Naturen i The Secret History beskrivs både som en ytlig omgivning, som instinkter och lagar, som material eller fenomen. Det ges uttryck både för hur människor kan kontrollera och använda sig av den, och hur det är någonting som står över oss. Detta kan tyda på att naturen, istället för att vara någonting annat än människan, är ett intrikat system av påverkan som vi innefattas i. Samtidigt skiljs dock människan från naturen genom språket, där ord som mänskligt, kultiverat, artificiellt och rationellt får sin betydelse i motsättning till djuriskt, primitivt, naturligt och instinktivt. Djuriskhet skildras tillexempel både någonting som finns inom alla människor, och något som skiljs ifrån det mänskliga genom att benämnas som djuriskt. Romanen kan således sägas vara väldigt realistisk i dagens samhälle med ”complex and contradictory attitudes to ’nature’ and our place within it”. Samma sak gäller huvudpersonerna och händelserna i boken. Drivet bakom backanalen är att förlora det rationella och mänskliga jaget, att helt gå upp i det primitiva och djuriska, i naturen. De upphöjer det irrationella, samtidigt som de närmar sig detta rationellt. De försöker använda sig av kulturen för att komma närmare naturen, de försöker forcera fram det naturliga. De avslöjas som förljugna så till den grad att det kan anses vara deras sanna natur. Romanen efterliknar en tragedi men innehåller även element från den kritiska komedin. Allting blir komplext och motsägande, det går således inte att läsa ut något entydigt svar på hur man ser på eller använder sig av naturen, utan det är just komplexiteten som förmedlas. Även om berättelsen går ut på att bli en del av, eller inse att vi är, en del av naturen, så visar dessa ständiga motsättningar på hur vårt tänkande och vårt språk sätter upp hinder för att fullständigt kunna gå upp i naturen, eftersom allt tänkande och talande om naturen kräver att vi distanserat oss från den. Människorna är alltså i grunden en naturlig varelse, men som skiljer sig från den i ögonblicket de reflekterar över naturen, det blir alltså en slags metafysik för vilddjur. Även om Tartts roman således inte ger någon entydig bild av naturen eller ger anspråk på att vara sann mot någon slags objektiv natur kan den i högsta grad anses vara sann mot vår komplexa och motsägande syn på, diskurs om, och användning av naturen.

No description available.

En komparativ uppsats som illustrerar tavlans inverkan och betydelse i Oscar Wildes The Picture of Dorian Gray (1891) och Donna Tartts The Goldfinch (2013). Fyra huvudteman utröns: tavlan som tidlöst objekt, undangömd, människans spegelbild och moraliskt korrumperande.

This essay analyzes the theme of the pursuit of beauty in The Secret History. It analyzes the main characters’ concept of beauty, their manner of seeking beauty, as well as the result of this search. For this analysis, I use Friedrich Nietzsche’s theories of the Apollonian and the Dionysian as outlined in The Birth of Tragedy and in scholarly texts that analyze TBT— which describe the Apollonian/Dionysian dichotomy as the opposed worlds of order and madness— to define the main characters’ concept of beauty. The narrator of the novel once says that “beauty is terror” (Tartt 45), a statement which paints beauty as harsh and shocking, and potentially destructive. Likewise, in this essay I argue that for these characters beauty is created through the interplay between the Apollonian and the Dionysian, and that its pursuit leads to destruction. I analyze this through the characters of Richard Papen, Henry Winter, and Bunny Corcoran. Richard and Henry pursue beauty in that the actions they take are aimed at embodying an aesthetic ideal. In Richard’s case, it is his longing for beauty which leads him to imitate and join the classicists— particularly by mimicking their socio-economic class— and which eventually places him in a disordered Dionysian world of madness and murder. Henry, on the other hand, is the embodiment of Apollonian order, and it is his search for beauty through a bacchanal which leads him to commit murder twice and, eventually, to take his own life. Lastly, Bunny is different in that he is neither beautiful nor interested in beauty as his peers define it. It is because of this that he is excluded from the others’ pursuit of beauty, that he is murdered, and that his murder is justifiable in the eyes of his murderers. This study finds that, in The Secret History, where beauty is defined as the dance between Apollonian order and Dionysian madness, the Dionysian ends up as the victorious half of the dichotomy, causing the loss of reason and the triumph of destruction and disaster. This portrayal of beauty as destruction and vice versa, rather than serving as the vehicle for a moral indictment, is instead the very purpose of the novel.

In this study, the characters in Donna Tartts novel The Secret History is analysed. The purpose of the study is to clarify some central values, valuations, and world views of the characters. Moreover, how the values, valuations and world views align with each other is evaluated. The study showed that the characters values loyalty, availability and to be a unique group of people. In addition to that, some valuations showed in the study is that a society is in justice when thepopulation stays at their level of social and economic status. Therefore, the characters judgeother based on what they achieve. The characters believe that the only desire of the humanbeing is to live forever, which for them is possible through the belief that death is a shift of matter. For them, death is the apex of beauty – and beauty is terror