No description available.

<p>Enligt Standish Group är det endast cirka 35 % av alla systemutvecklingsprojekt som avslutas på ett lyckat sätt när det gäller tid, budget och resurser. Inom systemutveckling är fastprisprojekt, där systemets kostnad är förbestämd, allt mer populärt. Dynamic Systems Development Method (DSDM) är en modell för utveckling som fokuserar på fasta resurser och tid med funktionalitet som den flexibla variabeln. Syftet med den här uppsatsen är att se om man kan driva fastprisprojekt med en modell som DSDM på ett sätt som gör det till en bra lösning för både beställare och leverantör.</p><p>Min slutsats är att det största problemet med DSDM är att få beställaren att godkänna den som projektmodell. Ett annat stort problem är att många projekt med DSDM blir stressiga eftersom tiden är fast. Flexibiliteten med funktionaliteten räcker med andra ord inte till. Önskvärda förbättringar inom DSDM är att ge mer underlag för hur man skall få en ny beställare att godkänna modellen. Dessutom att tillhandahålla guidelines för hur man kan hantera ett projekt med många och detaljerade krav. En annan viktig faktor som måste förbättras är hur man får projekt med DSDM att bli mindre stressiga.</p><p>DSDM är en modell som uppskattas av dem som har erfarenhet av den och som anses resultera i lyckade projekt, för både beställare och leverantör. Mina slutsatser är därför att DSDM kan fungera bra men att det ställer höga krav på projektet. Både beställare och leverantör måste vara engagerade. Beställaren måste kunna prioritera sina krav och räkna med att en del funktionalitet inte kommer med. Dessutom måste det finnas stor användarinvolvering och projektgruppen måste ha beslutsmandat.</p>

Enligt Standish Group är det endast cirka 35 % av alla systemutvecklingsprojekt som avslutas på ett lyckat sätt när det gäller tid, budget och resurser. Inom systemutveckling är fastprisprojekt, där systemets kostnad är förbestämd, allt mer populärt. Dynamic Systems Development Method (DSDM) är en modell för utveckling som fokuserar på fasta resurser och tid med funktionalitet som den flexibla variabeln. Syftet med den här uppsatsen är att se om man kan driva fastprisprojekt med en modell som DSDM på ett sätt som gör det till en bra lösning för både beställare och leverantör. Min slutsats är att det största problemet med DSDM är att få beställaren att godkänna den som projektmodell. Ett annat stort problem är att många projekt med DSDM blir stressiga eftersom tiden är fast. Flexibiliteten med funktionaliteten räcker med andra ord inte till. Önskvärda förbättringar inom DSDM är att ge mer underlag för hur man skall få en ny beställare att godkänna modellen. Dessutom att tillhandahålla guidelines för hur man kan hantera ett projekt med många och detaljerade krav. En annan viktig faktor som måste förbättras är hur man får projekt med DSDM att bli mindre stressiga. DSDM är en modell som uppskattas av dem som har erfarenhet av den och som anses resultera i lyckade projekt, för både beställare och leverantör. Mina slutsatser är därför att DSDM kan fungera bra men att det ställer höga krav på projektet. Både beställare och leverantör måste vara engagerade. Beställaren måste kunna prioritera sina krav och räkna med att en del funktionalitet inte kommer med. Dessutom måste det finnas stor användarinvolvering och projektgruppen måste ha beslutsmandat.

Dans le cadre du développement de logiciel, deux courants de pensée se font concurrence depuis quelques années : le développement de logiciels s'appuyant sur une modélisation plus détaillée et le développement de logiciels basé sur des méthodes agiles qui mettent l'accent sur la production de code opérationnel plutôt que sur la documentation. Chaque courant s'appuie sur ses propres principes. Diverses recherches ont été menées sur les fondements du génie logiciel plus « classique », de façon à en définir les principes. Parmi ces travaux figure la thèse de Normand Séguin, notre codirecteur. En revanche, aucune recherche n'a tenté d'étudier les fondements du développement agile de logiciel. Au début des années 2000, plusieurs grands noms du développement logiciel se sont réunis, parmi eux Cunningham, Beek, Schwaber, Sutherland et Fowler. Ces derniers ont tenté d'extraire, de leurs approches respectives, quatre valeurs et douze principes communs à tous dans le but de produire un « Manifeste agile ». Le développement agile de logiciel peut se faire à l'aide d'un ensemble de méthodes agiles. Bien que chaque méthode adhère aux valeurs et principes du manifeste, chacune met de l'avant des valeurs, des principes et des pratiques complémentaires. Ce mémoire présente les résultats d'une étude de 32 énoncés présentés comme étant des « principes agiles » répertoriés dans la littérature. La liste des principes étudiés est formée à partir des douze principes du manifeste agile, cinq principes de l'eXtreme programming (XP), six de Scrum et neuf de Dynamic System Development Method (DSDM). Notre étude est fondée sur une méthodologie analytique reposant sur une liste de critères pour vérifier si un « principe agile » correspond bien à un principe de génie logiciel. Notre analyse a permis d'identifier 19 principes qui répondent aux critères. Tous les principes retenus sont des propositions prescriptives guidant l'action dans le processus de développement de logiciel. ______________________________________________________________________________ MOTS-CLÉS DE L’AUTEUR : génie logiciel, développement agile, manifeste agile, méthodes agiles, principe, SWEBOK, eXtreme Programming, Scrum, DSDM.

Submitted by Lucelia Lucena (lucelia.lucena@ufpe.br) on 2015-03-06T18:19:42Z No. of bitstreams: 2 DISSERTAÇÃO Carlos Diego Cavalcanti Pereira.pdf: 4207386 bytes, checksum: 1b429f9663fd012cb9da480f02ee5391 (MD5) license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) / Made available in DSpace on 2015-03-06T18:19:42Z (GMT). No. of bitstreams: 2 DISSERTAÇÃO Carlos Diego Cavalcanti Pereira.pdf: 4207386 bytes, checksum: 1b429f9663fd012cb9da480f02ee5391 (MD5) license_rdf: 1232 bytes, checksum: 66e71c371cc565284e70f40736c94386 (MD5) Previous issue date: 2014-03-18 / As metodologias ágeis de desenvolvimento de software emergiram como alternativa para processos prescritivos, os quais são classificados como excessivamente formais. Com objetivo de viabilizar entregas frequentes, processos adaptáveis, flexíveis e focados no cliente, as metodologias ágeis se tornaram referência sobre como produzir software de forma produtiva. Contudo, com objetivo de tornar o processo mais simples, essas abordagens invariavelmente incorrem em problemas como: modelos pouco generalistas para cobrir todo o ciclo de vida da Engenharia de Software; foco em disciplinas específicas do processo de software; subestimação de aspectos relevantes em iniciativas de desenvolvimento, como esforços de arquitetura, design e documentação; e indicação para equipes e projetos de pequena escala. A proposta desta dissertação de mestrado é propor um framework de processo eficiente de desenvolvimento de software, o qual se baseia nos ideários das metodologias ágeis, porém cobre todo o ciclo de vida de projeto desde a concepção, gestão, implementação e entrega. O framework inclui ferramentas como princípios, valores, atividades, artefatos e práticas específicas, incluindo esforços como arquitetura, design e documentação, concebendo um processo ágil, eficiente e extremamente produtivo para projetos de concepção e manutenção software, independentemente da sua escala.