Uppsatsen undersöker och analyserar Julius Kronbergs plafondmålningar i förhållande till det svenska 1800-talets uppfattning om stilkategorin rokoko och vilka funktionella aspekter som kan tillskrivas målningar på platser av särskild karaktär eller offentlig utsmyckning. Undersökningen dechiffrerar 1800-talets visuella och litterära bearbetning av 1700-talets stilepok och vilka implikationer det hade på det svenska konstlivet, där särskilda egenskaper och epitet tillräknas rokokon och på vilket sätt det återspeglas i Julius Kronbergs målningar. Uppsatsen tar även fasta på platserna där plafonderna befinner sig, för att analysera de som något mer än estetiska utsagor, med hjälp av de operativa begreppen plats och funktion, där den teoretiska grunden främst återfinns i Gregor Paulssons “konstens sociala dimension”. Den avslutande diskussionen resonerar kring den mångfacetterade adaptionen av 1700-talets visuella kultur som intresset för rokokon utmynnade i, där 1800-talets förankring i perioden främst bestod av romantisk nostalgi och poetisk fiktion snarare än egna upplevelser, där Julius Kronbergs målningar blev ett sätt att knyta an perioden genom en svensk kontext. Plafonderna verkar även på platser som besitter förmågan att formulera funktionella aspekter, målningarna förstärker, förändrar och artikulerar dem. Där en förening mellan uppfattningen om rokokon och plafondernas funktionella aspekter, har uppenbarats.