Med utgångspunkt i de två generella riktningar som tidigare läsningar av Inger Edelfeldts romaner tagit – dels en som antyder en existentiell underton och dels en som framhäver ett feministiskt perspektiv – har syftet med arbetet varit att undersöka den konfliktfyllda relationen mellan existentialism och feminism i ”Det hemliga namnet” och sammanlinka denna med Simone de Beauvoirs existentialistiska feminism i ”Det andra könet”. Då de två separata läsningarna av ”Det hemliga namnet”, som prövade romantextens överensstämmelse med de två ideologierna var för sig, korreleras med ”Det andra könet” framkommer att de två centrala punkter på vilka Edelfeldts roman skiljer sig ifrån den franska existentialismen – nämligen att människan inte till varje pris MÅSTE välja för att leva i god tro och att gemenskap visar sig möjlig då människor möts i generös ömsesidighet – också gäller för Beauvoirs texter. Ideologikritiska läsningar av Beauvoir visar att dessa avsteg från Sartres filosofi är ett resultat av hennes kvinnobefriande strävan: en feminism som hävdar att det är kvinnans eget fel att hon inte kan förverkliga sig själv som subjekt och som cementerar henne som den evigt Andre i förhållande till mannen, kan nämligen inte verka emot ojämställdheten mellan könen. Således uppstår en konflikt mellan existentialism och feminism i såväl ”Det hemliga namnet” som i ”Det andra könet”. En feminism som inkorporerat en manlig filosofi har nämligen också införlivat kvinnoförtryckande värden i den egna frigörelsestrategin.

Intentionen med denna uppsats kan väsentligen uppdelas i två sektioner: att först undersöka hur temat ensamhet uttrycks i Inger Edelfeldts romaner med huvudsaklig utgångspunkt i Kamalas bok, och att sedan relatera detta existentiellt genomströmmade ensamhetstema till den filosofiska existentialismen i Jean-Paul Sartres tappning.Som hon beskrivs av Edelfeldt är människan oundvikligen fånge i ensamheten. Alla hennes ansträngningar att erfara gemenskap faller om intet och inför denna bistra verklighet genomlever människan ett främlingsskap emellan sig själv och omvärlden; en alienation som fullständigt omformar och snedvrider hennes uppfattning av sig själv. Som en röd tråd löper alltså ensamheten som ett grundtema genom Edelfeldts romanproduktion och blir i de senare verken allt mer framträdande. Det är följaktligen särskilt i dessa senare romaner som åtskilliga betydande likheter med den filosofiska existentialismen kan uppvisas. Människans obevekliga fångenskap i en utsatt tillvaro präglad av ensamhet och ångest – där befrielse annan än den funnen i flykten ifrån ansvaret (mängdförsjunkenheten) och i livslögnen (den onda tron) saknas – är densamma i såväl Edelfeldts prosa som i existentialismens doktriner. Den alienation som upplevs av Edelfeldts romankaraktärer kan på goda grunder relateras till Sartres Äcklet. I Edelfeldts verk uteblir emellertid människans tillblivelse som den större individen i det valögonblicket; det moment i vilket Sartre ser människans enda möjlighet. Slutligen överväger dock de textuella likheterna emellan Inger Edelfeldts romaner och den franska existentialismen, och därför föreligger alltså tydliga spår av nämnda filosofi i Edelfeldts verk.

Studiens syfte är att genom tematisk läsning av ett urval Inger Edelfeldts verk utforska frågor om hur psykisk ohälsa som litterärt motiv skildras och hur denna skildring kan kopplas till identitetsskapande i en samtida samhällskontext. Uppsatsens teoretiska utgångspunkt är Karin Johannissons kulturhistoriska perspektiv på psykisk ohälsa, Anthony Giddens teori kring modernitet och identitetsskapande, samt Zygmunt Baumans teori angående individualism. Studiens resultat visar att psykisk ohälsa som litterärt motiv ständigt är närvarande i de undersökta verken som genom osäkerhet inför identitetsskapande och självbild. Den känsla av osäkerhet, förvirring och maktlöshet som uttrycks sammankopplar Giddens och Baumans teorier om identitetsskapande, individualism och otrygghet som samtida fenomen till resultaten av den tematiska analysen. Den närvarande psykiska ohälsan bidrar på ett konkret sätt till skapandet av den egna identiteten. Detta väcker funderingar kring huruvida den normalisering av depression och psykisk hälsa som Johannisson framhåller i själva verket kan bidra till att identiteten skapad utifrån detta blir så stark att det hindrar tillfrisknande. / The aim of this study is to discuss the question of how mental illness is portrayed, and in what manner this depiction can be associated with the creation of identity in a contemporary social context, though analyzing a selection of the works of Inger Edelfeldt. Karin Johannisson’s theory concerning the cultural-historical view on mental illness, Anthony Gidden’s theory concerning a late-modern society as well as Zygmunt Bauman’s thoughts on individualism constitutes the theoretical basis of this study. The results show mental illness as a present literary motive as well as insecurities related to the creating of identity and self-image. The perceived insecurity, confusion and impotence that is present connects the theoretical stand points of Giddens and Bauman to mental illness and the creating of identity as contemporary phenomena as portrayed in the works examined. The present mental illness contributes in an explicit manner to the creation of the characters identities. This rouses the reflection that the societal normalization of depression and mental illness that is discussed by Johannisson contributes to the fact that the identity originating from this prevents recovery.

<p>The main purpose of this study is to analyse how the main themes of alienation and the search for identity is portrayed by Swedish author Inger Edelfeldt. I have applied the theories of Rita Felski concerning feminist novels of self-discovery, in which the development of the female identity is the main question. As Edelfeldt’s writing consists of literature for the young as well as adults, I have included material from both of these genres. I have also taken use of Ulla Lundqvists theories about Swedish juvenile books when examining aspects of the main character’s feelings of alienation and identity searching.</p><p>The results of my analysis show that the reading of my material as feminist novels of self-discovery has revealed pervading charachteristics of alienation, love, friendship and psychological development. The genre-crossing tendency of Edelfeldt’s writing shows in that the theme of identity crisis and the search for identity is an important issue in all of her novels, despite the protagonist’s age. Finally, I show in my study, that by rejecting the heterosexual love-story narrative, Edelfeldts novels put the woman’s own psychological development in focus.</p>

The main purpose of this study is to analyse how the main themes of alienation and the search for identity is portrayed by Swedish author Inger Edelfeldt. I have applied the theories of Rita Felski concerning feminist novels of self-discovery, in which the development of the female identity is the main question. As Edelfeldt’s writing consists of literature for the young as well as adults, I have included material from both of these genres. I have also taken use of Ulla Lundqvists theories about Swedish juvenile books when examining aspects of the main character’s feelings of alienation and identity searching. The results of my analysis show that the reading of my material as feminist novels of self-discovery has revealed pervading charachteristics of alienation, love, friendship and psychological development. The genre-crossing tendency of Edelfeldt’s writing shows in that the theme of identity crisis and the search for identity is an important issue in all of her novels, despite the protagonist’s age. Finally, I show in my study, that by rejecting the heterosexual love-story narrative, Edelfeldts novels put the woman’s own psychological development in focus.

I fokus för denna uppsats står barndomens metaforik i två litterära verk, nämligen Agnes von Krusenstjernas Tony växer upp (1922) och Inger Edelfeldts Breven till Nattens Drottning (1985). Syftet men uppsatsen är att undersöka hur uppfattningen om barndomen konstrueras och förändras i litterära verk från skilda tider. Metoden bygger på att den jämförande analysen lyfter fram likheter och skillnader i gestaltningen av Krusenstjernas respektive Edelfeldts huvudpersoners själsliv och deras mognadsprocess – ett begrepp som hänger ihop med barndomens skiftande betydelse. Genom att relatera romanerna till 1900-talets psykoanalytiska teorier av Jung, Freud, Fromm och Berne visar textanalysen att Tony från Krusenstjernas berättelse och Edelfeldts romanfigur George Daniel går igenom likadana utvecklingsfaser innan de upplever en slags försoning med livet och övervinner det inre främlingskapet: mötet med Skuggan (personlighetens mörka sida), fascination av döden som smälter samman med kärlek till mänskligheten, det religiösa tvivlet, kroppsliga plågor och saknad efter ömhet. Barndomen skildras som en dramatisk process vars syfte är att uppnå den nya livsfasen då människan känner sig mer mogen och säker. Ur texterna framträder dock en annan uppfattning av barndomen som ett psykiskt ursprungligt jagtillstånd som alltid finns kvar i människans psyke i form av det kärleksfulla och lekfulla barnet. Hos Krusenstjerna konstrueras den unga Tonys intuitiva världsbild. Huvudpersonens barndom gestaltas som en såväl psykisk som fysiologisk process som även präglar den blivande vuxnes varseblivning. Barndomens metaforiska betydelse innebär det verkliga konkreta barnets förlorade oskuld, det lyckliga omedvetna och spontana tillståndet som visar sig i Tonys fantasier och kärleksdramer. Edelfeldts sätt att skildra tonåringens mognadsprocess är däremot analytiskt. I Georges psyke är det levande inre barnet förträngt till förmån för en intellektuell medvetenhet och rationella lekar vilket resulterar i en bild av någon universell schematisk karaktär som saknar åldersgräns och det verkliga ansiktet. I Edelfeldts roman blir barndomen en slags litterär modell av de psykologiska processer som pågår i den moderna människans själsliv. Barndomens metaforik tar sig uttryck i det förlorade arketypiska barnets förbrukade symbol som i olika former förekommer i Georges drömmar och fantasier. Uppsatsen tangerar också skillnaden inom det narrativa perspektivet i berättelserna. Den tragiska intonation som ligger i Krusenstjernas roman förvandlas till ett intertextuellt spel i Edelfeldts roman. Krusenstjernas verk saknar den ironiska intonation som genomsyrar Edelfeldts skildring. Tony anses som författarinnans alter ego, bäraren av Krusenstjernas verkliga rädslor och komplex. George D. Bratt i Edelfeldts roman blir däremot upphovsmannens marionett; hans dagbok kan uppfattas som skärningspunkt för psykoanalytiska, filosofiska och bibliska diskurser.