<p>”Att vara smal är något som väldigt många drömmer om. Mode och ideal lockar unga till bantning. Men det finns de som inget annat vill än att gå upp i vikt. Undervikt förknippas ofta med sjukdom eller ätstörningar men ibland beror det på det genetiska arvet eller en förhöjd ämnesomsättning. På grund av de förutfattade meningar som finns kring undervikt händer det ofta att smala personer blir mål för kommentarer eller avundsjuka. Möt dem som dagligen arbetar med undervikt samt tjejen som ensam kämpat med sin undervikt under flera år.”</p>

”Att vara smal är något som väldigt många drömmer om. Mode och ideal lockar unga till bantning. Men det finns de som inget annat vill än att gå upp i vikt. Undervikt förknippas ofta med sjukdom eller ätstörningar men ibland beror det på det genetiska arvet eller en förhöjd ämnesomsättning. På grund av de förutfattade meningar som finns kring undervikt händer det ofta att smala personer blir mål för kommentarer eller avundsjuka. Möt dem som dagligen arbetar med undervikt samt tjejen som ensam kämpat med sin undervikt under flera år.”

Bakgrund: Övervikt är ett nationellt växande folkhälsoproblem. Barn och ungdomar med övervikt eller fetma riskerar i större utsträckning att utveckla en övervikt eller fetma i vuxen ålder, vilket gör det viktigt att bromsa sjukdomsförloppet så tidigt som möjligt. Vårdgivare som arbetar med barn och ungdomar med övervikt behöver utöver relevant kunskap och verktyg inom området även förståelse för vikten av rätt bemötande för att undvika att skuldbelägga barn och familj. Syfte: Att undersöka hur dietister som arbetar med barn och ungdomar med övervikt upplever samtalet med barnet och vårdnadshavare med fokus på framgångsfaktorer och utmaningar. Metod: Syftet besvarades genom åtta semistrukturerade digitala intervjuer med dietister som arbetade med barn och ungdomar med övervikt eller fetma. Intervjuerna spelades in, transkriberades och analyserades utifrån kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysen identifierade åtta kategorier. Resultatet belyser hur respondenterna anpassar sitt arbetssätt utifrån patienten samt vikten av att skapa en god relation med patienten. Det framkom hur respondenterna valde att prata med patienten på ett hälsofokuserat sätt och vikten av att förtydliga vårdnadshavarnas stora ansvar i behandlingen. Det fanns varierande tankar hos respondenterna angående när eller om det yngre barnet skulle delta i samtalet. Resultatet visade även hur interprofessionellt samarbete både kunde verka främjande och hämmande i samtalet och belyser vilka verktyg dietisten använder i samtalet och som underlättar arbetet. Slutsats: Studien visade att dietistens samtal med barn och ungdomar med övervikt genomsyrades av ett personcentrerat synsätt med fokus på barnet och dess förmåga och vilja att aktivt delta i behandlingen. Engagemang och ansvar från vårdnadshavarna lyftes som viktiga framgångsfaktorer. Resultaten stödjer bilden av att hög vikt upplevs stigmatiserat i samhället och att berörd patientgrupp behöver mötas med förståelse och empati. / Background: Obesity is a nationally growing public health problem. Children and adolescents with overweight or obesity are at greater risk of developing overweight or obesity in adulthood, which makes it important to slow down the course of the disease as early as possible. Healthcare professionals who work with children and adolescents with overweight need, in addition to relevant knowledge and tools within the field, also an understanding of the importance of giving the right treatment to avoid placing blame on the child and family. Objective: To investigate how dietitians that work with children and adolescents with obesity experience the conversation with the child and guardian, focusing on success factors and challenges. Method: The objective was answered through eight semi-structured digital interviews with dietitians who worked with children and adolescents with overweight or obesity. The interviews were recorded, transcribed and analyzed using qualitative content analysis. Results: Eight themes were identified during the analysis. It describes how the respondents adjust their approach based on the patients and the importance of a good relationship between patient and dietitian. It was important to focus on health when talking to the patient and to clarify that parents have a main responsibility in the treatment of childhood obesity. There was a variety of thoughts about at what age, if at all, the young child should be a part of the dialogue. The result also describes how working multidisciplinary can affect the dialogue and witch tools there are to use, and what tools would be good to have in the work of a dietitian. Conclusion: The study showed that the dietician's conversations with children and adolescents with obesity were permeated with a person-centered approach putting focus on the children and their ability and willingness to actively participate in the treatment. Commitment and responsibility from the parents were highlighted as important factors for success. The results support that high weight is perceived as stigmatized in society and that the patient group needs to be met with understanding and empathy.