Cardiac arrhythmias and heart diseases can result in a limited performance capacity which could lead to anxiety and depression. Objective: The aim of this study was to investigate the prevalence of symptoms of depression among patients with cardiac arrhythmias. The intention was also to explore differences between men and women in the occurrence of symptoms of depression. Furthermore, the prevalence of symptoms of depression among patients with cardiac arrhythmias was compared with a Swedish general population. Method: For two weeks MADRS-S, a self-rating scale for depression, were distributed at a medicine ward where patients with cardiac arrhythmias are treated, at a hospital in Sweden. A total of 19 patients participated in the study. Results: The results showed that 5,3 % (n=1) of the patients are suffering from major depression. It was also shown that 31,6 % (n=5) had some kind of the depression, minor or major. No significant difference could be seen between men and women, but a tendency towards higher depression scores could be seen in women. Depression is more common among patients with cardiac arrhythmias than in a general population, 31,6 % compared with 15 %. Conclusion: This study showed that there are symptoms of depression in the study population. As regards to the difference between symptoms of depression in men and women, and the general population and the study population, further studies with more participants to examine the validity of this study’s results. / Arytmier och hjärtsjukdomar ger en begränsad fysisk prestationsförmåga vilket skulle kunna leda till psykisk oro, nedstämdhet och depression. Syfte: Syftet med denna uppsats var att kartlägga förekomsten av symtom på depression hos patienter med någon typ av hjärtarytmi. Det avsågs även att undersöka skillnader mellan män och kvinnor vad gäller symtom på depression samt att jämföra förekomsten av symtom på depression i studiepopulationen med normalbefolkningen. Metod: Under två veckor delades MADRS-S, en självskattningsskala för depression, ut på en medicinavdelning på ett sjukhus i Mellansverige till patienter som vårdades för sin hjärtarytmi. Totalt deltog nitton patienter med olika typer av arytmier i studien. Resultat: Resultatet visade att 5,3 % (n=1) av patienterna i undersökningsgruppen lider av symtom på svår depression. Det kunde också visas att 31,6 % (n=5) led av någon grad av symtom på depression, från mild till svår. Ingen signifikant skillnad vad gäller depression kunde påvisas mellan de båda könen. Depression är mer vanligt förekommande hos personer med arytmier än i normalbefolkningen, 31, 6 % jämfört med 15 %. Slutsats: Denna undersökning visade att det förekommer symtom på depression i studiepopulationen. Vad gäller skillnad på symtom på depression hos män och kvinnor i patientgruppen och skillnaden mellan normalbefolkningen och patientgruppen behövs ytterligare studier med fler deltagare för att vidare undersöka giltigheten i denna studies resultat.

Bakgrund Ett stort antal människor världen över lider idag av depression. Fysisk aktivitet har dokumenterat positiv effekt på fysiskt välmående och rekommenderas som en del i en hälsosam livsstil. Kopplingen mellan fysisk aktivitet och psykisk hälsa är inte fastställd med samma säkerhet, men forskningen tyder på att träning kan hjälpa till att förebygga eller lindra depressiva symtom. Målet med denna studie är att utforska om fysisk aktivitet har effekt vid behandling av depression. Enligt Dorothea Orems teori är egenvård grundläggande för tillfrisknande och välbefinnande. Att ge adekvat vägledning för detta är en viktig del i sjuksköterskans dagliga arbete.   Syfte Att undersöka evidensen för fysisk aktivitet som behandlingsform vid egentlig depression.   Metod Litteraturstudie baserat på tio vetenskapliga originalartiklar publicerade i PubMed eller CINHAL mellan 2004 och 2016. En systematisk litteraturstudie har utförts där kvaliteten på den litteratur som använts har granskats och bedömts enligt checklista för kvalitetsbedömning av randomiserade, kontrollerade studier.   Resultat En majoritet av de granskade studierna påvisar lindring av depressiva symtom vid fysisk aktivitet. Träning i olika utföranden visar sig effektiv i sig själv eller som tillägg till annan behandling vid egentlig depression av varierande svårighet. Huruvida träningsform, intensitet eller grad av fysisk träning har betydelse för behandlingen kunde inte klart säkerställas.   Slutsats Egentlig depression är en sjukdom som kan yttra sig på många olika sätt och vars behandling oftast består av psykoterapi och farmakologisk behandling. Resultaten i av denna studie understryker värdet av att införa fysisk aktivitet som en del av behandlingen. / Background A large number of people around the world suffer from depression. Physical activity has been proven to have a positive effect on the wellbeing and is recommended as part of a healthy lifestyle. The relationship between physical activity and mental health has not been as entirely determined, although research implies that exercise could help prevent or alleviate depressive symptoms. The aim of this is to further investigate if physical activity has a positive effect on depression. According to Dorothea Orems theory is self-care essential for recovery and well- being. As a nurse it is important to give such guidance in the daily work.   Aim To investigate what evidence there is in favor of physical activity as a form of treatment for patients suffering from major depressive disorder.   Method Literature review based on the results of ten original scientific articles published in the PubMed or CINHAL databases between 2004 and 2016. A literature review has been done where the checklist was used to assess the quality of the included studies.   Results The majority of the studies shows a decrease in depressive symptoms for patients who are physically active. Various forms of exercise seem to be effective on its own or as an addition to standard therapy in the treatment of major depressive disorder of diverse severity.  However, which type of exercise or level of intensity could not be confirmed.    Conclusion Major depressive disorder is expressed in many different ways and the treatment usually consists of psychotherapy and pharmacotherapy. The results of this study support physical activity as a part of this treatment.

Bakgrund: Postpartumdepression definieras som en episod av egentlig depression(måttlig till svår) hos en nybliven förälder som har sin debut upp till ett år efter enförlossning. Forskning om nyblivna pappors upplevelser av att insjukna ipostpartumdepression är närapå obefintlig. Förståelse för pappors upplevelser avpostpartumdepression bland sjuksköterskor kan bidra till ett gott bemötande av dennapatientgrupp. Syfte: Syftet var att beskriva nyblivna pappors erfarenheter av att insjukna ipostpartumdepression. Metod: En litteraturstudie av åtta vetenskapliga artiklar genomfördes. Databassökningägde rum i Cinahl, Pubmed, PsychInfo samt PubMed. Analys genomfördes med inspirationav kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen resulterade i tre huvudkategorier och sju subkategorier. Huvudkategorierna var ”behöva tolka och hantera ansträngande symtom”, ”behöva stöd” samt ”negativt påverkade familjerelationer”. Konklusion: Litteraturstudiens resultat visade att pappor beskrev upplevelser avbristande stöd från vården i form av kunskapsbrist. En kartläggning av kunskapsläget ompostpartumdepression hos pappor bland sjukvårdspersonal skulle kunna motiverakunskapshöjande interventioner eller införande av rutinmässig screening. I mötet mednyblivna pappor kan sjuksköterskan med kunskap om symtombilden vidpostpartumdepression bistå med att detektera depressionssymtom samt erbjuda stöd för att tillgodose pappors grundläggande behov. / Background: Postpartum depression is defined as an episode of major depressivedisorder within a year postpartum. There is to this point almost no research about fathers’experiences with onset of postpartum depression. Understanding of such experiencesamong nurses could facilitate better treatment of depressed fathers in interactions with thehealthcare system. Aim: The aim was to describe new fathers experiences with onset of postpartumdepression. Methods: A literature study consisting of eight scientific articles was conducted. Database search was conducted in Cinahl, PubMed, PsychInfo and Scopus. To analyze thestudies, qualitative content analysis was used. Results: The analysis resulted in three main categories and seven sub categories. Themain categories consisted in “Interpreting and Handling Exhausting Symptoms”, “Needfor Support”, and “Negatively Influenced Family Relationships”. Conclusion: Fathers describe lack of knowledge among healthcare providers. Futureresearch about healthcare professionals knowledge about postpartum depression could,depending on results, motivate awareness raising interventions or screening routines.With further knowledge about symptoms of postpartum depression in new fathers, nursescan help detecting such symptoms and offer support in accommodate fathers’ basal needs.