<p>The free movement of goods constitutes one of the fundamental principles of the European Union and entitles goods entrance to the internal market. Sweden had before 1995 few monopolies concerning the import, export, manufacturing, distribution and retail on alcohol, and had to as a result of entering EU abolish four of these. The monopoly on retail, Systembolaget, was retained, and is still today strictly controlled by limited number of stores as well as restricted openly-hours. Systembolaget contributes an important part of the Swedish Alcohol Policy, which main purpose is to limit the accessibility of alcohol in Sweden. Another essential purpose is to prevent alcohol to reach people under the age of twenty, and this is upheld by strict age-controls when purchasing alcohol from Systembolaget.</p><p>Lately it has been argued that the Swedish prohibition of private import of alcohol con-stitutes a restriction of the free movement of goods and in breach of Article 28 EC. The exception of such restriction is presented in Article 30 EC and allows Member States to obtain national trade barriers if a justification based on the protection of the public health could be made. The Commission is of the opinion that the Swedish prohibition constitute such a restriction referred to in Article 28 and is not willing to accept the justification to protection of the public health. The Swedish government however, is reluc-tant to remove the prohibition and argues that consumers that require a certain product can import alcohol through Systembolaget. An elimination of the ban would undermine the core purpose with Systembolaget which is to protect the public health and prevent alcohol to be distributed to people under the age of twenty.</p><p>According to the Alcohol Act a person who has turned twenty can legally import alco-hol to Sweden when he is travelling with the goods if those products are for his personal use. A proposal has been presented to a redefinition of private import, which would in-clude situation where the buyer is not personally travelling with the goods, yet the transportation is carried out on the buyer’s behalf. Such purchases are often referred to distance purchase, and in those situations should the excise duty be laid down in the coun-try where the good was released for consumption. In distance sales the seller is respon-sible for the transportation of the goods but also to pay excise duty on the products in the country of destination.</p><p>A redefinition of private import to include transportation made on the buyer’s behalf could create problems since there is no actual contract between the seller and the transporting-company. Problems can then arise since the seller has no possibility to control that the buyer is of the legal age or guaranteeing that the alcohol is for that person’s use</p> / <p>Den fria rörligheten av varor utgör en grundstomme inom den Europeiska Unionen, vilken erkänner varor från medlemsstaterna tillträde till den gemensamma marknaden. Sverige hade fram till 1995 fem olika monopol som reglerade importen, exporten, tillverkningen, distributionen och försäljningen av alkohol, men var tvungen som ett led i inträdet till EU att avveckla fyra av dessa. Kvar återstod försäljningsmonopolet, Systembolaget, vilket än idag är strikt reglerat genom begränsat antal butiker och öppet-tider. Systembolaget utgör in viktigt beståndsdel i den svenska alkoholpolitiken, vilken har till syfte att begränsa alkoholen och dess skadeverkningar i Sverige. Ett viktigt mål är också att motverka att alkoholen når ut till ungdomar under 20år, varvid strikta kon-troller av ålder sker vid köp på Systembolaget.</p><p>På senare tid har det diskuterat huruvida det svenska förbudet mot privat införsel av alkohol skall anses vara förenligt med den fria rörligheten av varor och den uppställda artikel 28 i EG-fördraget. Där stadgas det att inga importrestriktioner skall hindra varor tillträde till den gemensamma marknaden. Det uppställda undantaget i artikel 30 berättigar medlemsstaterna att behålla en sådan restriktion om det kan anses nödvändigt till skyddet för den allmänna hälsan. Kommission har i ett motiverat yttrande upplyst Sve-rige att förevarande förbud utgör en sådan restriktion som avses i artikel 28 och att förutsättningarna att behålla ett sådant förbud inte kan anses uppfyllda. Den svenska regeringen anser att förbudet fyller en viktig funktion genom att begränsa tillgängligheten av alkoholen på den svenska marknaden, samt upplyser att en konsument som önskar importera särskilda produkter kan göra detta genom Systembolaget. Att tillåta konsumenter att importera fritt skulle försvaga det ursprungliga syftet med Systembolaget, vilket är att skydda den allmänna hälsan och minska risken för att alkohol blir tillgänglig för ungdomar.</p><p>Enligt Alkohollagen kan en person som har fyllt 20 fritt importera alkohol till Sverige under förutsättning att denne reser in med varorna till Sverige och att dessa varor är för hans personliga nyttjande. En föreslagen utvidgning av definitionen privat import kan komma att inkludera varutransporter vilka sker för köparens räkning, ofta kallade distans köp. Detta skiljer sig då nämnvärt från distansförsäljning där säljare står för transporten, och är skyldig att betala punktskatt i destinationslandet för dessa varor. Vid distans köp skall ingen beskattning ske i destinationslandet, under förutsättning att dessa avgifter har betalts i varans ursprungsland.</p><p>En utvidgning av definition av privat import till att innefatta varutransporter organiserade av köparen kan skapa problem då inget riktigt kontrakt föreligger mellan säljaren och transportbolaget. Svårigheter kan då uppstå för säljarens då denne saknar möjlighet att kontrollera att köparen är av påstådd ålder och att alkoholen är avsedd för dennes personliga konsumtion.</p>

<p>Abstract</p><p>The freedom of establishment in Articles 43 and 48 EC is a fundamental freedom within the EU meaning that companies are free to set up secondary establishments in any other Member State. The freedom of establishment is an important means to achieve the com-pletion of the internal market and therefore it is important that this freedom is protected. Member States are obliged to legislate in accordance with the objectives of the fundamental freedoms, still Member States are restricting Articles 43 and 48 EC by applying discrimina-tory national legislation regarding direct taxation. In the Cadbury Schweppes judgment from September 2006 the ECJ found the British CFC legislation to be contrary to Community law. The purpose of CFC legislation is to prevent tax avoidance by conferring additional tax upon companies having subsidiaries in low tax states. According to the judgment in Cadbury Schweppes, if the CFC rules are too general in its application they are violating the freedom of establishment. Hence, the CFC legislation must be aimed specifically at “wholly artificial arrangements” aimed at circumventing national tax normally payable. Therefore it is of importance, in the context of applying CFC rules, to clarify the difference between use and abuse of freedom of establishment. It is also important to note that the CFC rules ap-ply even when a subsidiary is established outside the EU.</p><p>The concept of abuse of Community law has been developed through case law and prohib-its companies to improperly use the provisions of Community law in order to circumvent national legislation. Even if an establishment in another State is made to avoid tax in the State of origin, it is not necessarily abuse of the freedom of establishment since companies are allowed to choose to establish subsidiaries in the Member States with least restrictive rules. The ECJ stated that establishing subsidiaries with the sole purpose to benefit from the lower tax regime do not constitute an abuse of the freedom of establishment as long as the subsidiaries pursue genuine economic activity. The criteria for what is regarded as eco-nomic activity has been discussed in both value added tax and direct tax cases. The re-quirements so far is that the subsidiary established has to be physically present in the host State on a durable basis and have staff and equipment to a certain degree. The ECJ has as-sessed the criteria similarly in value added tax and direct tax cases and stated that the activ-ity has to be considered per se and without regard to its purpose or result. The activity also has to be based on objective factors and be ascertainable by third parties.</p><p>The Cadbury Schweppes case is the first case in the area of CFC legislation and the Court has provided little guidance regarding what constitutes a “wholly artificial arrangement”. As a consequence of this judgement some Member States have already changed their CFC legis-lation to comply with Community law. Nevertheless, there are cases pending before the ECJ that are further questioning the application of CFC rules and how to define a “wholly artificial arrangement”. The judgement of these cases may result in more changes in the na-tional legislation of the Member States. The future development of the difference between use and abuse of freedom of establishment is important for the protection of the principle of legal certainty. A clarification of what constitutes a “wholly artificial arrangement” will improve the foreseeability for companies and their cross-border transactions will be more efficient.</p> / <p>Sammanfattning</p><p>Etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG är en av de grundläggande friheterna inom EU som innebär att företag är fria att etablera dotterbolag i andra medlemsländer. Etable-ringsfriheten är ett viktigt medel för att uppnå målen med den gemensamma marknaden och därför är det viktigt att denna frihet respekteras. Medlemsländerna är skyldiga att lag-stifta i ljuset av de grundläggande friheterna, trots det finns diskriminerande skattelagstift-ning som strider mot artiklarna 43 och 48 EG. I Cadbury Schweppes domen från september 2006 fann EG-domstolen att de brittiska CFC reglerna strider mot gemenskapsrätten. Syf-tet med CFC regler är att förhindra skatteundandragande genom att löpande beskatta in-komster från dotterbolag etablerade i lågbeskattade länder. CFC regler som tillämpas gene-rellt är enligt Cadbury Schweppes domen i strid med etableringsfriheten. Därmed måste CFC reglerna tillämpas specifikt på ”konstlade upplägg” som har som enda syfte att undvika na-tionell skatt. Det är därför viktigt att klargöra skillnaden mellan bruk och missbruk av eta-bleringsfriheten. I detta sammanhang är det viktigt att poängtera att CFC reglerna är till-lämpliga även på dotterbolag som är etablerade i ett icke-medlemsland.</p><p>Konceptet om missbrukande av EG-rätten har utvecklats i praxis och förbjuder företag att missbruka bestämmelserna i gemenskapsrätten för att kringgå nationell lagstiftning. Även om ett dotterbolag har etablerats i ett medlemsland enbart för att utnyttja den låga skatteni-vån är det nödvändigtvis inte missbruk av etableringsfriheten eftersom företag har rätt att etablera dotterbolag i det land som är mest fördelaktigt ur skattehänseende. EG-domstolen har fastställt att etablering av dotterbolag enbart för att utnyttja en mer fördelaktig skattere-gim inte utgör missbruk av etableringsfriheten om dotterbolaget bedriver verklig ekono-misk verksamhet. Kriterierna för vad som anses utgöra verklig ekonomisk verksamhet har diskuterats i såväl mervärdesskatterättsliga som företagsskatterättsliga mål. Hittills uppställ-da krav är att det etablerade dotterbolaget måste vara varaktigt fysiskt närvarande i värdsta-ten samt till en viss grad ha personal och utrustning så att tredje part kan förvissa sig om dess ekonomiska verksamhet. Utvärderingen av den ekonomiska verksamheten måste ske självständigt utan hänsyn till dess syfte och resultat.</p><p>Cadbury Schweppes är det första målet angående CFC lagstiftning och EG-domstolen har endast tillhandahållit begränsad vägledning om vad som utgör ett ”konstlat upplägg”. Som en konsekvens av denna dom har några medlemsländer redan ändrat sin CFC lagstiftning så att den överensstämmer med EG-rätten. Icke desto mindre finns det en del oavgjorda mål som ytterligare ifrågasätter CFC reglernas tillämpning och definitionen av ”konstlade upplägg”. Avgöranden i dessa mål skulle kunna resultera i att medlemsländerna måste göra ytterligare ändringar i sin lagstiftning. Den framtida utvecklingen av vad som är skillnaden mellan bruk och missbruk av etableringsfriheten är viktig för rättssäkerheten. Ett klargö-rande om vad som utgör ett ”konstlat upplägg” kommer att öka förutsebarheten för före-tag vilket leder till en effektivisering av deras gränsöverskridande transaktioner.</p>

<p>The world of sports has gone through some remarkable changes over the past couple of decades; many sports teams have developed into full-fledged businesses and can today be traded on the stock exchange and have annual turnovers of several million dollars. The teams themselves have together with the media industry lead the development from sports as merely entertainment into an entertainment industry; with this development, the question of whether competition laws should apply also to sports has become inevitable. The increased interdependence between media and sport, which in an increasing number of instances has lead to integration between the media and sports industry,through media companies acquiring control over athletic teams further highlights the problem. One of the more recent occurances is the attempt by BSkyB to acuire Manchester United, should one see to the potential anti-competitive implications which may lie in this integration or should the industries be allowed to form these kind of bonds. Is vertical integration between the media industry and the sports industry subject to the competition laws? If that is the case, should this kind of integration be permissible - if not - should it be impermissible in full or to what extent? The purpose of this paper is to try to clarify these issues.</p>

The world of sports has gone through some remarkable changes over the past couple of decades; many sports teams have developed into full-fledged businesses and can today be traded on the stock exchange and have annual turnovers of several million dollars. The teams themselves have together with the media industry lead the development from sports as merely entertainment into an entertainment industry; with this development, the question of whether competition laws should apply also to sports has become inevitable. The increased interdependence between media and sport, which in an increasing number of instances has lead to integration between the media and sports industry,through media companies acquiring control over athletic teams further highlights the problem. One of the more recent occurances is the attempt by BSkyB to acuire Manchester United, should one see to the potential anti-competitive implications which may lie in this integration or should the industries be allowed to form these kind of bonds. Is vertical integration between the media industry and the sports industry subject to the competition laws? If that is the case, should this kind of integration be permissible - if not - should it be impermissible in full or to what extent? The purpose of this paper is to try to clarify these issues.

This thesis examines whether the fundamental freedoms of the EC Treaty prescribe most-favoured-nation (MFN) treatment. The right to MFN treatment concerns the issue whether taxpayers resident in one Member State can “cherry-pick” the most beneficial tax treaty available to other taxpayers. Two issues of fundamental impor-tance are examined in this thesis. First, whether a resident of a Member State (A) who receives income in another Member State (B), can claim from that state, the most beneficial tax treaty available to a resident of a third Member State (C). Second, whether a resident can claim from his state of residence (A), the same tax treatment as provided in a tax treaty concluded by his state of residence and another Member State (C), when this tax treaty provides better treatment in terms of avoiding double taxa-tion in the state of residence than the tax treaty applicable to the source of income (B). The ECJ has held that discrimination arises only through the application of different rules to comparable situations or the application of the same rule to different situa-tions. The current state of EC law prohibits unequal treatment of residents and non-residents as well as residents who have exercised their rights to free movement in comparison to residents who have not. The condition is that they must be considered to be in comparable situations and that there is no objective difference to justify the difference in treatment. The ECJ has so far not ruled on the MFN issue. It is there-fore uncertain as to whether Member States are obligated to treat; 1) different non-resident taxpayers equally and, 2) whether Member States are prohibited from treat-ing their own residents differently when they exercise their rights to free movement in different Member States. This thesis identifies the requirements for the application of MFN treatment and ex-amines in which tax treaty provisions it is possible to apply MFN treatment. The ECJ, has in its case law, concluded that the application of tax treaties must be exer-cised in accordance EC law. It can be argued that a well-functioning internal market cannot allow bilateral tax treaties to provide preferential tax treatment to residents of one Member State, while denying it to residents of the remaining Member States. However, the application of MFN treatment could have far-reaching ramifications on the Member States’ existing tax treaty network. It is therefore fair to assume, as has been stated in other doctrinal opinions, that the ECJ will approach this issue care-fully when providing its interpretation on the matter.

Den första svenska CFC-lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1990 och har sedan dess genomgått flera omarbetningar. Syftet med de svenska CFC-reglerna är att förhindra skatteplanering med bolag i lågbeskattade länder och på så sätt försvara den svenska skattebasen. I kort innebär de svenska CFC-reglerna en möjlighet att beskatta ägaren till ett i utlandet beläget CFC-bolag löpande för dess inkomster från CFC-bolaget. EG-domstolens dom Cadbury Schweppes föranledde att flera av medlemsländerna, däribland Sverige tvingades ändra sina CFC-lagstiftningar. EG-domstolen konstaterade att CFC-lagstiftning utgör en inskränkning av etableringsfriheten och skall förbjudas såvida CFC-bolaget inte utgör ett rent konstlat upplägg och då etableringen sker i syfte att undvika nationell skatt. CFC-beskattning får inte vidtas om det kan visas att det föreligger en verklig etablering från vilken det bedrivs en faktisk ekonomisk verksamhet. Bedömningen om en sådan etablering föreligger, skall grundas på objektiva omständigheter som kan kontrolleras av utomstående, däribland i vilken grad CFC-bolaget existerar fysiskt i form av lokaler, personal och utrustning. Den svenska regeringen valde att införliva utgången av målet genom en ny kompletteringsregel i 39a kap. 7a § IL. Regeringen valde att formulera lagstiftningen som att en inkomst hos en utländsk juridisk person som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte anses lågbeskattad om den utländska juridiska personen i den stat där den hör hemma utgör en verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs. För att göra denna prövning listar regeringen tre omständigheter som särskilt skall beaktas. Den utländska juridiska personen skall för det första förfoga över egna resurser i form av i form av lokaler och utrustning i den utsträckning som är nödvändig för dess verksamhet. För det andra skall den förfoga över personal med den kompetens som är nödvändig för att självständigt bedriva verksamheten och slutligen skall den utländska juridiska personens personal självständigt fatta beslut i den löpande verksamheten. Formuleringen av lagstiftningen har fått mycket kritik i förarbetena och i doktrinen framförallt eftersom den svenska lagstiftningens formulering avviker från EG-domstolens formulering i domen. Magisteruppsatsen syftar till att utreda och analysera den nya kompletteringsregelns i 39a kap. 7a § IL förenlighet med etableringsfriheten med särskilt beaktande av utgången i målet Cadbury Schweppes. Dessutom kommer eventuella tillämpnings- och tolkningsproblem att klargöras och analyseras. Slutsatsen är att den nya kompletteringsregeln löper stor risk att anses som oförenlig med etableringsfriheten samt att formuleringen skapar tolkningsproblem och väcker osäkerhet inför framtida tillämpning. Eftersom den nya kompletteringsregeln syftar till att förena den svenska CFC-lagstiftningen med EG-rätten borde det mest förnuftiga istället varit att den nya kompletteringsregeln endast innehöll grundelementen som kommer till uttryck i EG-rättens dom, medan detaljerna istället överlåts till rättsutvecklingen. / The first Swedish CFC legislation came into force on January 1st 1990 and has since undergone several revisions. The purpose of the Swedish CFC rules is to prevent tax avoidance by companies located in low tax countries and thus defend the Swedish tax base. In short, the Swedish CFC legislation implies an opportunity to tax the owner of a foreign located CFC of its revenue from the CFC. The ECJs ruling in the Cadbury Schweppes case caused several of the member states, including Sweden to change its CFC legislation. The ECJ ruled that the CFC legislation constitutes a restriction on the Freedom of Establishment and should be prohibited unless the CFC does not constitute a wholly artificial arrangement intended to escape the national tax normally payable. CFC-taxation may not be made if it is proved that there is an actual establishment intended to carry on a genuine economic activity. The finding if such an establishment exists must be based on objective factors which are ascertainable by third parties with regard, in particular, to the extent to which the CFC physically exists in terms of premises, staff and equipment. The Swedish government chose to incorporate the outcome of the ruling by implementing a new CFC-legislation - 39a. 7a § IL. The government chose to formulate the legislation so an income of a foreign legal entity which belongs in a state within the European Economic Area is not considered to be low taxed if the foreign legal entity in the home State is an actual establishment from which a commercially motivated business is managed. To make this finding, the government lists three factors that require specific consideration. The foreign legal entity must according to the first factor have their own resources in the form of in the form of premises and equipment to the extent necessary for its activities. The second factor sates that the control of staff with the skills necessary to independently carry out the activity and finally shall the staff independently make decisions in the ongoing activities. The wording of the legislation has received much criticism in the preparatory work and in the literature especially since the wording of the Swedish legislation differs from the one made by the ECJ. This Master's thesis aims to investigate and analyze the new Swedish CFC-legislation in 39a. kap. 7a § IL and to analyze if it is compatible with the Freedom of Establishment with specific regard to the outcome of the Cadbury Schweppes case. Moreover, any application or interpretation problems will be clarified and analyzed. The conclusion is that the new Swedish CFC legislation threatens to be incoherent with the freedom of establishment and that the wording creates problems of interpretation and raises uncertainty about the future application. As the new CFC legislation intends to reconcile the Swedish CFC legislation with EC law it should be more reasonable if the new rule only contained the basic elements as reflected in the ruling, while details instead were left to the legislative development.

<p>Den första svenska CFC-lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1990 och har sedan dess genomgått flera omarbetningar. Syftet med de svenska CFC-reglerna är att förhindra skatteplanering med bolag i lågbeskattade länder och på så sätt försvara den svenska skattebasen. I kort innebär de svenska CFC-reglerna en möjlighet att beskatta ägaren till ett i utlandet beläget CFC-bolag löpande för dess inkomster från CFC-bolaget.</p><p>EG-domstolens dom <em>Cadbury Schweppes</em> föranledde att flera av medlemsländerna, däribland Sverige tvingades ändra sina CFC-lagstiftningar. EG-domstolen konstaterade att CFC-lagstiftning utgör en inskränkning av etableringsfriheten och skall förbjudas såvida CFC-bolaget inte utgör ett rent konstlat upplägg och då etableringen sker i syfte att undvika nationell skatt. CFC-beskattning får inte vidtas om det kan visas att det föreligger en verklig etablering från vilken det bedrivs en faktisk ekonomisk verksamhet. Bedömningen om en sådan etablering föreligger, skall grundas på objektiva omständigheter som kan kontrolleras av utomstående, däribland i vilken grad CFC-bolaget existerar fysiskt i form av lokaler, personal och utrustning.</p><p>Den svenska regeringen valde att införliva utgången av målet genom en ny kompletteringsregel i 39a kap. 7a § IL. Regeringen valde att formulera lagstiftningen som att en inkomst hos en utländsk juridisk person som hör hemma i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet inte anses lågbeskattad om den utländska juridiska personen i den stat där den hör hemma utgör en verklig etablering från vilken en affärsmässigt motiverad verksamhet bedrivs. För att göra denna prövning listar regeringen tre omständigheter som särskilt skall beaktas. Den utländska juridiska personen skall för det första förfoga över egna resurser i form av i form av lokaler och utrustning i den utsträckning som är nödvändig för dess verksamhet. För det andra skall den förfoga över personal med den kompetens som är nödvändig för att självständigt bedriva verksamheten och slutligen skall den utländska juridiska personens personal självständigt fatta beslut i den löpande verksamheten. Formuleringen av lagstiftningen har fått mycket kritik i förarbetena och i doktrinen framförallt eftersom den svenska lagstiftningens formulering avviker från EG-domstolens formulering i domen.</p><p>Magisteruppsatsen syftar till att utreda och analysera den nya kompletteringsregelns i 39a kap. 7a § IL förenlighet med etableringsfriheten med särskilt beaktande av utgången i målet <em>Cadbury Schweppes</em>. Dessutom kommer eventuella tillämpnings- och tolkningsproblem att klargöras och analyseras. Slutsatsen är att den nya kompletteringsregeln löper stor risk att anses som oförenlig med etableringsfriheten samt att formuleringen skapar tolkningsproblem och väcker osäkerhet inför framtida tillämpning. Eftersom den nya kompletteringsregeln syftar till att förena den svenska CFC-lagstiftningen med EG-rätten borde det mest förnuftiga istället varit att den nya kompletteringsregeln endast innehöll grundelementen som kommer till uttryck i EG-rättens dom, medan detaljerna istället överlåts till rättsutvecklingen.</p> / <p>The first Swedish CFC legislation came into force on January 1^st 1990 and has since undergone several revisions. The purpose of the Swedish CFC rules is to prevent tax avoidance by companies located in low tax countries and thus defend the Swedish tax base. In short, the Swedish CFC legislation implies an opportunity to tax the owner of a foreign located CFC of its revenue from the CFC.</p><p>The ECJs ruling in the <em>Cadbury Schweppes</em> case caused several of the member states, including Sweden to change its CFC legislation. The ECJ ruled that the CFC legislation constitutes a restriction on the Freedom of Establishment and should be prohibited unless the CFC does not constitute a wholly artificial arrangement intended to escape the national tax normally payable. CFC-taxation may not be made if it is proved that there is an actual establishment intended to carry on a genuine economic activity. The finding if such an establishment exists must be based on objective factors which are ascertainable by third parties with regard, in particular, to the extent to which the CFC physically exists in terms of premises, staff and equipment.</p><p>The Swedish government chose to incorporate the outcome of the ruling by implementing a new CFC-legislation - 39a. 7a § IL. The government chose to formulate the legislation so an income of a foreign legal entity which belongs in a state within the European Economic Area is not considered to be low taxed if the foreign legal entity in the home State is an actual establishment from which a commercially motivated business is managed. To make this finding, the government lists three factors that require specific consideration. The foreign legal entity must according to the first factor have their own resources in the form of in the form of premises and equipment to the extent necessary for its activities. The second factor sates that the control of staff with the skills necessary to independently carry out the activity and finally shall the staff independently make decisions in the ongoing activities. The wording of the legislation has received much criticism in the preparatory work and in the literature especially since the wording of the Swedish legislation differs from the one made by the ECJ.</p><p>This Master's thesis aims to investigate and analyze the new Swedish CFC-legislation in 39a. kap. 7a § IL and to analyze if it is compatible with the Freedom of Establishment with specific regard to the outcome of the <em>Cadbury Schweppes </em>case. Moreover, any application or interpretation problems will be clarified and analyzed. The conclusion is that the new Swedish CFC legislation threatens to be incoherent with the freedom of establishment and that the wording creates problems of interpretation and raises uncertainty about the future application. As the new CFC legislation intends to reconcile the Swedish CFC legislation with EC law it should be more reasonable if the new rule only contained the basic elements as reflected in the ruling, while details instead were left to the legislative development.</p>

<p>This thesis examines whether the fundamental freedoms of the EC Treaty prescribe most-favoured-nation (MFN) treatment. The right to MFN treatment concerns the issue whether taxpayers resident in one Member State can “cherry-pick” the most beneficial tax treaty available to other taxpayers. Two issues of fundamental impor-tance are examined in this thesis. First, whether a resident of a Member State (A) who receives income in another Member State (B), can claim from that state, the most beneficial tax treaty available to a resident of a third Member State (C). Second, whether a resident can claim from his state of residence (A), the same tax treatment as provided in a tax treaty concluded by his state of residence and another Member State (C), when this tax treaty provides better treatment in terms of avoiding double taxa-tion in the state of residence than the tax treaty applicable to the source of income (B).</p><p>The ECJ has held that discrimination arises only through the application of different rules to comparable situations or the application of the same rule to different situa-tions. The current state of EC law prohibits unequal treatment of residents and non-residents as well as residents who have exercised their rights to free movement in comparison to residents who have not. The condition is that they must be considered to be in comparable situations and that there is no objective difference to justify the difference in treatment. The ECJ has so far not ruled on the MFN issue. It is there-fore uncertain as to whether Member States are obligated to treat; 1) different non-resident taxpayers equally and, 2) whether Member States are prohibited from treat-ing their own residents differently when they exercise their rights to free movement in different Member States.</p><p>This thesis identifies the requirements for the application of MFN treatment and ex-amines in which tax treaty provisions it is possible to apply MFN treatment. The ECJ, has in its case law, concluded that the application of tax treaties must be exer-cised in accordance EC law. It can be argued that a well-functioning internal market cannot allow bilateral tax treaties to provide preferential tax treatment to residents of one Member State, while denying it to residents of the remaining Member States. However, the application of MFN treatment could have far-reaching ramifications on the Member States’ existing tax treaty network. It is therefore fair to assume, as has been stated in other doctrinal opinions, that the ECJ will approach this issue care-fully when providing its interpretation on the matter.</p>

<p>Denna uppsats tar sikte på att utreda om det existerar fri rörlighet inom EU även för aktiebolag, d.v.s. om aktiebolag fritt kan flytta sitt säte mellan olika medlemsstater utan att problem uppstår. Dessutom undersöks vad som gjorts inom EU för att harmonisera reglerna på det bolagsrättsliga området. Slutligen och som huvudsyfte för uppsatsen görs en ansats att försöka ta reda på varför den övernationella bolagsformen europabolag inte blivit någon succé bland svenska företagare sedan den infördes i oktober 2004.</p><p>Beträffande den första frågan konstateras att aktiebolag inte har samma fria rörlighet som fysiska personer, trots att EGF föreskriver detta. Anledningen är att medlemsländerna tillämpar olika lagvalsprinciper som i många fall gör det omöjligt för bolag att byta nationalitet utan att först likvideras och sedan omregistreras. Detta har även konstaterats i ett antal rättsfall från EG-domstolen där domstolen ansett att rättsläget inte varit förenligt med EGF och att åtgärder bör vidtas.</p><p>Harmoniseringsarbetet på det bolagsrättsliga området inom EU har pågått sedan 1950-talet och har bl.a. bestått i att ta fram ett antal bolagsdirektiv för att uppnå en minimistandard i samtliga medlemsstaters lagstiftning. Det fjortonde och senaste i raden av dessa direktiv ämnar lösa den problematik som i dagsläget finns beträffande bolagsflytt. Direktivet har dock inte antagits ännu och ingen vet heller när eller om detta sker.</p><p>Utöver bolagsdirektiv finns tre olika övernationella bolagsformer – europeiska ekonomiska intressegrupperingar, europakooperativ och europabolag – vars syfte är att underlätta företagens samarbete över gränserna. Just europabolaget är något som kommissionen är mycket stolta över trots detta har inte många europabolag registrerats. I Sverige finns i maj 2007 endast fem europabolag registrerade och anledningen till detta tycks vara flera men ett svåröverskådligt regelverk och avsaknaden av en övernationell skattelösning verkar vara de största, åtminstone om man tolkar de svar som ett antal svenska företag lämnade på en konsultation från kommissionen våren 2006.</p><p>Mina egna åsikter om europabolag överensstämmer till stor del med de åsikter som finns hos svenska företag och jag skulle gärna se att regleringen om europabolag var mer enhetlig och inte styrs så mycket av nationell rätt, vilket är fallet i dagsläget. Jag är dessutom tämligen övertygad om att mängden europabolag kommer att öka i takt med att SE-förordningen justeras något och fler företag inser europabolagets fördelar.</p> / <p>This essay sets out to investigate if companies are entitled to free movement within the EU and if they without problem can move their residence from country to country. The essay also contains a report on what is done within the EU to harmonize company law. Finally, a study is made to investigate why the European company hasn’t been that successful among companies in Sweden.</p><p>Concerning the first question the answer is that companies in practice aren’t entitled to free movmenet even though it’s prescribed in the EC legislation. The reason to this is that the member states apply different principles that make it impossible for companies to move to another state without being liquidated in the first state and re-established in the second state. The EC court of justice has in several rulings stated that this problem has to be taken care of since it’s inconsistent with the EC legislation.</p><p>The work with harmonization of the company law within the EU has been going on for about fifty years and has consisted of different directives to reach a minimum standard in all members states. The fourteenth and last of these directives will make it easier for companies to move but no one knows when this directive will be adopted by the EC council.</p><p>Besides the directives there also exist three different types of companies that are common within the whole union. These companies are the European Economic Interest Grouping, the European Cooperative Society and the European company. The European company hasn’t been very successful and one reason for that is that the legislation is difficult to understand since it’s different in every member state, at least according to a couple of Swedish companies that participated in a consultation made by the European commission in spring 2006.</p><p>My own opinions on the European company are mostly the same as the Swedish companies and I would like to see an even more uniform legislation. I also think that we in a couple of years will see a lot more European companies as time goes by and the cracks in the legislation has been fixed.</p>

I uppsatsen utreds de svenska personaloptionsreglernas förenlighet med EG-rätten. I 10 kap. 11 § 2 st. 2 p. IL framgår att då en i Sverige obegränsat skattskyldig person upphör att vara bosatt eller att stadigvarande vistas i Sverige likställs flytten med att personaloptionen utnyttjas och skall därför beskattas. Beskattning sker av ännu inte realiserade tillgångar med anledning av utflyttningen. Den typen av beskattning som följer av personaloptionsreglerna är ett exempel på en så kallad exit-skatt. Första steget i utredningen består i att bestämma huruvida personaloptionsreglerna kan utgöra ett otillåtet hinder för den fria rörligheten för arbetstagare och kapital inom unionen. Då hindret uppställs av hemvistlandet är det enligt vår terminologi att ses som ett hemstatshinder då det kan avskräcka landets medborgare eller bosatta från att utnyttja rätten till fri rörlighet. Vi har kommit till slutsatsen att de svenska personaloptionsreglerna utgör ett otillåtet hemstatshinder för den fria rörligheten för arbetstagare och kapital. Andra steget utgörs av att utreda huruvida de svenska personaloptionsreglerna kan rättfärdigas genom fördraget eller rule of reason-testet. Vad det gäller fördragets bestämmelser om avsteg från principen om fri rörlighet i artiklarna 39 och 58 EG anser vi inte att dessa kan berättiga exit-skatt-bestämmelsen i personaloptionsreglerna. Under rule of reason-testet prövas rättfärdigandegrunderna skattesystemets inre sammanhang, effektiv skattekontroll och behovet av att förhindra skatteflykt i förhållande till personaloptionsreglerna. Med hänsyn till praxis från EGD och analysen i uppsatsen synes personaloptionsreglerna inte kunna rättfärdigas genom dessa. Då vi anser att bestämmelsen i 10 kap. 11 § 2 st. 2 p. IL inte kan berättigas vare sig genom fördraget eller rule of reason-testet utgör regeln således ett otillåtet hemstatshinder för den fria rörligheten för arbetstagare och kapital. Konsekvensen av att ett hinder anses otillåtet är att regeln inte får tillämpas av medlemsstaten. / The aim of the thesis is to analyse the Swedish employee stock option legislation’s compliance with EC law. Chapter 10 section 11 subsection 2 of the Swedish income tax act states that when a person subject to unlimited tax liability ceases to be domiciled or permanently resident in Sweden, the change of residence is deemed equal to the redemption of the employee stock options and shall therefore be taxed. Due to the emigration, not yet realized assets are taxed. The kind of taxation present in the Swedish employee stock option legislation is an example of an exit tax. The first part of our analysis consists of determining whether the Swedish employee stock option legislation may constitute an unlawful obstacle for the free movement of workers and capital within the internal market. According to our terminology, an obstacle put up by the home state, capable of deterring citizens or residents of that country from exercising their right to free movement is considered a home state obstacle. We have reached the conclusion that the Swedish employee stock option legislation constitutes an unlawful home state obstacle for the free movement of workers and capital. The second part of this study consists of investigating whether the Swedish employee stock option legislation can be justified under the EC treaty or under the rule of reason test. Concerning the possibilities stated in articles 39 and 58 EC to depart from the principle of free movement, we would like to suggest that the exit taxation provision found in the Swedish employee stock option legislation cannot be justified through neither of them. The rule of reason justification grounds coherence of the tax system, effectiveness of fiscal supervision and the need to prevent tax avoidance are tried in relation to the Swedish employee stock option legislation. By reference to case law from the ECJ and the analysis in the thesis, none of the three seems to be able to justify the Swedish employee stock option legislation. The Swedish employee stock option legislation cannot, according to our analysis, be justified neither through the treaty nor the rule of reason test. In our opinion, it therefore constitutes an unlawful home state obstacle for the free movement of workers and capital. The consequence of an unlawful obstacle is that the member state may not apply that rule.