In many of his choral works, Swedish composer Sven-David Sandström has sought a connection with the musical masters of the past. The number of Sandström works that bear a strong connection to Bach’s music is quite extensive and includes High Mass (1994), Magnificat (2005), the six motets (2003-2008) which constitute the Bach Motet Project under current discussion, and St. Matthew Passion, which recently premiered in Germany and Sweden in 2014. This study explores the extent to which Sven-David Sandström emulated the motets of J.S. Bach in the composition of his own motets. Further, this paper investigates these motets as a collection and examines two individual works within the collection as case studies for in-depth analysis. Ultimately, through analysis and discussion of the text, the division of text, the scoring of the motets, points of imitation, and specific compositional devices, the discussion explains how Sandström pays homage to Bach in the Motet Project primarily through the use of similar structural elements while maintaining his unique compositional voice to forge his own expressive path.

This study examines the coherency of David Miller’s immigration argument in favour of a state regulated immigration policy. It is an internal critique where Miller’s empirical understanding of immigration is questioned by an empirical analysis using external concepts taken from the substantive realist thinker’s Bonnie Honig and Marc Stears as well as Raymond Geuss. From Honig and Stears the theoretical tool of framing “the real” is used to claim that there are many national identity narratives. According to Clara Sandelind’s empirical research institutional narratives are more compatible with immigration than cultural ones. Miller on the other hand asserts that a liberal national identity that is culturally based is compatible with regulated immigration. Then according to the analysis with the second theoretical tool self-interest, which assumes a strife for power and security, the alleged problem of Miller’s theory is that it underestimates the conflict between national identity and immigration. The vertical relationship of power between insiders and immigrants gives insiders a national self-interest to exclude outsiders in order to preserve their national privilege. Miller’s conception of a quite allowing immigration policy therefore does not cohere with a more realistic interpretation of the political reality.

No description available.

<p>David LaChapelle gör bilder som ofta är ganska provocerande i sitt uttryck eftersom de ofta föreställer mer eller mindre avklädda kvinnor och män i sexuellt laddade situationer. Syftet med denna uppsats är att undersöka ett par av LaChapelles bilder ur ett genusperspektiv med utgångspunkt i konstvetaren Norman Brysons text “Géricault and ”Masculinity”. I denna text diskuterar Bryson detta med manlig och kvinnlig maskerad genom att bland annat hävda att även männen är utsatta för den manliga betraktarens blick. Detta med framställningen av kvinnligt och manligt är själva grunden för denna uppsats. Med hjälp av Norman Brysons teorier gällande manlig och kvinnlig maskerad undersöker jag hur LaChapelle använder sig av denna maskerad, samt hur han använder sig av stereotypa roller för kvinnor och män. Jag undersöker också vem som är objekt för en betraktares blick och varför. Det jag kommer fram till är att LaChapelle i allra högsta grad använder sig av de stereotypa roller som finns och att han iscensätter en manlig och en kvinnlig maskerad genom att använda kulturellt betingade grepp för vad som anses vara kvinnligt och manligt. LaChapelle överdriver manligt och kvinnligt i sina iscensättningar och tar dem ett steg längre vilket gör dem skämtsamma eller lustfyllda. Hans bilder kan verka vulgära och provocerande vid en första anblick men efter att ha tittat noggrannare uppfattas de som mer humoristiska och med ett mångtydigt innehåll. LaChapelle vill provocera och få betraktaren att tänka till om sexuella normer, utseendemässiga ideal och masskonsumtion. Bilderna är inte enbart en glättig yta utan bär på olika budskap.</p><p>Viktiga komponenter i LaChapelles bilder är själva kompositionen och färgerna, vilket jag undersöker. I min undersökning av färg och komposition, där jag bland annat tar hjälp av konstvetarna/konstteoretikerna Ulf af Hård Segerstad och Rudolf Arnheim, blir resultatet tydligt. Kompositionen och färgerna är viktiga för bildernas uttryck och färgerna är en del av kompositionen. Färgen är en mycket viktig beståndsdel och de hjälper till att bygga upp hans bilder. Utan färger skulle hans bilder te sig tråkiga och inte ha samma spänning som de nu har, de hade också uppfattas som mycket mer hårda i sitt uttryck och inte alls med samma humor eller glädje. Bilderna hade förlorat mycket utav sitt uttryck och inte varit lika intensiva. Kompositionen av de olika delarna i bilderna och färgerna förstärker det mångtydiga innehållet i LaChapelles bilder.</p>

David LaChapelle gör bilder som ofta är ganska provocerande i sitt uttryck eftersom de ofta föreställer mer eller mindre avklädda kvinnor och män i sexuellt laddade situationer. Syftet med denna uppsats är att undersöka ett par av LaChapelles bilder ur ett genusperspektiv med utgångspunkt i konstvetaren Norman Brysons text “Géricault and ”Masculinity”. I denna text diskuterar Bryson detta med manlig och kvinnlig maskerad genom att bland annat hävda att även männen är utsatta för den manliga betraktarens blick. Detta med framställningen av kvinnligt och manligt är själva grunden för denna uppsats. Med hjälp av Norman Brysons teorier gällande manlig och kvinnlig maskerad undersöker jag hur LaChapelle använder sig av denna maskerad, samt hur han använder sig av stereotypa roller för kvinnor och män. Jag undersöker också vem som är objekt för en betraktares blick och varför. Det jag kommer fram till är att LaChapelle i allra högsta grad använder sig av de stereotypa roller som finns och att han iscensätter en manlig och en kvinnlig maskerad genom att använda kulturellt betingade grepp för vad som anses vara kvinnligt och manligt. LaChapelle överdriver manligt och kvinnligt i sina iscensättningar och tar dem ett steg längre vilket gör dem skämtsamma eller lustfyllda. Hans bilder kan verka vulgära och provocerande vid en första anblick men efter att ha tittat noggrannare uppfattas de som mer humoristiska och med ett mångtydigt innehåll. LaChapelle vill provocera och få betraktaren att tänka till om sexuella normer, utseendemässiga ideal och masskonsumtion. Bilderna är inte enbart en glättig yta utan bär på olika budskap. Viktiga komponenter i LaChapelles bilder är själva kompositionen och färgerna, vilket jag undersöker. I min undersökning av färg och komposition, där jag bland annat tar hjälp av konstvetarna/konstteoretikerna Ulf af Hård Segerstad och Rudolf Arnheim, blir resultatet tydligt. Kompositionen och färgerna är viktiga för bildernas uttryck och färgerna är en del av kompositionen. Färgen är en mycket viktig beståndsdel och de hjälper till att bygga upp hans bilder. Utan färger skulle hans bilder te sig tråkiga och inte ha samma spänning som de nu har, de hade också uppfattas som mycket mer hårda i sitt uttryck och inte alls med samma humor eller glädje. Bilderna hade förlorat mycket utav sitt uttryck och inte varit lika intensiva. Kompositionen av de olika delarna i bilderna och färgerna förstärker det mångtydiga innehållet i LaChapelles bilder.

<p>I present a defense of David Lewis's metaphysical theory of Humean Supervenience. I provide novel motivations for his theory, and look to current physical science research for support of the metaphysical theory. I draw heavily on analogies between Humean Supervenience and classical discussions of the nature of space-time. I also defend Humean Supervenience against four major philosophical objections using considerations from physics and metaphysics.</p> / Dissertation

Diss.--Berlin--Freie Universität, 2004. / Notes bibliogr.

Doctoral thesis--Bar Ilan university. / Bibliogr. p. 271-286.

Diss.--Berlin--Freie Universität, 2004. / Notes bibliogr.

Texte remanié de: Dissertation--Hambourg, Allemagne--Université d'Hambourg, 2008. / Bibliogr. p. 241-273.