This qualitative research study investigated the expression of critical thinking in environmental subjects at university level in Australia. It also explored the strategies used by lecturers to encourage student critical thinking. Initially an open-ended questionnaire was sent to lecturers and tutors in universities across Australia and the responses from thirty participants were analysed thematically. From these participants semi-structured interviews were arranged with six lecturers and eight students from three different universities. The third phase of the research process involved analysing subject outlines and student assignments. Findings were triangulated to create a picture of the teaching and learning practices of critical thinking in this field. The three cases of Environmental Science, Environmental Engineering and Environmental Law were identified as having some common yet distinctively different themes in relation to critical thinking. In each discipline area three broad approaches to the expression of critical thinking were identified: scientific/technical, paradigmatic and reflective. The scientific/technical approach in science was most concerned with critique of experiments and studies, in engineering with problem solving and in law with the technical aspects of language and application of the law. The paradigmatic approach included critical analysis of the different theories, frameworks and paradigms of each subject. The reflective approach to critical thinking included students’ self evaluation of their learning within a specific subject. Notable differences between the three cases were the types of strategies used by lecturers to encourage student critical thinking. The Environmental Science lecturers were more inclined to use a wide variety of strategies, including provision of written material about critical thinking with critical thinking identified in marking criteria, discussion in class and guided exercises. The Environmental Engineering lecturers placed more emphasis on discussion in class than on providing written materials. The Environmental Law lecturers predominantly focused on the strategy of debating in class for the development of student critical thinking. The findings of this study are significant in providing support for the argument that development of critical thinking is subject specific rather than generic. This calls into question the use of generic skills testing for university graduates as a reliable measure of their ability to think critically in their field. The findings indicate that it is necessary for subject lecturers to be explicit with students about their expectations regarding critical thinking, particularly in relation to assessment. Findings suggest guidelines for lecturers including strategies and attitudes that encourage or hinder student critical thinking. Findings also suggest that the nature of the field of environmental and sustainability subjects lends itself to developing critical thinking, which is considered to be important.

This thesis argues that the legal ordering of the natural environment represents a culturally contingent 'order of things'. Within this process of categorisation, Nature is constructed as an 'other' to the human subject. This opposition allows nature to be conceived as either an object of control, as found in property law, or as a wilderness to be preserved apart from human society. This latter view is implicit to the principles informing early environmental laws for the protection of natural heritage in international law and within Australia. More recently, this distinctively western legal ordering has been challenged to be more culturally inclusive and to include concepts that incorporate human interaction with the natural environment. In making this argument, the thesis adopts a theoretical framework derived from Foucault's 'Order of Things'. Modem western understanding of the natural environment is directly informed by western science. Scientific discourses, with origins in the Enlightenment, have been extremely influential in determining the legal ordering of the natural environment. In this context, the thesis provides an overview of the conceptual shift from a pre-scientific, organic conception of the relationship between people and nature to a people/nature dichotomy that persists as the nature/culture meta-narrative in modern society. The rise of a more holistic conception of the natural environment, based in ecological principles, has only partially displaced the latter view. The thesis also examines the manner in which property law constitutes the 'proper' order of the natural world within western culture. The bundle of rights concept, implicit to modern conceptions of property, finds resonances in western scientific understanding of the natural world. In particular, property law replicates the subject /object distinction that is central to modern western thought. The positing of nature as an object of control through the property relationship has been a resilient ordering of the natural environment. It has directly contributed to an instrumental perception of the natural environment. Indeed, the property concept was the central way of 'constructing' the Australian natural environment at law from colonisation to well into the twentieth century. The initial legal designation of Australia as 'terra nullius' allowed received English property law to form the template for ordering the occupation of the Australian natural environment by British civilisation. In the second half of the 20th century the wilderness ideal, in concert with ecological 'balance' concepts, gained currency in international and domestic law as the foundation for the protection of natural heritage. Natural heritage protection was a high profile aspect of early environmental laws in Australia. Thus the World Heritage Convention assumed an importance for natural heritage protection within Australia due to specific historical, political and constitutional factors. The adoption of 'holistic' definitions of environment in many pieces of Australian legislation has served to partially displace the instrumental, proprietary view of nature. However, the legal recognition of natural heritage, when based around wilderness ideals, remains predicated upon the western people/nature dichotomy. More recently, reforms to early environmental laws have been instituted and case law reveals a state of flux in how natural heritage areas are to be identified and valued. The traditional western legal constructions of nature have served to occlude Aboriginal and Tones Strait Islander peoples' relationships with 'country'. Such legal frameworks continue to be problematic if a more culturally inclusive and holistic conception of heritage, such as cultural landscapes, is to be adopted. Further, while the recognition of native title has led to a re-examination of many fundamental legal principles, reexamination of our western legal constructs remains incomplete. One of the crucial areas yet to be fully worked through is how to accommodate western dualistic notions of the relationship between people and the natural environment with the legal requirements to establish native title. The need for accommodation has direct practical ramifications in that many world heritage, national estate and other 'wilderness' areas are, or may be, subject to native title claims. Therefore, the thesis considers the need to re-assess western, scientifically derived conceptions of natural heritage as the prevailing principles for environmental preservation. Finally the thesis discusses the contingency of any legal ordering of the natural world. Western representations of nature have exerted tremendous influence upon the legal regimes that have regulated and ordered nature across the Australian continent. These classifications are embedded within a particular cultural narrative. Parts of the Australian natural environment that are designated as property, as natural heritage, as native title, or as cultural heritage do not achieve this legal characterisation due to any inherent value or features of the natural environment itself. These areas are not necessarily property or heritage or native title until incorporated within, or recognised by, western legal frameworks. As such, any decision to ascribe a given legal status to the natural environment as part of the legal ordering needs to be seen as involving issues of choice that have direct distributive justice implications.

Environmental impact assessment (EIA) was introduced to inform decision-makers of the potential environmental effects of the decision before them. It has been adopted worldwide and functions as one of the primary instruments for taking account of environmental consequences in project approval decision-making. To date, there has been very little systematic investigation that explores whether the decision-makers for whom the EIA information is produced actually use it, although there are indications that EIA information is not always effective in influencing decisions. This thesis examines how, and indeed if, environmental effects information influences the decision-making processes for which it is produced, and which factors determine the use of this information. Three main areas of concern are identified and investigated: the responses of individual decision-makers to environmental effects information; the characteristics of the effects information that influence these responses; and the processes by which the effects information is dealt with. At the core of the methodology employed for this research is the development of an exploratory model of EIA-based decision-making. This model builds on the insights into decision processes from a variety of disciplines, including psychology and planning. To test the utility of the model, it is evaluated against the New Zealand system of resource consent approval decision-making under the Resource Management Act, by means of case studies. Through interviews, direct observation, and analysis of written documents the decision processes in these cases are analysed. These techniques have been augmented by psychosocial methods that allow further probing into the decision processes that takes place in a decision-maker�s head. The research results show that the effort that is spent on the preparation of EIA reports and the improvement of EIA processes is not wasted. The EIA information clearly influences the decision processes for which it is intended but it is not influencing decisions optimally. EIA information often competes with information on environmental effects from other sources that is of higher quality, more credible, or better tailored to the decision-makers� information needs. A number of ways in which the use of EIA information could be enhanced is explored in this thesis. Foremost, the improvement of the effectiveness of EIA requires a wider adoption of a decision-making perspective on EIA, and a broader recognition of the information needs of the different decision processes for which EIA is prepared.

This thesis assesses the historical and current legislative provision for including nga iwi Maori in the management of national parks. The method of assessment is one of comparison between the legislative provisions and the guarantees promised to nga iwi Maori in te Tiriti o Waitangi. Part One, Chapter One, establishes the relevance of te Tiriti o Waitangi to the management of national parks. This chapter is designed to act as the benchmark for the assessment of national park legislation. Part Two outlines the early national park legislation. Chapter Two begins by focusing on the emergence of the national park estate in the late nineteenth, and early twentieth, centuries. Chapter Three focuses on the first consolidated national park statute, the National Parks Act 1952. Part Three assesses the present statutory provision for including nga iwi Maori in national park management. Chapter Four focuses on the original provisions of the National Parks Act 1980. Chapters Five, Six and Seven focus respectively on the major statutory amendments since made to the National Parks Act 1980: the Conservation Act 1987, the Conservation Law Reform Act 1990, and the Ngai Tahu Claims Settlement Act 1998. Chapter Eight turns to assess national park management documents. Part Four, Chapter Nine, concludes by exploring how legislation could be used in the future to provide for the Tiriti right of nga iwi Maori to be included in the management of national parks.

<p>Riskmiljön i dagens samhälle är under ständig förändring och påverkar människan i både privat- och arbetslivet. Det blir allt viktigare för företag och organisationer att arbeta förebyggande mot risker som påverkar säkerhetsfrågor, miljöfrågor och ekonomiska intressen. Ett arbetssätt för att analysera och hantera en verksamhets riskmiljö är Risk Management. Huvudsyftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur Helikopterflottiljen Malmen och Scania AB arbetar med Risk Management med fokus på miljöarbete. Studien bygger på två fallstudier som har utförts genom kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att syftet med Risk Management till viss del skiljer sig åt mellan organisationerna. Scania fokuserar på att förhindra avbrott, och arbetar inte med miljöfrågor i Risk Management, medan Malmen syftar till att skapa en samordnade och heltäckande riskhanteringsfunktion, där miljö är tänkt att ingå. En likhet är att båda organisationerna genom Risk Management vill få personalen riskmedveten. En tanke är att personalen skulle känna större ansvar och förståelse för miljöarbetet om det var en del i Risk Managementarbetet. Respondenterna på båda organisationerna tror att miljöarbetet skulle få positiva fördelar av att integreras i Risk Managementarbetet. Studien visar även att riskarbetet och riskuppfattningar är delvis beroende av organisationskultur- och struktur, vilket gör att en direkt överföring av Risk Management arbetet från en organisation till en annan inte kan göras utan utvärdering och anpassning.</p>

<p>Syftet med studien har varit att undersöka hur olika aktörsgrupper i Sverige upplever och tolkar miljöbalkens första fyra kapitel i förhållande till landbaserad vindkraft i Sverige. Frågeställningarna behandlar huruvida olika handlingssätt hos dessa olika aktörsgrupper, gällande miljöbalkens första fyra kapitel kopplat till vindkraft, påverkar miljön lokalt och globalt. Dessutom undersöks kopplingen till hållbar utveckling som den presenteras i miljöbalkens 1 kapitel 1§. Studien baseras på en textanalys av de kapitel i miljöbalkens förarbeten som behandlar miljöbalkens kapitel 1-4. Dessutom baseras resultaten på fem kvalitativa intervjuer samt två telefonintervjuer med olika aktörsgrupper på tre nivåer bestående av miljödepartement, länsstyrelser och verksamhetsutövare. Resultaten har sammanställts och diskuterats.</p><p>Resultaten visar att det finns utrymme att tolka miljöbalkens första fyra kapitel så det passar olika verksamheters egna intressen, även om verksamheternas mål är olika. Problem uppstår för vindkraftsetableringen då de skilda aktörsgrupperna har olika bild av vilket mål och syfte som är miljöbalkens främsta. Detta gäller för miljöbalkens övergripande mål om en hållbar utveckling som inte alltid går att kombinera med miljöbalkens övriga mål. Det medför att konflikter kan uppstå som innebär att en övergång från ett fossilt energianvändande till ett förnybart ställs mot en förändring av landskapsbilden. Miljön påverkas även den av olika aktörsgruppers handlingssätt då det ger konsekvenser för hur vindkraftfrågor behandlas. Den globala miljön kan sägas gynnas av vindkraften, men den påverkas indirekt av att vindkraften sägs påverka den lokala miljön negativt. Störningar äger rum i form av buller, skuggningar och en förändrad landskapsbild, vilket kan försvåra etablering av vindkraft. Resultaten visar att den förändrade landskapsbilden är en betydande konfliktanledning.</p>

Riskmiljön i dagens samhälle är under ständig förändring och påverkar människan i både privat- och arbetslivet. Det blir allt viktigare för företag och organisationer att arbeta förebyggande mot risker som påverkar säkerhetsfrågor, miljöfrågor och ekonomiska intressen. Ett arbetssätt för att analysera och hantera en verksamhets riskmiljö är Risk Management. Huvudsyftet med uppsatsen är att beskriva och analysera hur Helikopterflottiljen Malmen och Scania AB arbetar med Risk Management med fokus på miljöarbete. Studien bygger på två fallstudier som har utförts genom kvalitativa intervjuer. Resultaten visar att syftet med Risk Management till viss del skiljer sig åt mellan organisationerna. Scania fokuserar på att förhindra avbrott, och arbetar inte med miljöfrågor i Risk Management, medan Malmen syftar till att skapa en samordnade och heltäckande riskhanteringsfunktion, där miljö är tänkt att ingå. En likhet är att båda organisationerna genom Risk Management vill få personalen riskmedveten. En tanke är att personalen skulle känna större ansvar och förståelse för miljöarbetet om det var en del i Risk Managementarbetet. Respondenterna på båda organisationerna tror att miljöarbetet skulle få positiva fördelar av att integreras i Risk Managementarbetet. Studien visar även att riskarbetet och riskuppfattningar är delvis beroende av organisationskultur- och struktur, vilket gör att en direkt överföring av Risk Management arbetet från en organisation till en annan inte kan göras utan utvärdering och anpassning.

Syftet med studien har varit att undersöka hur olika aktörsgrupper i Sverige upplever och tolkar miljöbalkens första fyra kapitel i förhållande till landbaserad vindkraft i Sverige. Frågeställningarna behandlar huruvida olika handlingssätt hos dessa olika aktörsgrupper, gällande miljöbalkens första fyra kapitel kopplat till vindkraft, påverkar miljön lokalt och globalt. Dessutom undersöks kopplingen till hållbar utveckling som den presenteras i miljöbalkens 1 kapitel 1§. Studien baseras på en textanalys av de kapitel i miljöbalkens förarbeten som behandlar miljöbalkens kapitel 1-4. Dessutom baseras resultaten på fem kvalitativa intervjuer samt två telefonintervjuer med olika aktörsgrupper på tre nivåer bestående av miljödepartement, länsstyrelser och verksamhetsutövare. Resultaten har sammanställts och diskuterats. Resultaten visar att det finns utrymme att tolka miljöbalkens första fyra kapitel så det passar olika verksamheters egna intressen, även om verksamheternas mål är olika. Problem uppstår för vindkraftsetableringen då de skilda aktörsgrupperna har olika bild av vilket mål och syfte som är miljöbalkens främsta. Detta gäller för miljöbalkens övergripande mål om en hållbar utveckling som inte alltid går att kombinera med miljöbalkens övriga mål. Det medför att konflikter kan uppstå som innebär att en övergång från ett fossilt energianvändande till ett förnybart ställs mot en förändring av landskapsbilden. Miljön påverkas även den av olika aktörsgruppers handlingssätt då det ger konsekvenser för hur vindkraftfrågor behandlas. Den globala miljön kan sägas gynnas av vindkraften, men den påverkas indirekt av att vindkraften sägs påverka den lokala miljön negativt. Störningar äger rum i form av buller, skuggningar och en förändrad landskapsbild, vilket kan försvåra etablering av vindkraft. Resultaten visar att den förändrade landskapsbilden är en betydande konfliktanledning.

I Sverige är hållbar utveckling ett övergripande mål för regeringens politik. Alla politiska beslut som fattas ska i ett längre tidsperspektiv ta hänsyn till ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekter. Hållbar utveckling återkommer i Miljöbalkens första paragraf. Miljöbalkens syfte är i första hand att generellt skydda människors hälsa, främja tillkomsten eller bevarandet av stabila ekosystem och att ge förutsättningar för att naturresurser ska kunna användas på ett sätt som är hållbart. Strandskyddet regleras i miljöbalkens 7 kapitel 13-18 §§ och dess syfte är att trygga förutsättningarna för allmänhetens friluftsliv och bevara goda livsvillkor på land och i vatten för djur- och växtlivet. Strandskyddsbestämmelserna gäller på samma sätt i hela Sverige och innebär att det är förbjudet att bygga inom 100 meter från strandlinjen vid hav, sjöar samt vattendrag. Dock kan dispens från dessa bestämmelser sökas om särskilda skäl föreligger. De flesta kommuner i Sverige har via delegation från länsstyrelsen ansvar för prövning av dispensärenden gällande strandskyddsbestämmelserna. Syftet med denna studie är att ge en inblick i hur kommuner idag tolkar och fattar beslut om dispens utifrån strandskyddsbestämmelserna samt att diskutera hur aspekterna inom hållbar utveckling påverkas av kommunernas tolkningar och beslut. För att uppnå studiens syfte har textanalyser genomförts på Miljöbalkens 7 kapitel, 13–18 §§, propositionen till Miljöbalken (1997/98: 45) samt dispensbeslut från fyra utvalda kommuner. För att ta reda på hur lagen används i praktiken genomfördes kvalitativa intervjuer med tjänstemän från samma kommuner. Under studien framkom det bland annat att det finns en problematik i och med att strandskyddsbestämmelserna gäller på samma sätt i hela Sverige samt att det finns svårigheter vid bedömning och tillämpning av särskilda skäl. De slutsatser som dras är bland andra att strandskyddsbestämmelserna ger utrymme för tolkningar vilket leder till att de kan användas för att passa olika intressen i samhället och därigenom gynnar samt missgynnar olika aspekter inom hållbar utveckling.

This paper argues that “enlightened shareholder value” (“ESV”) offers a “third way” between the shareholder primacy and stakeholder theories of the corporation; one that maintains the creation of shareholder value as the corporation’s primary function, but requires directors to take into account the environmental impact of the corporations’ operations. ESV requires directors to “have regard to”, among other things, “the impact of the company’s operations on…the environment.” The obligation to “have regard to” should be interpreted as a procedural duty requiring directors to inform themselves as to the environmental impact of the corporation’s operations, which may in itself cause directors to reallocate corporate resources to environmental protection. ESV may also improve corporations’ environmental disclosure and impact social norms of corporate behaviour with respect to the environment. Any negative impact of ESV on present shareholder returns is justified by the obligation to avoid imposing foreseeable severe or irreparable environmental harm on future generations.