<p>Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades ”Responsibility to protect” rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.</p><p> </p><p>Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.</p> / <p> </p><p>Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades "Responsibility to protect" rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.</p><p> </p><p>Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.</p>

Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades ”Responsibility to protect” rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.   Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur. / Tio år efter konflikten i Rwanda har världen ännu en humanitär konflikt att handskas med. Konflikten i Darfur benämns som en efterföljd av FN: s misslyckande i Rwanda. Militär intervention vars syfte är att skydda den humanitära värden har länge varit omdiskuterad. Debatten om humantär intervention har på nytt aktualiserats, när det kommer till frågan om relationen mellan två folkrättsliga grundprinciper; våldsförbudet och skyddet för mänskliga rättigheter, bör sammanföras för att få en effektivare lösning och därmed eliminera all form av hot mot folkrätten. År 2001 lanserades "Responsibility to protect" rapporten, som svar på Kofi Annans förmaning, om att världssamfundet har en skyldighet att skydda. Ändamålet med begreppet är att nå en konsensus som leder fram till att världssamfundet ska agera effektivare vid humanitära konflikter.   Darfur konflikten eskalerade i samband med att de svarta bönderna gjorde uppror mot den sudanesiska regeringsmakten i början av 2003. Orsaken till den väpnade upproren utmynnar i att bönderna har under en längre tid känt sig illabehandlad. För att motverka revolten, svarade regeringen med att tillsätta Janjaweed gerillan, vilken med stöd från regeringen började bedriva etniskt resning i Darfur.

This research explores the role of al-Hakkamat rural women poets in the context of armed conflict in Darfur, from 1980s to 2006. Utilising QSR NVivo7 software, the study analyses and interprets qualitatively collected data in the light of the posed research questions. Processes and attributes leading to the identification of al-Hakkamah, such as her singing and composing talents, are explored - from identifying and nurturing to fully constructing her role as a folk singer and agitator as well as a powerful social actor. Her nurtured personal and social identities reconstruct for her gender roles that are found to be both feared and revered by the community and appropriated by the government. She is found to respond effectively to situations ranging from gallantry (lauding), solidarity (lobbying) to downright belligerency (inciting). These roles exhibit robust and proactive gender roles and power relations in Darfur that enable women, not without historical precedence, to exercise their own identity, agency and political influence in an otherwise overwhelmingly patriarchal society. The study also reveals that the conflict of Darfur is rooted in the history of the neopatrimonial domestic politics pursued by the riverine ruling elites, marked by systemic failure to manage resource issues equitably between tribal and ethnic entities in Darfur. In such circumstances, al-Hakkamat agency is either volunteered or enlisted in the attempt to secure an advantage. In either case her agency is verifiably seen to bolster the hypothesis that rural women in Darfur exercise more power than their counterparts in rural northern Sudan.

Syftet med denna uppsats är att utreda begreppet folkmord och sedan analysera huruvida de våldshandlingar som drabbar Darfurs befolkning i Sudan kan klassificeras som folkmord eller inte. För att kunna göra detta ska vi först analysera begreppet folkmord enligt FNs stadga och sedan jämföra de kriterierna med andra kända akademikers syn på vad ett folkmord innebär. Vi använder oss av en kvantitativ metod och genomför vår undersökning med hjälp av ett analysschema utformat från FNs kriterier för folkmord samt tre andra forskares kompletteringar. Dessa tre forskare är Chalk, Jonassohn och Fein. De första två är statsvetare och den tredje är sociolog. Genom att operationalisera FN stadgan samt forskarnas kriterier skapar vi bedömningskriterier för att kunna analysera konflikten i Sudan. Vår studie visar att FNs kriterier anses vara för snävt av många. Det är svårt att kunna klassa en konflikt som folkmord enligt dessa kriterier då bilden av de drabbade är väldigt snävt definierad. Med kompletteringar till analysschemat ser vi starka antydningar på att det är ett folkmord som pågår i Darfur, men med brist på tillräckligt starka bevis kan vi inte säkert säga att så är fallet

The purpose of this thesis is to study under what conditions armed groups practice different repertoires of sexual violence, by studying ideology’s influence on behaviour. This will be explored through a structured focused comparison of three armed groups active in the conflict in Darfur 2003-2006, the Janjaweed, Sudan’s Liberation Army/Movement and the Justice and Equality Movement. The theory suggest that a strong implemented ideology will lead to control over behaviour and values, hence sexual violence will be practice in line with organizational objectives and ideas, either instrumental or not practiced at all. Consequently, a weak ideological framework will lead to variation in socialization processes and an opportunistic repertoire.  The findings correlate as expected by the hypothesis, while data constraints call for caution. The results suggests a broadening of the theoretical framework as well as further studies on the suggested causal mechanism, combatant socialization, to examine how, and under what circumstances, behaviours are spread as a social practice among combatants.

The concept of humanitarian interventions has seen increased interest especially since the end of the Cold War. During the last two decades, humanitarian interventions have been at the centre of the emerging doctrine of the responsibility to protect. Through collecting and analysing the United Nations documents and historical experience, this thesis concludes that within contemporary representation of the humanitarian interventions, inaction is not a viable answer to mass violations of human rights. However, as the case of Darfur shows, this renewed commitment towards collective action has not been translated into actions yet. The practice of humanitarian interventions and the role of the United Nations need to be consolidated so that the inconsistency and selectivity objections are eradicated.

"The rise in the number of internally displaced persons (IDPs) in Sudan and Uganda is in no small part, due not only to states' incapacity to protect their own people, but also to a direct attack by states on selected communities, or on insurgent groups. In Sudan, there is a large amount of information pointing to the responsibility of the Sudanese government in the human rights violations committed against the IDPs in Darfur. In Uganda, the majority of the displaced harbour considerable anger towards the government for having forced them out of their homes and then being unable to protect and provide for them, and in many cases being guilty of violations of their rights. The problem is aggravated by the facts that IDPs have no specific set of international instruments or a Convention in their favour, and there is no dedicated UN agency to turn to. The concept of state sovereignty still takes centre stage, and IDPs remain under the 'protection' of their own states, which in many cases are responsible for their plight. International humanitarian assistance is limited to the provision of basic necessities like food, shelter and medicine, while measures that ensure respect for the physical safety and the human rights of IDPs remain inadequate. The Guiding Principles on Internal Displacement particularise general human rights principles to the situation of the internally displaced, however they have no binding authority, and therefore do not bind states, neither are they enforceable by the IDPs. Currently, reliance is placed upon international humanitarian law and the existing international human rights law, but international humanitarian law only applies in situations of armed conflict. Consequently, this study proceeds from the presumption that the governments of Sudan and Uganda have failed to protect the IDPs within their jurisdictions, hence the need for stronger international protection. The study is aimed at addressing the specific problem of the lack of adequate international human rights protection for the IDPs from the time of displacement, to the time displacement ends. Emphasis of the study is placed on displacements resulting from armed conflicts, because these are the most rampant and most problematic in Africa. Darfur and Northern Uganda are the particular focus of this study because they are the most affected regions in Africa today." -- Introduction. / Thesis (LLM (Human Rights and Democratisation in Africa)) -- University of Pretoria, 2004. / http://www.chr.up.ac.za/academic_pro/llm1/dissertations.html / Centre for Human Rights / LLM

Gender provisions have the overarching goal of enhancing gender equality, however few peace agreements include strong gender provisions. The presence of strong gender provisions in ceasefire agreements has crucial implications in the immediate and post-conflict phase in improving women’s situation. I use structured, focused comparison in this study to explore when and how strong gender provisions on violence against women are adopted. I focus on conflicts with a high prevalence of sexual violence and contexts where women mobilize in the conflict to advocate for women’s rights. I demonstrate the relationship between international involvement and strong gender provisions. I argue that in civil wars with a high level of international involvement in support of peace, ceasefire agreements are more likely to include strong gender provisions on violence against women. This is possible through the mechanism of international actors serving as brokers for the women’s movement that is already mobilized to access and influence the peace process. This mechanism is particularly crucial for autocratic countries where women’s mobilization is not sufficient to lead to strong gender provisions. However, the findings are applicable to countries with other regime types.

No description available.

This research explores the role of al-Hakkamat rural women poets in the context of armed conflict in Darfur, from 1980s to 2006. Utilising QSR NVivo7 software, the study analyses and interprets qualitatively collected data in the light of the posed research questions. Processes and attributes leading to the identification of al-Hakkamah, such as her singing and composing talents, are explored - from identifying and nurturing to fully constructing her role as a folk singer and agitator as well as a powerful social actor. Her nurtured personal and social identities reconstruct for her gender roles that are found to be both feared and revered by the community and appropriated by the government. She is found to respond effectively to situations ranging from gallantry (lauding), solidarity (lobbying) to downright belligerency (inciting). These roles exhibit robust and proactive gender roles and power relations in Darfur that enable women, not without historical precedence, to exercise their own identity, agency and political influence in an otherwise overwhelmingly patriarchal society. The study also reveals that the conflict of Darfur is rooted in the history of the neopatrimonial domestic politics pursued by the riverine ruling elites, marked by systemic failure to manage resource issues equitably between tribal and ethnic entities in Darfur. In such circumstances, al-Hakkamat agency is either volunteered or enlisted in the attempt to secure an advantage. In either case her agency is verifiably seen to bolster the hypothesis that rural women in Darfur exercise more power than their counterparts in rural northern Sudan. / Gordon Memorial College Trust Fund