utan där behandlas trusters förvaltare som dess ägare och därmed även som skattesubjekt vid beskattning av trustinkomst, förmögenhet m.m.</p><p>När truster figurerat i svenska rättsfall har ofta trusten, utan närmare motivering, liknats vid en stiftelse. Regeringsrätten har ansett en utländsk stiftelse vara en utländsk juridisk person och en i Sverige begränsat skattskyldig person. Kan även trusten vara ett skattesubjekt? Genom att undersöka det civilrättsliga stiftelsebegreppet har upptäckts att stiftelsebegreppet är långt ifrån enhetligt. Vid en genomgång av stiftelsebeskattningspraxis framkommer att stiftelsebeskattning har tillgripits även på förordnanden som inte är stiftelser i strikt mening och att hänsyn måste tas till hur en rättsfigur ser ut och inte hur den benämns. En diskussion förs även kring ur vilken rättsordnings perspektiv som trusten skall granskas.</p> / <p>This essay deals with the question whether a trust can be recognizable for tax purposes in Sweden. In its home state it is often the trustee, and not the trust itself, who is regarded as the owner of the fund and therefore also liable to income tax etc.</p><p>Trusts have often, and without any explanation, been compared to a foundation when it has appeared in Swedish legal cases. The Swedish Supreme Administrative Court has considered a foreign foundation to be recognizable to tax in Sweden. Could that be indicating that also a trust could be recognizable? By examining the concept of foundation it is found that it is far from being uniform. Going through case law regarding foundations and tax one can see that in the assessing of taxes no strict line has been upheld for what is a foundation and what is not. One has to take more into consideration than just the name of a legal figure. The question from what legal system a foreign legal figure, such as the trust, is to be viewed is also brought up to discussion.</p>

<p>Aktiebolagets uppkomst går att härledas ända tillbaka till medeltidens handelsliv, främst i Italien. Möjligheten att bedriva verksamhet genom att satsa kapital, där kapitalet utgjorde säkerheten i bolaget, samt att delägarnas egna förmögenheter skiljdes från detta kapital var en nyhet på den tiden. Än idag är aktiebolaget en viktig del av affärslivet. Det andra bolagsdirektivet bygger på en kapitalkonstruktion, det vill säga ett kapitalsystem som skall skydda bolagets borgenärer genom att ställa upp regler för att se till att bolaget alltid har något slags kapital, ett så kallat minimikapital. Artikel 17 i det andra bolagsdirektivet tar sikte på villkor då bolaget måste träda i likvidation. Tanken är att ett bolag inte skall kunna ha möjlighet att göra så pass dåliga affärer att bolagets kapital helt går förlorat. Det övergripande syftet med min uppsats är att se hur harmoniseringen av det andra bolagsdirektivet, och då framför allt artikel 17, skett i svensk respektive norsk rätt. Utgångspunkten ligger i den historiska utvecklingen av bolagsrätten samt det nordiska samarbetet. Vidare är syftet att, genom ett komparativt angreppssätt, jämföra dessa lösningar för att se vad de har gemensamt och vad som skiljer dem åt. Mina frågeställningar är bland annat: Vad innebär det andra bolagsdirektivet, artikel 17? Hur ser Sveriges respektive Norges lagstiftning ut utifrån denna artikel? Vilka gemensamma drag respektive olikheter har de olika lagstiftningarna vid en komparation av § 3-4 respektive § 3-5 aksjeloven/allmennaksjeloven samt 13 kap. 12 § aktiebolagslagen?</p> / <p>The origin of the limited company can be traced back to the medieval trading life, mainly that in Italy. The possibility to operate a business by investing capital, where the capital represented security for the company and the fact that the shareholder’s own fortune was separated from this capital, were news at the time. The limited company still today constitutes an important part of modern business life. The Second Company Law Directive is based on a construction of capital, that is, a system of capital that is to protect the company’s creditors by setting rules to ensure that the company has some capital at all times, a so called minimum capital. Article 17 in the Second Company Law Directive aims at conditions when the company must go into liquidation. The idea is that a company should never be able to do so bad that the company’s capital will be entirely lost. The main purpose of my thesis is to see how the harmonisation of the Second Directive, mainly article 17, has taken place within Swedish and Norwegian law respectively. The thesis begins with the historical development of company law and the co-operation of the Nordic countries. Further, my purpose, using a comparative approach, is to analyse the differences and the similarities in the harmonisation process. My questions are, among others: what does the Second Directive, article 17 mean? What does the legislation in Sweden and Norway look like on the basis of this article? What common features and differences do the different legislations have when comparing § 3-4 and § 3-5 in the Norwegian Company Law and chapter 13 § 12 in the Swedish Company Law?</p>

<p>Den traditionella transport- och speditionsnäringen har utvecklats till en logistiknäring där allt mer allomfattande tjänster erbjuds av logistikföretagen. Förutom de traditionella transport- och speditionstjänsterna erbjuder logistikföretagen även tjänster som enklare tillverkning, montering, utbildning etc. Köparen av den traditionella transportjänsten efterfrågar idag helhetslösningar och långsiktiga samarbeten, när det gäller materialflöden, snarare än enstaka transporter eller speditionstjänster. Rättsutvecklingen har inte följt med i den snabba utvecklingen inom logistiksektorn och frågan om hur logistikern skall betraktas juridiskt framstår som oklar i flera avseenden.</p><p>Den för uppsatsen aktuella frågan är hur ett produktansvar, dvs. ett ansvar för en produkts skadebringande egenskaper, skall fördelas mellan säljaren av produkten och logistikern. I uppsatsen undersöks dels frågan om gränsdragning mellan säljarens köprättsliga ansvar och logistikerns produktansvar som kontraktsmedhjälpare (bearbetare av produkten), dels frågan om gränsdragningen mellan köprättsligt ansvar och transportansvar med utgångspunkt från lagstiftning och rättspraxis på det transporträttsliga området. I uppsatsen uppmärksammas även frågan om synen på logistikåtagandet som ett enhetligt åtagande.</p>