Då biblioteken och dess användare, såväl som läsningen och litteraturen, påverkas av den digitala utvecklingen och framväxten av så kallade “nya medier”, har vi i denna studie intresserat oss av digitalt läsfrämjande samt användningen av digitala medier i en läsfrämjande kontext. Påverkar användningen av digitala medier det läsfrämjande arbetet och i så fall på vilket sätt? Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka hur biblioteken resonerar kring och använder sig av digitala medier i läsfrämjande arbete utifrån hur de beskriver sina projekt i de ansökningar om bidrag för läs- och litteraturfrämjande insatser som inkommit till Kulturrådet för helåret 2017 och halva året 2018. För att analysera materialet har kvalitativ innehållsanalys med tematisk ansats använts som metod. Baserat på studiens övergripande syfte och teoretiska ramverk konstruerades tre frågeställningar. Den första frågeställningen handlade om bibliotekens ändamål och syfte med användning av digitala medier, vilket fungerade som en ingång till att ställa djupare frågor kring om användningen av digitala medier kunde sägas påverka aspekter som läsning, litteratur och läsfrämjandet i stort. Vi har också avslutningsvis undersökt hur digitalt läsfrämjande kan problematiseras utifrån teorier som betonar mediers materialitet. I bearbetningen av studiens empiriska material kunde fyra teman identifieras. Studiens teman har benämnts som: Bevarande förhållningssätt, Anpassat förhållningssätt, Utforskande förhållningssätt och Breddat förhållningssätt, vilka på olika sätt representerar hur biblioteken använder sig av digitala medier i det läsfrämjande arbetet. Studiens identifierade teman presenteras i en modell för att illusterara hur de olika temana förhåller sig till varandra utifrån aspekter av multi- och monomedialitet samt instrumentell eller intrinsikal inställning till medier. Förhållningssätten till digitalt läsfrämjande ligger till grund för vårt resonemang kring digitala mediers möjliga effekter på läsfrämjandet. Resultatet av analysen visade att projektens syn på textbegrepp som antingen multi- eller monomedialt samt deras förhållningssätt till digitala medier som antingen instrumentellt eller intrinsikalt var viktiga aspekter av hur de digitala medierna användes och beskrevs i projektet. Vi menar också att dessa olika användningar fick olika effekter på läsfrämjandet i de ansökningar vi studerade där de olika förhållningssätten som vi identifierat drog läsfrämjandet i delvis olika riktningar. Det breddade förhållningssättet som vi beskriver tycktes vidga vad litteratur, litteracitet och läsfrämjande kan vara i kontrast mot det bevarande förhållningsättet som betonade boken och mer traditionellt läsfrämjande aktiviteter. I det avslutande kapitlet diskuteras hur ett fokus på mediers materiella aspekter kan synliggöra olika mediers påverkan på läsfrämjandet, vilket skapar förutsättningar för medvetna medieval där medier kan kombineras utifrån målgruppers behov och bibliotekets uppdrag. Därför menar vi att digitalt läsfrämjande och ”traditionellt läsfrämjande” inte ska ses som parallella spår inom den läsfrämjande kontexten utan att dessa två agendor snarare tydligt bör relateras till varandra utifrån att: 1) De digitala medierna och samhällelig digitalisering påverkar läsfrämjandet i stort vilket gör att digitalisering som ”digitalt läsfrämjande” enbart är en väsentlig aspekt av framtidens läsfrämjande – vi menar att även det ”traditionella läsfrämjandet” måste ses i ljuset av digitalisering 2) teorier om medier och materialitet betonar att digitala och tryckta medier bör ses som olika, vilket gör att diskussionen kring medier, digitalisering och läsfrämjande snarare bör handla om hur olika medier kan användas (och kombineras) utifrån vad de bidrar till i det givna sammanhanget eller i ett större bibliotekspolitisk och samhälleligt perspektiv.