No description available.

Bakgrund: Inför en operation där en patient ska sövas är en fri luftväg av största betydelse för att bibehålla alla vitala funktioner. Att etablera en fri luftväg kan göras med hjälp av olika metoder, bland annat svalgtub, nästub, maskventilation, larynxmask eller endotrakeal intubation. För att hantera luftvägarna måste anestesisjuksköterskan kunna behärska olika tekniker för att assistera och helt ta över ventilationen, men även ha kunskap kring vilka komplikationer som kan uppstå i samband med detta. Postoperativa halsbesvär, eller POST, kan uppstå efter operationen vilket innebär att patienten upplever smärta i halsen samt hosta och heshet. Syfte: Syftet med studien är att undersöka om patienterna upplever postoperativ halssmärta efter säkerställande av fri luftväg med larynxmask eller endotrakealtub. Samt undersöka om det är någon skillnad i upplevd smärta mellan användandet av endotrakeal intubation och larynxmask. Metod: Studiedesignen är en kvantitativ enkätstudie. Enkäten består av sammanlagt 13 frågor, varav nio hämtades från patienternas journal. Frågorna som patienterna fick svara på är utformade med ja- eller nejsvar samt med NRS-skalan. Resultat: Nästan en fjärdedel av deltagarna uppgav smärta både 1–2 timmar och 6–8 timmar postoperativt. Vid det första frågetillfället var det signifikant skillnad mellan könen då fler kvinnor upplevde smärta men vid 6–8 timmar fanns det ingen signifikans. I användandet av endotrakealtub eller larynxmask hittades ingen statistisk skillnad i upplevelsen av smärtan. Diskussion: Tidigare forskning har gett stora variationer i antalet patienter som upplever smärta i halsen och inte heller gett någon slutsats huruvida det gör mer eller mindre ont med endotrakealtub eller larynxmask då det finns begränsad forskning kring ämnet. Skillnaden i upplevelsen av smärtan hos könen skulle kunna förklaras av anatomiska skillnader. Anestesisjuksköterskan bör arbeta aktivt för att förebygga vårdskador för att minimera risken för psykosocialt och fysiskt lidande för patienten som kan uppkomma av smärta. Detta är av stort värde för patienten då upplevelsen av smärta leder till försämrad sårläkning och att behandla smärta leder till kortare vårdtider.

I den dagliga kontakten med patienter med endotrakealtub och trakealkanyl som respiratorbehandlas noterades tendens till oförväntade tecken på luftvägsstopp. Syftet var att genom en litteraturstudie med systematisk metodansats identifiera beskrivna sugtekniker för att säkerställa fria luftvägar på patienter med endotrakealtub/trakealkanyl. Resultatet visar en fördel med att använda böjd sugkateterspets för att nå en specifik lunga och att slutet sugsystem inte är mer effektivt än öppet avseende mängden uppsuget sekret samt antal sugtillfällen. Ett visst mått av rutinmässig sekretsugning per dag är till godo för patienten trots avsaknad av sekret. Att arbeta utifrån nationella riktlinjer är säkert bra men det är också nödvändigt att respektive klinik med dess kategori av patienter förhåller sig kritisk och vid behov utfärdar lokala föreskrifter och rutiner. / In the daily care of patients with endotracheal tube and tracheal cannula who receive mechanical ventilation, unexpected signs of airway occlusion were noticed.The aim of this literature review with an intention to systematic method was to indentify described suction techniques to secure free airway. The findings show a benefit using a curved suction catheter tip to reach a specific lung and that a closed suction system is not more effective than an open system considering amount of secretion removed and number of suction passes. Further the findings show that despite the lack of secret a matter of routine suctioning is important and will be good for the patient. It is of great value to follow national guidelines but it is necessary and up to each and every clinic, according to their specific category of patients, to make their own judgement if local directions and routines have to be made.

Bakgrund: På intensivvårdsavdelningar finns olika rutiner kring huruvida endotrakealtubens position hos intuberade skall skiftas eller bibehållas i samma mungipa, då sidbyten kan leda till allvarliga komplikationer. Rutinen vid CIVA har varit att byta endotrakealtubens position på alla intuberade patienter en gång per dygn. Varken rutinen med skifte samt bibehållen position har utvärderats. Syftet med studien är att undersöka oralt intuberade patienters munhälsa vid bibehållen position av endotrakealtub under vårdtiden. Metod: Studien är en kvantitativ deskriptiv tvärsnittsstudie. Ett protokoll utformades för att undersöka hur stor andel av patienterna som får tryckskador i munnen med bibehållen tublägesposition. Resultat: Av totalt 85 oralt intuberade patienter utvecklade 10 rodnad och 7 sår medan 68 hade helt intakt slemhinna. Flest nyupptäckta sår uppkom efter 3-4 dagars intubering medan rodnader var jämnt fördelat. Slutsats: Endast ett fåtal patienter utvecklade tryckskador. Rutinen att bibehålla endotrakealtuben i samma position lämpar sig på patientkategorin på CIVA eftersom medelvårdtiden för intuberade är 3,2 dagar och flertalet extuberas under de 3 första dagarna. Klinisk betydelse: Studien ligger till grund för CIVA:s ändrade rutin att bibehålla endotrakealtubspositionen i samma mungipa och skulle på sikt kunna bidra till att minska samhällskostnaderna genom att reducera förekomsten av VAP och därmed patientvårdtiden / Background: Intensive care units have different routines whether the endotracheal tube position should be shifted or maintained in the same corner of the mouth. Repositioning of the tube can lead to serious complications. The routine at CIVA has been to change the endotracheal tube position in all intubated patients once per day. None of the routines have been evaluated. The objective of this study is to examine the oral health of intubated patients with maintained tube position. Method: The study is a quantitative descriptive cross-sectional study. A protocol was designed to examine the proportion of patients receiving pressure sores in the mouth. Results: Of a total of 85 orally intubated patients, 10 developed redness and 7 wounds while 68 had intact mucosa. The majority of the newly discovered sores occurred after 3-4 days of intubation. Conclusion: Only a few patients developed pressure sores. The routine to maintain the endotracheal tube in the same position is suitable for the patient category at CIVA since the average length of stay for intubated is 3.2 days and the majority were extubated during the first 3 days . Clinical significance: This study is the basis for CIVA's changed routine to maintain the endotracheal tube position in the same corner of the mouth and could eventually help to reduce the costs for society by reducing the incidence of VAP and thus patient care period.

Syfte: Att undersöka huruvida patienterna upplever det postoperativa förloppet avseende smärta i hals, heshet, smärta vid sväljning samt generellt obehag beroende på om endotrakealtub (ETT) eller i-gel supraglottic airway device (SAD) använts i samband med generell anestesi vid elektiv kirurgi. Metod: I denna kvantitativa tvärsnittsstudie samlades informationen in på formulär. Parametrarna skattades av patienterna med hjälp av visuell analog skala (VAS). 60 patienter tillfrågades konsekutivt till studien och 13 föll bort vilket resulterade i 47 patienter som fullföljde studien. Resultat: Gällande graden av smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag postoperativt så skattade sammanlagt sju deltagare i grupperna med ETT och i-gel ett VAS värde över 3. Patienter som haft ETT upplevde signifikant mer heshet, och sväljsvårigheter än patienter som haft i-gel. Slutsats: Denna studie visar att patienter som får ETT eller i-gel skattar sina besvär avseende smärta i hals, heshet, sväljsvårigheter och allmänt obehag i en låg frekvens. Dessutom påvisas att majoriteten av de som skattar besvär gör detta i de lägre segmenten av VAS skalan. / Aim: To examine how patients perceive the postoperative recovery in regards of pain in the throat, hoarseness, dysphagia, and general discomfort due to the endotracheal tube (ETT) or the i-gel supraglottic airway device (SAD) used in general anaesthesia during elective surgery. Method: This quantitative cross-sectional study gathered information on forms. The parameters were estimated by patients using visual analogue scale (VAS). 60 patients were asked consecutively to the study and 47 patients completed. Results: The level of pain in the throat, hoarseness, dysphagia and general discomfort post-operatively were estimated by a total of seven participants in the group with ETT and i-gel as higher VAS values than 3. Patients with ETT perceived significantly more hoarseness and dysphagia than patients with i-gel. Conclusion: This study shows that patients with ETT or i-gel estimates their complaint regarding pain in the throat, hoarseness, dysphagia and general discomfort in a low frequency. It also demonstrates that the majority of those who estimate these parameters do so in the lower segments of the VAS scale.

Bakgrund: Syrgas används liberalt hos vuxna endotrakealt intuberade patienter peroperativt för att ge en skyddande marginal mot livshotande hypoxi. Ett överskott av syrgas kan dock öka risken för allvarliga biverkningar med en potentiellt negativ påverkan på både morbiditet och mortalitet. Vilken mängd syrgas som skall användas peroperativt är en omdiskuterad fråga i forskningsvärlden där RCT och metaanalys-studier kommer med motstridiga uppgifter om vad som faktiskt är det optimala oxygenmålet peroperativt. Motiv: Det finns meningsskiljaktigheter kring peroperativ oxygenering där nuvarande forskning om vad som är det optimala för patienten skiljer sig från studie till studie. Författarna av denna studie anser att det behövs en djupare förståelse av den ansvariga anestesisjuksköterskans erfarenheter och tankar kring peroperativ oxygenering, framförallt då det saknas evidens att luta sig mot. Syfte: Att beskriva anestesisjuksköterskors tankar och erfarenheter av peroperativ oxygenering hos vuxna endotrakealt intuberade patienter. Metod: Individuella semi-strukturerade intervjuer genomfördes med anestesisjuksköterskor (n=10) på två olika sjukhus i mellansverige. En kvalitativ innehållsanalys användes för att bearbeta och analysera datan. Resultat: Analysen genererade tre huvudkategorier; En snäv balansgång - Att undvika hypoxi och hyperoxi, Upprätthållande av en patientsäker ventilation är ett mål och Vad är den optimala FiO2-nivån? En vilja om att arbeta evidensbaserat. Konklusion: Det är en pågående debatt internationell om vad den optimala målnivån av peroperativ FiO2 är. Med anledning av det oklara evidensläget visade det sig att anestesisjuksköterskorna arbetar efter beprövad erfarenhet när peroperativ FiO2 ställs in till patienten. De målnivåer av FiO2 som anestesisjuksköterskorna använder innehåller en säkerhetsmarginal för hypoxi och hänsyn tas till patientens sjuklighet. Rutinmässig hyperoxi förekommer inte och höga nivåer FiO2 likställs med ökad risk för komplikationer. Vidare forskning inom ämnet behövs som stöttning för patientansvarig anestesisjuksköterska i dess dagliga arbete. / Background: Oxygen is used liberally in adult endotracheal intubated patients intraoperative to provide a protective margin against life-threatening hypoxia. A surplus of oxygen can however increase the risk of serious side effects with a potentially increased long-term mortality. The use of oxygen intraoperative is a highly debated question in the scientific community, where RCT and metaanalysis studies are producing contradictory results about what the optimal oxygenation target intraoperative really is. Motive: There is a disagreement about intraoperative oxygenation where the current evidence about what the optimal target for the patient really is; this varies from study to study. The authors of this study thereby consider that there is a need for a deeper understanding of the responsible nurse anesthetist’s experiences and thoughts on intraoperative oxygenation; above all when there is no definitive evidence to lean on. Aim: The aim of this study was to describe nurse anesthetists’ thoughts and experiences of intraoperative oxygenation at adult patients who are endotracheal intubated. Methods: Individual semi-structured interviews were conducted with nurse anesthetists (n=10) at two different hospitals in the middle of Sweden. Qualitative content analysis was used to process the data. Result: The analysis generated three main categories; A narrow balancing act – To avoid hypoxia and hyperoxia, Maintaining patient-safe ventilation is a goal and What is the optimal level of FiO2? A desire to work evidence-based. Conclusion: There is an ongoing debate internationally about what the optimal target level of intraoperative FiO2 is. Due to the unclear state of evidence, it turned out that the nurse anesthetists work after proven experience when intraoperative FiO2 is set for the patient. The target levels of FiO2 used by the nurse anesthetists contain a margin of safety for hypoxia and the patient's morbidity is taken into account. Routine hyperoxia does not occur and high levels of FiO2 are equated with an increased risk of complications. Further research is needed in the subject to support the nurse anesthetists responsible for the patient in their daily work.