Denna studie ämnade undersöka skillnaden mellan personer med svenska som L1, förstaspråk, och L2, andraspråk, i förmågan att identifiera korrekt och inkorrekt placering av negation i huvudsats och bisats i talat språk. Vidare ämnade studien att undersöka huruvida det fanns en korrelation mellan variablerna inlärningsålder och exponeringstid. Trots att inlärning av negationsplacering är ett väl utforskat ämne är inlärningen av receptiv språkförmåga mindre utforskat. Därav ämnade studien att jämföra dessa resultat med tidigare förståelse om negationsplaceringens utveckling i produktion inom L2, däribland processbarhetsteorin. Deltagarna i studien bestod av vuxna talare av svenska, både som L1 och L2. Först användes enkäter för att samla in data om deltagarnas bakgrund. Därefter fick deltagarna lyssna på talade meningar som inkluderade negationer i både huvudsats och bisats. Dessa meningar spelades upp en gång med korrekt negationsplacering och en gång med inkorrekt negationsplacering. Efter varje mening bedömde deltagarna om de ansåg att meningen var korrekt eller inkorrekt. Detta resultat analyserades sedan tillsammans med bakgrundsfakta för att finna korrelationer. Resultatet visade att L1-gruppen var bättre på negationsplaceringar i både huvudsatser och bisatser än L2-gruppen, men att skillnaden i bisatser var större än i huvudsatser. Vidare visade resultatet ingen signifikant korrelation mellan inlärningsålder och receptionsförmåga av negationer i varken huvudsats eller bisats. Dock fanns en korrelation mellan receptionsförmåga av negationer och exponeringstid, men endast i bisats. Dessa resultat skiljer sig från tidigare forskning då inlärningsålder inte verkar ha en korrelation med receptionsförmåga samt att inga bevis för psuedokorrekt negationsplacering i tidig negationsplacering kunde finnas. Studien diskuterar hur dessa resultat kan bero på ett begränsat urval. Dock slutleder studien att om dessa resultat kan replikeras kan denna studies resultat bidra till en ny syn på hur inlärningsålder påverkar postpubertal inlärning samt hur inlärning av negationer sker inom reception.

Läshastigheten hos undertexter har studerats sedan 1980-talet men mycket lite forskning har undersökt hur läshastigheter i undertexter till verkliga filmer och tv-serier ser ut. Studien replikerar en tidigare studie på engelskspråkiga undertexter och samlar in en korpus bestående av svenska undertexter hämtade från filmer och serier på Netflix, vilka analyseras kvantitativt för att kartlägga hur fördelningen av läshastigheter och exponeringstider ser ut. Därefter följer en kvalitativ analys av exempel på höga läshastigheter från korpusen, med utgångspunkt i den senaste forskningen på hur höga läshastigheter påverkar tittare. Resultaten visar att de svenska undertexterna förvisso har en lägre läshastighet än de engelskspråkiga, men att väldigt höga läshastigheter och korta exponeringstider ändå förekommer trots riktlinjer kring maximal läshastighet. Detta kan leda till att tittare inte hinner läsa klart undertexterna innan de försvinner ur bild. / The reading speed of subtitles has been studied since the 1980s, but very little research has been done on what the reading speed of subtitles for actual films and tv-shows are like. The study replicates an earlier study on Anglophone subtitles and gathers a corpus consisting of Swedish subtitles from films and series on Netflix, which are analysed quantitatively to chart the distribution of reading speeds and exposure times. This is followed by a qualitative analysis of examples of high reading speeds from the corpus, using the latest research into the effects of high reading speeds on viewers. The results show that even though the Swedish subtitles have lower reading speeds than the Anglophone ones, very high reading speeds and short exposure times are present, despite guidelines regulating the maximum reading speed. This can lead to viewers not being able to finish reading the subtitles before they disappear.