<p>ABSTRACT:</p><p>Uppsatsens syfte är att studera manlighetskonstruktionen i två pjäser av Eugene O´Neill: <em>The Iceman Cometh </em>och <em>Long Day´s Journey Into Night. </em>Detta genom att undersöka vilka mottyper till den normativa manligheten som förekommer i pjäsen, i vilken grad männen i pjäserna har behov av en homosocial arena för att få sin manlighet bekräftad och om kvinnan har någon roll att spela i maskulinitetsskapandet.</p><p>I <em>The Iceman Cometh </em>är den tydligaste mottypen alkoholisten. Denne är en man som gett upp i kampen om att uppnå statusen av en ”self-made man”. Exempel på en konkurrerande manlighetsbild finns i de karaktärer som har ett förflutet inom den amerikanska anarkiströrelsen. Etnicitets aspekten av mottypen, är synligast hos den enda afro-amerikanen bland karaktärerna. Behovet av en homosocial arena märks i den vikt som karaktärerna sätter i att understödja varandras ”pipe dreams”. Det finns en tydlig koppling mellan förhållandet moder-son och förhållandet hustru-make i pjäsen.</p><p>Även i  <em>Long Day´s Journey Into Night </em>är alkoholisten en tydlig mottyp. Drickandet leder till att männen förlorar sin status i samhället. Exempel på en konkurrerande manlighetsbild, är synlig främst hos Edmund som är influerad av anarkismen och läser dekadansens poeter. Etnicitetsaspekten är synlig i familjens irländska bakgrund, som är kopplad till känslor av både stolthet och förakt. Homosociala aspekter är synliga även i hemmet där litterära allusioner och genuskodade utrymmen tjänar till att stänga ute modern. Männen i pjäsen föredrar också barmiljön framför hemmet. Maskuliniteten är ett skådespel som kräver en kvinnlig motpart i pjäsen. Kvinnans val av roll i detta är begränsat till valet mellan att spela prostituerad eller madonna.</p>

ABSTRACT: Uppsatsens syfte är att studera manlighetskonstruktionen i två pjäser av Eugene O´Neill: The Iceman Cometh och Long Day´s Journey Into Night. Detta genom att undersöka vilka mottyper till den normativa manligheten som förekommer i pjäsen, i vilken grad männen i pjäserna har behov av en homosocial arena för att få sin manlighet bekräftad och om kvinnan har någon roll att spela i maskulinitetsskapandet. I The Iceman Cometh är den tydligaste mottypen alkoholisten. Denne är en man som gett upp i kampen om att uppnå statusen av en ”self-made man”. Exempel på en konkurrerande manlighetsbild finns i de karaktärer som har ett förflutet inom den amerikanska anarkiströrelsen. Etnicitets aspekten av mottypen, är synligast hos den enda afro-amerikanen bland karaktärerna. Behovet av en homosocial arena märks i den vikt som karaktärerna sätter i att understödja varandras ”pipe dreams”. Det finns en tydlig koppling mellan förhållandet moder-son och förhållandet hustru-make i pjäsen. Även i  Long Day´s Journey Into Night är alkoholisten en tydlig mottyp. Drickandet leder till att männen förlorar sin status i samhället. Exempel på en konkurrerande manlighetsbild, är synlig främst hos Edmund som är influerad av anarkismen och läser dekadansens poeter. Etnicitetsaspekten är synlig i familjens irländska bakgrund, som är kopplad till känslor av både stolthet och förakt. Homosociala aspekter är synliga även i hemmet där litterära allusioner och genuskodade utrymmen tjänar till att stänga ute modern. Männen i pjäsen föredrar också barmiljön framför hemmet. Maskuliniteten är ett skådespel som kräver en kvinnlig motpart i pjäsen. Kvinnans val av roll i detta är begränsat till valet mellan att spela prostituerad eller madonna.

Made available in DSpace on 2015-05-14T12:39:55Z (GMT). No. of bitstreams: 1 arquivototal.pdf: 863005 bytes, checksum: 42a8a1db5cfda470b4b759259c7d0c82 (MD5) Previous issue date: 2014-03-25 / Coordenação de Aperfeiçoamento de Pessoal de Nível Superior - CAPES / This work aims at analyzing the dramatic action and the characters tragic ethos in the trilogy Mourning Becomes Electra, focusing on the protagonist Lavinia Mannon. Our research corpus, which was written by Eugene O Neill and first performed in 1931, is a recreation of Aeschylus trilogy, the Oresteia, which presents a reading of the myth of the House of Atreus, whose line is cursed by acts of hate and vengeance. This study starts by taking into account the myth concept and its relations to Greek tragedy, as long as Freudian psychoanalysis, in the Modern times. The investigation about the concepts of action and ethos is based on Aristotle s Poetics (2005), Hegel s Aesthetics (2004), along with the studies of Raymond Williams (2002) and Sandra Luna (2005, 2008, 2012), as theoretical support. By creating a psychological drama, O Neill goes deeply into the character s psyche, presenting themselves struggling with impulses and passions repressed by their Puritan morality. Lavinia, the modern Electra, faces a personal drama, since she has a sickly love desire for her father, Ezra, is jealous of her mother, Christine, and represses her desire for Adam Brant, Christine s lover. Lavinia accuses her adulteress mother of having murdered Ezra, and seeks vengeance with the help of her brother, Orin, culminating with Christine s suicide. Orin, taken by guilt and remorse for having contributed to his mother s death, also succumbs to suicide. In order to maintain the Mannons secrets, Lavinia, as the last member of the family, seeks punishment for herself, condemned to endure a tormented existence, haunted by her antecessor s ghosts and recluse at her own house. / Esta pesquisa tem por objetivo analisar a ação dramática e o ethos trágico dos personagens na trilogia Mourning Becomes Electra, tendo como foco a protagonista Lavínia Mannon. Escrita pelo dramaturgo norte-americano Eugene O Neill e encenada, pela primeira vez, em 1931, a trilogia escolhida como corpus desta pesquisa constitui-se uma releitura da Oréstia, de Ésquilo, cujo enredo apresenta uma apropriação do mito dos Atridas, família cuja história é marcada por crimes de ódio e vingança. O estudo parte das considerações sobre o conceito de mito e sua relação com a tragédia grega e com a teoria psicanalítica de Freud, na modernidade. A investigação sobre os conceitos de ação e ethos dos personagens tem como suporte teórico a Poética de Aristóteles (2005), a Estética de Hegel (2004), as contribuições de Raymond Williams (2002) e de Sandra Luna (2005, 2008, 2012). Ao elaborar um drama psicológico moderno, O Neill investe na psiqué dos personagens, que se apresentam em luta contra pulsões e desejos, reprimidos em nome da moral puritana. Lavínia, a Electra moderna, enfrenta um drama pessoal, pois nutre um amor doentio pelo pai, Ezra, tem ciúmes da mãe, Christine, e reprime seu desejo pelo amante desta, Adam Brant. Ao saber da morte de Ezra, Lavínia acusa a mãe adúltera de ser a autora do crime e promete vingança com a ajuda de seu irmão Orin, resultando no suicídio de Christine. Orin, tomado pela culpa e remorso por ter contribuído com a morte da mãe, também sucumbe ao suicídio. A fim de resguardar os segredos de sua família, Lavínia, como a última Mannon, busca sua autopunição, condenada a uma existência atormentada, assombrada pelos fantasmas de seus antepassados e enclausurada em sua própria casa.

This essay focuses on making a comparative gender analysis between Eugene O´Neill´s play “Long Day´s Journey into Night” and Tennessee William’s play “A Streetcar Named Desire”. It emphases the portraying of socially constructed gender and how the authors present their characters in relation to emotional response as well as power and acting space.