Version:1.0 StartHTML:0000000178 EndHTML:0000005278 StartFragment:0000002640 EndFragment:0000005242 SourceURL:file://localhost/Volumes/NAMNLOS/Examensarbete%20kortisol.doc Föreliggande studie syftar till att försöka utläsa skillnader mellan två olika perioder då den personliga stressfaktorn upplevs vara olika intensiv. Undersökningen syftar även till att studera huruvida den mänskliga kortisolutsöndringens diurnala upp - och ned gångar följer en intraindividuell stabilitet av CAR (cortisol awakening responce). Detta skulle innebära ett upprepande mönster av kortisolkoncentrationens magnitud och mätvärde inom varje individ från dag till dag, vid uppvaknandet och 30 minuter efter. Undersökningen har genomförts som en pilotstudie där en försökspersons kortisolkoncentration i saliv har mätts genom enzymkopplad immunabsorberande analys (ELISA). För att jämföra mätserierna inom de olika perioderna med varandra har även en variationsanalys av typen Analysis of variance (ANOVA) utförts med hjälp av programvaran SPSS. Då provernas mätvärde har analyserats och jämförts med varandra har ett resultat kunnat fastställas. Eftersom utsöndringen av den individuella kortisolkoncentrationen lätt påverkas av omgivningsfaktorer användes endast en försöksperson, författaren, vilket underlättade en detaljerad analys där observation av påverkande faktorer lätt kunde tas med i beräkningen för att fastställa ett tillförlitligt resultat. Försökspersonen, kvinna 21 år, utförde 6 provtagningar under två perioder som upplevdes ha olika hög stressfaktor. Perioderna innehöll två arbetsdagar. Parallellt med provtagningen fördes noggranna dagboksanteckningar för att underlätta analyseringsarbetet. Resultatet uppvisar en intraindividuell stabilitet av CAR hos försökspersonen. Studien visar även en skillnad mellan de två perioderna genom en högre procentuell ökning av CAR under den period då stressfaktorn upplevdes som mer intensiv. Den tydliga skillnaden av kortisolkoncentrationens mätvärde mellan de olika dagarna indikerar även att livsstil, fysisk aktivitet och drömmar kan påverka utseendet av kortisolkoncentrationskurvans diurnala upp – och nedgångar.

No description available.

Background and Objective: According to national and regional treatment guidelines, metformin is the first choice and SGLT2-inhibitors may be added in case of insufficient effect of metformin or other comorbidities. SGLT2 inhibitors as add-on to metformin lowers HbA1c further 5-9 mmol/mol. The aim of this study was to map the effect of SGLT2 inhibitors on HbA1c at follow-up and map how many patients that remains on SGLT2 inhibitors with insufficient effect. Study design: A retrospective study in which patients with diabetes type 2 who received a prescription for SGLT2 inhibitors from Visby Norr or Visborg health care center during the period 2018-06-30 to 2020-06-30 was identified. HbA1c, kidney function and weight were registered in an Excel-file at insertion of the SGLT2 inhibitor and at the first follow-up after insertion. Setting: Visby Norr and Visborg health care centers in Gotland. Main outcomes measures: The change in HbA1c after insertion of SGLT2 inhibitors and the proportion of patients who had insufficient effect (HbA1c reduction < 5 mmol/mol) at follow-up. Results: A total of 102 patients was included in the analyze. Following SGLT2 inhibitors was prescribed empagliflozin (91%) and dapagliflozin (9%). Mean follow up visit was within five months after insertion of the SGLT2 inhibitor. The mean decrease in HbA1c was 10 mmol/mol (95% confidence interval 7-13 mmol/mol). There were 21 individuals (21%) who achieved an HbA1c decrease < 5 mmol/mol (mean decrease in this group was 3 mmol/mol), 61 (60%) achieved an HbA1c decrease > 5 mmol/mol (average decrease in this group was 18 mmol/mol) and 20 subjects (19%) had increased HbA1c. Conclusion: In summary, the study shows that five months after insertion of SGLT2 inhibitor resulted in a decrease in HbA1c by 10 mmol/mol. At follow-up 40% of the population had an insufficient effect on HbA1c after insertion of the SGLT2-inhibitors.

ABSTRACT Patients with poorly controlled blood sugar levels and type 2 diabetes have been suggested to be at greater risk of tooth decay; however, the number of studies on this topic is scarce. This study aims to evaluate the association between self-reported diabetes, blood sugar levels, and dental caries in Swedish 40-year-old Swedes. Here we utilized the Gene Lifestyle Interactions in Dental Diseases (GLIDE) database, which provides access to self-reported diabetes, blood sugar levels, and the Decay, Missing, Filled Surfaces (DMFS) status in approximately 90,000 individuals. For this study, we identified 1,617 self-reported diabetes patients, and for each case, two sex- and age-matched controls were randomly selected (n = 3,234). Logistic and linear regression were employed, with appropriate adjustment for age, sex, and years between the dental caries examination and the reported diabetic diagnosis. Patients with self-reported type 2 diabetes displayed a 2.2 DMFS increase (p = 0.019). Additionally, increased blood sugar levels were associated with self-reported type (p < 0.001) and an increased DMFS score (p < 0.001). In conclusion, patients with self-reported type 2 diabetes and poorly controlled blood sugar are associated with an increased DMFS score in Sweden.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ – 2 är ett kroniskt tillstånd som ökar världen över. Tillståndet kan drabba personer i olika åldrar. Sjuksköterskan har en betydande roll i personens egenvård i relation till kost- och motionsförändringar vid diabetes mellitus typ – 2. Litteraturöversikten utgår från Orems egenvårdsteori som teoretisk referensram då teorin fokuserar på egenvård.   Syfte: Syftet var att beskriva personers erfarenheter och upplevelser av rekommenderade kost och motionsförändringar vid diabetes mellitus typ – 2.  Metod: En kvalitativ litteraturöversikt med induktiv ansats och analyserades med hjälp av Fribergs sätt att tänka i fem steg.  Resultat: I resultatet identifierades två kategorier och sex subkategorier. Första kategorin var Behov av stöd med subkategorierna Stöd från sjuksköterska, Stöd från närstående och brist på stöd. Andra kategorin var Den nya vardagen med subkategorierna Utmaningar i kostförändringar, Utmaningar i motionsförändringar och Känsla av motivation. Resultatet påvisade att personer med diabetes mellitus typ – 2 upplevde att egenvård och stöd från omgivningen var viktiga delar för att genomgå förändringar i vardagen. Motivation upplevdes även viktig för att optimera en god egenvård.  Slutsats: Litteraturöversikten visade att personer med diabetes mellitus typ – 2 var i behov av stöd från närstående och sjuksköterskan. Information, stöd, utbildning och motivation var till en stor fördel för en god upprätthållen egenvård.

Bakgrund: Diabetes mellitus typ 2 är en kronisk sjukdom som ökar världen över och livsstilsförändringar är ofta en del av behandlingen då hälsosamma levnadsvanor minskar risken för senkomplikationer. Att diagnostiseras med diabetes mellitus typ 2 och att förändra levnadsvanor kan innebära att personen genomgår olika former av transition. Sjuksköterskan har en viktig del i omvårdnaden genom att ge information om sjukdomen och risker för senkomplikationer samt att stödja personen till förändring av levnadsvanor. Syfte: Syftet var att beskriva vuxna personers erfarenheter av förändrade levnadsvanor vid diabetes mellitus typ 2. Metod: En litteraturöversikt med kvalitativ design och induktiv ansats. Resultat: Resultatet delades in i två teman: Att hantera livsstilsförändringar och Omgivningens betydelse för en lyckad livsstilsförändring. Personer med diabetes mellitus typ 2 har utmaningar att förändra levnadsvanor och att bevara förändringar över tid. I resultatet beskrivs hur omgivningen påverkar personens förmåga till förändring samt hur hälso- och sjukvården kan stödja och motivera till hälsosamma levnadsvanor. Slutsats: Samhället behöver erbjuda fler platser som är anpassade för fysisk aktivitet för att stödja personer med diabetes mellitus typ 2 till hälsosamma levnadsvanor. Informationen från hälso- och sjukvården var alltför omfattande när personer blivit nydiagnostiserad med diabetes mellitus typ 2 och informationen och sättet att ge information på behöver utvecklas och anpassas för den enskilda personens situation och behov. Även strategier för att skapa möjlighet för personer att få kompletterande informationen senare i sjukdomsförloppet behöver utvecklas.

Bakgrund: Diabetes Mellitus typ 1 är en autoimmun sjukdom som innebär att kroppens eget immunförsvar förstör insulinproduktionen. Graviditet är en stressituation för kroppen, vilket leder till ökad förbränning och därmed ökat energibehov. Syfte: Syftet med studien var att belysa diabetes typ 1 sjuka kvinnors upplevelser av sin sjukdom i samband med graviditet. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på sju vetenskapliga originalartiklar gjordes. Artiklarna kvalitetsgranskades och de artiklar som inkluderades var av hög och medelhög kvalitet. Därefter gjordes analys av materialet med innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom två huvudkategorier; Påverkan av sammanhang och Mötet med vårdpersonal. Slutsats: Det är viktigt att kvinnor med Diabetes Mellitus typ 1 får den kunskap som krävs för att kunna hantera sin graviditet. Kvinnorna upplever dock en kunskapsbrist hos vårdgivarna, både när det rör sig om sjukdomen, men även när det gäller hur graviditeten kan påverka sjukdomen.

Background: Diabetes type 2 is a chronic system disease which has a huge impact on the patient’s life. The disease can lead to many sequalae and involves different types of sufferings for the patient. The treatment consists of both medical and lifestyle changes where self-care has great importance. Previous researches have made evident that life with diabetes type 2 means a great change in lifestyle that affects the patient psychologically, physically, spiritually and socially. In addition, there were many people who had difficulty making these changes. Patients experienced shame because diabetes type 2 is seen as a lifestyle disease. Aim: The aim of this study was to describe patient experiences of living with diabetes type 2. Method: A systematic qualitative literature study was conducted with an inductive approach. A manifest content analysis was conducted on 13 articles. Result: People with type 2 diabetes experienced negative emotions such as fear, depression, anxiety and loneliness. Living with a changed body hindered everyday life and triggered feelings of dissatisfaction and frustration. The participants experienced restrictions in travel, career and social outlooks. Furthermore, patients with type 2 diabetes blamed themselves of getting diabetes. They also felt judged and blamed by others for getting diabetes type 2 because it is seen as a lifestyle disease. The consequence of this was that many participants hid their illness from others. Conclusions:  Many factors must work together, for life with type 2 diabetes to workout. It is the nurse’s responsibility support and provide the patient with the information needed to cope with the management of the disease, however, it is the patient’s responsibility to implement it. Furthermore, there is a lot of stigma against type 2 diabetes and more education is needed for patients, health care professionals and relatives/ the public in order to fight it. / Bakgrund: Diabetes typ 2 är en kronisk systemsjukdom som har en stor påverkan på patientens liv. Sjukdomen kan leda till många följdsjukdomar och innebär olika typer av lidande för patienten. Behandlingen består av både medicin och livsstilsförändringar där egenvården har en stor betydelse. Tidigare forskning visar att livet med diabetes typ 2 innebär en stor förändring som berör personen psykiskt, fysiskt, andligt och socialt. Dessutom finns det många människor som hade svårigheter att göra dessa förändringar. Patienter upplever skamkänslor eftersom diabetes typ 2 ses som en livsstilssjukdom. Syfte: Syftet var att beskriva patienters upplevelser av att leva med diabetes typ 2. Metod: En systematisk kvalitativ litteraturstudie genomfördes med induktiv ansats. En manifest innehållsanalys gjordes på 13 artiklar. Resultat: Människor med diabetes typ 2 upplevde negativa känslor som bland annat rädsla, depression, oro och ensamhet. Att leva med en förändrad kropp hindrade det vardagliga livet och triggade igång känslor av missnöje och frustration. Deltagarna upplevde restriktioner i resor, karriär och sociala utsikter. Vidare, anklagade patienter med diabetes typ 2 sig själva för att ha fått diabetes. De kände sig även dömda och anklagade av andra för att ha fått diabetes genom att ha en dålig livsstil. Konsekvensen av detta blev att många deltagare dolde sin sjukdom för andra.  Slutsats: Många faktorer måste samverka för att livet med diabetes typ 2 ska fungera. Det är sjuksköterskans ansvar att stötta och ge patienten informationen som krävs för att klara av hanteringen av sjukdomen dock är det patientens ansvar att genomföra det. Det finns mycket stigmatisering mot diabetes typ 2 patienter och det krävs mer utbildning för patienter, vårdpersonal och närstående/allmänheten för att kunna kämpa emot det.

<p><strong><p>Abstract</p><em><p>Background and aim:</p>Diabetes mellitus (DM) is a chronic and progressive illness that affects all type of populations and ages. According to World health organization (WHO) by 2030 it will be 366 million people effected world wild. Many new drugs are Glucagon-like peptide-1 (GLP-1) based therapy for treatment of type 2diabetes. GLP-1 is released from the intestinal L-cells, and is a potent stimulator of glucose-dependent insulin secretion. The aim of this study was to investigate the effect of GLP-1 and its stable analogs on cell proliferation of GLP-1 secreting GLUTag cells. <em><p>Material and methods:</p>GluTag cells were incubated for 48h in DMEM medium containing (0.5% fetal bovine serum and 100 IU/ml penicillin and 100 μg/ml streptomycin and 3mM glucose concentration) in the present or absence of the agents. DNA synthesis was measured using 3H- thymidine incorporation and Ki67 antigen staining. Western blot were performed to investigate the present of GLP-1 receptor in GLUTag cells. <em><p>Results/conclusions:</p><p>These results suggest that GLP-1 regulates proliferation of the GLP-1-secreting cell through a feedback mechanism via its receptor. Since serum GLP-1 levels are decreased in type 2 diabetic patients, the effect of GLP-1 on the GLP-1-secreting cell proliferation suggested here provides a novel beneficial long-term effect of the incretin-based drugs in clinical practice i.e. through increase of the GLP-1-secreting cell mass, augmenting the incretin effect. In addition, the feedback mechanism action of GLP-1 reveals a new insight in regulation manner of the L-cell proliferation.</p>GLP-1(7-36) increased cell proliferation in GLUTag cells, an effect which was blocked by the GLP-1 receptor antagonist exendin(9-39). The GLP-1 receptor was expressed in GluTag cells. <em><p>Keywords:</p>Incretin hormone<em>, GLP-1, GLP-1 receptor, Exendin-4, Diabetes </em></em></em></em></em></strong></p>

Abstract Background and aim: Diabetes mellitus (DM) is a chronic and progressive illness that affects all type of populations and ages. According to World health organization (WHO) by 2030 it will be 366 million people effected world wild. Many new drugs are Glucagon-like peptide-1 (GLP-1) based therapy for treatment of type 2diabetes. GLP-1 is released from the intestinal L-cells, and is a potent stimulator of glucose-dependent insulin secretion. The aim of this study was to investigate the effect of GLP-1 and its stable analogs on cell proliferation of GLP-1 secreting GLUTag cells. Material and methods: GluTag cells were incubated for 48h in DMEM medium containing (0.5% fetal bovine serum and 100 IU/ml penicillin and 100 μg/ml streptomycin and 3mM glucose concentration) in the present or absence of the agents. DNA synthesis was measured using 3H- thymidine incorporation and Ki67 antigen staining. Western blot were performed to investigate the present of GLP-1 receptor in GLUTag cells. Results/conclusions: These results suggest that GLP-1 regulates proliferation of the GLP-1-secreting cell through a feedback mechanism via its receptor. Since serum GLP-1 levels are decreased in type 2 diabetic patients, the effect of GLP-1 on the GLP-1-secreting cell proliferation suggested here provides a novel beneficial long-term effect of the incretin-based drugs in clinical practice i.e. through increase of the GLP-1-secreting cell mass, augmenting the incretin effect. In addition, the feedback mechanism action of GLP-1 reveals a new insight in regulation manner of the L-cell proliferation. GLP-1(7-36) increased cell proliferation in GLUTag cells, an effect which was blocked by the GLP-1 receptor antagonist exendin(9-39). The GLP-1 receptor was expressed in GluTag cells. Keywords: Incretin hormone, GLP-1, GLP-1 receptor, Exendin-4, Diabetes