Uppsatsen behandlar små staters möjligheter att utöva inflytande inom EU. Detta är intressant då en större del av de europeiska medlemsstaterna består av mindre stater. Studiens empiri har varit till för att belysa det svenska nationella arbetet kring organiserad brottslighet och utformandet av Stockholmsprogrammet, då med hänsyn till att Sverige var ordförandeland i EU:s ministerråd hösten 2009. Utifrån Stockholmsprogrammet skapades sedan EU:s interna säkerhetsstrategi (ISS). Denna undersökning har ämnat belysa till vilken grad Sverige har använt sitt ordförandeskap för att utöva inflytande i skapandet av Stockholmsprogrammet och till vilken grad detta inflytande hade på EU:s interna säkerhetsstrategi som skapades under det spanska ordförandeskapet våren 2010. Studiens teoretiska anknytning har varit forskning som bedrivits kring småstaters möjlighet till att utöva inflytande i EU. Undersökningen har genomförts utifrån två metodologiska steg, det första steget har gjorts genom en explaining- outcome process-tracing för att se på det svenska arbetet fram till Stockholmsprogrammet och den andra delen av studien har genomförts genom en kvalitativ innehållsanalys, för att utröna ifall det svenska inflytandet från Stockholmsprogrammet gett några avtryck på EU:s interna säkerhetsstrategi (ISS). Resultatet för studien visar på att Sverige sett ordförandeskapet i EU som en essentiell plattform för att implementera nationella intressen och åsikter på den europeiska nivån. Undersökningen har sträckt sig från 2007 då Sverige startade sin nationella satsning mot grovt organiserad brottslighet till 2010 då både Stockholmsprogrammet och EU:s interna säkerhetsstrategi togs i bruk. Undersökningen tillbakavisar Diane Pankes teori att äldre småstater tenderar att inte se ordförandeskapet som ett centralt forum för att utöva inflytande, något denna studie i motsats påvisar att Sverige gjort. Studien har även visat på att det svenska inflytandet har gett vissa avtryck på den europeiska interna säkerhetsstrategin (ISS).