<p>Uppsatsen tar upp frågan om döden inom den epikureiska filosofin. Det visar sig att frågan kan delas upp i flera frågor. Dessa delfrågor kring döden är kopplade till olika rädslor. Uppsatsen tar även upp hur frågan kring döden blir bron mellan metafysiken och etiken inom den epikureiska filosofin. Uppsatsens huvudpunkt är utredningen av Lucretius, <em>De rerum natura</em>. Uppsatsen följer Lucretius argumentation kring naturen, världen och universums uppbyggnad , gudarnas förehavanden och till slut döden som en icke-händelse och därför inget att frukta.</p><p>För att förstå Lucretius bör man även studera Epikuros originaltexter.</p><p>Frågan är om<em> </em>Lucretius argument tillför någonting nytt inom den epikureiska filosofin, eller om Lucretius endast omformulerar och ger nya liknelser kring det som redan står att finna i Epikuros originaltexter.</p><p>Uppsatsens slutsats blir att Lucretius egentligen inte tillför någonting nytt och att Epikuros argument om döden som en icke-händelse står sig bra.</p> / <p>The purpose of this essay is to examine the question of death within the epicurean philosophy. The main question can be divided into part questions. These part questions are connected to different fears. The essay also discusses how the question of death becomes the bridge between metaphysics and ethics within the epicurean philosophy. The essay’s main focus is the examination of Lucretius, <em>De rerum natura.</em> The essay follows Lucretius argumentation about the construction of nature, the word and universe, the whereabouts of the gods and finally death as a non-event and therefore nothing to fear.</p><p>To understand Lucretius one also has to study the original texts written by Epicurus. The question is if Lucretius argument adds anything new to the epicurean philosophy, or if Lucretius only rephrases and comes up with new metaphores about what already is found in the original texts by Epicurus.</p><p>The essay’s conclusions are that Lucretius doesn’t add anything new, and that Epicurus original argumentation about death as a non-event is strong.</p>

Uppsatsen tar upp frågan om döden inom den epikureiska filosofin. Det visar sig att frågan kan delas upp i flera frågor. Dessa delfrågor kring döden är kopplade till olika rädslor. Uppsatsen tar även upp hur frågan kring döden blir bron mellan metafysiken och etiken inom den epikureiska filosofin. Uppsatsens huvudpunkt är utredningen av Lucretius, De rerum natura. Uppsatsen följer Lucretius argumentation kring naturen, världen och universums uppbyggnad , gudarnas förehavanden och till slut döden som en icke-händelse och därför inget att frukta. För att förstå Lucretius bör man även studera Epikuros originaltexter. Frågan är om Lucretius argument tillför någonting nytt inom den epikureiska filosofin, eller om Lucretius endast omformulerar och ger nya liknelser kring det som redan står att finna i Epikuros originaltexter. Uppsatsens slutsats blir att Lucretius egentligen inte tillför någonting nytt och att Epikuros argument om döden som en icke-händelse står sig bra. / The purpose of this essay is to examine the question of death within the epicurean philosophy. The main question can be divided into part questions. These part questions are connected to different fears. The essay also discusses how the question of death becomes the bridge between metaphysics and ethics within the epicurean philosophy. The essay’s main focus is the examination of Lucretius, De rerum natura. The essay follows Lucretius argumentation about the construction of nature, the word and universe, the whereabouts of the gods and finally death as a non-event and therefore nothing to fear. To understand Lucretius one also has to study the original texts written by Epicurus. The question is if Lucretius argument adds anything new to the epicurean philosophy, or if Lucretius only rephrases and comes up with new metaphores about what already is found in the original texts by Epicurus. The essay’s conclusions are that Lucretius doesn’t add anything new, and that Epicurus original argumentation about death as a non-event is strong.

Denna uppsats analyserar och tolkar Kerstin Thorvalls roman Det mest förbjudna (1976) komparativt i ljuset av begrepp från Epikuros (341 f. Kr. - c:a 270 f. Kr.) hedonistiska och materialistiska filosofi framställd i dess mest betydande kvarstående källa, Lucretius (c:a 95 f. Kr. - c:a 55 f. Kr.) lärodikt De rerum natura. Uppsatsens syfte är att undersöka om/hur motiv ur Epikuros etik förekommer i Thorvalls roman; och att utforska om hedonism medverkar/motverkar feminism i romanen. Metoden är en tvärvetenskaplig komparativ analys och tolkning mellan Thorvalls roman och Epikuros filosofi i Lucretius dikt. Metoden inspireras av Pierre Machereys i boken À quoi pense la littérature (1990). Undersökningsresultat struktureras tematiskt efter några av de jämförda verkens motiv: religionens ondo, behovet av att avlägsna rädslan för döden, njutningen som det högsta goda, kritiken av tvåsamma kärleken, synen på kunskap. Min teoretiska utgångspunkt är Epikuros och Lucretius hedonistiska filosofi; och, i mindre utsträckning, ett intersektionellt perspektiv (med fokus på kategorierna kön, genus och sexualitet). Resultatet visar huvudsakligen att trots skillnader gällande begärens begränsning, kan slutsatsen dras att Thorvall gör en feministisk omtolkning av hedonistiska motiv och vägleder läsaren mot ett feministiskt och hedonistiskt etiskt mål.