Ensamkommande asylsökande ungdomar bär på stress som tar sig uttryck på olika sätt. Syftet med den här studien var att utröna hur personal, i det här fallet tolv respondenter som arbetar på fem olika HVB-hem främjar de ensamkommande ungdomarnas välbefinnande och om det fanns något specifikt förhållningssätt personalen arbetar efter för att hjälpa ungdomarna minska sin höga stress. För att få mer kunskap om detta har det genom att intervjua personal på HVB-hem undersökts hur ungdomarna generellt uppvisar hur de mår, hur de hanterar sin nya livssituation och vad det är som personalen gör konkret för att öka deras välmående. Analysen resulterade i temana tillit, omsorg och stöd. Med hjälp av personalen i form av en förutsägbar vardag som är präglad av rutiner och där personalen ständigt finns tillgänglig för att ge stöd i form av samtal, upplever personalen att de kan öka ungdomarnas välbefinnande. Denna studie ger ökad insikt om vikten av ett bra förhållningssätt för ett ökat välmående hos de ensamkommande ungdomarna på HVB-hem.   Keywords: unaccompanied asylum youth, stress, care, trust, support

Syftet med denna studie var att undersöka och analysera ensamkommande barn och ungdomars upplevelser av att ha bott på grupphem, då tidigare studier om grupphem inte fokuserat på ungdomarnas upplevelser. Studien fokuserar på grupphem i Skellefteå kommun, som tar emot ett förhållandevis stort antal ensamkommande barn och ungdomar, och ofta anses lyckas bra med sitt arbete med denna grupp. Studien är av kvalitativ karaktär och grundas på semistrukturerade intervjuer. I analysarbetet användes teorierna om KASAM, Symbolisk interaktionism samt Resiliens. Dessa teorier har på olika sätt varit till hjälp i arbetet med att tolka datamaterialet. De fyra respondenterna gav en bredd till materialet, eftersom syftet var att undersöka individuella upplevelser. Resultatet av intervjuerna visade att framför allt personalen och vilken relation ungdomarna hade till dem var viktig för upplevelsen av grupphem. I regel var respondenterna nöjda med den hjälp och stöd de fått av grupphemmen, men livet för dessa ungdomar var inte heller enkelt alla gånger.

Asylsökande barn med uppgivenhetssymptom var i 2000-talets början ett relativt okänt tillstånd men ansågs ändå vara en unik svensk företeelse eftersom den snabba ökningen som skedde under denna period aldrig har påträffats i något annat land. Det finns ingen vedertagen klassificering av tillståndet och flera symptom inryms inom olika diagnoskriterier. Nationell forskning menar att tillståndet inte kan förklaras med någon bakomliggande somatisk sjukdom, och att föräldramanipulation av barnen inte kunnat påvisas utan att fenomenet kräver multifaktoriella förklaringsmodeller. Vidare bör behandlingsarbetet ta hänsyn till barnets unika bakgrund, symptom och familjesituation samt fokusera på föräldrastöd eftersom föräldrarna spelar en viktig roll för barnets psykiska mående. Syftet med studien är dels att belysa hur kunskapsläget kring asylsökande barn med uppgivenhetssymtom ser ut vid en BUP-mottagning i norra Sverige, dels undersöka hur dessa barn och familjer behandlas inom verksamheten. Empirin samlades in med hjälp av semistrukturerade kvalitativa intervjuer med sju respondenter som ansågs ha god erfarenhet av BUPs arbete med asylsökande barn. Resultatet talar för att de viktigaste bakomliggande faktorerna till att asylsökande barn utvecklar symptom på uppgivenhet är barnets familjesituation, migrations- och asylprocessen, samt olika kulturella faktorer som påverkar vissa asylsökande familjer. Behandlingens inriktning bör fokusera på föräldrastöd eftersom tillståndet anses bottna i en familjeproblematik.

Sammanfattning Bakgrund: Antalet ensamkommande barn och ungdomar har ökat i Sverige och de flesta placeras på hem för vård eller boende (HVB-­hem). Inga riktlinjer för hur måltiderna ska organiseras vid HVB-­hem har hittats. Inspektionen för vård och omsorg skrev i en rapport att missnöje över maten på HVB-­hem förekommer bland ensamkommande barn och ungdomar. Syfte: Syftet var dels att undersöka hur måltider organiseras för ensamkommande barn och ungdomar på HVB-­‐hem i Sverige och dels utveckla den enkät som användes för framtida forskningsprojekt. Metod: En webbaserad enkät skickades ut till 101 slumpmässigt utvalda föreståndare vid HVB-­hem i Sverige, av vilka 55 svarade. En intervju med en föreståndare som fyllt i enkäten genomfördes också. Data från enkäten presenterades med deskriptiv statistik och intervjun analyserades genom att identifiera övergripande teman. Resultat: Måltider tillagades i de flesta fall på HVB-­hem, och i de fall där mat beställdes från extern leverantör var det vanligast att den kom från kommunal verksamhet eller catering. Personalen på HVB-­hemmen ansvarade för planering och tillagning av måltider. Det var vanligt att barn och ungdomar involverades i planering och tillagning och drygt hälften av föreståndare tyckte att det var viktigt att ge barn och ungdomar inflytande över måltidssituationen. De flesta föreståndarna tyckte att frågor som berör mat i stort sett fungerar bra, men några föreståndare angav att det inte fungerar bra. I intervjun identifierades två teman, komplexitet i enkäten samt tydlighet. Slutsats: Resultaten visade att föreståndare i stort sett tycker att organisationen av måltider fungerar bra på HVB-­hem, men det kunde förekomma problem med organisering av måltider. Mer forskning med större urval behövs för att undersöka om dessa resultat är representativa. / Abstract Background: An increase of unaccompanied children and adolescents has been seen in Sweden and most of them are placed in residential care homes (HVB-­homes). There are no guidelines on how the meals should be organized at the HVB-­homes. In a report from The Health and Social Care Inspectorate it was stated that complaints about food among the children and adolescents was common in HVB-­‐homes. Method: A web-­based questionnaire was sent to 101 randomly chosen HVB-­homes in Sweden of which 55 directors answered. An interview was also made with a director who had answered the questionnaire. Data from the questionnaire was presented with descriptive statistics and the interview was analyzed by identifying overall themes. Result: Meals were in most cases prepared at the HVB-­home, and if food came from an external company, it was most common to order from a municipality concern or from catering. The staff working at the home was responsible for planning and preparing the meals. It was also common that children and adolescents were involved in planning and preparing the food, and little over half of the directors thought it was important to involve them in the meal situation at the HVB-­home. Most of the directors thought that food related situations worked well, but some indicated that food related situations did not work well. Two themes were identified in the interview, the complexity and the clarity of the questionnaire. Conclusion: The results pointed out that organizing meals in general worked well at HVB-­homes, but problems related to the organization of meals could occur. Further research with larger sample is needed to examine if these results are representative.

Syftet med studien var att undersöka hur skolpersonal upplever sitt arbete med ensamkommande flyktingbarn mellan 12 och 19 år, i både högstadieskola och gymnasieskola vid två orter i norra Sverige. Frågeställningarna för studien berörde ämnen som attityder, integrering samt skolpersonalens upplevelser av sitt arbete och de ensamkommandes situation. Detta är en kvalitativ studie som bygger på sju semistrukturerade intervjuer som genomförts med personal från två skolor. Meningskoncentrering har varit inspirationen för att bearbeta de insamlade data vi haft. Resultatet visar att skolpersonalen upplevde sitt arbete med de ensamkommande flyktingbarnen som något viktigt och att en majoritet visade ett stort engagemang när det kom till arbetet med målgruppen. Ett ytterligare resultat visade att skolpersonalen bar på en stor arbetsbelastning, både i det praktiska arbetet i klassrummet men också en emotionell belastning. De upplevde att de ensamkommande barnen som motiverade och ambitiösa i skolan men också att många led av psykisk ohälsa. Personalen upplevde också att rätt resurser inte fanns att tillgå för att ge barnen rätt stöd i sin skolgång, något som visar sig gå emot både skolans värdegrund och lagrum. Integration var något alla intervjuade ansåg som viktigt men något som de upplevde svårt att få till i praktiken. I resultatet framgår också att skolan inte hade något specifikt arbete med attityder. Den intervjuade personalen tycktes även associera begreppet attityder till något negativt vilket gjorde att det främst framgick vilka negativa attityder eleverna vid vardera skola hade. En del av slutsatserna är att skolpersonalen kände att de saknade utbildning och kunskap för att arbeta med de ensamkommande barnen. Mängden utbildning som personalen fick hängde på deras egna engagemang. Arbetet med integration fungerade inte och något återkommande arbete med skolelevernas attityder fanns inte heller utformat. En ytterligare slutsats är att både skolpersonalen och de ensamkommande barnen för en orättvis kamp i det svenska skolväsendet på grund av att de rätta resurserna inte tillsats och detta har i sin tur lett till att barnen och personalen inte uppnått skolans mål.

The purpose of this study was to investigate what competence social workers have, don´t have and ask for in the work with unaccompanied children, how a lack of competence and guidelines has been compensated in the practical work and how the social workers view the future work with unaccompanied children. This has been done through eight semi-structured interviews with social workers who work with unaccompanied children. The result has been analyzed with help of the theoretical perspective globalization connected to social work and showed that none of the social workers felt not having the competence to work with the children. However, everyone mention one or more areas where they ask for competence development. The study showed that lack of education has been compensated through practical experiences, knowledge exchange with others and that guidelines now have been formed. The social workers thought that the amount of unaccompanied children will keep rising and to handle this there is a need for more resources but also competence development. The social work education is a general education and it is hard to get knowledge in all areas. Our study shows a need of the possibility of immersed knowledge after the education, but possibly even during the studies.

This is a qualitative study about unaccompanied refugee’s support that they can get from Social Services and Migration Board. It’s a survey that is made in Skellefteå Kommun by interviewing four professional workers, two at the Social Services and two at the Migration Board. The questions in this study deals with the social support and how age may affect this support. The study highlights the difference to arrive as an unaccompanied youth under the age of 18 years or to be of the legal age as defined in Sweden. The data in this study is collected by semi-structured interviews and was processed by content-analysis. The theories this study are based on is social support and models for integration. The discussion and analysis is about how age is an important part in a youth’s life and how important it is to get the right age right away. The conclusion is that the Migration board has to find ways to determine age as fast and safe as possible for the kids wellbeing. This study also shows that it is easier to come to Sweden as a kid than as a adult. Another conclusion, based on problems indicated by the Social Services about young individuals having to move around, is that such a phenomenon may create feelings of unsafely among the young ones.

Many children and adolescents up to the age eighteen come from other countries alone to Sweden to seek asylum. Sweden receives many unaccompanied children and the number of unaccompanied children is increasing every year. There are various reasons to why the unaccompanied children flee their homeland to come to Sweden. Many of the unaccompanied children come from countries such as Somalia, Afghanistan and Eritrea. The unaccompanied children’s families choose to send their children to Sweden to protect them from armed conflict and other social or political unrest going on in their homeland.  This essay aims to explore how the integration of the newly arrived unaccompanied children works in schools. The following questions in my survey I have assumed to achieve the purpose of this essay are, how does Annerstaskolan work to integrate the newly arrived unaccompanied students in school, how the staff at the accommodation, Vårljus, where the unaccompanied children live help these students integrate into school and how Huddinge municipality supports Annerstaskolan and other schools in Huddinge in their work to integrate the unaccompanied children. To achieve this purpose I have done qualitative research interviews and two days of structured non-participant observations in the preparatory class. The qualitative research interviews were conducted with the teacher in the preparatory class, Dan Fränkel, who is an officer in Huddinge municipality and Damir Tomic, who works at Vårljus accommodation.  Annerstaskolan is using the path that Peder Haug is describing as segregating integration (Haug, 1998). The option Annerstaskolan is using is that the child is being removed from the regular class and placed in a smaller group. The student is being removed from the regular class and placed into a preparatory class.

I mitt examensarbete har jag skrivit om fem nyanlända elever och hur deras skolstart i den svenska skolan ser ut. Det jag har intresserat mig för är vad som är deras drivkraft för att lära sigdet svenska språket. Många av dessa nyanlända elever saknar eller har en mycket bristfällig skolgång från sina tidigare hemländer. De elever som har deltagit i min studie är fem ensamkommande pojkar från Afghanistan. Dessa pojkar har bott i Sverige mellan två och tre år och talar en relativt god svenska. De har olika skolbakgrunder med sig från sitt hemland, två av dem har haft regelbunden skolgång i sju år, en har haft möjlighet till undervisning kortare perioder och de två övriga saknade all form av skolgång sedan tidigare. De tillfrågade pojkarna har en hög studiemotivation och ser sin skolgång som en stor förmån. Det som driver demär deras tro på en bra framtid i sitt nya hemland. Studien har jag gjort genom kvalitativa intervjuer.

Syftet med uppsatsen är att ta reda på hur ensamkommande ungdomars skolform och språkutveckling ser ut. Detta har gjorts med hjälp av tre semistrukturerade intervjuer med personal i Umeå kommuns skola och boende som är insatta i ungdomarnas vardag. Studien bygger på kvalitativ metod och ett narrativt skrivsätt, där intervjupersonernas egna formuleringar fått ta plats. Uppsatsens resultat visar att social delaktighet hänger samman med ungdomarnas möjlighet till språkutveckling. Uppsatsen visar också att god gruppdynamik och samhörighet för ensamkommande ungdomar är viktigt och att ensamkommande ungdomar tenderar att känna sig malplacerade i mötet med ungdomar med svenska som förstaspråk. Vidare diskuteras även möjligheterna till språkutveckling och hur pass centralt det är att upprätthålla god kunskap i modersmålet för att uppnå goda resultat i skolan. Sammanfattningsvis handlar studien om hur integrerade eller segregerade skolformer påverkat ensamkommande barns språkutveckling samt möjligheten till integrering.