I december 2019 upptäcktes ett virus som skulle komma att sätta den svenska och övriga världens hälso- och sjukvård på sin spets under åren 2020 och 2021. För att möta det vårdbehov som Covid-19 skulle åstadkomma behövdes resurser och personal omfördelas. Anestesisjuksköterskor blev en naturlig del av den vård som upprättades på den nya avdelningen, Covid-IVA. Syftet med studien var att belysa de känslor och upplevelser som anestesisjuksköterskorna upplevt under hela tidsförloppet på Covid-IVA, från omplacering till att komma tillbaka till sina ordinarie arbetsplatser. I arbetet används temporalitet som begrepp för att belysa informanternas berättelser om tiden på Covid-IVA. Datainsamlingen genomfördes med intervjuer, där datamaterialet analyserades med hjälp av en tolkande kvalitativ innehållsanalys. Sammantaget deltog sju anestesisjuksköterskor ifrån tre olika sjukhus i Mellansverige i studien. Efter dataanalysen framkom 3 teman och 9 subteman. Resultatet beskriver känslor som oro, stress och rädsla för sjukdomen och det nya. Studien visar också på en ny gemenskap, en stolthet och erfarenhet anestesisjuksköterskorna nu bär med sig. En negativ aspekt av fynden är avsaknaden av chefsstöd som uppdagats i efterhand. I diskussionen belyses fynden utifrån temporalitet där kopplingar till dåtid sätts i perspektiv till nutid och framtid. De slutsatser som dras utifrån studien är att anestesisjuksköterskorna i högsta grad har räddat många liv men där känslan av att vilja ställa upp inte längre finns.

Bakgrund: COVID-19 är ett coronavirus som identifierades hos patienter med oförklarlig lunginflammation i Kina i december 2019. Sedan början av pandemin har operationsavdelningar i Sverige stängts till förmån för särskilda COVID-IVA. Anestesisjuksköterskor har flyttats från sina ordinarie arbetsplatser för att hjälpa till och stötta arbetet. Inga tidigare studier finns om anestesisjuksköterskors upplevelse av att vårda patienter med COVID-19. Syfte: Att undersöka anestesisjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med COVID-19 på COVID-IVA. Metod: Semistrukturerade intervjuer genomfördes med 10 anestesisjuksköterskor på ett mellanstort sjukhus i södra Sverige. Datamaterialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Anestesisjuksköterskorna kände oro inför första arbetsdagen på COVID-IVA. De kom dock snabbt in i arbetsuppgifterna och det skapade trygghet. Att inte få använda sin erfarenhet till fullo var negativt men att slippa patientansvar upplevdes positivt. Arbetet på COVID-IVA var påfrestande gällande både arbetsmiljön och privatlivet. Slutsats: Anestesisjuksköterskorna upplevde blandade känslor inför arbetet på COVID-IVA. Det fanns en oro över tillgången till skyddsutrustning. Flera trivdes ej med arbetsuppgifterna och ville inte arbeta på COVID-IVA ”för alltid”. Arbetet på COVID-IVA utvecklade dem personligen men inte inom yrkesprofessionen. Man var beroende av sina kollegor i teamet för att klara av att ta hand om patienterna. Känslan av att vara behjälplig, att känna sig uppskattad och värdefull bidrog till upplevelsen av att känna sig behövd. Arbetsmiljön på COVID-IVA upplevdes dålig då den var påfrestande gällande både arbetstempo och arbetsbelastning. De flesta anestesisjuksköterskor var ej nöjda över att behöva arbeta på COVID-IVA men flera uppgav att stämningen på COVID-IVA ändå var god. / Background: COVID-19 is a coronavirus that was identified in patients with unexplained pneumonia in China in December 2019. Since the beginning of the pandemic, operating wards in Sweden have been closed in favor of special COVID-ICU’s. Nurse anesthetists have been moved from their regular workplaces to help and support the work. There are no previous studies on nurse anesthetists’ experience of caring for patients with COVID-19. Aim: To explore nurse anesthetists’ experiences of caring for patients with COVID-19 at COVID-ICU. Method: Semi-structured interviews were conducted with 10 nurse anesthetists at a medium-sized hospital in southern Sweden. The data material was analyzed on the basis of a qualitative content analysis. Results: The nurse anesthetists felt anxious before their first working day at COVID-ICU. However, they quickly got into the tasks and it created safety. Not being able to use their experience to the full was negative but avoiding patient responsibility was experienced as positive. The work at COVID-ICU was stressful regarding both the work environment and private life. Conclusion: The nurse anesthetists experienced mixed feelings before working in COVID-ICU. There was concern about the availability of personal protective equipment. Many did not like the tasks and did not want to work at COVID-ICU "forever". The work at COVID-ICU developed them personally but not in their professional profession. They were dependent on their colleagues in the team to be able to care for the patients. Feeling appreciated and valuable contributed to the experience of feeling needed. The work environment in COVID-ICU was perceived as poor as it was stressful in terms of both work pace and workload. Despite the fact that most nurse anesthetists were not satisfied with having to work at COVID-ICU, several stated that the atmosphere in COVID-ICU was still good.