Delaktighet är tydligt framskrivet i skolans styrdokument. Vår bild är att problemområdet kring elevers delaktighet i särskilt stöd behöver utforskas vidare. Huvudpersonen i det särskilda stödet är ju eleven, vars mål är att lyckas utifrån sina förutsättningar. Elevers perspektiv saknas i stor utsträckning i tidigare forskning. Syftet med examensarbetet är därför att bidra med kunskap om elevers upplevelse kring att vara delaktiga i processen kring särskilt stöd. Studien skulle kunna vara intressant för alla som arbetar inom skolan och som intresserar sig för eleversdelaktighet och elevens perspektiv. Följande forskningsfrågor har använts för att tydliggöra syftet: 1. På vilket sätt har eleven varit delaktig i det särskilda stödets utformande och innehåll? 2. I vilka sammanhang har dialog med eleven skett kring det särskilda stödet? 3. Vilka professioner har haft en dialog med eleven gällande det särskilda stödet? Det teoretiska ramverket för studien utgörs av Roger Harts (1992) delaktighetsteori. I sin modell Ladder of Participation (delaktighetsstegen) problematiserar Hart barns delaktighet och aktivadeltagande. Syftet med modellen är att visa att barns delaktighet kan ske på olika nivåer samtatt det som uppfattas som delaktighet av vuxna kan vara skenbar delaktighet då barnetsperspektiv inte beaktats. Modellen är användbar i studier då elevens perspektiv på delaktighetoch inflytande undersöks. För att komplettera och fördjupa den teoretiska förankringen användsäven relationell pedagogik som en del av det teoretiska ramverket i denna studie. En kvalitativ ansats har valts då syftet med studien är att bidra med kunskap om eleversupplevelse av delaktighet. Det empiriska underlaget utgörs av semistrukturerade intervjuer medelever i årskurs nio som har en pågående stödinsats. Intervjuerna har genomförts på två grundskolor i södra Sverige. Målsättningen med intervjuerna var att få syn på eleversupplevelser av delaktighet i sitt särskilda stöd. Materialet har bearbetats med tematisk analys och analyserats med Harts (1992) delaktighetsteori och Aspelins (2018) teori om relationell pedagogik för att undersöka på vilket sätt och i vilka sammanhang eleven upplever delaktighet i stödinsatser. Resultatet i studien visar att de intervjuade elevernas upplevelse av att vara delaktiga i detsärskilda stöd de erbjudits till största del kan kategoriseras som icke delaktighet enligt Harts(1992) delaktighetsteori. I empirin syns att även om de vuxna verkar ha en god intention med att på olika sätt försöka att få eleven delaktig i det särskilda stödet har eleven inte förstått syftet med sin roll i sammanhanget, vilket Hart definierar som manipulation. I resultatet synliggörs en komplex situation i processen kring särskilt stöd då vuxna i skolan arbetar för att varje elev ska nå målen utifrån sina förutsättningar, men där barnets delaktighet i processen kring särskilt stöd är starkt begränsad. Studiens resultat synliggör ett behov av att skapa rutiner kring elevers delaktighet i särskilt stöd. En del i rutinerna skulle kunna vara att se till att skolan inte missar att informera eleven om syftet och sin egen roll i utformandet och beslutet kring det särskilda stödet. Rutinerna handlar även om att tydligt förmedla vilka möjligheter och rättigheter eleven har, men även vilka förväntningar som ställs på eleven i stödinsatsen. Det är all berörd personals ansvar att se tillatt barnets röst lyssnas till men specialpedagogen kan fungera som en garant för att detta sker. Specialpedagogens roll handlar även om att inta det viktiga helikopterperspektivet som krävs för att se helheten vid skolutveckling där elevdelaktighet kan vara en kärnfråga både vad gäller elevers skolsituation i stort, men även avseende det särskilda stödet.