The bank vole (Microtus arvalis) develops glucose intolerance both when kept in captivity and in the wild state. Glucose intolerant bank voles kept in captivity exhibited polydipsia, polyuria, hyperglycemia, hyperinsulinemia, islet autoantibodies and a markedly changed islet structure resembling so–called hydropic degeneration. Islets showing hydropic degeneration have reduced β–cell mass. However, the relative islet size to total pancreas area was not changed. Pancreatic islet isolated from glucose intolerant bank voles had an altered islet function showing signs of being exposed to an increased functional demand on their β–cells. Also, islets from male bank voles seem more affected than the islets from females. Islets isolated from glucose tolerant male bank voles cultured for 5 days at 28 mM glucose did not reveal any change in insulin gene expression or insulin biosynthesis rate. However, islets from female bank voles displayed a glucose concentration dependent response. This suggests that there is gender difference in that, islets of female more easily than islets of males adapt to elevated glucose concentration. Furthermore, islets isolated from glucose tolerant males had reduced insulin gene expression after exposure to proinflammatory cytokines for 48 hrs. This effect seemed to be NO-independent since only a minor elevation of nitrite accumulation in the medium was seen, and the use of iNOS inhibitor could not counteract the cytokine effect. The observed response seen in bank vole islets upon exposure to various glucose concentrations or proinflammatory cytokines is similar to those seen in studies of human islets. The bank vole may therefore represent a novel animal model for the study of diabetes. An unresolved issue is the role of the Ljungan virus which is found in the bank vole colony. Bank voles developing glucose intolerance display features of both human type 1 and type 2 diabetes, where environmental factors seems to play an important role as determinant. Our findings suggest that bank voles bred in the laboratory may develop more of a type 2 diabetes. However, bank voles caught in nature instead may rather develop a type 1 form of the disease.

Background: An important role has been suggested for tissue-specific glucocorticoid metabolism in the development of obesity and its complications. 11ß hydroxysteroid dehydrogenase 1 (11ßHSD1) is an enzyme that catalyzes the interconversion of biologically inactive cortisone to active cortisol, thereby regulating its access to glucocorticoid receptors in target tissues. Indeed, an unfavorable metabolic outcome has been associated with increased 11ßHSD1 gene expression and activity in adipose tissue and liver in humans and rodents. Cortisol is an important regulator of phosphoenolpyruvate carboxykinase (PEPCK) a key enzyme in gluconeogenesis and lipid metabolism. In rodents, overexpression of PEPCK in adipose tissue leads to adiposity and increased fatty acid re-esterification. In human obesity, PEPCK has been positively associated with body fat, total cholesterol levels, and plasma triglycerides. However, few studies have addressed the putative reversibility of peripheral cortisol levels and disturbed fatty acid homeostasis that may accompany weight loss. The aim of this thesis was to investigate alterations in peripheral glucocorticoid metabolism in the context of obesity, and putative modulations of glucocorticoid metabolism in the context of weight changes in humans and rodents. Materials & Methods: 11ßHSD1 expression/activity in different adipose tissue depots and liver, the expression of genes involved in adipogenesis and fatty acid homeostasis, and serum levels of adipose tissue-derived adipokines were investigated in severely obese women before and after surgically induced weight loss. The same parameters were measured in female Sprague-Dawley rats fed on high-fat and control diets. Results: In severely obese women, 11ßHSD1 expression was higher in subcutaneous adipose tissue (SAT), while 11ßHSD1 activity and PEPCK expression were higher in the omental depot. In a multivariate analysis, SAT 11ßHSD1 activity was an independent predictor for central fat accumulation. Hepatic 11ßHSD1 activity and levels of intra-abdominal fat storage correlated negatively, while 11ßHSD1 correlated positively with PEPCK in adipose tissue and liver. Weight loss after gastric bypass surgery was followed by significant and metabolically beneficial reductions in subcutaneous 11ßHSD1 and leptin gene expression, as well as reduced circulating leptin and increased adiponectin levels. In contrast, PEPCK gene expression did not change with weight loss. In rats, a high-fat diet did not affect body weight, but was associated with increased serum leptin and decreased adiponectin levels. Short-term, high-fat diet feeding resulted in the up-regulation of SAT 11ßHSD1 expression, while chronic feeding led to its significant down-regulation (compared with the control diet and short-term, high-fat feeding). Interestingly, hepatic 11ßHSD1 expression was constantly downregulated in rats that were fed a high-fat diet. Conclusions: Severe obesity in women was accompanied by a metabolically adverse increase of 11ßHSD1 in adipose tissue, with a concomitant decrease in the liver. Subcutaneous 11ßHSD1 was an independent predictor for central fat accumulation. As weight loss was followed by significant down-regulation of subcutaneous 11ßHSD1, we suggest that up-regulation of this enzyme was a consequence, rather than a cause of obesity. In rodents, a high-fat diet induced dynamic changes in 11ßHSD1 in SAT and liver, both being down-regulated after chronic high-fat feeding without altered weight. In summary, weight changes and alterations in fat and liver glucocorticoid metabolism are closely linked. Moreover, a high-fat diet significantly influences 11ßHSD1 expression/activity in adipose tissue and liver without affecting body weight.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk sjukdom som obehandlad eller dåligt skött, kan leda till svåra komplikationer. Emellertid är det en av få sjukdomar som till viss mån, går att kontrollera och styra med livsstilsförändringar, däribland fysisk aktivitet. Sjuksköterskans roll är att stötta, informera och ge individen råd, dock ligger mycket på personens egna vilja, drivkraft och motivation till att genomföra en förändring till ökad motion. Syfte: Syftet var att belysa följsamheten till fysisk aktivitet hos personer med diabetes typ 2. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på 15 vetenskapliga artiklar med kvalitativ ansats. Artiklarna analyserades med Graneheim och Lundmans tolkning av en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom huvudkategorierna brist på motivation och egen drivkraft som motivation med tillhörande underkategorier hotande egenvårdskapacitet, avsaknad av socialt stöd, upplevelsen av att vara begränsad och miljöns betydelse respektive att förstå sin sjukdom, att leva med en rädsla för komplikationer, behov av stöd samt behov av kunskap. Slutsats: Det huvudsakliga fyndet som framkom i litteraturstudien berörde motivationens betydelse för följsamheten till fysisk aktivitet, hos personer med diabetes typ 2.

Bakgrund: Diabetes är en av de sjukdomar som är mest växande globalt. I Sverige är det över 400 000 människor som lever med diabetes. Diabetessjukdomen finns i olika former och de vanligaste formerna är diabetes typ 1 och diabetes typ 2. Risken att bli drabbad av den sjukdomen ökar vid fetma, tobaks- och alkoholkonsumtion. Därför kan det bli nödvändigt att genomföra livsstilsförändring för att förbättra den mentala och fysiska hälsan hos personer som lever med diabetes typ 2.   Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva hur personer med diabetes typ 2 upplever att genomgå livsstilsförändringar till följd av sjukdomen. Syftet var också att beskriva datainsamlingsmetoderna i de inkluderade artiklarna i resultatet.   Metod: En litteraturstudie med en deskriptiv design som baserades på 14 kvalitativa vetenskapliga artiklar.   Huvudresultat: Resultatet för denna litteraturstudie baserades på möjligheter och svårigheter som påverkade upplevelsen av att genomgå livsstilsförändringar hos personer med diabetes typ 2. Utifrån möjligheter har fyra subteman identifierat: Kost och motion som motivationsfaktorer, erhållen kunskap, betydelsen av stöd från omgivningen och att ta personligt ansvar. I huvudteman svårigheter presenterades dessa subteman: Kost- och motions påverkan på det sociala och vardagliga livet, brist på kunskap samt krav och inre kamp.   Slutsats: Flera personer fick blandade känslor utifrån upplevda möjligheter och svårigheter som de har stött på under livsstilsförändringen. Det blir viktigt att sjukvårdspersonal får en bättre helhetsförståelse kring patienters olika upplevelser av att genomgå en livsstilsförändring för att kunna optimera en personcentrerad vård, egenvårdsinsatser och tillgodose patienters egenvårdsbehov.

Bakgrund: Diabetes är en folksjukdom som drabbar allt fler i världen.Från år 1980 har antalet personer med diabetes ökat från ca 108 miljoner till 422miljoner år 2014. Diabetes typ 1 och diabetes typ 2 är de vanligast förekommandetyperna av diabetes. Diabetes typ 2 är i hög grad ärftlig men det finns fleralivsstilsförändringar människan kan göra för att förebygga eller minska risken förkomplikationer, bland annat ökad fysisk aktivitet. Vid diabetes typ 2rekommenderar Socialstyrelsen 30 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per dageller 150 minuter medelintensiv fysisk aktivitet per vecka.Syfte: Syftet med litteraturstudien var att undersöka det vetenskapliga stödet förolika egenvårdsinsatser som sjuksköterskan kan rekommendera för att öka fysiskaktivitet hos patienter med diabetes typ 2.Metod: En litteraturstudie baserad på studier med kvantitativ ansats hargenomförts. Deltagarna i studierna var vuxna patienter med diabetes typ 2.Interventionernas syfte var att öka den fysiska aktiviteten hos deltagarna.Resultatet i litteraturstudien bygger på data från tio olika vetenskapliga artiklarfrån databaserna Cinahl och PubMed.Resultat: Olika former av insatser från sjuksköterskan exempelvis rådgivande,individuell- eller grupputbildning samt med hjälp av olika tekniska hjälpmedelsom komplement visade resultat i form av ökad fysisk aktivitet hos deltagarna.Konklusion: Det finns ett flertal insatser som kan hjälpa patienter med diabetestyp 2 att öka sin fysiska aktivitet och minska risken för diabetesrelateradekomplikationer. I genomförandet av dessa insatser har sjuksköterskan en viktigpedagogisk, motiverande och stödjande roll gentemot patienterna.

Sammanfattning Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 (DMT2)är en av den vanligaste sjukdomarna och den ökar mer och mer på grund av ohälsosam livsstil. Faktorer som höjer risken för att utveckla DMT2 är livstillfaktorer som till exempel tobak, minskad fysisk aktivitet, stillasittande liv, matvanor och fetma. Sjukdomen behandlas med hälsosam kost, fysisk aktivitet och medicinering. Syftet: Syftet med studie var att beskriva personers upplevelser av att leva med DTM2. Metod: Litteraturstudie med en beskrivande design som bygger på 13 kvalitativa artiklar. Resultat: personerna upplever en psykologisk påverkan som visar sig som oro, rädsla, nedstämdhet och oro över framtiden. Personerna upplever också olika sociala begränsningar. Egenvården som främst består av medicinering, kost och fysisk aktivitet upplevs som mycket viktig. Kunskap och stöd av närstående och vårdpersonalen upplevs som viktig. Slutsats: Personer med DMT2 känner sig nedstämda och upplever oro. Genom att få stöd från närstående och vårdpersonal underlättas personernas självhantering av sjukdomen. Personerna upplever att umgänget med andra personer minskas på grund av sociala begränsningar. Olika copingstrategier samt egenvård spela stor roll för personer med diabetes typ 2. Mer kunskap inom området vore önskvärt för att ge ett adekvat bemötande. Nyckelord: diabetes mellitus typ 2, dagligt liv, upplevelser.

Background: Type 2 diabetes mellitus is a metabolic disorder characterized by the rise of fasting plasma glucose from its normal range (≥125mg/dl). It is marked by insufficient production of insulin from pancreatic β-cells as a result of failed compensation due to insulin resistance. Several treatments are available for the disorder, which mainly focus on improving the sensitivity of insulin in different body tissues. Recently, probiotics were suggested as candidate treatments for type 2 diabetes and for extending lifespan as well. This experiment aims to investigate such claims using Drosophila melanogaster as a disease model.   Results: Other than the observed low average weights in treated larva samples, probiotics did not show any other significant results in affecting the length, glucose, glycogen, and trehalose levels (One-Way ANOVA and Kruskal-Wallis, p>0.05). Real-time PCR was only carried out once. Thus, no statistical tests were reliable enough to analyse the data obtained. The longevity study, on the other hand, did show significance (Log-rank (Mantel-Cox) test and Gehan-Breslow-Wilcoxon test, p<0.0001), as the probiotic Bifidobacterium lactis extended the lifespan of adult flies feeding on a high sugar diet significantly when compared to the control ones feeding on only high sugar diet without probiotics.   Conclusion: Except for weight measurements, none of the other results was reliable enough to make a concrete conclusion on whether the treatments indeed worked in reversing type 2 diabetes symptoms or not. Real-time PCR results did show some effects of some of the treatments at different developmental stages. However, unless Real-time PCR is repeated at least once using the same protocol, no deduction can be made. Additionally, the data obtained hint that the dosage used (0.025 g) was too high for larvae and adult flies and might have caused malnutrition by blocking their midgut and decreasing food absorption. Hence, false significant or non-significant results were acquired instead.   Further studies are required using a much lower probiotic dosage if Drosophila is used as a disease model. Although, other models such as mice or rats are recommended in this case, in order to reach a solid conclusion about the effectiveness of probiotics in treating type 2 diabetes mellitus. Baring these thoughts in mind and based on the results of this experiment, the null hypothesis indicating that there is no significant relationship between the use of probiotics and reversing type 2 diabetes mellitus symptoms is therefore accepted.

Bakgrund: Diabetes typ 2 är en folkhälsosjukdom som har ökat markant i världen. Kroppen har svårt för att reglera och hålla sockerhalten i blodet vid diabetes typ 2. En behandling kan vara livsstilsförändring i form av ökad fysisk aktivitet samt ändrade matvanor. Livsstilsförändringar bidrar till en bättre hälsa och diabeteskomplikationer minskas. Studien fokuserar på livsstilsförändringar relaterat till fysisk aktivitet och kost. Hälsofrämjande omvårdnad kan användas för att stärka patientens möjlighet till att uppnå en god egenvård vid diabetes typ 2. Sjuksköterskan ska få en förståelse hur patienten upplever livsstilsförändringar vid diabetes typ 2.  Syfte: Syftet med studien var att beskriva patienters upplevelser av att genomföra livsstilsförändringar vid diabetes typ 2. Metod:Föreliggande studie genomfördes som en litteraturstudie. Den baserades på 9 kvalitativa vetenskapliga artiklar. Analysen genomfördes av inspiration från Graneheim och Lundman, en beskrivning av en kvalitativ innehållsanalys på manifest nivå. Resultat: Det framkom i föreliggande studie två kategorier och en underkategori; stöd och utmaningar i sociala relationer, upplevelser av att hitta motivation och en ny mening med livet. De sociala relationerna kunde bidra med både positiv och negativ inverkan vid genomförandet av livsstilsförändringar. Motivationen sågs som den avgörande faktorn vid genomförandet och kunde bidra till en positiv eller negativ effekt. Negativ motivation var ett stort hinder vid genomförandet och den positiva motivationen kunde resultera med en ny mening med livet. Slutsats: I föreliggande studie framkom det att genomförandet av livsstilsförändringar var utmanande och många reagerade olika. Trots svårigheterna att upprätthålla förändringarna upplevde patienterna välbefinnande. Patienten är i behov av en personcentrerad omvårdnad för att kunna hitta motivation för att finna sin egen väg till hälsa.

No description available.

Background: The parents’ child with type 1 diabetes are responsible to make glucose measurements several times a day and by that have the primary responsibility for the child's health. This results in a new life for the parents. Aim: To describe parents' experiences to live and care for a child with type 1 diabetes. Method: A qualitative literature-based method by systematically searching through Pubmed and Cinahl about 10 selected articles. Results: The article revealed five main themes: Parents' increased responsibility, Parents' longing for a normal life, How the surroundings lack of knowledge affects you, The Healthcare system responsibility, Parents' painful emotions and feelings. Based on these five themes eleven sub themes emerged: The fight for a stable blood sugar level, Constant surveillance, Not limits the child’s daily activities, Parents' life change, School staff and friends' significant support, Constantly educating the surroundings, The importance of Care support, Your own need for knowledge, Continuous worries and fear, Feeling guilt over right treatment and care of the child, Inevitable exhaustion and burnout. Discussion: A nurse can learn a lot from the parents' experiences of living with a child diagnosed with type 1 diabetes and by that create valuable support for the parents. The discussion involves parents' worries and feelings of fear and guilt. The very important responsibility that the health care system has is discussed in relation to the parents. Mothers were mainly the ones who distributed the care of their child’s type 1 diabetes