<p>Detta arbete syftar till att undersöka hur lärarens fråga påverkar elevernasmöjligheter att föra en gruppdiskussion inom matematikämnet. Som enavgränsning fokuseras två frågeställningar: dels vad som händer med elevdiskussionendå eleverna ombeds relatera ett matematiskt fenomen till sinvardag, och dels vad som händer med elevdiskussionen då eleverna ombedssöka olika förklaringar till ett matematiskt fenomen. Undersökningen genomförssom ett fältexperiment där två grupper gymnasieelever ställs inför de bäggesätten att fråga. Gruppernas diskussioner dokumenteras och analyseras medavseende på hur eleverna formulerar och löser problem, vilka zoner av klassrumsinteraktionde rör sig inom, och i vilken grad de lyssnar på sina kamrater. Iresultatet visar det sig att bägge elevgrupperna utvecklar exempel, eller om manså vill, enkla problem, i större grad då de ombeds söka olika förklaringar tillmatematiska fenomen än då de diskuterar vardagserfarenheter. De bägge sättenatt fråga orsakar ingen skillnad i vilken zon av klassrumsinteraktion elevernaför samtalet inom. Då det gäller elevernas lyssnande, så visar det sig att bäggegrupperna för ett mer ordnat samtal då de talar om vardagserfarenheter än omolika sätt att tänka kring ett matematiskt fenomen, men att samtalet också blirlivligare och mer involverande då de talar om olika sätt att tänka kring matematiskafenomen.</p>

Detta arbete syftar till att undersöka hur lärarens fråga påverkar elevernasmöjligheter att föra en gruppdiskussion inom matematikämnet. Som enavgränsning fokuseras två frågeställningar: dels vad som händer med elevdiskussionendå eleverna ombeds relatera ett matematiskt fenomen till sinvardag, och dels vad som händer med elevdiskussionen då eleverna ombedssöka olika förklaringar till ett matematiskt fenomen. Undersökningen genomförssom ett fältexperiment där två grupper gymnasieelever ställs inför de bäggesätten att fråga. Gruppernas diskussioner dokumenteras och analyseras medavseende på hur eleverna formulerar och löser problem, vilka zoner av klassrumsinteraktionde rör sig inom, och i vilken grad de lyssnar på sina kamrater. Iresultatet visar det sig att bägge elevgrupperna utvecklar exempel, eller om manså vill, enkla problem, i större grad då de ombeds söka olika förklaringar tillmatematiska fenomen än då de diskuterar vardagserfarenheter. De bägge sättenatt fråga orsakar ingen skillnad i vilken zon av klassrumsinteraktion elevernaför samtalet inom. Då det gäller elevernas lyssnande, så visar det sig att bäggegrupperna för ett mer ordnat samtal då de talar om vardagserfarenheter än omolika sätt att tänka kring ett matematiskt fenomen, men att samtalet också blirlivligare och mer involverande då de talar om olika sätt att tänka kring matematiskafenomen.