<p>Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekten av hur lokal hudanalgetika och avledning fungerar som smärtlindringsmetod vid venpunktion hos barn. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar med kvantitativ karaktär. I resultatet framkom det att Emla hade en smärtreducerande effekt under själva venpunktionen i jämförelse med placebokräm, dock var inte effekten signifikant. Ingen signifikant skillnad i smärtlindring kunde påvisas mellan Emla och Ela-Max, inte heller mellan Emla och Lidokain Iontophoresis. Smärtlindringseffekten vid enbart avledning visade varierande resultat. Vissa studier visade att avledningstekniker kunde ge signifikant lägre skattning av smärta och oro och gjorde att barnen samarbetade bättre, medan andra studier inte visade några signifikanta resultat. Vid kombination av kognitiva beteendestrategier kombinerat med Emla samt vid självhypnos och Emla visades signifikant minskad smärta. Dessa tekniker minskade även barnens oro. Dock fanns ingen signifikant smärtlindringseffekt mellan avledning och Emla jämfört med avledning och placebokräm. I flertalet artiklar visade resultatet att både smärta och oro skattades högre av de yngre barnen i jämförelse med de äldre.</p>

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva effekten av hur lokal hudanalgetika och avledning fungerar som smärtlindringsmetod vid venpunktion hos barn. Resultatet baserades på 15 vetenskapliga artiklar med kvantitativ karaktär. I resultatet framkom det att Emla hade en smärtreducerande effekt under själva venpunktionen i jämförelse med placebokräm, dock var inte effekten signifikant. Ingen signifikant skillnad i smärtlindring kunde påvisas mellan Emla och Ela-Max, inte heller mellan Emla och Lidokain Iontophoresis. Smärtlindringseffekten vid enbart avledning visade varierande resultat. Vissa studier visade att avledningstekniker kunde ge signifikant lägre skattning av smärta och oro och gjorde att barnen samarbetade bättre, medan andra studier inte visade några signifikanta resultat. Vid kombination av kognitiva beteendestrategier kombinerat med Emla samt vid självhypnos och Emla visades signifikant minskad smärta. Dessa tekniker minskade även barnens oro. Dock fanns ingen signifikant smärtlindringseffekt mellan avledning och Emla jämfört med avledning och placebokräm. I flertalet artiklar visade resultatet att både smärta och oro skattades högre av de yngre barnen i jämförelse med de äldre.

Bakgrund Barnsjuksköterskans främsta uppgifter är att ge trygg och säker vård till barn och ungdomar. Användandet av EMLA® kan bidra till att minska smärtsamma procedurer som barn behöver gå igenom när de vårdas på sjukhus. Användandet av EMLA® styrs av sjuksköterskans kunskap och attityd om krämen. Syftet var att undersöka kunskaper och attityder om EMLA® på barn hos sjuksköterskor. Samt att utforska om det fanns en skillnad på kunskaper och attityder om EMLA® på barn mellan två svenska barnkliniker.   Metod Ett bekvämlighetsurval gjordes och enkäter som mätte kunskaper och attityder till EMLA® skickades ut till samtliga sjuksköterskor anställda på två barnkliniker i Stockholm och Uppsala. Data analyserades kvantitativt med hjälp av SPSS. Resultat Mer än hälften av sjuksköterskorna ökade appliceringstiden av EMLA® om patienten hade mörk hudkostym. Endast en tredjedel av sjuksköterskorna var medvetna om vilka biverkningar EMLA® har och mer än hälften visste inte från vilken ålder EMLA® får användas. Varken kunskap eller attityd korrelerade med sjuksköterskornas ålder eller arbetslivserfarenhet. Det fanns ingen skillnad i kunskap eller attityd beroende på om sjuksköterskan hade specialistutbildning eller inte.   Slutsats: Smärtan som uppstår i samband med procedurer kan ha en inverkan på barns kognitiva utveckling samt skapa rädsla och ge ökad smärtkänslighet. Genom att använda EMLA® kan smärtan vid dessa procedurer reduceras. Användandet av EMLA® är beroende av sjuksköterskans kunskap och attityd om krämen. Felaktiga antaganden finns om krämen och de flesta håller med om att EMLA® är en bra smärtlindring vid smärtsamma procedurer. / Background A paediatric nurse’s primary task is to provide safe and secure care to children. The use of EMLA® can help reduce painful procedures for children. However, nurses’ use of EMLA® is dependent on knowledge about and attitudes to it. Aim The aim was to investigate knowledge and attitudes about EMLA® on children among nurses and to explore whether there was a difference in knowledge and attitudes about EMLA® on children between two Swedish children's clinics.   Method A convenience sample was made and questionnaires which measured knowledge and attitudes about EMLA® were sent out to all nurses employed at two children's clinics in Stockholm and Uppsala. Quantitative methods were used to analyse data with SPSS. Results More than half of the nurses increased the application time of EMLA® if the patient had dark skin costume. Only a third were aware of the side effects of EMLA® and more than half did not know from what age EMLA® may be used. Neither knowledge nor attitude correlated with nurses' age or work experience. There was no difference in knowledge or attitude depending on specialist training.   Conclusion The pain that arises in connection with procedures can have an impact on children's cognitive development and create fear and increase pain sensitivity. By using EMLA® the pain can be reduced. The use of EMLA® is dependent on the nurse's knowledge and attitude. Incorrect assumptions exist about the cream and most agree that EMLA® is a good pain relief in procedures.

Tez (Tıpta Uzmanlık) - Süleyman Demirel Üniversitesi, Tıp Fakültesi, Anesteziyoloji ve Reanimasyon Anabilim Dalı, 2009. / Kaynakça var.

Bakgrund: Barns smärtfysiologi och deras reaktioner på smärta skiljer sig från vuxnas. De har inte lika välutvecklad smärtreglering och smärtan är närmare associerad med emotionella upplevelser. Smärta hos barn kan leda till negativa följder och har ett samband med stress, oro och rädsla. Syfte: Att beskriva sjuksköterskans möjligheter att lindra smärta i samband med procedurer hos barn 6-12 år. Metod: En litteraturstudie med systematisk ansats där sökningar gjordes i Cinahl, PubMed och Scopus. Sökorden som användes var: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” och ”nurs*”. Utvalda artiklar kvalitetsgranskades och analyserades genom kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Sjuksköterskan har stora möjligheter att lindra smärtan i samband med procedurer. Resultatet grundas på 18 artiklar med olika ansatser och behandlas i sju teman: avledningsmetoder, avslappning, farmakologisk smärtlindring, ålders inverkan på barns smärtupplevelse, att använda avledning, sjuksköterskans betydelse och delaktighet. Konklusion: Sjuksköterskans bemötande och förhållningsätt spelar stor roll i mötet med barnet och denne kan använda sig själv som ett verktyg för att främja barnets känsla av trygghet och använda sig av avledningsmetoder anpassade till barnets förutsättningar. / Background: Children's physiology of pain, as well as their reaction to it, differs from that of an adult. Their pain modulation is not as developed and pain is more closely associated with emotional experiences. Pain in children can lead to negative consequences and is linked to stress, anxiety and fear. Aim: To describe the nurse’s opportunities to alleviate pain in procedures in children 6-12 years. Method: A literature review with a systematic approach where searches were made in Cinahl, PubMed and Scopus. The search terms used were: ”treatment related pain”, ”procedural pain”, ”procedure pain”, ”child*” and ”nurs*”. Selected articles were examined regarding quality and analysed through qualitative content analysis. Results: The nurse has many opportunities to alleviate pain in procedures. The result is based on 18 articles with different approaches and presented in seven themes: distraction methods, relaxation, pharmacological pain relief, influence of age in children's experience of pain, to use distraction, the importance of the nurse and participation. Conclusion: The nurse's approach makes a difference in the encounter with the child and they can use themselves as a tool to promote the child's feeling of security, aswell as use distraction methods adapted to the child.

Les relations entre douleur, dysautonomie et atteinte des petites fibres nerveuses sont complexes. Notre travail a porté sur les relations entre le phénotypage clinique de la douleur d’une part, et sur la caractérisation neurophysiologique des atteintes autonomes d’autre part, dans le contexte d’atteinte des petites fibres nerveuses. Ceci a fait l’objet de 5 études. La première étude a montré que plusieurs variables cliniques permettaient de caractériser la douleur de façon différentielle entre des patients atteints de neuropathie des petites fibres idiopathique ou secondaire à un syndrome de Sjögren. La deuxième étude a montré que la lésion ou la perte de fonction des petites fibres entraînait plutôt une majoration de la sensibilisation centrale et des anomalies liées aux grosses fibres sensitives chez des patients ayant un syndrome de Sjögren douloureux associé à une neuropathie des petites fibres. La troisième étude a montré que, dans le syndrome du canal carpien, les troubles sensitifs, en dehors des sensations de brûlure, étaient aussi liés de façon prédominante aux grosses fibres, avec cependant une sensibilité diagnostique particulière de l’étude des fibres autonomes vasomotrices par le test à l'EMLA. La quatrième étude a porté sur l’intérêt de la mesure des conductances cutanées par Sudoscan ® dans le suivi des neuropathies amyloïdes et de leur traitement. Enfin, la cinquième étude a permis d’analyser la sensibilité diagnostique respective de deux tests sudoromoteurs (Sudoscan® et Neuropad®) dans le cadre de la détection précoce de la neuropathie amyloïde et aussi pour le suivi des patients, au moins en ce qui concerne le Sudoscan®. Avec tous ces aspects, ce travail a permis de mieux comprendre les relations entre troubles sensitifs et atteinte des petites fibres sensitives et autonomes dans des contextes neuropathiques cliniques, comme le syndrome de Sjögren, le syndrome du canal carpien et la neuropathie amyloïde. / The relationships between pain, autonomic dysfunction and involvement of small nerve fibers are complex. Our work focused on the relationships between clinical phenotyping of pain on the one hand, and the neurophysiological characterization of autonomic disorders on the other hand, in the context of small nerve fiber involvement. This has been the subject of 5 studies. The first study showed that several clinical variables differentially characterize pain between patients with idiopathic small fiber neuropathy or secondary to Sjögren's syndrome. The second study showed that the lesion or loss of function of small fibers led to an increase in central sensitization and abnormalities related to large sensory fibers in patients with painful Sjögren's syndrome associated with small fiber neuropathy. The third study showed that, in carpal tunnel syndrome, sensory disturbances, apart from burning sensations, were also predominantly related to large fibers, with however a particular diagnostic sensitivity of the study of autonomic vasomotor fibers by the EMLA test. The fourth study focused on the interest of measuring electrochemical skin conductance with Sudoscan ® in the monitoring of amyloid neuropathies and their treatment. Finally, the fifth study analyzed the respective diagnostic sensitivity of two sudoromotor tests (Sudoscan® and Neuropad®) in the context of early detection of amyloid neuropathy and also for patient follow-up, at least with Sudoscan®. With all these aspects, this work has led to a better understanding of the relationships between sensory disturbances and small sensory and autonomic fibre disorders in clinical neuropathic contexts, such as Sjögren's syndrome, carpal tunnel syndrome and amyloid neuropathy.

Sensory adaptation is an important aspect of perception. A seemingly non-beneficial consequence of adaptation is that it produces perceptual illusions. For instance, following focal adaptation, the perceived separation between stimuli straddling the adapted attribute or region is often exaggerated. This type of illusion, known as perceptual repulsion, is both a consequence of and a clue to the brain’s coding strategies and how they are influenced by recent sensory events. Adaptation-induced perceptual repulsion has been well documented in vision (e.g. the tilt aftereffect) and to a lesser extent in audition, but rarely studied in touch. The present thesis investigated the effects of adaptation on tactile spatial perception using a combination of human psychophysics and computational modeling. In a two-interval forced choice task, participants compared the perceived separation between two point-stimuli applied on the forearms successively. The point of subjective equality was extracted as a measure of perceived two-point distance. We showed that tactile spatial perception is subject to an adaptation-induced repulsion illusion: vibrotactile adaptation focally reduced tactile sensitivity and significantly increased the perceived distance between points straddling the adapted skin site (Chapter 2). This repulsion illusion, however, was not observed when the intervening skin was desensitized with topical anesthesia instead of vibrotactile adaptation, suggesting that peripheral desensitization alone is insufficient to induce the illusion (Chapter 3). With Bayesian perceptual modeling, we showed that the illusion was consistent with the hypothesis that the brain decodes tactile spatial input without awareness of the adaptation state in the nervous system (Chapter 4). Together, the empirical and theoretical work furthers the understanding of dynamic tactile spatial coding as the somatosensory system adapts to the sensory environment. Its main findings are consistent with the adaptation- induced repulsion illusions reported in vision and audition, suggesting that perception in different sensory modalities shares common processing features and computational principles. / Thesis / Doctor of Philosophy (PhD) / Sensory adaptation can shape how we perceive the world. In this thesis, we showed that the perception of space in touch is pliable and subject to the influence of adaptation. Psychophysical testing in human participants showed that vibratory adaptation induced an illusion that expanded the perceived distance between stimuli on the skin. This illusion provides clues into how information about space in touch is normally processed and interpreted by the brain. In addition, we developed a computational model that used a powerful statistical framework – Bayesian inference – to probe touch on a theoretical basis. To the best of our knowledge, the present thesis provides the first combined psychophysical and computational study on the effects of adaptation on tactile spatial perception. Our findings suggest that touch shares some common information processing principles with vision and hearing, and adaptation plays a functionally similar role in mediating this process across the senses.