I denna uppsats studerar jag drapering som arbetssätt inom mönsterkonstruktion. Drapering ären klassisk teknik för att forma tyg runt en kropp. När man arbetar med denna teknik är störstfokus på plaggets uttryck och fall. Studien är utförd i samarbete med ett litet svensktmodeföretag, och inom studien utvecklas en klänning, en kjol och en byxa. I det praktiskaarbetet tillämpas en arbetsmetod som innefattar märkning och nedmontering av det draperadeplagget. Denna arbetsmetod visar sig vara framgångsrik när det kommer till att återskapa dendraperade formen som tagits fram av designern. Drapering, som är ett tredimensionelltarbetssätt, jämförs i studien med traditionell platt mönsterkonstruktion. Inom plattmönsterkonstruktion använder man standardmåttlistor och grunduppställningar somutgångspunkt när man konstruerar modeller. Inom drapering börjar man med att skapamodellen genom att drapera upp plagget på en docka och själva mönsterkonstruktionen börjarinte förrän plagget har monterats ned från dockan. Man har således inte samma arbetsgång närman arbetar med draperade och platta konstruktioner. Drapering är ett mer fritt arbetssätt änplatt mönsterkonstruktion är. Inom drapering arbetar man ständigt med kroppen somutgångspunkt, och låter den och materialet som används bestämma plaggets form och fall. / Program: Designteknikerutbildningen

"My goal with this project is to digital print a Science Fiction inspired print on fabric that provides an optical illusion with lenticular technology. The fabric will be presented with five curtain drapings, two in motion with motorized movable suspensions. The Print design is going to be created with a science fiction/cyberpunk/transhumanism atmosphere. I’m inspired by the relation between body and machine. The textile field is drawn to smart textiles where the idea of function, artificial intelligence and virtual reality is central. There are already textiles that are designed to react to the wearers needs. And soon it will be possible for the online shopper to purchase customized clothes by recreating themselves as an avatar through 3Dscanning. With this as inspiration my digital print is designed. Technically I will produce a fabric using the lenticular technology that creates an optical illusion. In order to produce the fabric, I need to work with the prints in Photoshop and then digitally print them on fabric. So that the fabric could be able to obtain an optical effect, a lens made of silicone will be laminated on top. The silicone lens is cast in a form which is sketched and made as a model in Rhino and then cut out from a metal block with a milling cutter. The composition will be presented as five curtain drapings. Two of them moves with electric winches. They will hang separately but communicate in a spatial constellation. Like organs the draperies spread out and fall back again. Here, as in the print design, the body and the machine will be crucial. The focus is also on the fabric's tactile character, drama and historical heritage."

Det finns sparsamt med litteratur om arbetet med draperade plagg ur en mönsterkonstruktörs synvinkel. Dessutom tar majoriteten av mönsterkonstruktionsundervisningen sällan upp drapering i ett tidigt stadie (om över huvud taget). Rapportens syfte är att undersöka hur en mönsterkonstruktör kan gå tillväga för att översätta draperade plagg till reproducerbara tvådimensionella mönster. Som underlag för studien har tre plagg draperade på docka av en extern handledare använts. Det första plagget är en vävd klänning, det andra en klänning i trikå och det tredje en quiltad väst. I originaldraperingarnas tyg markeras fästpunkter och eventuella skärningar noga, därefter monteras draperingen ned, delarna kalkeras av och toiler sys upp och provas på dockor och provpersoner i flera omgångar tills önskat resultat erhålls. De slutgiltiga mönsterdelarna digitaliseras in i programvaran Modaris (Lectra Systemes) där linjer finputsas och kontrollmäts och plaggen graderas. Studien visar hur en mer direkt förståelse för hur tyg och form påverkas av kroppen kan uppnås med hjälp av draperingsbaserad mönsterkonstruktion. Det behöver inte finnas en motsättning mellan de olika sätten att arbeta, eftersträvansvärt vore istället att mönster-konstruktörer behärskar så många tekniker som möjligt för att kunna nå ett bra slutresultat / Program: Designteknikerutbildningen

Det finns sparsamt med litteratur om arbetet med draperade plagg ur en mönsterkonstruktörs synvinkel. Dessutom tar majoriteten av mönsterkonstruktionsundervisningen sällan upp drapering i ett tidigt stadie (om över huvud taget). Rapportens syfte är att undersöka hur en mönsterkonstruktör kan gå tillväga för att översätta draperade plagg till reproducerbara tvådimensionella mönster. Som underlag för studien har tre plagg draperade på docka av en extern handledare använts. Det första plagget är en vävd klänning, det andra en klänning i trikå och det tredje en quiltad väst. I originaldraperingarnas tyg markeras fästpunkter och eventuella skärningar noga, därefter monteras draperingen ned, delarna kalkeras av och toiler sys upp och provas på dockor och provpersoner i flera omgångar tills önskat resultat erhålls. De slutgiltiga mönsterdelarna digitaliseras in i programvaran Modaris (Lectra Systemes) där linjer finputsas och kontrollmäts och plaggen graderas. Studien visar hur en mer direkt förståelse för hur tyg och form påverkas av kroppen kan uppnås med hjälp av draperingsbaserad mönsterkonstruktion. Det behöver inte finnas en motsättning mellan de olika sätten att arbeta, eftersträvansvärt vore istället att mönster-konstruktörer behärskar så många tekniker som möjligt för att kunna nå ett bra slutresultat / Program: Designteknikerutbildningen

Abstrakt Bakgrund: Kirurgi utgör en riskfaktor för patienter att drabbas av vårdskada så som postoperativ sårinfektion. Draperingsmaterial som används på operationsenheter kan ha betydelse för uppkomsten av postoperativa sårinfektioner vid flera sorters kirurgiska ingrepp. Operationssjuksköterskan har både en skyldighet och ett ansvar i operationsteamet att se till så att infektionsförebyggande åtgärder och aseptik följs. För att minska risken för postoperativa sårinfektioner kan drapering med incisionsfilm användas. Tidigare studier har undersökt incisionsfilm effektivitet, men resultatet om dess verkan gentemot postoperativa sårinfektioner är tudelad. Syfte: Att undersöka om drapering med incisionsfilm över operationsåret är ett effektivt sätt för att skydda patienten från en postoperativ sårinfektion. Metod: En systematisk litteraturstudie med kvantitativ ansats med tillvägagångssätt utifrån Bettany-Saltikov & McSherry (2016). 15 kvantitativa artiklar inkluderades i studien från databaserna PubMed och Cinahl.   Resultat: Resultatet kring incisionsfilmens effektivitet i att skydda patienten mot postoperativ sårinfektion var tudelad. Resultatet delades in utifrån "Incisonsfilm som prevention mot postoperativa sårinfektioner" där 7 studier ingick och "Incisionsfilm som en ogynnsam faktor för att undvika postoperativa sårinfektioner" där åtta studier ingick. Slutsats: Forskningsfrågan kunde inte besvaras på ett entydigt sätt och mot bakgrund av detta anser författaren att fler studier behövs för att bringa klarhet kring detta. Korrekt sterildrapering av en patient inför ett kirurgiskt ingrepp är högst väsentligt för att arbeta utifrån en säker vård och minska risken för lidande. Drapering syftar till att skydda patienten och därigenom bidra till att undvika en postoperativ sårinfektion.