This study aims to discover how author’s neologisms in Douglas Adams’s science fiction novel The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy were translated in its only existing official Japanese translation by Kazumi Yasuhara. It also tries to answer the question of whether the type of a neologism influenced the translator’s choices when translating it. The study uses a hundred neologisms from the novel, classifying them and their translation strategies using classification systems proposed by Peter Newmark in his 1988 work A Textbook of Translation.  It is concluded that the type of a neologism did indeed have an influence on which strategies the translator chose to use when translating it. Overall, the most common strategies proved to be couplet, i.e., a combination of several strategies, naturalisation, i.e., transliteration and adaptation to target language conventions, and through translation, i.e., literal translation of all components of a compound word or collocation.

Abstract Cognitive narratology constitutes the study of mind-related aspects of storytelling embracing the nexus of narrative and mind. Theorists in the sphere of cognitive narratology believe that the mental capacities of the reader provide basis for narrative experience involving him or her in the process of co-creation of narrative worlds. This paper examines how The Hitchhiker’s Guide to the Galaxy by Douglas Adams engages the reader in the process of co-creation of the narrative world of these novels. The theory of narrative worldmaking is the theoretical framework of this thesis. The analysis of Adams’s novels is structured around three key parameters for the narrative worldmaking: characters, space, and time. As this thesis demonstrates, characters, space, and time as the key elements of Adams’s storytelling strategy prompt readers to use their imagination to a high degree to co-create the narrative world of the novels. / Kognitiv narratologi innebär studie av sinnesrelaterade aspekter av berättande som omfattar kopplingen mellan berättelse och sinne. Teoretiker inom sfären av kognitiv narratologi tror att läsarens mentala kapacitet utgör grunden för narrativa erfarenheter som involverar henom i processen för medskapande av narrativa världar. Den här uppsatsen undersöker hur Liftarens Guide till Galaxen av Douglas Adams engagerar läsaren i ett samskapande av den narrativa världen i dessa romaner. Teorin om narrativt världsskapande är det teoretiska ramverket för denna uppsats. Analysen av Adams romaner är uppbyggd kring tre nyckelparametrar för det narrativa världsskapandet: karaktärer, rum och tid. Som denna uppsats visar, får karaktärer, rum och tid som nyckelelement i Adams berättarstrategi läsarna att använda sin fantasi i hög grad för att samskapa romanernas berättande värld.

Uppsatsen syftar till att undersöka om barn och ungdomslitteraturen tillägnat sig filosofiska tankegångar och hur detta har utryckts i fyra skönlitterära verk. Barnlitteraturen används i skolan framförallt för att öka läsförståelse och ordkunskap. I denna studie har jag pekat på att litteraturen även kan föra fram filosofiska idéer. Uppsatsen kan fungera som en vägvisare till hur filosofiska idéer kan hämtas från skönlitteraturen och på så sätt exemplifiera dessa med hjälp av litteraturen, men också hur vi på samma sätt kan göra litteraturen mer begriplig med hjälp av filosofiska exempel. Uppsatsen har visat att barnlitteraturen innehåller djupa och intressanta filosofiska tankegångar. Både äldre och nyare barnlitteratur kan därför med fördel användas i skolan för att introducera filosofiska begrepp på ett stimulerande sätt.