<p>Enligt Standish Group är det endast cirka 35 % av alla systemutvecklingsprojekt som avslutas på ett lyckat sätt när det gäller tid, budget och resurser. Inom systemutveckling är fastprisprojekt, där systemets kostnad är förbestämd, allt mer populärt. Dynamic Systems Development Method (DSDM) är en modell för utveckling som fokuserar på fasta resurser och tid med funktionalitet som den flexibla variabeln. Syftet med den här uppsatsen är att se om man kan driva fastprisprojekt med en modell som DSDM på ett sätt som gör det till en bra lösning för både beställare och leverantör.</p><p>Min slutsats är att det största problemet med DSDM är att få beställaren att godkänna den som projektmodell. Ett annat stort problem är att många projekt med DSDM blir stressiga eftersom tiden är fast. Flexibiliteten med funktionaliteten räcker med andra ord inte till. Önskvärda förbättringar inom DSDM är att ge mer underlag för hur man skall få en ny beställare att godkänna modellen. Dessutom att tillhandahålla guidelines för hur man kan hantera ett projekt med många och detaljerade krav. En annan viktig faktor som måste förbättras är hur man får projekt med DSDM att bli mindre stressiga.</p><p>DSDM är en modell som uppskattas av dem som har erfarenhet av den och som anses resultera i lyckade projekt, för både beställare och leverantör. Mina slutsatser är därför att DSDM kan fungera bra men att det ställer höga krav på projektet. Både beställare och leverantör måste vara engagerade. Beställaren måste kunna prioritera sina krav och räkna med att en del funktionalitet inte kommer med. Dessutom måste det finnas stor användarinvolvering och projektgruppen måste ha beslutsmandat.</p>

Enligt Standish Group är det endast cirka 35 % av alla systemutvecklingsprojekt som avslutas på ett lyckat sätt när det gäller tid, budget och resurser. Inom systemutveckling är fastprisprojekt, där systemets kostnad är förbestämd, allt mer populärt. Dynamic Systems Development Method (DSDM) är en modell för utveckling som fokuserar på fasta resurser och tid med funktionalitet som den flexibla variabeln. Syftet med den här uppsatsen är att se om man kan driva fastprisprojekt med en modell som DSDM på ett sätt som gör det till en bra lösning för både beställare och leverantör. Min slutsats är att det största problemet med DSDM är att få beställaren att godkänna den som projektmodell. Ett annat stort problem är att många projekt med DSDM blir stressiga eftersom tiden är fast. Flexibiliteten med funktionaliteten räcker med andra ord inte till. Önskvärda förbättringar inom DSDM är att ge mer underlag för hur man skall få en ny beställare att godkänna modellen. Dessutom att tillhandahålla guidelines för hur man kan hantera ett projekt med många och detaljerade krav. En annan viktig faktor som måste förbättras är hur man får projekt med DSDM att bli mindre stressiga. DSDM är en modell som uppskattas av dem som har erfarenhet av den och som anses resultera i lyckade projekt, för både beställare och leverantör. Mina slutsatser är därför att DSDM kan fungera bra men att det ställer höga krav på projektet. Både beställare och leverantör måste vara engagerade. Beställaren måste kunna prioritera sina krav och räkna med att en del funktionalitet inte kommer med. Dessutom måste det finnas stor användarinvolvering och projektgruppen måste ha beslutsmandat.

SAMMANFATTNING  Det finns olika sätt att upphandla och utföra ett byggprojekt. Samarbetet och samarbetsformen är en avgörande del i projektets resa och i utfallet av slutprodukten. Partneringprojekt även kallat samverkan är en samarbetsform som ökar mer och mer i byggindustrin. I jämförelse mot fastprisprojekt skiljer de sig åt på flera plan, inte minst vad det gäller samarbetet och kommunikationen mellan beställare och entreprenör. Kvaliteten på samarbetet och dess påverkan på faktorerna ekonomi, tidsplan och kvalitet leder till varierande resultat i projektet.  Hur de olika samarbetsformerna är uppbyggda och vad i arbetsmetoderna som påverkar nämnda faktorer utreds genom intervjuer med åtta sakkunniga samt fallstudier av fyra konceptförskolor i 50 miljonklassen. Parametrarna har sedan jämförts för att påvisa skillnaderna i samarbetsformerna.  Kvaliteten hos de fyra projekten och två projektformerna visar sig via intervjuer och besiktningsprotokoll skilja sig från varandra och det krävdes fler besiktningar och mer tid för fastprisprojekten för att uppnå önskad kvalitet.  Intervjuerna fastställer att partnering som samarbetsform föredras hos de flesta i dessa fall. En tydlig skillnad mellan de olika projekten är vilken budget som satts i förhållande till hur slutpriset blev. Partneringprojekten blev dyrare men kom in under budget och fastprisprojekten blev billigare men gick över budget. Slutsatsen som kan dras utifrån kvaliteten är att med ett bra samarbete, öppna böcker och tillit till varandra har projektet en bättre chans att lyckas och att samtliga intressenter blir nöjda.  Studien visar även på att ett effektivt sätt att hushålla med pengarna och förvalta dem på rätt sätt är att förbättra samarbetet. En lugn känsla i ett projekt leder till högre engagemang och mer genomarbetade lösningar som i sin tur är ekonomiskt fördelaktigt både för entreprenör och beställare.