Syftet med studien var att utreda huruvida det råder en konsekvent hantering av tillsynsavgifter och ifall beslut om nedsättning tas på lika grunder. Tanken var att rapporten skulle kunna påvisa om verkligheten avspeglar lagstiftningen. Grunden till denna studie är frågeställningarna; 1. Hur beslutar tillsynsmyndigheter om tillsynsavgifter? 2. I vilken utsträckning beviljar tillsynsmyndigheter nedsättning av tillsynsavgiften? 3. I vilken utsträckning begär verksamhetsutövare nedsättning av tillsynsavgiften? Begreppet täkt definieras som arbetsföretag vilket primärt syftar till att nyttiggöra det uttagna materialet. Detta sker antingen genom direktförsäljning eller i övrig verksamhet inom det egna företaget. Arbetet handlar endast om tillståndspliktiga täkter och i Sverige finns det omkring 2300 sådana igång. Tillsynsavgiften för täkterna ligger på omkring 800 kronor per timme och i snitt läggs det enligt våra intervjuer tio timmar tillsynstid per täkt och år. Det sammanlagda beloppet på tillsynskostnader i Sverige ligger således på drygt arton miljoner kronor. Arbetet inleds med en teoridel där läsaren ges möjlighet att få en djupare förståelse för täkter, tillsynsavgifter, nedsättning och de lagrum som skall följas i samband med detta. Teorin grundas på litteraturstudier och samtal med sakkunniga. Följt av teorin kommer en undersökning som valdes att utföras genom intervjuer med ett visst antal kommuner, Länsstyrelser och verksamhetsutövare. Sammanställningen av intervjuerna blev grunden för det avslutande resultatet och de slutsatser som kunde tas av undersökningen. Resultatet av arbetet visar på att tillsynsmyndigheter fattar beslut om tillsynsavgifter och nedsättning på olika sätt och grunder. För att få en mer likvärdig hantering av frågorna skulle en tydligare och mer konkret lagstiftning behöva arbetas fram. Vi kunde också fastslå att Naturvårdsverket som har en tillsynsvägledande roll i sammanhanget inte verkar nå ut till de tillsynsansvariga då de flesta av dem inte vet om att Naturvårdverket tillhandahåller detta stöd. Det är många frågor som väcks efter att ha fullbordat denna studie och listan på förslag till framtida arbete kan därmed göras lång

I takt med de senaste decenniernas eskalerande globala urbanisering, har antalet människor som bosätter sig i urbana områden, ökat. Denna ökning har resulterat i att antalet samt storleken på dessa geografiska områden växt. Samtidigt har behovet av en förändring i den mänskliga samhällsutvecklingen uppstått, främst i dess konsumtion av naturresurser och de utsläpp denna bidrar till, med andra ord hållbar utveckling. För närvarande lever mer än hälften av jordens befolkning i urbana områden vilket medför att hållbara förändringar i dessa geografiska rum kan leda till globala förändringar. Ett tillvägagångssätt, att åstadkomma hållbar stadsutveckling, är genom planerade förändringar i urbana områdens utformning och funktion genom förtätning. Således är syftet med denna uppsats att genomföra en kritisk analys av förtätning som planeringsideal för hållbar stadsutveckling och hur detta påverkar bevarandet/exploaterandet av jordbruksmark i sex av Uppsala läns åtta kommuner. För att besvara detta syfte är uppsatsen baserad på en kvalitativ metod bestående av litteraturstudier samt genomförandet av semi-strukturerade intervjuer med tjänstemän från de utvalda kommunerna. Uppsatsens resultat påvisar att förtätning som planeringsideal kan medföra såväl positiva som negativa konsekvenser för hållbar stadsutveckling. Vidare kan idealet påverka exploateringen av jordbruksmark, i synnerhet jordbruksmark som är lokaliserad i urbana områdens yttre gränser, för att på detta vis bevara en tät urban struktur.

To avoid harmful substances it is important that emissions such as oil, gasoline, grease and sludge are cleaned by oil separators to reduce damage to the human health and the environment. But also to prevent high levels of oil from waste water to sewage treatment plants which can disturb the purification process. The aim with this work is to find out that the municipalities fulfill the requirements in the environmental framework. By supervising the 5-year inspection of oil separators according to SS EN 858 on the stormwater and wastewater network. To find out this, inquiries were sent by e-mail to all 290 municipalities in Sweden. The results show that the inventories of oil separators have not been carried out to the proper extent. The municipalities can follow the supervision pursued according to the environmental guidelines and environmental goals but an inventory is also needed to know how many oil separators are present in the municipalities. The oil separators are usually controlled with other supervisions. A 5 - year inspection of oil separators that were sufficiently good has only been made by 2 municipalities. 5 – year inspection must be carried out even if the operations have not been running for 5 years. The conclusion from this study is that oil separators have been a neglected area in most municipalities. Hopefully this inquiry can be a reminder to start with inventories in those municipalities.

<p>Syftet med studien har varit att undersöka hur olika aktörsgrupper i Sverige upplever och tolkar miljöbalkens första fyra kapitel i förhållande till landbaserad vindkraft i Sverige. Frågeställningarna behandlar huruvida olika handlingssätt hos dessa olika aktörsgrupper, gällande miljöbalkens första fyra kapitel kopplat till vindkraft, påverkar miljön lokalt och globalt. Dessutom undersöks kopplingen till hållbar utveckling som den presenteras i miljöbalkens 1 kapitel 1§. Studien baseras på en textanalys av de kapitel i miljöbalkens förarbeten som behandlar miljöbalkens kapitel 1-4. Dessutom baseras resultaten på fem kvalitativa intervjuer samt två telefonintervjuer med olika aktörsgrupper på tre nivåer bestående av miljödepartement, länsstyrelser och verksamhetsutövare. Resultaten har sammanställts och diskuterats.</p><p>Resultaten visar att det finns utrymme att tolka miljöbalkens första fyra kapitel så det passar olika verksamheters egna intressen, även om verksamheternas mål är olika. Problem uppstår för vindkraftsetableringen då de skilda aktörsgrupperna har olika bild av vilket mål och syfte som är miljöbalkens främsta. Detta gäller för miljöbalkens övergripande mål om en hållbar utveckling som inte alltid går att kombinera med miljöbalkens övriga mål. Det medför att konflikter kan uppstå som innebär att en övergång från ett fossilt energianvändande till ett förnybart ställs mot en förändring av landskapsbilden. Miljön påverkas även den av olika aktörsgruppers handlingssätt då det ger konsekvenser för hur vindkraftfrågor behandlas. Den globala miljön kan sägas gynnas av vindkraften, men den påverkas indirekt av att vindkraften sägs påverka den lokala miljön negativt. Störningar äger rum i form av buller, skuggningar och en förändrad landskapsbild, vilket kan försvåra etablering av vindkraft. Resultaten visar att den förändrade landskapsbilden är en betydande konfliktanledning.</p>

Syftet med studien har varit att undersöka hur olika aktörsgrupper i Sverige upplever och tolkar miljöbalkens första fyra kapitel i förhållande till landbaserad vindkraft i Sverige. Frågeställningarna behandlar huruvida olika handlingssätt hos dessa olika aktörsgrupper, gällande miljöbalkens första fyra kapitel kopplat till vindkraft, påverkar miljön lokalt och globalt. Dessutom undersöks kopplingen till hållbar utveckling som den presenteras i miljöbalkens 1 kapitel 1§. Studien baseras på en textanalys av de kapitel i miljöbalkens förarbeten som behandlar miljöbalkens kapitel 1-4. Dessutom baseras resultaten på fem kvalitativa intervjuer samt två telefonintervjuer med olika aktörsgrupper på tre nivåer bestående av miljödepartement, länsstyrelser och verksamhetsutövare. Resultaten har sammanställts och diskuterats. Resultaten visar att det finns utrymme att tolka miljöbalkens första fyra kapitel så det passar olika verksamheters egna intressen, även om verksamheternas mål är olika. Problem uppstår för vindkraftsetableringen då de skilda aktörsgrupperna har olika bild av vilket mål och syfte som är miljöbalkens främsta. Detta gäller för miljöbalkens övergripande mål om en hållbar utveckling som inte alltid går att kombinera med miljöbalkens övriga mål. Det medför att konflikter kan uppstå som innebär att en övergång från ett fossilt energianvändande till ett förnybart ställs mot en förändring av landskapsbilden. Miljön påverkas även den av olika aktörsgruppers handlingssätt då det ger konsekvenser för hur vindkraftfrågor behandlas. Den globala miljön kan sägas gynnas av vindkraften, men den påverkas indirekt av att vindkraften sägs påverka den lokala miljön negativt. Störningar äger rum i form av buller, skuggningar och en förändrad landskapsbild, vilket kan försvåra etablering av vindkraft. Resultaten visar att den förändrade landskapsbilden är en betydande konfliktanledning.

Sammanfattning Geocaching är en sport och hobby som blir allt mer populär i Sverige. Antalet användare ökar ständigt och det finns inget som tyder på någon avtagande trend.  I Sverige finns Allemansrätten, som ger alla rätt att fritt röra sig i skog och mark. Den fria rörligheten gör att aktiviteter och sporter så som geocaching utövas på platser långt ut i skog och mark. Utövandet av geocaching har nu blivit så omfattande att det finns behov av vetenskapliga studier. Behovet av fler studier kring ämnet geocaching belyses genom avsaknaden på publikationer samt att det uttrycks ett behov i de få skrifter som redan finns.  För att undvika framtida konflikter, på grund av nedskräpning i vår omgivning, i samband med utövandet av geocaching, syftar studien till att undersöka huruvida en geocache kan bedömas som nedskräpning eller ej. Studien baseras på en analys av relevanta rättsfall i ett nedskräpningssammanhang.  I ett fall har propositionen till nedskräpningsbestämmelsen för mindre nedskräpning utgjort grunden då det saknas relevanta rättsfall.    Studien visar att det föreligger flertalet prövningar bakom en nedskräpningsbedömning. Det visade sig att tillträde och insyn till nedskräpningen var viktig samt placeringen. En nedskräpning på känsliga och skyddsvärda platser där nedskräpning sker som dessutom inbjuder till ytterligare nedskräpning bedöms hårdare än annars. Den slutliga bedömningen var att en geocache inte kan räknas som en straffbar nedskräpning. Varje geocache är unik och rättslägen kan ändras därför kan inte slutsatsen appliceras likgiltigt i alla situationer och tider. / Abstract Geocaching is a sport and hobby that is becoming more and more popular in Sweden. The number of users is steadily increasing and there are no signs of any downward trend. In Sweden the Right of Public Access (Allemansrätt) is giving everyone the right to move freely in the nature. The free movement means that activities and sports such as geocaching can be practiced in places far out into the woods and fields. The practice of geocaching has now become so extensive that there is a need for scientific studies. The need for more studies on the subject of geocaching is illustrated by the lack of publications, and that is also expressed in the few already existing papers. To avoid future conflicts, due to littering of our environment, in practicing geocaching, the study aims to investigate whether a geocache can be considered as littering or not. The study is based on an analysis of relevant case law in a litter context. In one case, the proposition for littering provision for minor littering provided the basis in the absence of relevant case law.   The study shows that there are several evaluations behind a litter assessment. It turned out that access and transparency to the littering was important and the location of it. Littering in sensitive and places worthy protection which also invites further littering is considered harder than usual. The final conclusion was that a geocache can not be counted as a criminal littering act. Each geocache is unique and legal position may change therefore the conclusion can not be applied indifferently in all situations and times.

Det svenska samhället rör sig mot en mer elektrifierad framtid med mål att elen ska vara fossilfri. En möjlig faktor i framtidens elproduktion är vindkraften. Vindkraften är idag ca 16% av den totala elproduktionen men regeringen vill påskynda utbyggandet och öka vindkraftens andel. Ett verktyg för att påskyndandet är att anlägga fler och större havsbaserade vindkraftsparker. Syftet med uppsatsen var att beskriva och utreda de rättsliga förutsättningarna för vindkraft på land och till havs. Dessa förutsättningar användes sedan för att analysera och jämföra tillvägagångsätten för båda typerna av vindkraft. Utan att behandla tekniska eller ekonomiska villkor för vindkraftsetablering har uppsatsen undersökt varför inte fler vindkraftsparker finns i de svenska haven och om det beror på svensk lagstiftning eller andra faktorer. Uppsatsen redogör för miljöbalkens grundläggande bestämmelser relevanta till vindkraftsprövningen och övergår sedan in i en beskrivning av tillståndsprocesserna. För att få en full förståelse hur det svenska havet regleras har även en genomgång gjorts av de lagar som gäller utanför svenskt sjöterritorium. Den svenska lagstiftningen för prövningen av havsbaserad vindkraft är i dagsläget splittrad mellan många olika lagar. Beroende på vindkraftverkens distans till kusten så ändras reglerna för prövningen och vem som prövar. För de vindkraftverk som placeras längst bort i den svenska ekonomiska zonen så sker prövningen av flertalet myndigheter och staten. Statens prövning går inte att överklaga i sak, och det är svårt att få insyn i ansökningsprocesserna. Det finns tecken på att de flertaliga prövningsmomenten och komplexiteten i vad som ska prövas leder till att handläggningstiderna blir väldigt långa. Otydligt lagstöd och långa handläggningstider skapar dåliga förutsättningar för havsbaserad vindkraft vilket utreds med förslag på ny lagstiftning. / Swedish society is moving towards a more electrified future with the goal that electricity should be fossil-free. A possible factor in future electricity production is wind power. Wind power is currently about 16% of Sweden's total electricity production, but the government wants to accelerate the development and increase the share of wind power. One tool of acceleration is to build more and larger offshore wind farms. The purpose of the thesis was to describe and investigate the legal conditions for wind power on land and at sea. These conditions were then used to analyze and compare the approaches for both types of wind power. Without addressing technical or economic circumstances for the establishment of wind power, the thesis has investigated why there are fewer wind farms in the Swedish seas and whether this is due to Swedish legislation or other factors. The essay describes the introductory provisions of the Swedish Environmental Code relevant to the permit for wind power and a description of the permit processes. To understand how the water areas of Sweden are regulated, an assessment was made of the laws that apply outside Swedish territorial waters. The Swedish legislation for permitting offshore wind power is divided into many different regulations. Depending on the wind farms' distance to the coast, the permit laws and government bodies change. For the wind turbines located furthest coast, the permit goes through different regulations and many government bodies and, ultimately, the state. The state's decision cannot be appealed on the merits, and it is not easy to gain insight into the application processes. There are signs that the numerous steps of assessment and the complexity of the offshore wind power permits make the extends de processing times. Ambiguous laws and long processing times create poor conditions for offshore wind power, which are currently being investigated with new legislative proposals.

This thesis examines the Swedish permit process regarding offshore wind power.Even though Sweden has quite beneficial conditions for the use of offshore wind power, few turbines and facilities are in use or being built. The aim of this thesis is to give a systematic view of the permit process and in that way examine and point to any dysfunctionalities within the application process, and if the processmight impede business practitioners, who wishes to establish offshore wind power parks of doing so.To achieve the set goal of fossil free electricity, the usage and expansion of wind power might be necessary as well as combating climate change. Within the thesis the prerequisites for offshore wind power are described and analyzed, in order to point to why the number of offshore wind turbines might be so low, in connection to Swedish legislation. The application process for wind power permits is investigated in regard to the basic provisions of the Environmental Code, as well as sector-specific legislation. In doing so the thesis discusses the fragmentary structure which characterizes the application process. The complexity of the application process leads to an indefensible time-consuming process for the granting of a permit, a process that will likely need to change for Sweden to be able to achieve the goals of fossil free electricity as well as comply with EU regulatory requirements. The focus of the thesis consists of the municipal endorsement as well as the endorsement of the Swedish Armed Forces, in order to give the thesis depth these instruments are further examined and discussed in a de lege ferenda-manner with arguments from both Swedish and Danish legislation. The thesis concludes with a discussion on whether the permit and application process promote further growth of the Swedish offshore wind power industry, and in what way the process might be required to change going forward to comply with set climate goals as well as international regulatory changes.

Det svenska strandskyddets syften är att säkra den allemansrättsliga tillgången till strandområden och bevara goda livsvillkor för djur- och växtliv på land och i vatten. Inom strandskyddat område krävs upphävande av eller dispens från strandskydd för att uppföra byggnad eller annan anläggning. Ett område får beaktas i fråga om upphävande eller dispens såvida det omfattas av ett särskilt skäl i 7 kap. 18 c § miljöbalken (1998:808) (MB). Arbetets syfte är att ta del av hur kommuner och länsstyrelser upplever tolkning och tillämpning av dels strandskyddslagstiftningen i stort, dels specifikt det första särskilda skälet i 7 kap. 18 c § 1 p MB. Vidare att presentera förslag som enligt kommuner och länsstyrelser skulle kunna göra strandskyddslagstiftningen enklare att tolka och tillämpa. Arbetet grundas på en kvalitativ metod med semistrukturerade mailintervjuer av ett antal kommuner och länsstyrelser i landet. Intervjufrågorna bygger på arbetets frågeställningar med avsikten att uppnå arbetets syfte genom dess svar. Resultatet visar att det finns delade åsikter kring hur strandskyddslagstiftningen upplevs att tolka och tillämpa. Varje ärende är unikt och kräver bedömning i det enskilda fallet. Vid det första särskilda skälet upplevs svårigheter vid ärenden som berör komplementbyggnader och utökning av hemfridszon. Förslag på förbättringar avseende strandskyddslagstiftningen som tas upp berör både utredningar och vägledningar. / The Swedish shore protection aims to secure public access to areas along the shoreline and protect biodiversity. To be allowed to build a new building or other facilities in an area with shore protection, the area needs to be covered by a special circumstance according to chapter 7. 18 c § of the Swedish environmental code. The purpose of this work is to study the laws of the shore protection, from municipalities and county administrative boards’ point of view regarding the first special circumstance in chapter 7. 18 c § p1 of the Swedish environmental code. Furthermore, the study aims to present suggestions of improvements concerning the laws of the shoreline protection. The study is based on a qualitative method where municipalities and county administrative boards have been interviewed through email. The study shows that the laws of the shore protection can be difficult to deal with. Concerning the first special circumstance there are difficulties regarding accessory buildings and expansion of the home peace zone. There are suggestions regarding improvements like clarifications of the guidelines relating to the laws of the shoreline protection.

Under senare tid har allt fler företag börjat utöva verksamhet där mark nyttjas för olika aktiviteter med stöd av allemansrätten. HD har bedömt att sådant nyttjande; kanalisering, är tillåtet med stöd av allemansrätten, men uttalade i NJA 1996 s. 495 (”Forsränningsmålet”) samtidigt att nyttjandet bara är tillåtet så länge marken inte skadas. Eftersom skadeståndsfrågan aldrig har prövats i samband med allemansrätten har föremålet för denna uppsats varit att utreda möjligheterna att utfå ersättning för skador via allmänna skadeståndsrättsliga regler, skadestånds- och avhjälpandeansvaret i miljöbalken samt för intrång i äganderätten via expropriationslagen och möjligheten att få ersättning ur en försäkring. Expropriationsalternativet kan inte användas idag, eftersom marknyttjande med stöd av allemansrätten är ett icke ersättningsgillt intrång i äganderätten. Möjligheterna till att betrakta en skada på marken som en sakskada är stora. Det finns emellertid omständigheter som skapar komplikationer för båda skadeståndsansvarsformerna. En allmän skadeståndstalan kräver att culpa hos skadevållaren kan bevisas, vilket kan vara svårt när många människor vistas på en plats samtidigt. Kanalisatören kan betraktas som culpös enligt principerna om kumulativ eller anonym culpa, enligt vilka en principal blir ansvarig, trots att de individer han ansvarar för inte, var och en för sig, varit culpösa. Det miljörättsliga skadeståndsansvaret bygger på ersättning för störningar som inte är orts- eller allmänvanliga. När det gäller allemansrättsligt nyttjande torde många störningar betraktas som just orts- eller allmänvanliga. Avhjälpandeansvaret i miljöbalken bygger på ersättning för miljöfarlig verksamhet, och det är tveksamt om det kan tillämpas på kanalisatörens verksamhet. Expropriationsersättning på grund av allemansrättsligt nyttjande tillerkänns inte markägaren enligt gällande rätt, vilket kan tyckas märkligt eftersom många nyttjandeformer som påminner om allemansrätten, t.ex. servitut, medför sådan ersättningsrätt. Det finns vissa möjligheter att ersätta markskador ur försäkringar. Dock är de flesta skador följden av invasionsproblematik, som är mycket svårt försäkra. Samtliga ersättningsformer har visat sig otillräckliga för att ersätta skador som är estetiska och ideella, eftersom sådana skador inte kan beräknas i pengar. Beroende på hur marknyttjande med stöd av allemansrätten betraktas har man olika åsikt om i vad mån kanalisatören borde ersätta markägaren för skador på marken. Om nyttjandet uppfattas som någonting som finns vid sidan av markäganderätten är endast konkreta skador ersättningsgilla. Om man anser att nyttjandet är ett intrång i äganderätten och en förmögenhetsöverföring från markägaren till kanalisatören bör emellertid redan rätten att nyttja marken föranleda ersättning. Den ersättningsform som bäst tillgodoser markägarens intresse av att få skador på marken åtgärdade och få ersättning för ekonomisk förlust är avhjälpandeansvaret. Endast det ansvaret reparerar till fullo skador på miljön. Det krävs emellertid ett domstolsavgörande för att slutligen klargöra avhjälpandeansvarets tillämplighet. / Recently, more and more companies have come to exercise activities under the right of public access on land that belongs to whomever. The High Court has assessed that such use of land; channeling, is permitted, but in NJA 1996 s. 495 (“The Rafting Case”) also announced that this use is only allowed as long as the land remains unharmed. Since the question of damages in the context of the right of public access has not yet been treated in jurisprudence, the object of this thesis has been to investigate the possibilities to obtain restitution for damages via tort law, liability under the environment act as well as for proprietary intrusions under the expropriation act and restitution via insurance. Expropriation, however, cannot currently be made use of, since the right of public access is an intrusion which does not entail restitution. There are extensive possibilities for considering damage to the land as damage to property. However, there are ramifications for both the legal options for damages: the tort law and the environmental act. The tort law requires tortuous behaviour from the tortfeasor to be established, which is difficult when several persons stay at one place simultaneously. The canalizer may be considered tortuous under the principle of vicarious liability and cumulative or anonymous tort. According to these principles, the canalizer is responsible for the actions of certain individuals, even though they have not, individually, been negligent. The environmental liability for damage is based on restitution for disturbances that are not common to the place nor to the general public. This fact is difficult to establish in the context of the right of public access. The remedial responsibility of the environmental act is constructed for operations that are harmful to the environment, which is why it is dubious whether the responsibility is applicable to the canalizer’s activities. Currently, compensation for expropriation cannot result of use of land under the right of public access. This is peculiar, since many usufructs reminiscent of the right of public access, i.e. the easement, result in such compensation. Some forms of damage to the land can be insured. Although, most damage in this context arise from invasion, a cause of damage which is nearly impossible to insure. All forms of restitution have proven insufficient for compensating damage that is esthetic or otherwise non-pecuniary. Depending on if the right of public access is regarded as proprietary intrusion or something that exists alongside the right to property, one comes to different conclusions about the extent of compensation for damage. In the former case, only substantial damage is compensable. In the latter case, even the right to use the land occasions compensation. The liability which best meets the needs of the proprietor: compensation and restoration of damage to his property, is the remedial responsibility of the environmental code. This responsibility alone fully restores harm to the environment. However, the applicability of the remedial responsibility needs to be established in jurisprudence.