Genom att föra samman människor med olika bakgrund och utbildning kan åtskilliga idéer skapas, nya metoder utvecklas och mer kreativa och originella designlösningar produceras. Baksidan är, att ju fler olika människor med olika bakgrund som är involverade i ett projekt desto svårare blir det att kommunicera inom gruppen av olika individer och svårare att komma vidare i en design- och utvecklingsprocess. Vi har under våren deltagit som en del i ett större programvaruutvecklingsprojekt och skapat och använt oss av flera olika designartefakter som medel för att främja samarbete, kommunikation och designarbetet av den produkt vi utvecklade. I denna uppsats beskriver vi hur dessa designartefakter har kommit till, förändrats och hur de har påverkat oss och vårt designarbete. Syftet med uppsatsen är att visa på vilket sätt man kan integrera metoder från olika discipliner i ett programvaruutvecklingsprojekt och framförallt hur arbetet med, och kring designartefakter spelar en viktig roll i utvecklingen av en produkt.

Det finns idag ett stort behov för IT-verksamheter att arbeta med ständiga förbättringar för att hålla sig konkurrenskraftiga på marknaden. En viktig del i arbetet med ständiga förbättringar är att bedöma och utvärdera den befintliga situationen i syfte att skapa bra åtgärder. För att möjliggöra denna bedömning kan verksamheter använda sig av standarder och modeller för processbedömning. I IT-sektorn anstränger sig många företag med att förbättra arbetsprocesserna och brygga samman sina utvecklings- (eng. Development) och driftsavdelningar (eng. Operations). Arbetet med denna sammanlänkning benämns ofta som DevOps. Problemet som vi adresserar är att det saknas enkla digitala verktyg som är kontextualiserade för verksamheter som vill förbättra sitt samarbete mellan dessa avdelningar. Den befintliga klassen av system för DevOps-bedömning innehåller modeller som är otillräckliga och stödjer därmed inte utvecklings- och driftsaktörer i deras arbete att bedöma sin verksamhet för att ge beslutsunderlag för förbättring. I syfte att förbättra möjligheterna för DevOps-verksamheter och samtidigt skapa ny kunskap har vi designat och utvärderat en digital bedömningsmodell som kan användas i praktiken. För att uppfylla syftet har vi använt oss av forskningsmetoden Action Design Research som är särskilt lämplig metod vid skapande av IT-relaterade modeller i en verklig kontext. Resultatet bekräftar att befintliga bedömningsmodeller inte är tillräckliga och att problemet är generaliserbart som en klass av problem. En operativ digital modell kommer även presenteras med syfte att bedöma verksamheter ur ett DevOps-kontext. Vid utveckling av artefakten har även tre generella designprinciper identifierats vilka utvecklare och praktiker bör följa vid design av framtida bedömningsmodeller för DevOps. Principerna innebär att vid skapandet av en bedömningsmodell för DevOps i en IT-kontext bör det (i) användas en betygsskala uppdelad på fyra kapacitetsnivåer, (ii) påståenden som används i modellen bör vara förändrings- och anpassningsbara då verksamheter är unika, samt att (iii) modellen bör utvecklas så att development och operations kan utföra utvärderingen tillsammans. / Today, there is a great need for IT businesses to work with continuous improvement to keep competitive on the market. An important part of the work of continuous improvement is to assess and evaluate the existing situation with a view for creating profitable actions. To enable this assessment, businesses can use standards and models for process assessment. In the IT sector, many companies try to improve their work processes and combine development and operations. The work of this interconnection is often referred to as DevOps. The problem we address is that there are no simple digital tools that are contextualized for activities that want to improve collaboration between these departments. The existing class of DevOps assessment systems contains inadequate models, thus not support development and operational players in their work to assess their business to provide a basis for improvements. In order to improve the opportunities for DevOps operations while creating new knowledge, we have designed and evaluated a digital assessment model that can be used in practice. To fulfill the purpose, we have used the research method Action Design Research, which is a particularly suitable method of creating IT-related models in a real context. The result confirms that existing assessment models are not sufficient and that the problem is generalizable as a class of problems. An operating digital model will also be presented with the purpose of assessing activities from a DevOps context. In developing the artifact, three general design principles have also been identified which developers and practitioners should follow for design of future assessment models for DevOps. The principles imply that, in the creation of a DevOps assessment model in an IT context, (i) a grading scale should be divided into four capacity levels, (ii) statements used in the model should be changeable and adaptable as organizations are unique and (iii) should be developed so that development and operation can perform the evaluation together.

Filmbranschen rör sig mot allt mer digitalt producerat filmmaterial för storfilm. Samtidigt tillåter teknologin filmskapare att producera detta material med allt mer verklighetstrogna resultat. Detta ställer i sin tur högre krav på filmskaparnas färdigheter och utrymme att utnyttja sin kreativitet till fullo. Denna uppsats fokuserar därför på skapandet av en filmad och digitalt producerad designartefakt med målet att efterlikna den höga kvalitet som storfilmerna i projektets referensmaterial besitter. Produktionen begränsar sig till de verktyg som finns en student på Högskolan Dalarna tillhanda. Som grund för projektet sammansätts ett teoretiskt system baserat på tidigare forskning relevant för ämnet, i uppsatsen benämnts som, digital produktion. Detta system skapas för att tillåta tre externa bedömare att bedöma artefaktens produktionsvärde utefter systemets kriterier genom ett visningstest. Resultatet av arbetet leder till slutsatserna att det är möjligt för en student att producera en artefakt med tillsynes snarlika resultat som en storfilm. Artefakten blir dock inte fullständigt kvalitetsmässigt oskiljaktig och kan inte produceras i samma skala samt måste produceras med enklare arbetsmetodik anpassad för studentens egna förutsättningar.