De flesta av Sveriges avloppsreningsverk byggdes under den senare halvan av 1900-talet, vilket var en period då byggnaders uppvärmningsbehov vanligtvis tillgodosågs genom förbränning av fossila bränslen. Järvsö avloppsreningsverk är ett exempel på ett reningsverk som än idag använder olja för uppvärmning. Följande examensarbete har därför syftat till att minimera oljeanvändningen vid verket, genom att studera ett antal energieffektiviseringsåtgärder och en alternativ uppvärmningslösning. Målet har varit att presentera kostnad- och energieffektiva lösningar till Ljusdal Vatten som äger och ansvarar för driften av reningsverket, för att minimera oljeanvändningen. Arbetet består av två delar, där den första delen behandlade energisimuleringar i simuleringsprogrammet IDA ICE. I programmet simulerades åtgärdsförslag indelade i tre kategorier: byggnaden, ventilationssystemet och en kombination av dessa åtgärder. Att ersätta luftbehandlingsaggregat med ett nytt aggregat visade sig ha hög energieffektiviseringspotential medan åtgärder kopplat till byggnaden hade en liten påverkan på värmebehovet. I den andra delen av arbetet utfördes en fallstudie där ett antal värmepumplösningar och en pelletspanna bedömdes utifrån en förenklad multikriterieanalys i två steg. I första steget bedömdes respektive alternativ utifrån fyra kriterier: självständighet, driftsäkerhet, tidsbehov samt lämplighet. I det andra steget beräknades minskningen av koldioxidekvivalentutsläpp vid byte av värmekälla och en investeringskalkyl, inkluderande återbetalningstid och livscykelkostnad, utfördes. De utvalda alternativen poängsattes och utifrån det fick bergvärme högst totalpoäng och rekommendationen till Ljusdal Vatten var därför att investera i denna lösning. Samtidigt gav resultatet av arbete att samtliga studerade alternativen var ekonomiskt lönsamma. Resultatet visade även att ett byte av luftbehandlingsaggregat och uppvärmningslösning är kostnadseffektivt och dagens oljeanvändning kan med fördel ersättas med en alternativ, fossilfri, energibärare. / Most of the Swedish wastewater treatment plants were built during the second half of the 20th century when the heating demand was supplied by burning fossil fuels. Järvsö wastewater treatment plant is an example of a building that still uses fossil oil for heating. This master thesis aimed to minimize the usage of oil at the plant, by studying energy efficiency measures and an alternative heating solution. The goal was to present a cost- and energy-efficient solution to Ljusdal Vatten, which owns and operates the treatment plant, to minimize oil use. The project was divided into two parts, where the first part included energy simulation performed in the simulation software IDA ICE. In the program different efficiency measures categorized into three categories: building, ventilation system, and a combination of these measures were studied. The heating demand was highly affected by replacing the air handling unit with a new unit. Measures connected to the building, however, had a low effect on the demand. During the second part of the project, a case study was carried out where several heat pump solutions and a pellet boiler were assessed based on a simplified multi-criteria analysis in two steps. Initially, the respective alternatives were assessed based on four criteria: independence, reliability, time requirement, and suitability. Secondly, the reduction of carbon dioxide equivalent emissions which a switch of heat source was calculated, and an investment calculation, including the payback time and life cycle cost, was performed. The interesting alternatives were ranked, and the geothermal heat pump received the highest score. The recommendation to Ljusdal Vatten was to invest in this technology. Furthermore, the result showed that all studied heating sources were profitable investments. The thesis conclude that a change of the air handling unit and heating solution is cost-effective and can be applied to replace the current oil use with an alternative fossil-free energy carrier.

År 2004 infördes EU:s ramdirektiv för vatten i svensk lagstiftning vilket har inneburit att vattendragets funktion som vandringsväg för fisk behöver upprätthållas eller säkras, även efter att dammar byggts. För vattenkraftverksdammar kan detta ske genom att dammarna rivs eller förses med olika typer av anordningar för passage upp- och nedströms dammen. Vid Sikfors vattenkraftverk finns en ledarm för att leda smolten till ett utskov för passage nedströms dammen. Studier har dock visat att smolten dör i för stor utsträckning vid passage via utskovet, och projektets syfte har därför varit att ta fram en modell för flödet över utskovet. Modellen har ställts upp för tre volymflöden, 18, 30 och 59 m3/s och vattendjup, vattenhastighet och flödesbeteende har analyserats för volymflödena.  Geometrin en bit uppströms dammen, luckan och skibordet byggdes upp i Designmodeler utifrån ritningar. För att underlätta simuleringarna delades geometrin i två delar, där den första delen innefattar geometrin en bit uppströms dammen samt luckan medan den andra geometrin innefattar skibord och uppkastare och nedslagsplats. Simuleringen gjordes i ANSYS CFX och vattenytan modellerades som en fri yta med luft och vatten som fluider i modellen. Luckans öppning varierades med volymflödet, utifrån data från vattenkraftverket.  Det lägsta vattendjupet över luckan blev 5 cm vid slutet av luckan för ett volymflöde på 18 m3/s, medan för 30 m3/s blev det lägsta vattendjupet 10 cm vid slutet av luckan. Den högsta vattenhastigheten över luckan blev 8,5 m/s för 30 m3/s i mitten av luckan medan samma hastighet blev 8,3 och 8,9 m/s för volymflöde på 18 respektive 59 m3/s.  För skibordet blev det lägsta vattendjupet 15 cm och 30 cm för 18 respektive 30 m3/s. Vattenhastigheten för samtliga volymflöden för skibordet överstiger 12 m/s, vilket är den högsta rekommenderade hastigheten för nedströmspassage. För 30 och 59 m3/s kastas vattnet över ingången till fisktrappan, medan för 18 m3/s påverkas flödet vid ingången utav flödet från utskovet. Vattendjupet för 30 m3/s borde vara tillräckligt för att smolten inte ska få skrapskador, medan 18 m3/s kan vara för lågt volymflöde. Ingen tendens för virvlar eller turbulens syns för luckan eller skibordet för något volymflöde, så flödesbeteendet borde inte vara ett problem för smolten. Vattenhastigheten för skibordet överskrider den högsta rekommenderade hastigheten, men hastigheten är inte mycket högre än rekommenderat och under en kort period, så det borde inte vara den enskilda orsaken till smoltens låga överlevnadsgrad.    Den numeriska modellen har ställts upp för tre volymflöden, och kontrollerats mot teoretiska beräkningar och mot parametrar för meshkvalitet, som visar att modellen är bra uppställd. Analysen har visat att vattendjup och vattenhastighet är beroende av volymflödet över utskovet, och att skillnaden är större för vattendjupet. Flödesbeteendet visar ingen tendens till turbulens eller virvlar, och flödesbeteendet följer ett typiskt beteende för kanalströmning.

Detta examensarbete har syftat till att minska Norrmejeriers energi-och vattenanvänd­ning genom att nyttja ljumvattnet. Ljumvatten är kommunalt vatten som används för processkylning vid förädling av grädde och fil. Ljumvattnet, 100 m3 per dag, värms då upp till 33◦C innan det förs till dagvattennätet. Generellt sett är ljumvattnet rent efter kylningsprocessen men om läckage uppstått är ljumvattnet förorenat.  Inledningsvis genomfördes kartläggningar över anläggningens energi-och vattenanvändning under 2020. Dessa har baserats på en kombination av uppmätta värden och generella antaganden, vilket ger en användbar uppskattning om energi-och vattenanvändningen inom anläggningen. På grund av större möjligheter att använda uppmätta värden för vattenkartläggningen har denna något högre tillförlitlighet än energikartläggningen.  Utifrån kartläggningarna har olika åtgärder för nyttjandet av ljumvattnet identifierats. Dessa åtgärder har analyserats baserat på genomförbarhet, potential, risker, intresse och kunskap. Utifrån denna analys har sex stycken studerats närmare genom beräkningar och simuleringar samt ekonomisk kalkyl och känslighetsanalys.  Tre av dessa åtgärder ersätter kommunalt vatten: spädning av ångkondensat, för-och mellanskölj i diskcentralerna samt rengöring av lastbilar. Totalt genererar dessa åtgärder en vatten-och energibesparing på 9,2% respektive 0,7%. Återbetalningstiden varierar mellan 9-12 år med 10% kalkylränta. Implementering av dessa tre åtgärder rekommenderas då resursbesparingen är relativt hög och de risker som finns är hanterbara.  Vidare har det undersökts att värmeväxla ljumvattnet för att nyttja energin. Två an­vändningsområden som identifierats är att värma oljetanken samt smälta snö och is med ett markvärmesystem. Varmhållning av oljetanken genererar en energibesparing på 0,1% och återbetalningstiden är över 25 år. I och med den långa återbetalningstiden och att Norrmejerier har som mål att vara fossilfria till 2030 rekommenderas inte denna åtgärd. Ett markvärmesystem skulle förbättra arbetsmiljön samt minska halkrelaterade skador och materialskador. Dock krävs det att systemet stödvärms med ånga under ungefär 200 timmar per år vid extremt väder. Denna lösning skulle ta vara på ljumvattnets energi men även öka anläggningens energianvändning. I och med detta rekommenderas inte denna åtgärd ur ett energiperspektiv.  Slutligen har det undersökts att helt ersätta ljumvattensystemet med en återcirkulerande krets. En kylvärmepump används för att nyttja värmen från processkylningen och en implementering skulle ge uppemot 20% vattenbesparing och minst 1,2% energibesparing. Denna åtgärd är i ett tidigt stadie, osäkerheterna är stora och systemet är inte optimerat utifrån anläggningens behov. I och med detta rekommenderas det att systemet undersöks vidare då stor potential finns.

<p>Distanspresentation.</p>

Vårt ständigt ökande energibehov tillsammans med att de fossila bränslelagren sannolikt inte räcker länge till gör att nya och koldioxidneutrala energikällor är viktigare än någonsin. Kraftvärme producerad med biomassa är ett utmärkt alternativ för produktion av grön el och fjärrvärme för att värma våra hem. Idbäckens kraftvärmeverk i centrala Nyköping förser ca 95% av Nyköping med fjärrvärme via kraftvärmepannan panna 3 och de fastbränsleeldade hetvattenpannorna panna 1 och 2. Panna 3 eldas primärt med returträflis och panna 1 och 2 med skogsbränslen. Under en längre tid har panna 3 visat ett lägre utbyte från inköpt bränsle till producerad energi. Förväntat utbyte eller totalverkningsgrad ligger kring 85% exklusive. rökgaskondensering för denna typ av anläggning, det verkliga utbytet ligger kring 76-81% de senaste åren. Detta projekt utfördes på uppdrag av Vattenfall BU Heat Sweden i ett försök att kartlägga vart förlusterna uppstår och bestämma det teoretiska energiutbytet mellan inköptbränsle och producerad energi. Därför har verkningsgrad för panna 3 och tillhörande ångsystem utvärderats för att säkerställa att förlusterna inte uppstår på anläggningen. Efter detta har förluster som inte kan förklaras med pannans och ångsystemets verkningsgrad försökt kartläggas. Dessa förluster utanför anläggningen har misstänkts bero på nedbrytning av bränslet under lagring vilket orsakar förluster av torrsubstans och därav brännbart material.  Pannans verkningsgrad har studerats under perioden Januari 2020 till och med Mars 2020 för att få en uppfattning om pannans prestanda den senaste tiden. Pannans verkningsgrad bestämdes till 88,2% under perioden, ångsystemets verkniningsgrad bestämdes till 95,3% under samma period. Kombinerat ger det en totalverkningsgrad på 84,0% vilket ligger i linje med det förväntade. Det teoretiska energiutbytet, vad kvoten mellan producerad energi och tillfört bränsle borde vara utifrån bestämda förluster ligger ca 2%-enheter högre på 86,1% under motsvarande period. Det saknas alltså flera %-enheter ner till det verkliga utbytet på 76-81%. Tre specifika driftfall har också studerats under låg, medel och hög last för att se när anläggningen är som mest effektiv. Utredningen visar att pannan och ångsystem är som mest effektiv vid hög last då trenden är att totalverkninggraden ökar med ökad last. De kvarstående förlusterna har inte kunnat kartläggas till fullo. En massbalans avseende aska in till, och ut från anläggningen har gjorts. En stor skillnad har noterats där aska ut från anläggningen är ca dubbelt så stor som den förväntade, vilket kan bero på att askhalten i inkommande bränsle är högre än vad bränsleanalyserna indikerar. Ett försök att kartlägga lagringsförluster har gjorts genom att jämföra inköpt bränsle med vad som faktiskt vägts in vid anläggningen där en viss skillnad har identifierats. Stora skillnader i enstaka bränsleleveranser gör det svårt att dra någon slutsats av detta men visar på osäkerheterna som finns kring bestämning av inköpt energi. En känslighetsanalys gjordes där det konstaterades att en felaktig bestämning av bränslets vikt utgör den känsligaste variabeln vid bestämning av det faktiska energiutbytet. En utökad provtagning har gjorts på ett bränsle som lagrats ca 7 veckor innan förbränning. Proverna visar på viss nedbrytning och försämring av bränslekvaliteten genom en ökad fukt- och askhalt samt att värmevärdet minskat under lagringen, vilket kan vara en del av orsaken till det låga utbytet de senaste åren. Fler provtagningar bör göras före och efter lagring av bränslet för att få ett större underlag till vad som händer med bränslet under lagring då detta inte är helt klarlagt för returträ. Detta tillsammans med att följa upp skillnaderna mellan köpt bränsle och invägt på Idbäcken så kan kanske det låga energiutbytet förklaras.

Två år efter att bostadsrättsföreningen Backadalen gjorde en investering i bergvärme för sina lägenheter på Hisingen, Göteborg, startades ett pilotprojekt vid namn Smart Heat. Syftet med Smart Heat är att drifta borrhål och värmepumpar på ett så kostnadseffektivt sätt som möjligt. Detta görs genom att den billiga värmen som finns på sommaren lagras som bergvärme och används under den kallaste delen av året med hjälp av värmepumpar. Denna rapport tittar på hur optimal en Smart Heat installation kan bli men behandlar endast investering i värmepumpar och borrhål, med begränsningen att temperaturen i borrhålen är mellan 5 till 40◦C. En systemdesign ritades upp och genom linjärprogrammering i MATLAB så optimerades driftningen av borrhål och värmepump utifrån givna indata och antaganden. Denna optimering användes sedan i mjukvaran Earth Energy Design för att simulera temperaturen och ta fram storlek på borrhålslager. Tre olika konfigurationer av effekt och volym på borrhålssystem valdes och undersöktes. Antalet borrhål blev 252, 187 respektive 91 och dessa täcker 90%, 66% respektive 35% av det totala värmebehovet från november till april, exkluderat varmvattenbehovet. Driftnyttan, dvs skillnaden mellan att endast använda fjärrvärme och att kombinera fjärrvärme och borrhål, blev 1,55 MSEK, 1,12 MSEK och 0,58 MSEK. Investeringskostnaden som till 67% bestod av värmepumpskostnaden blev 46, 34 och 17 MSEK, vilket gav en återbetalningstid på runt 50 år för en kalkylränta på 2% för alla tre konfigurationer. Utifrån analysen i denna rapport så dras slutsatsen att en sådan investering med låga temperaturer i borrhålslagret inte själv är ekonomiskt genomförbar. En investering i borrhål och värmepump borde däremot jämföras med andra energikällor vid utbyggnad av områden utan redan fungerande fjärrvärmenät eller annan värmekälla. Ekonomiskt så är kostnaden av värmepump det som påverkar resultatet mest. Möjliga åtgärder för att sänka kostnaden av en sådan investering är en högre temperatur i borrhålen och en lägre framledningstemperatur till bostäderna, vilket gör värmepumpar mindre nödvändiga för systemet. För de tre olika scenarierna i denna rapport så kan ingen slutsats dras att fjärrvärmesystemets effektbalans skulle påverkas på ett negativt sätt. Avslutningsvis så är bergvärme kombinerat med fjärrvärme en lösning som borde undersökas vidare och den kan vara en viktig del för att uppnå en högre mängd förnyelsebar energi på energimarknaden. / In 2017, two years after the housing association Backadalen made an investment in geothermal heat for 20% of its apartments in Hisingen Gothenburg, a pilot project called Smart Heat was started. The purpose of Smart Heat is to operate boreholes and heat pumps in the most cost-effecient way possible. This means that the cheap heat that is available in the summer is stored as geothermal energy and used during the coldest part of the year with the help of heat pumps. This report looks at how an optimal Smart Heat installation can provide the best profitablility. This thesis is limited to a temperature in the boreholes at 5 to 40 degrees and only deals with investments in heat pumps and boreholes. A system design was drawn up and then optimized on given input using linear programming in MATLAB. This optimization was then used in the program Earth Energy Design to simulate the temperature and derive borehole layer size. Three different configurations of power and capacity of borehole systems were selected and investigated. The number of boreholes were 252, 187 and 91, which covers 90%, 66% and 35%, respectively, of the total heat demand from November to April, excluding the hot water requirement. The operating benefit, i.e. the difference between using only district heating and combining district heating and boreholes, was 1.55, 1.12 and 0.58 million SEK. The investment cost, whereof 67% consisted of the heat pump cost, was 46, 34 and 17 million SEK, giving a payback time of around 50 years at a discount rate of 2% for all three configurations. The conclusion is that an installation like Smart Heat with limited temperatures in the boreholes is not by itself economically feasible. On the other hand, an investment in boreholes and heat pumps should be compared with other energy sources and further investigated in the development of areas without already functioning district heating networks or other renewable heat sources. Economically, the cost of a heat pump impacts the result the most. Some options for reducing the cost of such an investment is through a higher temperature in the boerholes and a lower supply temperature to the houses. By changing these temperatures, the heatpump will be less necessary to the system. For the three different scenarios in this report, the power balance of the district heating system would not be adversely affected. Finally, geothermal heat combined with district heating is a solution that should be investigated further and which can be an important part of achieving a higher amount of renewable energy in the energy market.

Parkerade flygplan varmhålls med hjälp av förvärmd luft som tillförs planen med PCA-aggregat (Preconditioned Air). Då denna luft ventileras direkt ut igen följer ca 70% av den tillförda effekten med. I syfte att ytterligare energieffektivisera det system som Smart Climate Scandinavian AB har utvecklat undersöks i detta arbete möjligheten att återvinna en del av effekten genom att leda tillbaka luft till PCA-aggregatet.   För att undvika stora effektförluster i kanalen för återluften rekommenderas en isoleringstjocklek på minst 14mm. Beräkningar visar att det är möjligt att minska effektbehovet i PCA-aggregatets värmebatteri med 20 respektive 40% när 1/3 eller 2/3 av det totala tillförda luftflödet återvinns. Hur stor mängd återluft som kan tillämpas bestäms av utetemperaturen och det faktum att en del av luften i de flesta fall måste passera ut genom andra ventiler som inte är anslutna till återluft. Dessa känsliga utrymmen förses med temperaturmätare för att möjliggöra maximal återvinning.   Under flygning ansamlas fukt från passagerare i planet. Det är oklart var och i vilken form merparten av fukten finns och därför även i vilken takt den avges till luften, men önskvärt är att planet torkas ur. Med det luftflöde som kan tillhandahållas av PCA-aggregatet blir luftgenomströmningen tillräcklig för att sänka RF i kabinen från 60% till 40% på 45 minuter. Detta även med 1/3 eller 2/3 återluft samt ett antaget fukttillskott på 1g/s. Fukten anses inte utgöra någon begränsning i dagsläget, då inga krav på uttorkning ställs. Med hygrometer i kabinen öppnas möjligheten för 100% återluft då den relativa fuktigheten nått önskat värde och ingen frysrisk föreligger. / Parked airplanes are kept warm with preheated air distributed to the plane through PCA-units (Preconditioned Air). As this air is vented directly to the outside after passing through the plane it brings approximately 70% of the input power with it. With the purpose to further improve the energy efficiency of the system Smart Climate Scandinavian AB has developed, this project examines the possibilities to recycle part of this power by returning air to the PCA-unit.   The duct leading the recycled air back to the PCA should have an insolation with a thickness of at least 14mm to prevent energy loss. Calculations show that it is possible to reduce the power requirement in the PCA´s heater with 20 or 40% when 1/3 resp. 2/3 of the total airflow is recycled. The possible amount of return air is determined by the outside temperature and the fact that part of the air in most cases must pass through other vents that are not connected to recycling.   During flight moisture from the passengers accumulates in the plane. It is not known in what form or where this moisture is and therefore also not in which pace it evaporates to the air. It is however desired that the moisture is dried from the plane. With the airflow the PCA can provide the relative humidity of the cabin air can be lowered from 60% to 40% in 45 minutes. This also applies if 1/3, 2/3 of the total airflow is recycled or even with a moisture addition of 1g/s. The moisture is not considered a limitation since no demands on drying are made. With a hygrometer placed in the cabin there is a possibility of 100% recycling when the desired relative humidity of the air is met and there is no risk of freezing.

Boliden Mineral AB - Boliden Mines is a company that carries out continuous improvement work in the energy and environmental area. During this degree project, the possibility of making use of waste heat from the mine water that is pumped out of the Renström mine was evaluated. The possibility of making use of the heat from the mine water is interesting as the water that is pumped up maintains a stable temperature between +8 degrees to +20 degrees. This provides a suitable heat source for heat pumps by extracting the heat using heat exchangers or collectors. The purpose of this thesis has been to investigate which type of solution between collectors and heat exchangers is technically and economically most advantageous. The cases reviewed are to either invest in components for the existing heat pump, which is located next to the collection basin, in the old treatment plant, or to invest in a new facility in connection with the fire dam. Reviews to determine alternative collectors and heat exchangers were carried out on a theoretical basis. The review was based on the fact that collectors and heat exchangers must be durable, easy to disassemble and easy to maintain. Through economic analyzes and discussion with various companies and suppliers, three different collectors and three different heat exchangers respectively were determined as possible solutions. Conclusions were extracted from these components for the various cases. The conclusion that can be drawn for the existing case of the existing heat pump located adjacent to the collection pond, the old treatment plant, is that an installation of two Geek kooil collectors is the most economically beneficial investment. The company also chose to invest in this option.For the case of a new facility in connection with the fire dam, the result is presented depending on the investment in the number of heat pumps, where the payback times vary between the different investment options. The payback time of the collectors and heat exchangers varies between 3 to 8 years depending on the number of heat pumps or collectors.Conclusion given from both the existing case and the case of a new plant gave that from the point of view of the collectors, the Geek kooil collector was the better option, both for the existing heat pump and for a new installation of one, two or three heat pumps. A Geek kooil collector gave an investment cost per kW between SEK 3813 and 2647/kW. For the heat exchangers, the plate heat exchanger from Alfa laval was determined to be the better option for a new installation of both one, two or three heat pumps. The plate heat exchanger from Alfa laval gave an investment per kW of SEK 360/kW, which is lower than the comparative alternatives.

I Sverige finns det cirka 2,7 miljoner lägenheter i flerbostadshus, varav merparten är byggda innan 1980 med sämre energiklasser. Till följd av nya hållbarhetskrav från myndigheter kopplat till energiprestanda är det troligt att flerbostadshus i större utsträckning kommer utrustas med solceller och värmepumpar vid renovering. I dagsläget är fjärrvärme (FJV) den vanligaste energikällan i flerbostadshus. I detta examensarbete undersöks med hjälp av simuleringar i PVsyst (Photovoltaic systemsimulation software), ett kombinerat system med FJV, frånluftsvärmepump (FVP) och solceller i ett flerbostadshus ur en ekonomisk synvinkel. En känslighetsanalys på inköpspriser och priser på såld solel görs på uppdrag av bostadsföretaget AB Stora Tunabyggen. Syftet är att ge svar på när det är lönsamt att enbart använda FJV till fastigheten i Borlänge, jämfört med en kombination av FVP och FJV. Det är fyra scenarion som simuleras. Det första scenariot simulerar enbart FJV med solceller och fastighetens elbehov utan FVP. Det andra och tredje scenariot simulerar en FVP med solceller och värmefaktor 2,5 respektive 3,0 med fastighetens totala elbehov. Det fjärde scenariot är identiskt med scenario 2 (S 2), men med tidsstyrning. Valet av värmefaktor är den största felkällan, där beräknade värmefaktorer för år 2021 för fastigheten använts som utgångspunkt. Solelen som används av fastigheten har antagits vara gratis,vilket talar till FVP nackdel om egenanvänd solel i stället påförts en kostnad. Resultatet bygger på jämförelser av totala kostnader för fastighetens energi, där scenario 1 (S 1) med FJV jämförs med scenario 2–4. I perioden juni – augusti är det fördelaktigt med FJV oavsett priser på el, då fjärrvärmepriser är låga och såld solel gör det lönsamt. För övriga månader, påverkar kostnaden för inköp av el brytpunkten mest, som varierar mellan 0,5 – 1,3 kr/kWh (exkl. moms, skatt och elnätsavgifter) beroende på scenario och månad. Anledningen är att överproduktionen är liten i förhållande till inköpt energi i scenario 2 – 4 dessutom är grundkostnaden för inköpt el högre med elnätsavgifter och skatter. Slutsatsen ur ekonomisk synvinkel, är att byggnaden bör använda FJV juni – augusti. Övriga månader kan AB Stora Tunabyggen titta på resultatet av känslighetsanalysen och välja ett scenario som bedöms troligt.

The aim of this master thesis is to develop a suggested methodology for how to use Mavenoid infrastructure to improve customer support of DEFA EV chargers. Mavenoid is a company that helps other companies automate customer support, especially troubleshooting. This is done with Mavenoid models, interactive selfhelp tools that guide end users without technical knowledge through the troubleshooting process. Mavenoid models provide value both by deflecting cases (the end user solves the problem on their own using the model) and triaging cases (collect relevant information about the problem before escalating the case to a human support agent) The main methodology to develop a suggested methodology was learning by doing, using the suggested methodology to actually implement Mavenoid models available to end users on DEFA’s home page. This was complemented with a literature review, interviews and data analysis from model usage. The suggested methodology is to iteratively follow the steps of deciding which models to build, make priorities within these models, build the models, analyze their performance and continuously improve the models. To decide models, carefully evaluate DEFA’s support situation to decide where Mavenoid models would have the greatest impact. Force yourself to make quantitative assumptions to estimate a payback time for each possible model. For each model, carefully prioritize what to include and where the focus should be using estimates of frequency, value and time to model. Build the models to maximize deflection and triage and minimize abandoned sessions. Collect and analyze data from model usage and use this information to improve the models. To prioritize between possible improvements, force yourself to make quantitative assumptions of value and time to model and rank improvements by payback time. Limit the improvements you make either by time available or desired payback time. The potential business opportunity between Mavenoid and its customers is more attractive the more support cases the customer has and the larger fraction of end users that use Mavenoid. The business opportunity varies greatly with assumptions that are very difficult to estimate accurately at the early stages of a Mavenoid implementation. This indicates that Mavenoid models should be implemented step by step and assumptions updated when more data is available. Implementing Mavenoid models can be both positive and negative from a sustainable development perspective. They could encourage people to repair products instead of replacing them, scale renewable energy technology faster and remove boring and repetitive tasks from support staff. On the other hand, they might not be appreciated by all end users, could lead to increased electricity consumption and potential unemployment for support staff. Being about a largely unresearched topic, the results in this thesis are relatively subjective. This suggested methodology was used and proved to work to implement Mavenoid models for DEFA EV charging stations but it should be seen as one possible methodology, not the confirmed best methodology. / Syftet med detta examensarbete är att utveckla en metodologi för hur Mavenoids teknologi kan användas till att förbättra kundsupporten för DEFAs elbilsladdare. Mavenoid är ett företag som hjälper andra företag att automatisera kundsupport, särskilt felsökning. Detta görs med Mavenoidmodeller, interaktiva självhjälpsverktyg som guidar slutanvändare utan teknisk kunskap genom felsökningsprocessen. Mavenoidmodeller ger värde både genom att slutanvändaren löser problemet på egen hand genom att använda modellen (deflection) och genom att samla relevant information om problemet innan ärendet eskaleras till teknisk support (triage). Den huvudsakliga metoden för att utveckla metodologin var att lära genom att göra, faktiskt implementera Mavenoidmodeller och göra de tillgängliga för slutanvändare på DEFA: s hemsida. Detta kompletterades med en litteraturöversikt, intervjuer och dataanalys av hur modellerna användes. Den föreslagna metodologin är att iterativt följa stegen besluta vilka modeller som ska byggas, prioritera inom dessa modeller, bygga modellerna, analysera data från dem och kontinuerligt förbättra modellerna. För att bestämma modeller, utvärdera DEFAs supportsituation noggrant för att bestämma var Mavenoid-modellerna skulle ha störst inverkan. Tvinga dig själv att göra kvantitativa antaganden för att uppskatta en återbetalningstid för varje möjlig modell. För varje modell ska du noggrant prioritera vad du ska inkludera och var fokus ska vara genom att använda uppskattningar av frekvens, värde och tid att modellera. Bygg modellerna för att maximera deflection och triage och minimera övergivna sessioner. Samla och analysera data från modellerna och använd denna information för att förbättra modellerna. För att prioritera mellan möjliga förbättringar, tvinga dig själv att göra kvantitativa antaganden om värde och tid att modellera och rangordna förbättringar efter återbetalningstid. Begränsa de förbättringar du gör antingen utifrån tillgänglig tid eller önskad återbetalningstid. Den potentiella affärsmöjligheten mellan Mavenoid och dess kunder är mer attraktiv ju fler supportärenden kunden har och ju större andel slutanvändare som använder Mavenoid. Affärsmöjligheten varierar kraftigt med antaganden som är mycket svåra att uppskatta i början av ett projekt att implementera Mavenoidmodeller. Detta indikerar att Mavenoidmodeller bör implementeras steg för steg och antaganden uppdateras när mer data finns tillgängligt. Implementering av Mavenoid-modeller kan vara både positivt och negativt sett till hållbar utveckling. De kan uppmuntra människor att reparera produkter istället för att byta ut dem, skala upp förnybar energiteknologi snabbare och ta bort tråkiga och repetitiva uppgifter från teknisk support. Å andra sidan kanske de inte uppskattas av alla slutanvändare, kan leda till ökad elförbrukning och potentiell arbetslöshet för de som jobbar inom teknisk support. Eftersom examensarbetet handlar om ett relativt outforskat ämne är resultaten relativt subjektiva. Denna föreslagna metodologi användes och visade sig fungera för att implementera Mavenoidmodeller för DEFAs elbilsladdare men den bör ses som en möjlig metodologi, inte den bekräftat bästa metodologin.