<p>I min uppsats har jag gjort en intermedial adaptionsanalys av Douglas Adams roman The Hitchhiker´s Guide to the Galaxy och Hammer and Tong´s filmatisering med samma titel. Den teori som främst legat till grund för min analys är Roland Barthes strukturalistiska teori om de narrativa funktionerna, och jag har även använt mig av forskaren Brian McFarlane som har vidareutvecklat Barthes teori för att anpassa den för adaptionsstudier när roman blir film. Jag valde att fokusera på de narrativa funktioner som Barthes benämner som kärnfunktioner, vilka är de som utgör berättelses grund. I och med kärnfunktionerna och deras potentiella förändringar studerade jag även hur romanens tema blivit påverkat av trasformationen. </p><p>Min frågeställnig var följande:</p><p>– Vilka kärnfunktioner finns i romanen?</p><p>– Vilka kärnfunktioner finns i filmen?</p><p>– Skiljer sig kärnfunktionerna åt och i så fall på vilket sätt?</p><p> Jag tittade även närmare på katalysatorerna och sättet de förankrar berättelsen i den fiktionella världen. Jag undersökte främst hur filmskaparen förmedlar den bakgrundsinformation som hjälper till att skapa trovärdighet åt berättelsen i filmen i jämförelse med hur samma information förmedlas till läsaren i romanen. Även här studerade jag hur de olika förändringarna påverkade berättelses tema. De sista punkterna i min frågeställning löd som följer:</p><p>– Hur presenteras bakgrundsinformationen i filmen i jämförelse med romanen?</p><p>– Påverkar eventuella ändringar i kärnfunktionerna och i presentationen av bakgrunden berättelsens tema?</p>

I min uppsats har jag gjort en intermedial adaptionsanalys av Douglas Adams roman The Hitchhiker´s Guide to the Galaxy och Hammer and Tong´s filmatisering med samma titel. Den teori som främst legat till grund för min analys är Roland Barthes strukturalistiska teori om de narrativa funktionerna, och jag har även använt mig av forskaren Brian McFarlane som har vidareutvecklat Barthes teori för att anpassa den för adaptionsstudier när roman blir film. Jag valde att fokusera på de narrativa funktioner som Barthes benämner som kärnfunktioner, vilka är de som utgör berättelses grund. I och med kärnfunktionerna och deras potentiella förändringar studerade jag även hur romanens tema blivit påverkat av trasformationen. Min frågeställnig var följande: – Vilka kärnfunktioner finns i romanen? – Vilka kärnfunktioner finns i filmen? – Skiljer sig kärnfunktionerna åt och i så fall på vilket sätt? Jag tittade även närmare på katalysatorerna och sättet de förankrar berättelsen i den fiktionella världen. Jag undersökte främst hur filmskaparen förmedlar den bakgrundsinformation som hjälper till att skapa trovärdighet åt berättelsen i filmen i jämförelse med hur samma information förmedlas till läsaren i romanen. Även här studerade jag hur de olika förändringarna påverkade berättelses tema. De sista punkterna i min frågeställning löd som följer: – Hur presenteras bakgrundsinformationen i filmen i jämförelse med romanen? – Påverkar eventuella ändringar i kärnfunktionerna och i presentationen av bakgrunden berättelsens tema?

Douglas Adams and Jonathan Swift are satirists who lived and worked 250 years apart. Swift's eighteenth-century text, Gulliver's Travels, tells the story of an Englishman's adventures during numerous sea voyages that bring him into contact with fantastical peoples and places. Adams's twentieth-century text, The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, relates a hapless Englishman's trials and tribulations during an intergalactic voyage which takes him and his companions to bizarre destinations. This study considers key similarities and differences between the texts. Resonances between Gulliver's celestial navigation in the eighteenth century and Arthur Dent's navigation among those very heavenly bodies in the twentieth century are explored. The novels are examined for evidence of satire, the travel genre, proto science fiction and mock science fiction and for generic similarities between the works. Through a process of elimination, Gulliver's and Arthur Dent's respective journeys are abstracted, summarised and represented graphically. Communication theory and linguistic trends during the Enlightenment and the twentieth century, as well as the science and technology of each era are also briefly reviewed. This study finds that, through the exploitation of the journey as literary device which allows Gulliver and Arthur Dent to view England and Earth from different places and from different times, both Swift and Adams are able to comment on and satirise humankind. The illustrations of the journeys highlight the differences between the two novels in terms of structure and adherence to markers of time and place. Lemuel Gulliver's journeys are shown to be radial voyages with England as the core location of departures and arrivals, whereas Arthur's appear to be random and follow neither the expected and known rules of travel, nor the laws of time and space. The study furthermore considers the nature of the locations visited and finds resemblances and differences between the authors' and readers' known worlds, and the fictitious worlds described. This naturally leads to a consideration of the degree of alienation experienced by the protagonists and, indeed, humanity. Finally, the texts are examined for communication problems faced by the protagonists. The conclusion of this study suggests that in Gulliver's Travels and The Hitchhiker's Guide to the Galaxy both Adams and Swift show their awareness that language is not neutral, and that it possesses the power to entertain, inform, deceive and destroy. Both texts function metonymically to highlight the perilous complexity of the human condition and show that humanity's journey through space/time in the twentieth century remains as treacherous as one by sea during the Enlightenment. / Dissertation (MA)--University of Pretoria, 2017. / English / MA / Unrestricted

Abstract Cognitive narratology constitutes the study of mind-related aspects of storytelling embracing the nexus of narrative and mind. Theorists in the sphere of cognitive narratology believe that the mental capacities of the reader provide basis for narrative experience involving him or her in the process of co-creation of narrative worlds. This paper examines how The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy by Douglas Adams engages the reader in the process of co-creation of the narrative world of these novels. The theory of narrative worldmaking is the theoretical framework of this thesis. The analysis of Adams’s novels is structured around three key parameters for the narrative worldmaking: characters, space, and time. As this thesis demonstrates, characters, space, and time as the key elements of Adams’s storytelling strategy prompt readers to use their imagination to a high degree to co-create the narrative world of the novels. / Kognitiv narratologi innebär studie av sinnesrelaterade aspekter av berättande som omfattar kopplingen mellan berättelse och sinne. Teoretiker inom sfären av kognitiv narratologi tror att läsarens mentala kapacitet utgör grunden för narrativa erfarenheter som involverar henom i processen för medskapande av narrativa världar. Den här uppsatsen undersöker hur Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams engagerar läsaren i ett samskapande av den narrativa världen i dessa romaner. Teorin om narrativt världsskapande är det teoretiska ramverket för denna uppsats. Analysen av Adams romaner är uppbyggd kring tre nyckelparametrar för det narrativa världsskapandet: karaktärer, rum och tid. Som denna uppsats visar, får karaktärer, rum och tid som nyckelelement i Adams berättarstrategi läsarna att använda sin fantasi i hög grad för att samskapa romanernas berättande värld.

This research emerges from an observation that Douglas Adams’s Hitch Hiker Series is not merely characterised by light-hearted comedy, but is underpinned by intricate philosophical ideas, especially those of twentieth century Existentialism and the related notion of absurdity. The study also investigates the interlaced functions of Adams’s fantasy and landscapes of alterity. Paradoxically, Adams’s fantastical creatures serve to illuminate the human condition and the follies and monstrosities that lurk at the heart of humanity. Not only does Adams’s fantasy mirror the maladies of twentieth century society, thus serving a satirical function, but it is also a mechanism for constructing meaning in the shape of alternative realities. Concepts related to alterity, such as simulation (Baudrillard), the structure of ‘reality’, dreaming (Descartes) and parallel universes are investigated as building blocks of Adams’s fantastic story space. Furthermore, the ideas of Sartre, Camus and other originators of Existentialism, a philosophy which considers the futility of existence and the compulsion to construct subjective meaning, are elucidated and explored in relation to Adams’s work. Existentialist concepts such as facticity and angst, as well as the Beckettian universe and the Theatre of the Absurd, are also discussed in the light of the Hitch Hiker series. Adams’s extensive satirical comment is also emphasised in this study. Adams’s satire does not merely castigate the evils of twentieth century society such as capitalism and bureaucracy, it also unmasks universal human vices such as pomposity and grandiosity, vices that are rooted in the rejection of objective morality. Although Adams comments on the folly at the heart of society, he also presents the reader with an alternative: the subjective reconstruction of one’s inner world in an attempt to spin individual webs of meaning from the nothingness at the world’s core. This study also investigates the ambiguous concept of madness as a subjective reality born of the necessity to construct meaning, and analyses Adams’s alternative landscapes based on the suggestion that ‘much madness is divinest sense’ (Emily Dickenson, in Ferguson et al., 1996: 1015). / Dissertation (MA)--University of Pretoria, 2008. / English / MA / unrestricted