Utveckling av infrastruktur är en förutsättning för att hantera, men också för att stimulera, urbanisering och stadsutveckling. År 2012 inleddes vad som kom att kallas stockholmsförhandlingen där staten, Stockholms läns landsting och fyra kommuner skulle besluta om finansiering av nya tunnelbanesträckningar samt bostadsbebyggelse i Stockholms län. Att genomföra stora infrastrukturprojekt är kostsamt och kräver omfattande finansiering och den första april 2017 öppnades nya möjligheter upp för finansiering av sådana projekt. Denna nya möjlighet innebär att kommuner kan ålägga exploatörer att medfinansiera en del av kommunens kostnader för investeringar i transportinfrastruktur, så kallad medfinansieringsersättning. Den nya medfinansieringsersättningen är i sin tur ett verktyg för så kallad värdeåterföring. Under antagandet att infrastruktur ger upphov till stora värdeökningar i närliggande fastigheter används värdeåterföring för att den som har nytta av infrastruktur ska finansiera densamma. Internationellt har värdeåterföring sedan länge använts för att finansiera infrastruktur och således finns det en mängd olika metoder för hur det ska gå till. Syftet med denna uppsats har varit att, med utgångspunkt i hur värdeåterföring implementeras vid utbyggnaden av tunnelbanan i Stockholm, jämföra olika metoder för värdeåterföring. Jämförelsen av tre olika metoder: Development Impact Fees, Tax Increment Financing och Special Assessments, har gjorts i form av fallstudier med utgångspunkt i faktorer så som möjlighet till applicering på svenska förhållanden, grad av värdeåterföring och deltagandegrad. Fallstudier tillsammans med teori om markvärden visar att värdeåterföring är en finansieringsmetod med stor potential att möjliggöra infrastrukturinvesteringar. Utgångspunkten är att en bra metod för värdeåterföring bör kännetecknas av att det värde som återförs står i relation till nyttan samt att deltagandegraden är hög. Det visar sig att samtliga studerade metoder har sina för- och nackdelar och att total rättvisa är svår att åstadkomma. Samtidigt visar det sig att den metod som i störst utsträckning anses uppfylla kriterierna för vad som är en bra metod för värdeåterföring inte lämpar sig bäst i Sverige givet rådande förhållanden. Att Sverige har regioner med olika förutsättningar, framförallt skillnader i markvärden, har bidragit till slutsatsen att ett strikt rikstäckande ramverk kan vara kontraproduktivt i syftet att utnyttja värdeåterföringens fulla potential. / Development of infrastructure is fundamental to manage, but also to stimulate urbanization and development of cities. In 2012, an agreement called stockholmsförhandlingen, was made where the state, Stockholm County Council and four municipalities were to decide how a new subway should be financed and how the supply of housing in the Stockholm region were to be solved. It is not a new finding that infrastructure projects require large investments but in April 2017 a new possibility of financing these kinds of projects occurred. This opportunity makes it possible for municipalities to oblige developers to bear a part of the infrastructure costs. This new possibility is a tool for value capturing. With the assumption that infrastructure cause large increases in values of nearby properties, value capturing is used because property owners who benefit from the infrastructure should contribute to the cost of the investment.  Value capturing has been widely used internationally and therefore there are many ways to accomplish it. The purpose of this thesis is, with starting point in the financing of the new subway in Stockholm, to compare different methods for value capturing. The comparison of the three methods; Development Impact Fees, Tax increment Financing and Special Assessments has been made using case studies to acknowledge the possibilities of implementing each method in current Swedish legislation and conditions.  The case studies, along with theory about property values shows that value capturing is a method of big potential to enable investments in infrastructure. The conclusion is also that a good method should be characterized by the fact that the value captured is in proper relation to the benefits received but also a high level of participation. It has been shown that all three methods have its advantages and disadvantages and that total justice is hard to accomplish. At the same time, it has been shown that the method best meeting these requirements perhaps isn’t the best method for implementation in Sweden. The fact that Sweden has regions with different attributes, especially large variations in property value has led to the conclusion that a strictly nationwide framework could turn out to be counterproductive in the purpose of utilizing the full potential of value capture.

由於人口快速成長使得土地開發行為頻繁，都市在面臨土地開發不公平與無效率，以及可預見未來都市建設財政更行拮据的情況下，提昇都市環境品質的理想似乎遙不可及，因此，針對都市土地開發所面臨的課題，如何建立一套公共設施費用負擔的制度，實刻不容緩。而美國地方政府所實施之土地開發衝擊費制度為都市成長管理之一種策略，隱含都市成長付費及使用者付費理念，似可引入我國都市土地開發系統中，此乃本研究之出發點。 　　本研究之進行，主要針對都市土地開發過程中，透過相關理論、制度探討，從其中檢討開發管制之缺失，並介紹美國土地開發衝擊費制度實施經驗，以其為基礎建立都市成長付費應有之觀念和原則。同時，並透過影響地方公共支出之各種因素分析及市鄉鎮長問卷調查，瞭解人口規模對公共支出的影響效果及市鄉鎮長對土地開發衝擊費之態度。最後，從公平、效率、財政及行政的觀點，探討其在臺灣地區實施之可行性。 　　在問卷調查的結果上，市鄉鎮財政明顯困難，且強烈希望有獨立課稅權；對於課徵土地開發衝擊費則偏向肯定的態度。在公共支出的實證分析上，本研究發現人口規模對地方公共支出有規模經濟與不經濟的現象，其可作為課徵土地開發衝擊費之基礎，而已達規模不經濟之都市，為較適合的實施對象。 　　在可行性分析上，本研究認為必須以立法依據為先決條件，透過合理關聯之計算、具有公信力之仲裁，以及會計支出之有效規範，才能使該制度順推動。 / Rapid population growth results in frequent land development. Improvement of the quality of urban environment seems to be a remote dream due to the unfair and inefficient urban land development and insufficient urban construction expenditures. In this connection, when facing urban land development problem, establishment of a system of sharing the expenditure of public facility construction warrants no delay. The land development impact fees implemented in the local government of the U.S., being a strategy of urban growth management embodies the idea of paying for growth and user charge. This measure deserves to be introduced into our urban land development system for reference and this is also the main starting-point of this study. 　　In the process of this study,its main stress is focused on evaluation of the drawbacks of development control through related and system and introduction of development impact fees system and implementing experience of the U.S.land development into ours. On the basis of that system and experience,the idea of paying for growth and user charge can be established.At the same time, through the analysis of factories of factories affecting local public expenditure and the investigations on questionnaires of chiefs,mayors and magistrates of cities and counties,the impact of population scale on local public expenditures and attitude of these mayors and magistrates toward the land development impact fees can be understood. Finally, whether the above-mentioned U.S.system can be implemented in our country can be examined through fairness, efficiency,financial and administrative points of views. 　　In the results of questionnaires, financial difficulty and strong intentions on independent tax-levying authority were expressed by city and villages.They also expressed a positive attitude of levying the development impact fees.When analyzing the actual case of public expenditures,this study finds out that population scale can results in economics of scale and diseconomics of scale in local public expenditures. This can be served as the basis of levying of land development impact fees and those cities of diseconomies will be suited for implementation. 　　In the analysis on its feasibility,this study considers that the legislation is prerequisite and this system can be implemented through rational nexus calculation, a credit arbitration and defective regulation of accounting expenditure.