<p>HIV/AIDS är en världsomfattande pandemi och orsaken till att många människor avlider. Antalet bärare av HIV/AIDS ökar trots medicinska framsteg och ökad medvetenhet om sjukdomen (Herlitz, 2008). Vårdpersonal kommer med stor sannolikhet att möta patienter som är bärare av HIV/AIDS i sitt dagliga arbete. Då HIV är en kronisk, obotlig och smittsam sjukdom kan detta påverka vårdpersonals inställning till patienter med HIV/AIDS. Vårdpersonals inställning och attityd i bemötandet av dessa patienter är betydande för att skapa en god vård. Syftet är att beskriva vårdpersonals upplevelser av att vårda patienter med HIV/AIDS. Metoden som används är en systematisk litteraturstudie med en kvalitativ ansats. Data analyserades i denna studie genom Evans (2002) beskrivande analysmetod. För att säkerställa att artiklarna var vetenskapliga granskades dessa med hjälp av Fribergs (2006) modell. Resultatet utgörs av fem teman som beskriver vårdpersonals upplevelser av att vårda patienter med HIV/AIDS. Vårdpersonal har både en positiv och en negativ inställning till att vårda dessa patienter. Denna inställning påverkas av vårdpersonals grad av medkänsla, engagemang, trygghet, rädsla, fördomar, kunskap, psykiska och fysiska hälsa samt upplevelser av vilja och ovilja till att vårda patienter med HIV/AIDS.</p>

I takt med att fler personer blir äldre ökar antalet personer med demenssjukdom i Sverige. Sjukdomen innebär ett hot mot personens upplevelse av identitet och leder till ett lidande när personen inte längre kan uppleva en relation till sig själv och andra personer. När sjukdomen fortskrider ökar lidandet ytterligare och personen får ett ökat behov av både sjukvård i slutenvård och vård och omsorg på särskilt boende. När personen på grund av förändrat hälsotillstånd måste vårdas på avdelning på sjukhus ställer det höga krav på sjuksköterskorna i form av gott bemötande och en personcentrerad vård. Studiens syfte är att beskriva sjuksköterskans upplevelse av att vårda dessa personer inom somatisk akutvårdsavdelning. Studien har utförts genom en sammanställning av forskningsresultat i nio artiklar som rör sjuksköterskors upplevelser. Forskningsresultaten lästes och sorterades sedan ut och presenterades i två huvudteman; ”vårdandet en utmaning “och “vikten av interaktion”. Resultatet visade på en del utmaningar sjuksköterskor upplever i mötet med personer med demenssjukdom. I diskussionen bearbetades sedan den information som framkommit och möjliga behjälpliga åtgärder i vårdandet av personerna identifierades.

Bakgrund: Blodsmitta finns över hela världen, de vanligaste är HIV, hepatit B och hepatit C. I världen lever omkring 320 miljoner människor med hepatit B eller C och cirka 30 miljoner med HIV. Sjuksköterskor ska alltid använda skyddsutrustning när det finns risk för kontakt med kroppsvätskor, för sjuksköterskan vet inte alltid om patienten har en blodsmitta eller inte. Vid all vård bör sjuksköterskan bemöta och vårda patienter jämlikt. Syfte: Belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med blodsmitta. Metod: En litteraturstudie, där tio vetenskapliga artiklar kvalitetsgranskades och analyserades. Resultat: Resultaten av analysen delades in i tre kategorier: Kunskap och färdighet, Förhållningssätt samt Hälsa och säkerhet. I resultatet framkom det att sjuksköterskors kunskap om blodsmitta varierade. Resultatet visade även att sjuksköterskorna hade brister i bemötandet och agerade diskriminerande mot patienter som har blodsmitta. Trots skyddsåtgärder undvek sjuksköterskor patienter med blodsmitta för att de var rädda för att bli smittade. Slutsats: Sjuksköterskor saknar kunskap som behövs för att ge bästa möjliga vård till patienter med blodsmitta, vilket leder till att patienter diskrimineras. Detta kan leda till att patienter med blodsmitta inte vill uppsöka vård. Sjuksköterskan behöver mer utbildning och kunskap om blodsmitta.

HIV/AIDS är en världsomfattande pandemi och orsaken till att många människor avlider. Antalet bärare av HIV/AIDS ökar trots medicinska framsteg och ökad medvetenhet om sjukdomen (Herlitz, 2008). Vårdpersonal kommer med stor sannolikhet att möta patienter som är bärare av HIV/AIDS i sitt dagliga arbete. Då HIV är en kronisk, obotlig och smittsam sjukdom kan detta påverka vårdpersonals inställning till patienter med HIV/AIDS. Vårdpersonals inställning och attityd i bemötandet av dessa patienter är betydande för att skapa en god vård. Syftet är att beskriva vårdpersonals upplevelser av att vårda patienter med HIV/AIDS. Metoden som används är en systematisk litteraturstudie med en kvalitativ ansats. Data analyserades i denna studie genom Evans (2002) beskrivande analysmetod. För att säkerställa att artiklarna var vetenskapliga granskades dessa med hjälp av Fribergs (2006) modell. Resultatet utgörs av fem teman som beskriver vårdpersonals upplevelser av att vårda patienter med HIV/AIDS. Vårdpersonal har både en positiv och en negativ inställning till att vårda dessa patienter. Denna inställning påverkas av vårdpersonals grad av medkänsla, engagemang, trygghet, rädsla, fördomar, kunskap, psykiska och fysiska hälsa samt upplevelser av vilja och ovilja till att vårda patienter med HIV/AIDS.

Introduktion: Intensivvårdssjuksköterskan ställs ibland inför att vårda svårt sjuka barn på allmänna intensivvårdsavdelningar som i huvudsak vårdar vuxna patienter. Studier har visat att detta kan vara stressande och krävande. Syfte: Syftet med studien var att undersöka intensivvårdssjuksköterskors upplevelser av att vårda svårt sjuka små barn på allmänna intensivvårdsavdelningar i Sverige. Metod: En kvalitativ metod valdes och data samlades in genom fokusgruppsintervjuer. Fyra fokusgruppsintervjuer med fyra till sex deltagare genomfördes på tre olika sjukhus. Data bearbetades utifrån Graneheim och Lundmans kvalitativa innehållsanalys. Huvudresultat: I resultatet framkom tre huvudkategorier: Samspelet med föräldrarna, Att känna osäkerhet, stress och rädsla och Att känna stöd och meningsfullhet. Två underkategorier från den första huvudkategorin framkom som var: Föräldrar som tillgång och Kommunikation med föräldrarna. Fyra underkategorier framkom under den andra huvudkategorin: Rädsla för att göra fel, Brist på erfarenhet, Brist på stöd och Brist på utbildning. Under den tredje huvudkategorin framkom två underkategorier: Stöd från arbetskamrater och Roligt att vårda barn. Diskussion:Föräldrarna kan vara en stor tillgång vid vård av svårt sjuka barn och det är viktigt att intensivvårdsjuksköterskorna kommunicerar med dem för att skapa trygghet. Alla respondenter upplevde någon form av osäkerhet, stress eller rädsla för att göra fel. Detta kunde bero på flera företeelser som till exempel brist på erfarenhet, stöd eller utbildning. Något som tidigare inte framkommit var att intensivvårdssjuksköterskorna kände glädje och meningsfullhet att vårda barn. / Introduction: The Intensive CareNurse sometimes needs to care forcritically ill childreningeneral intensive care unitswhich mainlycare foradult patients. Studies haveshown that itcan be stressfuland demandingto care forcriticallyill childrenin general intensive care units.Aim: The aimof this study wasto determineintensive carenurses' experiencesof caring forcritically ill childrenin generalintensive care unitsin Sweden.Method: Aqualitative methodwas selectedand datawas collected throughfocus groupinterviews.Fourfocus group interviews with four-six participants in each were conductedat three differenthospitals.Datawas processedbyGraneheimand Lundman's qualitativecontent analysis.Main Results: The results revealedthree main categories: Interaction with the parents, To feel uncertainty, stress and fear and To feel support and meaningfulness. Two sub-categories from the first main category emerged which were: Parents as an asset and Communication with the parents. Four sub-categories emerged from the second main category:Afraid to make mistakes, lack of experience, lack of support and lack of education. Two sub-categories emerged from the third main category: To feel support fromcolleagues and Fun to care for children. Conclusions:Parents can be a great asset in the care of critically ill children and it is important that intensive care nurses communicate with them to provide a sense of security. All respondents experienced some form of insecurity, stress or fear of making mistakes. This could be due to several phenomena such as lack of experience, support or education. Something that had not previously been shown was that critical care nurses felt joy and meaningfulness in caring for children.

No description available.

Bakgrund: Allt fler personer med demens vårdas idag hemma av närstående, samtidigt drabbas allt fler i takt med den ökade medelåldern. Inom sjukvården upplever sjuksköterskor en hög belastning i vårdandet av personer med demens.  Vårdandet av personer med demens är omfattande, etiskt svårt och kräver kompetens som ofta upplevs som bristfällig av sjuksköterskor. Syfte är att beskriva anhörigvårdares upplevelse av att vårda personer med demens i hemmet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie, Den beskrivande syntesen. Resultat: Utifrån metoden framkom tre teman: En inverkan på vardagen,En inverkan på egna förhållningssättetoch En inverkan på egna hälsan. Att vårda personer med demens upplevdes som tidskrävande, emotionellt påfrestande samt att vardagen förändrades. Det fanns svårigheter i att hitta en balans i vårdandet då anhörigvårdare bortprioriterade egna behov och livsmål samt upplevde en förlorad kontroll över tillvaron. Emellertid upplevdes positiva aspekter till följd av vårdandet så som tillfredställelse och att en närmare kontakt med personer med demens utvecklades. Slutsats: Bristen på stöd var en av de största bördorna i vårdandet. Det var mentalt och fysiskt utmattande att vårda personer med demens i hemmet. Egna behov bortprioriterades och en ny livsstil skapades innehållande både tillfredställelse och lidande.

Bakgrund: År 2019 var omkring 38 miljoner människor i världen smittade med hiv (World health organisation, 2020). Hiv är en sjukdom förenad med stigmatisering och diskriminering. Negativa attityder bland sjuksköterskor gentemot personer med hiv riskerar att äventyra välbefinnandet hos personer med hiv. Brister om hiv i sjuksköterskeutbildningen kan leda till att sjuksköterskor känner en rädsla inför att vårda personer med hiv, vilket kan leda till diskriminering och på så vis försvåra det vårdande mötet. Syfte: Syftet med studien var att belysa sjuksköterskors attityd till att vårda patienter med hiv.Metod: Studien var en litteraturstudie sammanställd av nio vårdvetenskapliga kvalitetsgranskade artiklar från databaserna Cinahl och PsycInfo. Resultat: I Resultatet framkom fyra kategorier: negativa attityder hos sjuksköterskor gentemot personer med hiv, positiva attityder hos sjuksköterskor gentemot personer med hiv, religiösa övertygelsers påverkan på sjuksköterskors attityder gentemot personer med hiv samt kunskapsnivåns &amp; rädslans påverkan på sjuksköterskors attityder gentemot personer med hiv.Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskor inte alltid arbetar i enlighet med sjuksköterskans etiska kod då sjuksköterskor kan ha negativa attityder mot utsatta grupper. För att sjuksköterskor ska få en mer positiv attityd gentemot personer med hiv krävs det utbildning om hiv för att minska okunskapen och därmed även rädslan hos sjuksköterskor.

Bakgrund Psykisk ohälsa har blivit allt vanligare och är idag en folksjukdom. Det har lett till ett ökat antalet personer med psykisk ohälsa som söker somatisk vård. Trots detta är psykisk ohälsa stigmatiserat både i samhället och inom vården. Då sjuksköterskor utan specialisering inom psykiatri möter och vårdar patienter med psykiatrisk diagnos i allt större utsträckning bör faktorer som påverkar sjuksköterskors upplevelser av att vårda denna patientgrupp fastställas för att kunna leda till en så god vård som möjligt. Syfte Syftet var att beskriva olika faktorer som kan påverka sjuksköterskans upplevelse av att inom den somatiska vården möta och vårda patienter som erhållit psykiatrisk diagnos. Metod Litteraturstudie där 13 vetenskapliga artiklar från databaserna CINAHL Complete, Pubmed och PsycInfo har granskats utifrån studiens syfte. Studien undersökte olika faktorer som kan påverka sjuksköterskans upplevelse av att inom den somatiska vården möta och vårda patienter som erhållit psykiatrisk diagnos.. Resultat Faktorer som påverkade upplevelserna kunde delas in i fyra stycken huvudteman; Kunskaps- och erfarenhetsbrist och utbildning, Arbetsmiljö, patientanpassning och resurs- och tidsbrist, Stöd/riktlinjer och interprofessionellt samarbete och Attityder och stereotyper/stigmatisering. Slutsats Sjuksköterskornas upplevelser av att vårda patienter med psykisk ohälsa varierade men var bestämd. Antingen mycket positiv eller mycket negativ. Erfarenheter, självförtroende, resurser och attityd hade stor betydelse. För att förbättra sjuksköterskors upplevelser och förbättra vården finns ett behov av förändringar på ledningsnivå, resurser, utbildning och stöd.

Bakgrund: Varje år insjuknar globalt tio miljoner människor i en demenssjukdom. Demens är ett syndromdär de kognitiva funktionerna gradvis försämras och orsakar en nedgång av personens kognitivaförmågor. Vården och omvårdnaden för en person med en demenssjukdom ska utgå från ettpersoncentrerat arbetssätt men kan innebära en utmaning för sjuksköterskorna. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors erfarenhet av att vårda personer med demenssjukdom Metod: Allmän litteraturöversikt med sökning i databaserna PubMed och CINAHL med kvalitativinnehållsanalys enligt Graneheim &amp; Lundman (2004) Resultat: Studien resulterade i tre kategorier och åtta underkategorier: Utmaningar och hinder medOrganisatoriska förutsättningar, Kommunikation och Kunskap. Främjande för vården med Kontinuitetoch Samarbete och relationer samt En komplicerad patientgrupp med En källa till känslor,Tidskrävande och komplext samt En lägre prioritet Slutsats: Vården av personer med demenssjukdom upplevs som utmanande och komplext och anseskräva mer av sjuksköterskorna både gällande kunskap och tillgänglighet jämfört med andrapatientgrupper. Tids-och kunskapsbrist utgör ett direkt hinder mot sjuksköterskors möjlighet att ge enpersoncentrerad vård till personer med demenssjukdom. Fortsatt forskning: Ytterligare kunskap om relationen mellan sjuksköterskorna och närstående behövs föratt få djupare förståelse för vilken betydelse relationen har för omvårdnaden av personer meddemenssjukdom.